en stark känsla av ledsenhet

Det var en helt vanlig skitsak. Men jag blev så ledsen, så urbota tokbedrövad.

Övertygad om att jag behövde dö, för så här ledsen kan man inte vara.

Började fundera på begravningen, vilka kommer komma, vilka kläder kommer jag ha på mig i kistan och vilken musik kommer de att spela? Säkert flera Winnerbäcklåtar, hoppas de väljer någon låt med Robyn också, inga psalmer utan mer personlig begravningsmusik vill jag ha!

Blev naturligtvis inte gladare av att tänka på min begravning. I stunden tyckte jag ändå att det var högst logiskt att grunna lite på eftersom det allt som oftast blir en begravning efter att man dött.

Sträcker mig efter telefonen, vet ju vad jag ska göra nu. Behöver inte leva, ska bara ringa lite innan jag dör. Jag betar av numren på nöd-nummer–listan, tredje personen svarar. Tårkanalerna fylls och svämmar över, fylls och svämmar över. Jag är så sjukt olycklig.

En sak i taget, inte tänka på döden och absolut inte på livet. Tar en dusch och låter badrumslampan vara släckt, för inte fan ska jag behöva se på mig själv naken nu, det finns bekymmer så det räcker.

Har inte slutat gråta, det var en helt vanlig skitsak.
Men jag dör inte, det har jag ju aldrig gjort.

Danmark - Sverige EM-kval

Fotbollsblogg med ständig uppdatering under matchen!

20.00 Just nu är det jag, pappa, en påse chips och folköl.
Har aldrig gillat Linderoth, han verkar så enormt tråkig men jag måste nog erkänna att jag tycker Lagerbäck gör det bra när han inte tar hänsyn till spelares humor och en rolig uppsyn när han gör startelvan.

20.07 Chipsen är snart slut och fräschingen Elmander gör mål!

20.21 Isaksson gör en tjusig räddning och pappa ropar "BRA ISAK, BRA ISAK". Petter Hansson, med det märkliga håret gör mål på frisparken, nu börjar det kännas härligt det här.

20.26 När Elmander gör sitt andra mål så skrattar pappa åt att kommentatorerna nästan gråter av glädjechock.

20.34 Danmark pillar in sitt första mål. Pappa renar chipspåsen från de sista smulorna och säger att "aja men det hade ju varit konstigt om de INTE gjorde något mål någon gång".

20.40 Jag tycker att Chippen har töntat ner sig lite, utseendemässigt alltså. Men även här får jag erkänna att Lagerbäck gör det bra när han inte tar ut spelare efter deras snygghetsfaktor.

Under pausen
Pappa bjuder mig på ölkorv men där går min gräns för hur många typiskt manliga grejer jag kan göra samtidigt! Morfar meddelar per sms att han följer bloggen med spänning och nu har ölen bytts ut mot mineralvatten.

21.15 Min läpp är bedövad av snuset, känns jättekonstigt. Matchen börjar bli spännande, på ett oönskvärt sätt. Danmark börjar repa sig och Sverige liknar elva förvirrade höns.

21.19 Danmark gör sitt andra mål, fy tusan! Så jävla orätt!

21.22 Pappa tycker att Chippen borde bytas ut nu. Det är väl lika bra, han ser ju ändå bara töntig ut.

21.30 Pappa kan inte släppa det här med att Chippen borde ut men han vet inte vem som ska ta hans plats. Elmader, den fräscha hjälten byts ut mot Rosenberg. Chippen är kvar på plan, hur tänker han den där Lagerbäck?

21.33 ALLA JÄVLA SVORDOMAR OCH KÖNSORD SOM FINNS! Danmark gör sitt tredje mål

21.38 Allbäck går ut och in kommer någon Kennedy, varken jag eller Pappa känner igen honom. Vem är det, bottenskrapet eller en doldis? Herregud så spännande Kenny.

21.42 Pappa säger "Jag undrar vad Chippen har för speluppfattning, tror inte han har någon speluppfattning. Han väntar bara på en löpboll han" Jag lägger in en snus under andra sidan läppen.

21.46 straffspark, Rosenberg och hej hallå

21.47 Domaren bryter matchen och nu behöver vi mer vatten och mer snus! En supporter har tagit sig in på planen och öhh är det över nu eller?

21.54 Programledarna vet inte vad de ska ta sig till. Mamma kommer in i vardagsrummet, hon gillar skandaler och sånt. Själv är jag av åsikten att matchen verkligen borde spelas klart, de är de sista minuterna som räknas, som är spännande på riktigt!

21.57 Domarna avslutar matchen, det blir 0-3 till Sverige, skandalen är ett faktum och jag känner mig snopen, de sista minuterarna blev aldrig spelade men Sverige vann, på ett märkligt vis...

Pappa är tyst, säger ingenting men jag ser på honom att han är mycket ledsen.

viktigt samtal

Jag ringer till Karolina och berättar att jag har gått upp i vikt, säger det med sådant allvar att det kunde vara det viktigaste jag berättat för henne det här året. Hon säger ”mhm” som om det var det viktigaste hon hört mig säga det här året.

Det är så skönt att någon förstår vikten av att jag lagt på mig.

Att Karolina sedan lyckas vända på hela steken och övertyga mig om att jag faktiskt ser smalare ut än vanligt och att detta säkert beror på att jag blivit äldre (här tar hon upp Kylie Minogue som ett levande exempel på en person som fått helt nya former med åldern) är inget annat än genialiskt.

sista sommarn innnan brösten

Det är den 27 maj 2007, klockan är strax efter sex och jag sitter på huk i balkongdörren. Drar djupa halsbloss, fast jag egentligen har gått över till snus. Det har regnat i flera dagar men just nu är det uppehåll och på parkeringen sparkar två tjejer boll. De är tolv, kanske tretton år och jag tänker att det här blir deras sista sommar, som barn. Om de inte redan börjat få bröst så kommer de få det senare i år. Sen går det ju bara utför, det vet man ju. Nästa sommar kommer de var fullt upptagna att trixa med läppglans, killar och en av dem kommer säkert få mens. Den där första blodiga historien, den kommer man ju ihåg. Själv var sist i min klass, typiskt Emeli, sen i utvecklingen.

Jag hoppas att tjejerna får en lång och bra sommar men mest hoppas jag nog att deras bröst kommer att växa relativt jämt för det är så sjukt jobbig när man femton år gammal, står där framför spegeln och betraktar sina olika stora bröst.

Imorgon ska jag börja äta en medicin vars vanliga biverkningar i ingångsfasen är kräkningar och självmordstankar. Mina bröst är nu år 2007 inte bara olika stora, de hänger lite också. Men det är inte sjuk jobbigt, får ju faktiskt könsumgänge ändå. Karakteristiskt för mig, att fatta så trögt.

Doktorn säger att det kommer ta en till två veckor innan jag slutar kräkas och vill dö, då vet vi om medicinen verkligen var något för mig. Men det tycker jag verkar väl optimistiskt, kommer säkert att ta fyra till sex veckor, det är ju typiskt mig att vara sen.

mors dag

Hur tackar man och visar sin uppskattning till en person som offrat sina kurvor och krystat ut en genom ett litet hål?

Grattis på mors dag mamma, jag ska prata med min tatuerare om han kan göra något åt bristningarna på magen.

som jag tar mig fram

”Emeli, du har tagit dig fram genom livet tack vare två saker, din charm och din intelligens, INGET annat!”

När jag berättade i terapin vad mamma sagt så sa terapeuten ”ja men det är väl sant”

Jo det ligger väl något i det och med tanke på det där IQ-testet jag gjorde så drar jag slutsatsen att jag alltså måste vara helt kolossalt, ja nästan äckligt charmig.

Daniel

Det här är Daniel, alltså inte Daniel som i min kille utan en helt annan Daniel som drömt om att få vara med på Jakobs blogg men inte förren nu fått sitt genombrott. Jag tycker om den här Daniel, alltså inte som jag tycker om min kille Daniel utan på ett sånt där annat sätt. Han är trevlig och skurade spisen åt mig och Jakob när vi flyttade. Tack, tack!

jag och fimpen

Jag rullar mina egna cigaretter, det gör mig ganska häftig och i kombination med en kort kjol så brukar utfallet i antal ragg bli ganska skapligt. Men det är inte därför jag rullar (fast egentligen är det ju därför när allt kommer omkring), det är för de förmånliga priset och för att smaken blir saftigare.

En av mina terapeuter brukar säga att det måste vara lite meditativt, att jag kan passa på att vara mindful när jag rullar. Det är ju behjärtansvärt att någon orkar försöka se mitt rökande som något positivt men speciellt meditativt är det inte att rulla cigaretter, det är mer som att betala räkningar. Man gör det och försöker samtidigt tänka på annat för att förtränga obehaget.

Hur som helst, det där var bara sidospår, jag skulle komma med en metafor här.

Det kan vara lite svårt att släcka dem, mina cigaretter. Glöden sitter liksom långt in i fimpen och emellanåt ser den släckt ut fast den inte är det. Jag är som en av mina fimpar, ibland ser man inte glöden men jag är seg och verkar ändå aldrig slockna.

Så jag gör alltså ett nytt försök.

Hej igen.

tystnadens förklaring

Nej, jag är icke alls död.

Bara jävligt sjukskriven!

dagsläget

Rolf hatar att bo med mig, han förstår inte alls att jag är den nya mamman.

Min symaskin är kaputt och jag utnyttjar inte det vackra vädret.

tusan.

Men förvirringen i seriedjungeln har lagt sig något, såg fem minuter på six feet under, sen orkade jag inte mer. Kollar på the office istället, ett mycket trevligare program!

Käre Fader

Snälla rara lilla pappa, du är ju en sån händig karl. Skulle du kanske kunna tänka dig att hjälpa mig att bygga lite, alltså skitlite, inget hus utan en nätt liten sängram. Vi gör det på en eftermiddag, låt oss se det som ett projekt som stärker våra band, far och dotterbanden. Det skulle vara så lämpligt.

frikyrklig småstadssoppa

Min kompis kompis bad min klicka på länken och rösta på Tommy Hylsa, han poängterade att det var lite märkligt eftersom vi inte känner varandra men han bad mig ändå och tyckte sedan att jag skulle be alla jag kände att rösta. Jag tror att jag bara har träffat min kompis kompis en gång för flera år sedan och vi är varandras msn-kontakter för att vår gemensamma kompis tycker att det är roligt att göra småjävliga saker med min dator när han kommer åt. En klassiker är att han gör den här sidan till min startsida. Hur som helst, i det här bandet Tommy Hylsa så spelar Olov bas, Olov är Simons storebror och Simon bodde jag med under en period i gymnasiet. Som att det här inte var skäl nog att rösta på Tommy Hylsa så är nu Simon gift med en av mina bästa kompisars storasyster. Den första kompisen (han med den småjävliga humorn) har en flickvän vars blogg är något utöver det vanliga och igår var hans ena lillebror var hemma hos mig och healade både mig och mitt hem. Den yngsta brodern är i sin tur kompis med min lillasyster och brödernas mamma är en av mina terapeuter och dessutom så bor mina föräldrar i den här familjens gamla hus, de bor nuförtiden i min mammas barndomskompis hus och sa jag att pappan är min nya granne?

Nog finns det tillräckligt med kopplingar för att rösta på Tommy Hylsa och visst är mitt sociala nätverk underbart invecklat.

På min gata bor även min lillasysters kompis mamma och mammans pojkvän bodde i samma hus som jag bodde i förut. Förra veckan gick jag in på macken för att kissa eftersom mitt toapapper var slut, tror ni inte att John från sjövik jobbar där, på min nya stammismack!!!

bloggarhumor

Det är kanske lite förfärligt men det är det inte lite typiskt bloggare att göra så här, exponera folk utan att de vet det och vill.

Ursäkta Viktoria men jag hade kul...

här här här här eller bloggen som fick metro att ställa frågan "vet du om att du kan hamna på konsumbloggen?"

tidsfördriven

Jag är en av alla dem som knarkat ”prison break”, allvarig abstinens uppstod när serien gjorde uppehåll för några veckor sedan. Söker febrilt efter substitut, har provat ”Dexter” och nu ”the nine”. Besvikelsen på de nya serierna är enorm, ingen är ens i närheten av prisons sköna balans av tatueringar, amerikanskt hjältemod och allmän brådska. Jag ska börja med ”six feet under” för den serien ska man ju tydligen se men jag tror inte att den kan fylla hela tomrummet. Det finns nog ingen tröst, jag ska nog börja läsa en riktigt tjock bok istället, Dostojevskij eller något annat tungt.

dagens roliga

Det här är en intern grej, kanske så intern att det det bara är jag som skrattar, men jag lovar att jag gör det desto mer...

lite kvällspanik

Ingen panik, världen är inte så ensam och hård som den känns.

Det finns bra folk och mycket bra tabletter.

Lugn och fin, tänk på att det är roligt ibland också, tänk på nått kul nu bara.

Ingen panik.

Och kommer det ändå panik (för det gör det ju) så kom ihåg att den inte är farlig, nästan inget är farligt egentligen.

melodifestivalen

Redan under andra låten beklagar sig mamma över att det är så många låtar, man orkar ju inte titta på alla bidrag. Pappa säger att han hejar på Irland, deras bidrag är jättebra, vi imponeras över hans schlagerkunskaper, ingen av oss är så pålästa som honom inför årets melodifestival. Sen kommer Irland och tjejen kan inte sjunga, pappa är avslöjad, han chansade bara på Irland för att de brukar ju vara bra men det var väl egentligen 10-15 år sedan som Irland var schlagerlandet framför alla länder. Han stänger av ljudet på teven och mamma tycker det är en väl stark reaktion, det är ju ändå melodifestival.

Här i vardagsrummet bedöms låtarna efter antal synliga tatueringar och kjollängd, mamma tycker också att snyggheten spelar in, alltså artisterna bör vara vackra och har de korta kjolar så ska ju benen vara snygga. Makedoniens ben var inte snygga.

När det The Ark kommer så frågar mamma om vi tror att Ola Salo har rakat sig, han har ju inte ett enda hårstrå på bringan! ”Öhh, tycker du att det är dåligt om han gjort det” frågar jag. ”Ja det tycker jag är skitdåligt, män ska absolut inte raka sig, titta på Kalle” säger hon och pekar belåtet på sin håriga karl i soffan.

Serbiens bidrag ser skitnödigt ut men det var en lesbisk kampsång va? ”mmm” Säger mamma med allvar och andakt i blicken, här i vardagsrummet gillar vi sånger med djup och budskap.

Under Storbritanniens bidrag somnar Pappa.

Mamma försöker utan framgång väcka Pappa när Bulgarien slår på trummor.

När det bara är två låtar kvar så kan inte mamma sitta still längre, hon lämnar vardagsrummet. Det gjorde inget, de sista två bidragen var riktigt usla, speciellt när det inte finns någon att diskutera dem med.

I samma stund som tomten kommer in på scenen så kommer mamma tillbaka ”men Karl-Gösta, ska du sova nu, det är ju melodifestival”.

Rösträkningen ser onekligen ganska mörk ut för The Ark, jag skiter i schlagern nu.

Sänghäng

Jag kan ännu bara mobilblogga genom att ta en bild, den senaste tekniken är onekligen lite komplicerad. Här är han i alla fall, i sängen under täcket. Placerar sig gärna där när natten varit lång och äventyrlig, vem gör inte det, han så mänsklig min katt!

Väggen på mitt nya soprum

Ha. Jag kan blogga från min nya mobil, det här kan ju bli hur roligt som helst! Vi älskar nog varandra, min mobil och jag.

russin, vatten och bajs

När jag inte vet vad jag ska säga, skriva eller göra över huvudtaget så brukar jag ibland försöka börja bara precis där jag är.

Just nu dricker jag grönt japanskt körsbärste, ja jag är inte bara en kaffenörd, det blir en hel del te också. När jag berättade för min kompis och personliga alternativ-medicin-man vad jag drack så utbrast han förtvivlat ”men herregud Emeli, du måste dricka vanligt vatten ibland också”.

Nyss åt jag några gamla russin som min syster lämnat på diskbänken. Hon är barnvakt till Rolf när jag är borta. Jag är borta ganska ofta, så hon fått en egen säng här. Gillar skarpt det här med att åka bort, tågresan är bäst. Det är skönt att komma hem sen också, jag älskar den där pusten som drar genom kroppen när man kommer in i hallen. Brukar börja med ett rejält toabesök när jag kommer hem efter en tripp. Det är skönast att skita på sin egen toalett. Kollar posten, öppnar kylskåpet och det är tomt, naturligtvis. Där i den sekunden när jag konstaterar att det inte finns någon mjölk i kylen så brukar jag önska mig bort igen.

nya tider, nya bloggoffer

Jag har internet igen men ingen Jakob att skriva om. Har dock fått ersättning för Jakob, här kommer en presentation med korta fakta om den nye.

Namn: Rolf, lystrar även till Rolfen, Kissen, Gubben och diverse andra dut-i-dutt-läten.

Äter: Friskis helfoder, allt annat innebär hungerstrejk.

Bästa egenskap: låter sig tålmodigt kramas av människor och hundar.

Sämsta egenskap: lämnar efter sig ett tunt men irriterande lager hår över hela lägenheten.

Gjort av Rolf: Fick sina anhöriga att gråta krokodiltårar i en hel julhelg genom att försvinna dagen före julafton och sedan inte höra av sig förrän åtta dagar senare. Försökt väcka sin bakfulla matte genom att klösa henne i ansiktet så svårt att bästisen blev lite rädd. Men allt det där är glömt och förlåtet, nu sover han helst under täcket om han inte frångår regelverket och håller sig ute på nätterna.

ett ont besök

En sköterska låser upp dörren med frostat glas och vi går in. Hon kommer gående i korridoren med en sjal på huvudet, det liknar en turban och hon förklarar att det är en dålig hårdag idag. Vi går in på hennes rum och sätter oss på sängen, hon ler och frågar oss om livet utanför. Jag försöker säga som det är, demonerna finns överallt. Frågar hur hon mår, vet inte varför jag gör det för sorgen i hennes ögon är så uppenbar. Hon ler och säger att det är mycket bättre idag än det var igår. Jag vill säga att det kommer ordna sig, att jag tror på henne och att hon är så mycket vackrare än hon själv ser. En annan sköterska än hon som låste upp dörren kommer in och frågar om vi vill ha kaffe, vi går genom korridoren in i sällskapsrummet. Sköterskan sätter på kaffebryggaren och vi slår oss ner i soffan. Pratar lite om film och tatueringar men inget av det där spelar egentligen någon roll. Det gör ont, jävligt ont och inga filmer eller tatueringar kan ta bort det onda. Jag tror att jag förstår lite grann men jag har inget att säga om det.

jo jag lever fortfarande...

Okej….jag har flyttat nu.

Det var en pärs (tack Sofia och Andreas för hjälpen och släpet) ! Men mitt nya hem är mycket bra, badrummet är bäst!

Har fortfarande inget bredband (bloggar nu skitsnabbt från päronens hammock) men jag jobbar på det. Har tappat bort mobilladdaren också så jag är helt onåbar. Man får skicka ett vykort med posten om man vill ha tag på mig. Tvättiden glömde jag, går därför runt och luktar lite illa. Det är ungefär som vanligt alltså, lite extra rörigt kanske. Ska ta med mig katten hem nu. Hoppas han kommer trivas.

Ja det blir lite tunt med uppdateringar nu innan bredandet är fixat men jag kommer igen, var säker på det!

den nödvändiga prylen

Mina hörlurar började glappa, beställde nya fort som tusan för jag vet inte hur man gör utan att ha musik i öronen när man går utanför dörren. Dagen efter så dög mp3n, den gav fullkomligt upp och ville inte alls vara med längre. Nu kan vi börja snacka panik.

Panik. Panik. panik.

Eftersom telefonen står med ena foten i graven och det bara är en tidsfråga innan den också dör ordentligt så bestämde jag mig för att det bästa måste vara att köpa en sån där modern musikmobil. Egentligen så vill jag ju ha en iPod och ingen telefon alls men jag är inte riktigt mogen för att bli så isolerad som man blir utan telefon.

Sagt och gjort, om 2-7 dagar så kommer den. Till dess fick jag låna Stinas mp3, denna välsignade handlig kommer jag försöka återgälda för resten av mitt liv.

Nu blir det en tid av gröt, blodpudding och stoppade strumpor. Men det gör mig väldigt lite för om 2-7 dagar så har jag en riktigt fin telefon med livsnödvändig musikfunktion!

när Emeli flyttar

Jag har flyttat åtta gånger de senaste sex åren, man tycker att jag borde ha lärt mig det här med flytt, att jag nu är något av ett proffs på att flytta. Men icke! Den nionde gången är allt ett välbekant kaos och jag är mycket, mycket hysterisk.
Jag gör alla de klassiska misstagen, fixar inte tillräckligt med lådor, sorterar inte sakerna ordentligt. Jag har nästan bara lådor med-allt-möjligt, de blir ett helvete att packa upp och komma iordning sen. Räddningen är att jag ändå inte har så mycket saker, i mina finare stunder så har jag ju tagit mig till mig Karen Kingstons råd och gjort mig av med överflödet. Fast idag känns det som att jag kunde slängt ännu mer.

Hennes paradbok ”rensa i röran med feng shui” finns nu i pocket för nästan inga pengar alls, köp den. Allvarligt, gört!

sista april

Jag skulle sitta hemma bland flyttlådorna och tjura, kändes som den perfekta aktiviteten för sista april. Men så blev det inte, det blev grillning hos Sofia med Emma och hennes spanjor. Det är förstås en hel del andra här också men dem har jag inte försökt närma mig.

Som alltid när man är hos Soffan så blev magen snabbt fylld av diverse läckerheter. Sen skulle det spelas spel, vi kunde inte enas så killarna lägrade vardagsrummet för poker och tjejerna tog köket för TP. Eftersom jag får svåra eksem av sånt, könstjafs (speciellt när killarna helt sonika tar bästa rummet) så valde jag pokerbordet. Det gick bra, bluffade till mig de flestas marker. Nybörjartur naturligtvis men det låtsades jag inte om.

Bäst hittills var ändå pusselbygge med spanjoren, han verkar himla snäll, synd att jag var tvungen att dricka fyra glas innan jag vågade prata med honom.....

min miljon

När jag får en miljon så ska jag skaffa mig:

en espressomaskin med ett rejält tryck i
en biljett till sommarens feng shui konferens i Budapest
en kaffekvarn
ett par hörlurar som låter så bra att jag får känslan av att vara I musiken
nya jeans
flera kilo parmesanost
fyra stora tatueringar (arm, rygg, rumpa och lår)
en iPod, naturligtvis
och sen så ska jag betala min terapeut så han kunde vara tillgänglig för mig, dygnet runt!

´hej då Jakob

Så blev det plötsligt idag, sista frukosten med Jakob. Han reser bort ikväll och när han kommer hem så har jag redan flyttat. I ett år har vi delat toapapper, messmör och fjärrkontroll. Vi pratar lite om det gångna året, vad har hänt och vad har vi lärt oss? Det är svårt att sammanfatta allt men det blev inte som vi tänkt oss. Jag vill skylla mycket på lägenheten och den dåliga, dåliga feng shui som finns här. Men det är inte bara sant, sanningen är så klart mycket mer komplicerad och det har ju inte heller bara varit kamp. Vi har haft kul också, sett varandras världar.

Vi fick aldrig upp några gardiner i köket men vi har båda blivit ihop med folk, det är bra gjort av två så inbitna singelmänniskor som oss!

Ibland har vi bett tillsammans, det har varit trevligt. Jobbigast har nog varit att svara i telefonen, det är alltid till Jakob och jag hatar att småprata med folk som är bekanta och som egentligen inte vill prata med mig men gör det när jag säger att Jakob inte är hemma.

Roligaste minnet är tro det eller ej från en tidig morgon i vintras. Jakob sitter i köket och äter frukost, jag kommer in och när han tittar upp så sätter han bokstavligt talat gröten i halsen. Jag ser frågande på honom, vad är det frågan om? Han pekar på min tröja, på den står det LICK ME ALL OVER, han hade inte sett den förr och jag tänkte inte på att kunde väcka sådana reaktioner där vid frukostbordet. Det var kul och säger ganska mycket om oss två.

Hur som helst, hej då Jakob. Tack. Vi hörs vidare, saknar du mig så kommer jag gärna och hälsar på, sätter mig i soffan med datorn och låter disken stå, så kan vi känna oss som hemma för en stund.

de galnas korridorer

För ett par år sedan blev jag lite kompis med en kvinna, hon är dubbelt så gammal som mig och gillar fågelskådning men vi fann ändå varandra där i de galnas korridorer. Jag minns att vi pratade mycket om Abisko. Hon har kämpat för sin överlevnad i nästan 50 år. Det blev ett kärt återseende när vi sprang på varandra idag.
- Nej men hej Emeli! Hur är det med dig?
- Åh, hej! Jävligt rörigt, de byter diagnoser på mig, ska göra någon ny utredning bla bla
- Jaha, men är inte det lite kul då, jag har haft samma jävla problem sedan 1985, skulle gärna byta ibland.
- Hahahaha, jo det har du ju rätt i, omväxling förnöjer ju faktiskt.
Vidare berättar hon att hon nu inte har någon ambition om att ta sig ut i arbetslivet. Har försökt så många gånger och det har alltid slutat i katastrof, hon pallar helt enkelt inte. Hon berättar att hon tycker det är nog med att laga mat, städa sin lägenhet och ta hand om sig själv. Hon trivs med att vara mycket ensam och titta på fåglar. Hon är inte frisk men hon har näsan över vattenytan och verkar förlika sig med detta, att hennes liv kommer förbli så.

Vi bryter väl alla ihop någon gång i livet, blir deppiga, hysteriska eller bara väldigt oroliga. Börjar i terapi, gärna kognitivt för det ska ju vara så bra. En tablett för sömn och en för att höja seroteninhalten i hjärnan. Vet inte riktigt vad som händer sen men jag antar att man börjar arbetsträna och lyckas tända tillräckligt många ljus för att livet ska bli genomförbart. Det är många som kommer och går genom de galnas korridorer. Sen finns de dom som inte riktigt tar sig där ifrån, de som inte hittar tillräckligt med ljus. Jag är så rysligt rädd för att inte hitta alla ljus som behövs, för att om 25 år vara tvungen försona mig med att jag är en av dem, som aldrig tar mig ifrån de galnas korridorer.

sju dagar kvar

Om exakt en vecka, om precis sju dagar så flyttar jag.

I vardagsrummet står en packad väska med böcker och i botten på två flyttlådor ligger ett strykjärn och annat småkrafs och skräpar.

Känner mig av förklarliga skäl lite stressad över att jag inte styrt upp den här flytten bättre. Undrar när jag känner mig tillräckligt pressad för att faktiskt ta tag i det.

Jag tippar på fyra dagar, någon som sätter emot?

efter nationella provet

Jag hade ju missförstått allt, kunde inte glänsa på provet med min feng shui eller turning torso. Hade 80 minuter på mig att tänka om och skriva ner något. Jag glömde att ta med mig penna. Killen bredvid mig stängde inte av sin telefon, den ringde, två gånger.

Efter provet gick jag raka vägen till askkoppen. Där hittar jag Margit, en riktig goding bland komvuxlärarna.
- Hej Emeli, hur mår du?
- Jo...
Hon ler lite och jag behöver inte säga mer om det för hon förstår ändå.
- Vet du vilka kurser du ska ha i höst?
- Nja, förmodligen blir det bara ”svenska som andraspråk”.
- Va synd, den får väl inte jag läsa va?
- Hahaha nej, det går nog inte.
Ja det är tråkigt, att inte få sin favoritlärare och att behöva skriva skitprov och att det är på tid och att bordsgrannen vägrar stänga av mobilen.

nationellt prov

Om exakt en timme är det dags för nationellt prov första delen. Utredande uppsats. Herregud så oförberedd jag är. Tänkte skriva om Turning Torso och annan förfärlig men modern arkitektur, ta in feng shui perspektivet osv. Har ni hört något så pretentiöst?!

väntar besök

Imorgon kommer min kille. Det är lite stort, han brukar inte få komma hit. Jag blir så nervös när folk hälsar på mig så jag hälsar hellre på dem, speciellt när de är så där snygga så man inte vågar titta på dem med lampan tänd.

Vet inte vad jag ska göra med honom när han kommer, jag har ju inte tid och min mentala status liknar en rutten gammal lövhög.

Jag sätter honom i ett dunkelt hörn, så vågar jag kanske snegla på honom ibland. Borde nog köpa lite mat, ska man sitta i ett dunkelt hörn så borde man i alla fall slippa vara hungrig.

åt skogen

Till slut måste man sluta dutta med sig själv, se livet i vitögat och försöka styra det från att gå åt skogen.

Om nio dagar flyttar faktiskt Emeli. Nyss började Emeli packa.

Emeli hatar saker, ska göra sig av med sina saker istället.

Prylar drar ner människan i fördärvet, det är BARA dåligt att ha saker.

Nu kastar Emeli.

Hej då saker, ha det så jävla kul ute i skogen.

livslista

Detta är mitt liv.

* the ark
* kaffet
* ciggen
* bästis
Detta fokuserar jag på nu, resten går åt skogen men om tänker jag inte på det så finns det inte!

Ha, man får inte vara dummare än att man kan manipulera sig själv ibland.

maggan växer

Aldrig har någon kritiserat mig eller min blogg. Alla stora bloggare får ibland negativa mail och kommentarer. Inte jag, jag är inte stor nog.

Tills idag, en anonym kommentar på Ola Salos ålder, personen verkar i alla fall ganska negativ till min åldersfixering.

Blev så märkligt glad.

...

Jonatan, jag ser ljuset!

någon som vill dela?

Ibland skulle jag villja ha en bloggkompis, en som ville blogga ihop med mig, så att allt ansvar inte bara låg på mig. För när det gör det (ansvaret alltså) så blir det ju inga eller väldigt tråkiga inlägg ibland. Helst skulle jag vilja beblanda mina inlägg med Frida, annars kan jag tänka mig någon annan, mamma kanske eller i värsta fall någon liten hund. Vem som helst! Bara man inte var så ensam...

vad tänkte Gud?

Jakob gick till kyrkan för att delta i ett möte med rubriken ”vad tänkte Gud när han skapade mig?”. Jag kunde naturligtvis inte göra annat än att släppa allt jag hade för händerna och följa med. Att få ett svar på vad Gud tänkte när han skapade mig skulle ju lösa i princip alla mina problem!

På mötet fick jag inget svar, drog med mig pastorn hem på en kopp te efter sammankomsten, men icke! Egentligen gör det inte så mycket, eller det är klart att det hade varit trevligt att få en upplösning på gåtan vad Gud egentligen tänkte men man kan ju inte alltid få allt och kvällen var ändå trevlig, vi bad och jag ställde svåra frågor.

Om det nu var så att Gud tänkte något när han skapade mig så tror jag att det gick till ungefär så här……..

Jaha….så var det torsdag igen….om man skulle ta och skapa en liten människa då…….ähhh, jag vilar lite först……..

Gud vilar lite

……..då ska vi se…kvinna…jag vill att det ska vara en nyfiken person och ombytlig…….. oj vi har visst slut på fokus och koncentration i lagret, hon får lite fler känslor istället………………..sarkastisk ska hon bli, det är ju alltid kul…………..ärlig…sånt varar ju ändå längst…..kaffetorsk, det är hon värd att bli……babblig……och…….blyg, intressant kombination………hur ska hon se ut då…..nej nu tappade jag all inspiration, hon får se ut som sin mamma………

Nu är hon klar, den nya lilla människan ……..shit vilken grym skapare jag är! Bara hon nu tar hand om skapelsen och sina gåvor………..men det är kanske lite väl vågat att hoppas på det med tanke på all skit med den fria viljan……..

Mitt feng shui hem del 1

Lite blygt och förläget har jag nu ändå den stora glädjen att presentera första delen av en serie i okänt antal delar.

Mitt feng shui hem
första delen

Det finns ingen perfekt feng shui bostad så det gäller att ha klart för sig vad man prioriterar och vilka negativa saker man har möjlighet att åtgärda.

När jag började leta efter en ny bostad så var det viktigaste för mig att lägenheten hade en ”hel” form. Just nu bor jag i en L-formad lägenhet vilket försvårar för chi (energin) att röra sig på ett behagligt sätt. I feng shui ser man sitt hem som en förlängning av sig själv, röriga och onaturliga former i planlösningen kan lätt göra att man känner sig virrig och obalanserad.

När jag hittat en bostad med rektangulär och alltså ”hel” form så är nästa steg att utforska omgivningen runt lägenheten. Det verkar kanske konstigt att detta spelar så stor roll men den kringliggande miljön kan jag inte åtgärda och den påverkar i allra högsta grad mig och min bostad. Omgivningen har ganska bra feng shui, inga vassa hörn pekar mot min lägenhet och chi har ett lugnt flöde i bostadsområdet. Egentligen borde jag nog ha varit mer noggrann här, promenerat runt länge och ”smakat” mer på atmosfären. Men nu är jag en mycket otålig person som hellre tar beslut än funderar på det…

En annan viktig sak var våningsplanet. Jag behöver ”jordas” (komma ner på jorden, känna mina rötter, slå mig till ro, hitta trygghet) och detta är naturligtvis lättare ju närmre marken man bor. Lägenheten jag hittat ligger på bottenvåningen och det finns bara en våning till över mig. Bor man långt ner i ett väldigt högt hus så kan man lätt känna sig ”nedtyngd” så ur den aspekten är den här lägenheten ett kap!

(Respons på det här inlägget mottages tacksamt! Har jag förklarat något otydligt eller är feng shui nu i ditt huvud glasklart osv.)

Fortsättning följer…..

ordbajs bara

I sju timmar har jag försökt fokusera på att förbereda mig för det nationella provet i svenska som snart går av stapeln. Hittills har jag plockat ut några stenciler ur en mapp och flyttat kläderna från skrivbordsstolen till golvet. Det får räcka för idag, orkar inte försöka längre nu.

Förra veckan fick jag en fin tvål av Karro. Först blev jag så glad för jag älskar ju presenter och sånt där som får en att känna sig älskad. Sen tänkte jag att hon kanske gav mig tvålen för att jag luktar illa. Tänk om jag gör det, förpestar luften vart jag än går.

Om två veckor och en dag så flyttar jag. Jag utgår från att ni alla är lika förväntansfulla och sprudlande lyckliga som jag över detta faktum!

sökord

Genom dessa sökord hittar svenska folket till min blogg slampor sexiga kändisar verktygsbälte blommigt porrnoveller knägympa tjej i blöta strumpor och trosor kissa i trosorna var kan jag köpa satinlakan ryssen hängbröst så fikar man falling down + psykologisk analys äta sushi fast jag är gravid Oj vad många det måste vara som blir besvikna….. Men jag undrar vad den som sökte "hemsöborna, fiser så när det är vinter" verkligen ville hitta

feng shui pappa

Fick ritningarna till de nya lokalerna som min pappa och hans arbetskamrater ska flytta till. Alla har fått önska sig hur deras kontor ska se ut. Min pappa är den enda som har önskat sig ett skrivbord som gör att han sitter i kraftposition (bra feng shui). Åh va fin han är min pappa, när han gör som jag säger!!!

go morgon!

Och denna vecka öppnas med en tjuvlyssning!

iPod - döden 1-0

Vaknade tidigt och önskade att jag fick falla död ner på golvet. Ett hårt tryck över bröstet, svårt att andas, ja ni vet det där som kallas för ångest.

Nu dör jag.

Jag dog inte och det är väl egentligen här som det blir problem. Vad gör man när man bestämmer sig för att inte dö fast det känns som att man måste?

Hanterar situationen.

Jag sätter mig framför datorn och gör en grundlig marknadsundersökning, om jag nu ändå ska fortsätta leva så ska jag fan göra det med en iPod! Att hantera situationen handlar inte om att göra vad man borde (plugga till nationellt prov i svenska, skriva 18 noveller, deklarera, ringa farmor och njuta av vårsolen) utan att göra det som fungerar. Att planera detta stort inköp fungerar, jag läser om garantier och funktioner. Funderar på det viktigaste, färgen! Kommer fram till att det viktigaste ändå att gigabyten.

Ringer Marcus för att prata om iPod och gigabyte. Under samtalets gång observerar jag att han faktiskt är en väldigt god vän, Vi har känt varandra nästan jämt och han undrar ändå om jag inte kommer till storstaden och hälsar på snart.

Okej då, det finns människor som tycker om mig fast de känner mig. Jag kanske inte måste dö idag.

Jag går ut i solen och övar på att andas nu, ska fokusera tankarna på min iPod.

(jo jag vet att jag egentligen inte bloggar på helgerna längre men det här var ju akut, vänj er inte, det ska inte bli en vana)

iPod

Har tänkt på det nästan hela dagen nu, jag behöver nog en ipod. Är jag ändå inte värd en, jag som anstränger mig så mycket. Den skulle ju användas, varje dag. Är det inte försvarbart då, med en ipod?

mjölksymbolik

Jag och min syster står framför i affären framför mejerikylen, jag tar ett mjölkpaket. Stina – borde vi ta ett till när vi ändå är här? Emeli – mmm de är kanske lika bra. Stina – men det kommer bli hemskt tungt. Emeli – ähh det är som det är det. Stina – vi kan se mjölkens tyngd som en symbol över den tunga ryggsäck vi bär inom oss. Ni anar kanske vilken stjärna hon är och då har jag ändå inte berättat om när hon och Märta packade in sina bröst i plastfolie eller om hur hon tyst och tålmodigt observerar en nästan 2 timmar lång diskussion om sovjetisk pizza mellan de äldre syskonen.

vem vill ha vantar?

Jag vet att några av er som läser min blogg är riktigt grymma på datorer. Det är inte jag och därför ställer jag följande frågor och erbjuder där efter mina tjänster till den som orkar svara på ett begripligt sätt. 1. Min dator har en usb-port, skulle behöva en till, kan man fixa det utan att det kostar en miljard? 2. Efter en riktig storstädning för några månader sedan så börjar hon (min dator) segna igen, hon vill inte diskfragmenteras, vad kan jag istället göra? 3. Exakt vad är rss, hur funkar det? Är det lämpligt att ha det på bloggen eller är det bara en nördgrej? Den som hjälper mig med detta (skriv gärna en kommentar till inlägget eller ett mail) får ett par av mig egenhändigt stickade vantar inklusive eventuellt porto.

älska Carl Blidt

Det roligaste med att läsa bloggar är inte vad man får läsa utan hur bloggaren skriver, det finns så många som skriver så hejdlöst kul! Jag kan inte hjälpa det men av denna anledning älskar jag verkligen Carl Bildts blogg, alltså när han formulerar meningar som ”alls icke illa” då vet jag inte vart jag ska ta vägen. Är han ironisk eller är han så där? Har han någon gång använt frasen efter sex? Ser ni framför er hur han väder sig lite, rättar till Lexingtonlakanen och säger ”älskling, det där var alls icke illa”. Tror att jag gillar honom för att han är lite som jag, med mig vet man heller inte riktigt när jag försöker vara rolig. Troligtvis så skämtar jag men man kan inte säkert veta, precis som Bildt.

dagens metafor

”Du har lite grus i maskineriet, det gör inget, vi fixar det” Jag är ledsen men igår råkade jag svälja en hel bergskedja och nu har maskinen stannat.

hästskit

Stina lovar att göra en gryta till middag om jag tar disken och Tor går ut med hunden som just nu står i trädgården och skäller samtidigt som hon äter sitt eget bajs. Tor – ok, men inga bönor eller linser i grytan då! Emeli – det blir ju ganska svårt att göra en gryta då med tanke på att Stina är vegetarian och då inte äter så mycket annat protein…… Tor – men jag kommer ju skita som en hel häst! Har inte tid att sitta och trycka på toa imorgon, ska ju jobba då. Stina – men Tor hur tror du att det är för mig då, jag skiter alltid som en häst.

Jesus 2

Hittade den här bilden på Karolina Lassbos blogg, ska inte uttala mig om henne eller hennes blogg för jag tycker redan att det finns tillräckligt med folk som gör det. Jag får bara lite funderingar kring den här bilden, det är säkert många som tycker att den är rolig och andra tycker den är hemsk för de tycker att den förnedrar frälsaren och Guds enda son.

Enligt min ringa mening så visar den här bilden på en helt enorm missuppfattning om Jesus. Alltså en av de fenomenala grejerna med Jesus var ju att han hängde med horor, tjuvar och andra för oss ”vanliga” tvivelaktiga personer. Jesus tillhör inte bara den flitiga och fromma gudstjänstbesökaren och jag tror inte att Jesus under några omständigheter tycker att du är en sämre människa för att du dricker istället för att gå till kyrkan. Blir uppriktigt sagt ledsen när jag tänker på att människors bild av kristendomen är den ”norm” som många kristna lever efter. Det verkliga glädjebudskapet om kärlek som Jesus kom med har ingenting att göra med hur vida du knullar innan du gifter dig eller super dig redlös ibland. Ändå är det detta man som okristen ser och som kristen i många fall värdesätter.

Bilden är varken rolig eller förnedrande, om Jesus kom hit nu så skulle vi säkert dela på en cigg!

Ola Salos ålder

Min syster har precis målat ett förslag på nästa tatuering med akvarell på min rygg, hennes gode vän Frida gör i ordning kaffe. Vi samtalar om allt mellan himmel och jord och kommer av en anledning jag inte kommer ihåg in på Ola Salo. Frida – ohh Ola Salo, jag är sååå kär i honom! Emeli – mmm jag med, han är sååå fantastiskt underbar. Frida – Är du, hmm shit, det skulle kännas så konstigt om du blev tillsammans med honom, tänk om du blir tillsammans med honom! Emeli – hahaha jo men det lär jag nog inte bli, han är ju bög. Stina – nääe han är bi Emeli - Va är han bi? Stina – vadå är han inte bi, jo jag tror han är bi? Emeli – men vadå föresten, varför skulle JAG bli tillsammans med honom? Frida – ja men ni är ju i samma ålder! Emeli gapar stort och spärrar upp ögonen. Frida – oj förlåt, är jag helt ute och cyklar nu? Hur gammal är Ola då och hur gammal är du? Emeli – han är väl runt trettio och när jag tänker efter så är jag ju faktiskt ihop med en kille i den åldern så det är väl en passande ålder. Herregud, jag har blivit så gammal. Trodde nästan att jag var en i gänget, vi hade ju så trevligt men så påminns man och så förstår jag att jag är den där äldre storasystern som i teorin kan vara ihop med riktiga karlar utan att det skulle vara märkvärdigt. Fina lilla krumelur, jag vill inte bliva stur!!!

mysigt med ketchup

Det är en hel del mat som ska handlas och eftersom mamma betalar så bestämmer vi oss för att unna oss parmesanost och annat sånt där dyrt. Jag har fått i uppgift att gå till affären, innan jag går ut genom dörren säger min bror – Ketchup, köp ketchup! Emeli – Men du, vet du att det nästan bara är socker i ketchup! Tor – MEN JAG VILL KANSKE HA KETCHUP FÖR DET ÄR MYSIGT! Säga vad man vill om ketchup men att det skulle vara mysigt det var för mig något helt nytt!

hemma

Hundkorgens galonaktiga tyg är lagat med silvertejp. Moccabryggaren går varm och det märks på stereons volym att föräldrarna är bortresta. Sitter i kökssoffan som brukar upptas av pappa. Han brukar ligga här och titta på mamma medans hon lagar mat och sen är det han som gör kaffet efter maten.

Känner mig inte som hemma, är det för att mitt gamla rum gjorts om till någon slags kreativ verksstad där penslar och verktyg trängs med pärmar innehållande gör-det-själv artiklar? I vardagsrummet hänger ett stort fotografi på Emeli 1 år, känner inte igen mig själv, jag hade stora ögon och inget hår på huvudet.

Man kan tänka att det här är det slutgiltiga steget in i vuxenlivet, att inte känna sig hemma i sitt föräldrahem. Men mitt nya lägenhet känns inte heller som hemma.

Falukorv och makaroner till lunch, jag påpekar för min bror att han inte kan steka alla korvskivorna samtidigt, stekpannan är för liten. Han tycker att jag ska koncentrera mig på att göra sallad istället, det känns som hemma, syskongnabbet.

Jag är här för att mina syskon kanske behöver mig vid en eventuell krissituation och för att det finns lyxvaror som hård ost och vaniljyoghurt i kylen. Fast det är egentligen inte sant, i själva verket är det jag som behöver komma hem. Kökssoffan och fotografiet på en skallig bebisversion av mig känns kanske inte som hemma men att småtjafsa om vem som ska gå ut med hunden och hur många korvar som får plats i stekpannan, det är hemma.

Finns kanske ingen plats jag känner mig hemma på men det finns människor jag känner mig hemma med.

känslor

glädje sorg (humor) lust skam ilska kärlek rädslor och den allmänt övergripande ångesten, glöm inte den! ångest ångest ångest

jag

Ibland kan jag inte annat än älska mig själv. Jag är så typiskt mig i en del situationer. Fick en hårtoning av Karro, hon ville inte ha den och tyckte att jag kunde köra i den för glansens skull. Jag har ju ett väldigt glaslöst hår och hon är ju ändå något av ett proffs på området så jag går hem och sätter igång. Tänkte att det var lika bra att klippa håret lite först för det var ju lite slitet. Jag går lös med saxen och efter femton minuter så har klippt en käck liten page som får mig att se ut som en snäll tolvåring (min mammas favoritfrisyr på mig). Har alltid hatat längden och nu kommer jag behöva visa leg överallt de närmsta månaderna. Kör sedan i toningen, den ska sitta i 15-20 minuter, jag sköljer ur den efter 35. Mina grova hårstrån liknar mer tagel än hår så man måste ta i för att något ska fastna tänkte jag. Ja vid det här laget har jag ju glömt att det bara var för glansens skull. Resultatet blev en ganska blek fläck mitt uppe på huvudet, för jag kan ju inte låta någon hjälpa mig med att applicera färgen, nej det var ju bara för glansens skull så hur svårt kan det vara. Mycket, mycket typiskt mig. Har inget leg heller, springer runt med passet istället. Också detta är karakteristiskt för mig.

Emma & Sofia

Vänskapen började redan i fosterstadiet för våra mammor var kompisar och gravida samtidigt. Vi blev mer eller mindre tvingade att gå på födelsedagskalas och samsas i sandlådan medans mammorna hängde med varandra. Jag har känt dem i hela mitt liv och vi har absolut ingenting gemensamt. Men de ha alltid funnits där. Till och med när jag inte orkade med dem så kom de och hälsade på. Vet inte vad jag är för dem men de är för mig en trygg, fast punkt som jag kan vila lite i. De har alltid känt mig så att ens försöka vara någon annan än mig själv är lönlöst, de vet redan vem jag är och eftersom de fortsätter bjuda mig på sina tjejmiddagar så utgår jag från att det är okej. Det är minsann inte alla som kan skryta om en sån angenäm vänskap!

planer på klosterliv

Jag går i gruppterapi också, här om dagen pratade vi om att vara rädd och vad den känslan gör med en. Gruppledarna ger exempel på hur rädslor kan uttrycka sig och vilka konsekvenser som följer. ”ja en del är rädda för att gå till tandläkaren, andra vågar inte åka buss och så finns det de som är rädda för nära och intima relationer”, terapeuten spänner ögonen i mig och vi vet båda precis varför hon gör det. Jag mopsar upp mig lite och hävdar att man faktiskt inte måste vara och leva som alla andra, folk är ju olika och om man inte vill åka buss så borde man kanske slippa! Jag får medhåll från hela gruppen, det är okej att man inte gör som alla andra, viktigast är ju faktiskt att man själv mår bra och trivs med sitt liv. ”Ha, då behöver ju jag faktiskt inte vara ihop med någon” utbrister jag lättad. ”Nej det är klart att du inte behöver, jag kan ringa Vadstena kloster i pausen och höra mig för om de har en plats ledig till dig” säger terapeuten. ”Jaaa, kan du göra det?!”, ser framför mig det stillsamma nunnelivet, tajt kontakt med Gud och en hård enkelsäng som bara jag får plats i. ”haha, nej det är ett standardskämt jag brukar köra med, du ler ju när snubben kommer på tal vilket är ett tydligt tecken på förälskelse, vi ska nog jobba på att utmana rädslan på istället för att fly i det här fallet.”

hej igen

Va i helvete håller jag på med? Varför är det ingen som protesterar när jag får för mig såna här vansinniga idéer som att sluta blogga?

Nej nu ljuger jag, nog har det protesterats alltid, till och med mormor ringde och berättade hur tråkigt det var. Min terapeut suckade djupt och började prata om att vi verkligen VERKLIGEN måste jobba på mitt dikotoma beteende.

Men jag slutar med Magganprylen, orkar inte tjafsa med sånt, hädanefter får alla sina riktiga namn och jag ska vara mer ärlig, mer på riktigt fast det kan bli lite obehagligt och så tänker jag inte skriva på helgerna. Någon gång måste man ju få vila lite.

sista

Efter en halv dags noggrant övervägande är jag nu helt säker på att det är dags för något nytt. Det finns förstås mycket kvar som det behövs skrivas och berättas om, jag är inte dummare än att jag förstår att det säkert blir någon form av bloggande igen men inte just här och inte just nu. Det har varit otroligt kul och jag är riktigt rörd över att ni har läst mitt ordbajsande men det är över nu, hej då.

TACK.

Emeli

Det var en fredagskväll på det tidiga 80-talet, på en fest i Uppsala fattade en ung man från Norrland tycke för en kvinna. Hon var klädd i näbbstövlar och en växtfärgad palestinasjal men han hade överseende med detta. Utan att överdriva kan jag berätta att mannen var en goding, riktigt snygg, och som fördomen påstår om norrlänningar ganska fåordig. Bättre karl får man leta efter, detta förstod kvinnan och svalde hårt när hon såg honom lägga halsduken så där gubbigt runt nacken och över bröstet så den tappade sin egentliga funktion att värma halsen!

De blev som det brukar och kopulation skedde med havandeskap som konsekvens. Det unga paret såg med glädje fram emot barnet, kvinnan ville väldigt gärna ha en flicka så för att inte bli allt för besviken så intalade hon sig att det skulle bli en pojke. Pojken skulle heta Manfred och med detta kände sig kvinnan ändå ganska tillfreds.

När avkomman motvilligt tog sig ut ur livmodern visade det sig att barnet var en flicka och hon fick namnet Emeli. Den nyblivna modern var pedagog till yrket och mycket praktiskt lagd så hon tyckte att stavningen skulle vara så enkel som möjligt, inga onödiga e,i eller m. Namnet fick då stavas som det låter och till andranamn fick Emeli heta Margareta. Halva släkten heter ju Margareta så det var väl inte så mycket att orda om.

Emeli växte och började bli medveten om att hon var en person, när hon sedan förstod att hon hade tankar så var det som ni förstår kört. Hon hängde upp sig på allt, störde sig speciellt på när kläderna satt knöligt och strumporna hasade ner i skorna. En dag insåg hon att hennes andranamn var förskräckligt fult och att de dessutom inte fanns med i Bibeln var en smärre katastrof för lilla Emeli som vid den här tiden planerade en from kristen tillvaro med kvällsbön och gospelsång. Hon konfronterade sina föräldrar, Pappan svarade som norrlänningar brukar med ett tyst mumlande och Mamman förklarade att det nästan inte fanns några tjejnamn i Bibeln och Margareta var så lämpligt eftersom så många tanter i släkten heter så.

Tiden gick och vid sju års ålder fick Emeli en liten syster. Det tyckte hon var hemskt roligt tills Mamma berättade att bäbisen skulle heta Stina Maria. Man kan inte klandra Emeli för den vansinniga scen hon ställde till med. Maria är inte bara ett bibliskt namn, det är Jesu egen mor! Ingen i släkten heter Maria och Mamma förklarade att hon bara tyckte det var fint och därför fick Stina heta Maria i andranamn.

Följande år hade Emeli fullt sjå med att få sitt tilltalsnamn rättstavat, alla ville ideligen lägga till e,i och extra m istället för att bara stava namnet precis som det låter. Hon glömde sitt fula andranamn och den djupa orättvisa hennes föräldrar försakat genom att ge den dottern ett mycket finare och synnerligen bibliskt andranamn.

Så kom det sig att Emeli blev sugen på att skriva en blogg, hon ville ha en enkel adress och tänkte att nu äntligen kommer hennes enkla stavning ligga henne i fatet, ingen annan stavar ju Emeli som hon. Men någon gjorde det och denna andra Emeli hade norpat adressen! Men så kom hon på att damma av sitt gamla fula andranamn, på det viset kunde hon också vara lite anonym genom att inte använda sitt tilltalsnamn. Så särskilt anonym blev hon ju inte men bloggen blev en smärre succé och det är väl ändå huvudsaken.

Nu är Emeli en syndig och okristlig person så att ha ett bibliskt namn känns inte längre så angeläget och Margareta är nog inte så tokigt ändå, alla andra tanter i släkten heter ju så!

dagens visdom

Tidigare idag sa min syster ”man måste vara så stark, för att orka”. Då älskade jag henne så mycket att det gjorde ont!

IQ-test

Jag läste på Bonanza kids blogg att han gjort ett IQ-test på mensas hemsida. Fast jag hade starka aningar om hur resultatet skulle bli så kunde jag inte låta bli att göra det själv. Testet bekräftade att mitt IQ ligger under det normala.
Men herregud man fick ju inte prata, hade jag bara fått det så hade jag varit mensas ordförande nu!

jag kommer snart bli som vanligt

Blir alltid lite konstigt när jag kommer hem, trött som ett svin försöker jag sortera tankarna och hejda mig från att inte genomföra ALLA feng shui åtgärder jag fått inspiration till på en gång. Började i alla fall en liten utrensning idag, nu är vardagsrummet fullt av sopsäckar och byrålådorna är härligt luftiga. Det är lite märkligt men när väl första säcken är full så blir det som att knarka, släng mer, släng mer, jag måste få slänga mer. Jag kan inte skriva mer nu, måste meditera lite men denna gång utan karldeo!

Tack Blorre för gästboksinläggen!!!

deo 2

Torsdagskväll
Den här deodorantsituationen tär på mig, ska jag åka på feng shui kurs och lukta som ett as? Nej det vill jag faktiskt inte, bestämmer mig för att köpa en deodorant. Kommer naturligtvis på detta när alla affärer utom det lilla, lilla Ica på hörnet har stängt. Går till Ica och spejar in hyllan med hygienartiklar. Köper alltid deo av märket degree, Ica har bara den dergree som är för män. Blir alltid besviken på andra märken så jag köper den för män, kan väl inte vara så stor skillnad, huvudsaken är ju att det är degree.

Fredagskväll
Det ska mediteras i feng shui skogen, vi sitter i ring och sänker tacksamhet till våra fortplantningsorgan. Plötsligt uppfångar jag en märklig doft, det luktar svettig karl. Konstigt tänker jag, det är ju flera mil till närmsta man. Försöker fokusera på att hitta min inre Gudinnekraft men lukten blir bara starkare och jag blir lite irriterad, någon här inne måste ha allvarliga problem med sina hormoner.
Sen förstår jag, det är jag och min nya deodorant.

Gästblogg: "Take me to bed or lose me forever"

Det är alltså så att Maggan har åkt iväg på något Fung Tjohej-tjosan, och lämnat oss andra kvar att gästblogga. Kajsan har en egen blogg numera (check it out, hett tips) så jag passar på att skriva så mycket jag kan innan Maggan kommer tillbaka. Men vad ska jag egentligen skriva om? Jag kanske borde ta tillfället i akt att pracka på folk mina åsikter om personligt ansvar, Gud eller liberalismen? Eller vaska fram några guldkorn från min gamla dagbok på Lunarstorm? Eller berätta om hur jag känner Maggan? Uppslagen är många, men liberalismen och Gud får vänta, för nu är det snart dags att börja förvandlingen till Maverick. Jag och Kajsan ska på fest med tema Film & TV, och jag tänkte inspireras av en riktig Tom Cruise-klassiker: Top Gun! (Vi är ju lika på väldigt många sätt, jag och Tom.) Så nu måste jag börja repetera några repliker, till exempel "I feel the need for speed!" eller "Take me to bed or lose me forever!". Fast den sista repliken är förstås Megs, inte Toms.

Gästblogg: Morgonstånd har guld i mun

[Kära läsare: titeln på min gästblogg är en ordlek som bygger på ett gammalt ordspråk, och har ingenting med verkligheten att göra.]

Jag inleder mitt gästbloggande (tack Maggan för min stund i rampljuset!) med att skriva några rader på lördagmorgonen. Det slog mig just att lördag morgon har blivit lite av "min stund". Jag har kommit in i den ålder då man är närmare pensionen än födseln, och det innebär att förmågan att sova länge och/eller dra sig i sängen är i starkt avtagande. Min kära Kajsan, däremot, är ung och fräsch och kan därför sova nästan hur länge som helst. Resultat: jag kan kliva upp och göra nästan vad jag vill utan att ta några hänsyn. En nackdel med det hela är att det inte blir så många "ligga-och-mysa-tillsammans-i-sängen-på-morgonen-stunder", men samtidigt är det trevligt att ha en stund för sig själv också. [Kära läsare, försök att inte tolka in nåt sexuellt i detta nu. Titeln på inlägget har som sagt inget med det här att göra.] Ibland hoppas jag nästan att Kajsan ska sova länge, så att jag får sitta ostört och pyssla med bara det jag vill pyssla med för stunden. Det är nog därför jag inte väcker Kajsan med frukost lika ofta nu som jag inbillar mig att jag gjorde när vi var nykära. Men det bästa med det hela är att det är en vinn-vinn-situation (usch, alla dessa försvenskade engelska uttryck) eftersom jag blir precis lika glad när Kajsan vaknar, smyger upp på toa och tittar på mig med sina yrvakna ögon och sitt fina rufsiga hår. Vid frukosten börjar nämligen *vår* stund, då vi löser melodikrysset. Jag vet, melodikrysset ger inga pluspoäng på coolhetsskalan direkt, men däremot massor på svenssonskalan... Det fina med melodikrysset är att det får mig att tänka på farfar som var en trogen lyssnare.

hej på en stund

Nu åker jag till feng shui skogen. Inget internet och knappt någon telefon.
Ta hand om varandra så ses vi på måndag!

Har ni tur så kommer Blorre och eller Kajsan att gästblogga under helgen…

fredspipa

Vi är sams nu, han är ju så himla överseende så jag kommer undan med telefonsvararincidenten.

Men det där med att inleda sju heliga män i synd, det var väl lite onödigt. Speciellt när det nu finns en okristen som gärna ställer upp på skamlösa förslag.

Ja det var kanske inte så lämpligt, hädan efter så har jag lovat att vara jättetrogen!

skamlös!

Det sitter sju män i mitt vardagsrum, det är Jakobs bönegrupp. De pratar om Jesus, livet och så ber de tror jag. Vet inte så noga för själv sitter jag ju här på mitt rum och trycker.

Tänker att det är ju ändå min skamlösa dag och jag har ju nyss blivit singel efter den förfärliga historien om telefonsvararskämtet.

Varför sätter jag inte på mig något urringat, lite läppglans och sängkammarblicken. Går ut och lägger mig på soffbordet, så sensuellt jag bara kan. Drar ett perverst skämt för att bryta isen och sen kan det ju bli hur trevligt som helst!

telefonsvararskämt 2

sms från Uppsalamannen
Men herregud? Tror du ja e en telefonsvararskämtare? Det enda som är värre en telefonsvararskämtare e ju den som är ihop m en telefonsvararskämtare! puss d
Han kör inte alls telefonsvararskämtet, jag har missförstått ALLT!

Jakob informerade snällt om att vi kör just exakt ett sånt telefonsvararskämt på vår fasta telefon. Vet inte varför vi gör det, var förmodligen mitt påfund. Får så bisarra ideer ibland. Antar att jag är singel nu då, fan också han som var så trevlig.

lukta gott

Min deo har varit slut de senaste två veckorna. Har kört utan, varför gör jag så? Varför köper jag inte bara en ny deo istället, jag luktar ju inte direkt blomstreräng utan.

Skräp dig, bara skärp dig lite!

om telefonsvararskämt

Det värsta jag vet är när folk ska skoja till sin telefonsvarare och spelar in ett meddelande som låter precis som när de svarar på riktigt. Ja det var kanske lite kul någon gång på nittiotalet när mobilerna slog igenom men nu är det 2007, blir bara arg och snopen när jag börjar prata med en person som visar sig vara en telefonsvarare. Känner mig lurad och vägrar säga något efter pipet.

Han har en sån telefonsvarare, Uppsalamannen alltså.

skammens dag

Olika teorier strider om huruvida känslan skam är medfödd och biologisk eller inlärd. Alla är dock överens om att den finns och att den fyller sin funktion, ibland behöver vi faktiskt skämmas lite. Men många människor har för mycket skam i fel situationer vilket inte leder till annat än en sur och svår tillvaro. Tänkte lite på det här och noterade när jag kände skam. Här är dagen skörd.

*Försov mig, dumma mig.

*Hade bara gjort halva läxan, fy fy!

*Fick god lust att utöva våld på en tjej i klassen eftersom hon är så förbannat jobbig. När jag tänker närmare på saken så är tjejen väldigt lik mig, hon gör också bara halva läxan och hon snackar så man får skavsår i öronen.

*Läser bloggar istället för att diska, skärp dig nu för fan

*Tänker på inlägget jag nyss publicerat om ”sex grejer”, det blev ju inte alls kul och stackars alla de människor som jag skickade vidare till…………TÖNTmaggan

*Fiser högt när jag promenerar, jag är som äcklig karlakarl från norrland

*Berättar för min mamma hur olycklig jag är och vilken dålig dotter hon har, en vacker dag kommer hon bli utbränd och det kommer vara mitt fel!

*Dricker kaffe fast klockan är efter 18.00, nu blir det svårt att sova din lilla kaffeslampa!

Jag har helt klart haft ett överskott av skam idag, för att balansera upp detta tänker jag leva fullständigt skamlöst imorgon. Ska göra allt som står i min makt för att minska, dämpa och stoppa känslan. Även om jag stoppar in katten i mikron, snor Jakobs strumpor och äter upp Mysans glass så tänker jag inte skämmas!

Det blir naturligtvis uppföljningsrapport på bloggen imorgon kväll!

sex grejer

Det cirkulerar någon form av spelgrej i bloggarvärlden. Nu har det nått mig.

Regler: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir "tagna" ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit "tagna" och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

Först kändes det lite kul, sen insåg jag att det här är ett fördolt kedjebrev. Jag som avskyr kedjebrev, har aldrig i hela mitt liv svarat på ett enda. Beklagade mig över detta för Uppsalamannen och han sa att han också hatar kedjebrev men alltid faller för dem och följer instruktionerna för annars kan man ju drabbas av olycka. Tänk om det är därför som jag mår som jag gör, tänk om allt hade varit bättre om jag bara hade svart på alla de kedjebrev jag fått under min livstid. Jävla skit!

1.En gång i femman fick jag alla rätt på ett prov som handlade om Brasilien, sen dess har jag varit lite halvbesatt av de landet.

2.Jag kan inte lyssna på Ulf Lundell, hittade en gång en skiva som pappa givit till mamma, han hade typ skrivit ett kärleksbrev på omslaget, jag mentalkräks varje gång jag tänker på Lundell. Föräldrar ska ju inte hålla på med sånt!

3.Tycker att TP är jätteroligt, tror nästan alltid att jag ska vinna och blir alltid lite förvånad över att frågorna är så svåra och att jag därför aldrig vinner.

4.Jag har inte sett Pulp fiktion

5.Jag är märkligt imponerad av Kicki Danielsson

6.Ungefär två gånger i veckan gör jag allvarliga övervägningar om att stänga bloggen och sluta skriva men hittills har det alltid slutat med ännu ett inlägg.

Jag skulle ju naturligtvis vilja skicka vidare uppgiften Carl Bildt men det är nog för mycket att hoppas på så jag ger stafettpinnen vidare till

Anits
Märta
Frida (ja jag vet att du har en fotoblogg men du kanske kan ta 6 egendomliga bilder….)
Stefan
Annacharlotta
Mia Olsson

Jaha nu har jag blivit skrockfull också, men jag lär ju få ett underbart liv utan olyckor!!!

August Strindberg

Jag läser alltså svenska på komvux, betraktas som ett av klassens ljushuvuden. Är egentligen inte så konstigt eftersom jag älskar att stå i blickfånget och därför ofta räcker upp handen och pratar högt, har också en otrolig talang för att säga sånt som verkar smart fast jag inte alls vet vad jag pratar om. Min lärare gillar det, att man räcker upp handen och säger saker.

Idag var det dags att möta Strindberg, läraren var i eld och lågor. Fast det är hon oavsett vilken författare hon pratar om, vår lärare är en riktig litteraturknarkare skulle man kunna säga. Hon säger att vi ska gå in lite djupare på Strindberg, han är värd det med Hemsöborna och allt.

August Strindberg är så stor, alla har en uppfattning om honom, Hemsöborna, kvinnorna och ja ALLA har ju en relation till Strindberg. Klassen sitter tyst, läraren försöker få igång en diskussion för ALLA vet ju något om Strindberg. Hon tittar bönande på mig, säg något Maggan! Jag är tyst, det är inte ofta jag håller mun bara för att jag inte vet något men jag vet faktiskt INGENTING om August Strindberg.

hej då MVG

så många viljor

Nu tycker Jakob att jag ska städa.
Jag tycker att jag borde plugga.
Mitt andra jag tycker att jag ska göra förberedelseuppgifterna inför helgens feng shui kurs.
Själv vill jag bara gå ut och känna på våren, sova i sängen och pussas lite.

ansvaret

I kommentarerna till Bildtinlägget så rasade min kära bloggkollega Stefan lite på Blorre och Jakob för deras tankar om det personliga ansvaret man har som människa. Som jag uppfattar det så tycker Blorre och Jakob att man måste ta sitt ansvar och låta bli nestlechoklanden.

Mina tankar kring detta handlar egentligen inte om var mitt ansvar slutar utan var det börjar. Jag uppfattar att många människor i dagens Sverige värderar ansvaret man tar utanför en själv som högre än ansvaret man har för sig själv. Vi bryr oss om nära, kära, svältande barn och klimatförändringar. Vi tar ansvar och är ”goda” människor men någonstans på vägen så tappar vi lätt bort det enda vi egentligen har ansvar för. Jag måste alltid börja med mig, det är mitt ansvar att se till att jag är lycklig och att mitt liv fungerar. Den som väntar sig att någon annan ska göra ens liv bra lär fortsätta vänta. Inte så att vi inte behöver hjälp för det behöver de flesta men det är mitt ansvar att be om den och det är alltid individen själv som i slutändan hjälper sig själv.

Ibland tror vi att vi blir bättre människor genom att göra gott. Jag tror att det är grymt farligt om vi börjar mäta vårt människovärde efter våra handlingar, du är inte ett dugg bättre om du har ett fadderbarn i Afrika. Vi är olika, orkar olika mycket och har olika intressen, det behöver vi inte värdera.

En person har bara ansvar för sig själv, finns det sen utrymme för att ta på sig en del av världens allmänna misär så är det upp till var och en. Men bara för att du har ett fadderbarn och källsorterar så betyder det inte att du slipper undan att ta hand om dig själv, det är ditt jävla ansvar att må bra och gör du inte det så är det på ditt ansvar att be om hjälp! Eller?

blogglögner

Åh va det är bra med kommentarer, jag får så många uppslag och inspiration! Börjar med den kommentaren som bonanza kid tillförde Carl Bildt inlägget .

Ja, en blogg ger en onyanserad bild av verkligheten, skribenten väljer själv vad hon skriver om och hur. Det finns ju egentligen inga regler för vad den ska handla om och ens om det man skriver ska vara sant. Hur vida det faktiskt är lämpligt att ett stadsråd med en tung ministerpost bloggar kan diskuteras men enligt min ringa mening är att det är det kanske enda goda iden denna politiker har haft. Carl Bildt tar av sig kavajen och gör som alla andra, han skriver om ditten och datten och låter alla som vill få läsa. Bloggen känns mänsklig, nära och direkt. Självklart förskönar han bilden av sig själv och givetvis skriver han inte om saker som får honom att stå i dålig dager. Ingen kan vara en granskande journalist åt sig själv, inte heller Bildt. Problemet måste ju då vara att bloggens läsare tar det som skrivs för absolut fakta och sanning. Men jag tycker inte att det är bloggarens problem, var och en har ett eget ansvar att inte tro blint på allt de ser, hör och läser! Om folk nu gör det, tror på allt som skrivs i en blogg, å herregud säger jag bara……

samarin

Kommer ni ihåg den där reklamen när en kvinna kommer hem och får en överaskningsfest, hon tar sig om magen och grimaserar. Det framgår tydligt att hon vill vara glad men har så ont i magen. Så kommer den en liten flicka med samarin och allt blir bra. Kvinnan skiner upp och kan äntligen njuta och ha roligt på sin överaskningsfest.

När jag dricker samarin så väntar jag mig i alla fall lite av den där känslan som reklamen förmedlar. Men den kommer inte, allt blir inte bättre med samarin. Även magontet försvinner så börjar jag inte njuta och ha roligt. Beror det på att jag inte uppskattar en oond mage lika mycket som kvinnan i reklamen, är jag otacksam eller varför blir jag inte ens lite glad när jag dricker samarin?

Carl Bildt

Jakob blir väldigt sällan vansinnig, typ aldrig om vi ska vara helt sanningsenliga. Men här om dagen blev han nästan arg på mig, det handlade inte om den intorkade disken, överfulla kompostpåsen eller de mögliga makaronerna. Det handlade om att jag hade lagt ut en länk till Carl Bildts blogg. ”Varför har du länkat Carl Bildts blogg?” Skrek han rakt ut. Försökte lugna honom genom att förklara att jag inte har fått någon politisk identitetskris utan bara gillar Calles blogg men det hjälpte inte. ”Folk kommer ju tro att du är moderat”, ”men det gör väl ingenting” säger jag och undrar om det här kanske egentligen ändå handlar om att jag aldrig tömmer komposten och låter makaronerna mögla i kylen. ”men fattar du inte hur folk kommer se på dig, de kommer tro att du delar hans åsikter”.

Jag är av uppfattningen att moderater är helt vanliga människor som det inte behöver vara något allvarligare fel på bara för att de är moderater. Skulle dö för att deras rätt att uttrycka sin åsikt, nej jag är inte deppig och självmordsbenägen, tycker bara att det är ganska viktigt med demokrati. Jag tycker att Carl Bildts blogg är intressant, informativ och rolig, speciellt roligt blir det om man samtidigt som man läser hör hans skånska överklassdialekt i huvudet!

Bara för att jag är så himla ödmjuk och värdesätter yttrandefriheten högt så få Jakob nu själv svara för sitt utbrott.

Jakob svarar:
Ja, Maggan, visst är det viktigt med demokrati, och visst, det behöver inte vara något allvarligare fel på moderater. Själv har jag ju läst väldigt lite på Calles blogg så egentligen har jag väl inget att säga till om. Men det är väldigt svårt att inte koppla ihop namnet Carl Bildt med moderaterna. Och jag vet att du inte håller med om deras partiprogram. Så jag menar att om du har en länk till Calles blogg så utger du dig för att vara någon du inte är. Tänk om jag skulle gå runt med en t-shirt med George W Bush bara för att jag tycker att hans ansikte är snyggt. Eller om jag skulle äta Nestlé-choklad bara för att jag tycker det är gott. Nej, det skulle ju inte funka. Folk kan ju faktiskt bli riktigt förvirrade. Och sånt leder bara till osämja. Inte bra.

Men det får var någon måtta på ödmjukheten, tänker i alla fall ha sista ordet i mitt eget blogginlägg.

Jag ÄR en person som gillar Bilds blogg, om folk då drar slutsatsen att jag är moderat så stör det mig inte eftersom jag inte tycker att det är något fel på moderater, skulle någon döma mig och anta att jag är på ett visst sätt för att de fått för sig att jag är moderat så är det deras huvudvärk, inte min. Om du tycker att George W Bush är snygg så tycker jag verkligen att du ska trycka upp en t-shirt med hans ansikte på! Skulle någon vara dum och retas så säger du bara att de kan gå hem och kissa ner sig, vi måste sluta dra förhastade slutsatser om varandra och framför allt sluta värdera saker i bra och dåligt!

stolta slampor

Det är så här det ska va, trevligt och säkert!

http://www.stoltaslampor.org/

tjejlista

Några svenska kvinnor jag gillar

*Robyn – grym
*Ana Calderon – blir så inspirerad när jag tänker på henne
*Margareta Krook – tuff
*Lena Nyman – också tuff
*Agneta Nyholm Winqvist – förändrade min värld
*Carolina Gynning – har ingen motivering, gillar henne bara ungefär som jag gillar Bert Karlsson…………oj det här kommer jag få skit för…….
*Katarina – räddade min värld
*Yllet – mjuk, hård och ödmjuk

internationella kvinnodagen

Tack o lov för att jag är kvinna, annars hade det ju varit jättesvårt att veta vilken dag jag skulle fira mitt kön på!

maten i u-sala

Han är någon typ av kock också. Har iallafall jobbat som det och när han lagar mat så förstår jag inte riktigt hur det går till, det bara händer. Som om det vore världens naturligaste sak i världen att slänga ihop något med kyckling och ingefära. Han ringer alltid och ber mig köpa någon ingrediens som fattas, säger att jag gärna får improvisera lite och köpa något annat som verkar bra. Jag köper bara exakt det han ber mig om, skulle ju aldrig drömma om att ta några egna initiativ! Sen försöker jag hjälpa till, visst skär (eller heter det filear) man kycklingen åt det här hållet? Nej det gjorde man inte så jag vänder på köttet och funderar på vad i helvete jag ska göra nu för att visa mig intelligent och kompetent. Roligast är kryddningen, han går in för det med hela kroppen ”ähhh men shit vad det här luktar gott” utbrister han.

tatueringen

Kära Mormor & Morfar.
Följande text kommer med ganska stor sannorlikhet göra er aningen skärrade och oroliga. Ni är ju vuxna människor med stor livserfarenhet så jag hoppas att ni själva kan låta bli att läsa, om det inte är så att ni längtat efter att få ett tatuerat barnbarn så är nog det min rekomendation, att ni slutar läsa NU.

Adrenalinet bubblade, förväntansfull och nervös satte jag mig i stolen bredvid tatueraren. ”första gången?” frågade han ”ehh mmm” mumlade jag ”aha, är du nervös då?” ”mmm” ”jag med” sa tatueraren som var en ung lärling. Det gick fort och jag ångrade djupt att jag inte valt ett större motiv. Tog en vecka att komma ner på jorden igen, mitt enda problem under den där veckan var att det var så mycket hud på min kropp som fortfarande inte var täckt av färg. Herregud va jag kommer bli fin med alla tatueringar jag ska göra, som ett vandrande konstgalleri! Vågar inte berätta för päronen, de kommer flippa och bli så förskräckligt trötta.

Berättade för mamma och det var ju inte populärt, ”du får berätta för pappa, det vågar inte jag göra” sa hon. Om mamma inte vågar berätta det för pappa då bådar det illa, har vi tur så lägger han inte märke till den. Fast det kommer han ju göra, tids nog, shit.

Efter att mamma yttrat sig om saken så fick jag huvudbry. Hon kanske har rätt, det här är en sån där dålig ide som jag kommer ångra bittert när jag blir fyrtio. Mina syskon fick nys om saken och berättade ett och annat för mig om hur livet och mammor är. Nu är jag tillbaka på spelplanen igen och varje gång jag tänker på konstgalleriet som ska förgylla min hud så ler jag glatt.

Guds tro

En fin grej jag tänkte idag var att även om jag inte tror på Gud så måste ju Gud tro på mig, om han nu finns vill säga. För om Gud finns så vore han ju osmart om han inte hade en tanke med mig, alltså tror Gud på mig. Det var en sån där tanke jag blev så glad av.

kramar

Har hört att man behöver 9 stycken kramar per dag. Det är något slags dagligt behov människor har. Men jag undrar om det räknas när man kramar folk fast man inte vill. När jag är lite deppig och inte mår bra så borde ju behovet av kramar logiskt sett öka men då krymper antalet personer som det känns bra att krama. Tycker till och med att det känns riktigt drygt att krama de allra flesta då, ska jag krama i alla fall för att täcka det dagliga behovet eller ska jag följa impulsen och fly när jag anar att det kommer komma en kram från någon?

Kan det inte räcka med att gosa upp ett husdjur och lyssna på någon mjukt, typ Jose Gonzalez?

900 svåra

Sverige är fantastiskt, jo det är ju faktiskt sant. Har man inte alla hästar hemma så finns det hjälp att få och man behöver dessutom inte betala mer än 900 kronor om året för att få en förträfflig terapeut. När man behöver så mycket terapi som jag så går det ganska fort att komma upp i den här summan. Det känns inte jobbigt att betala, mitt lilla bidrag täcker nog inte ens kostnaderna för pappersnäsdukarna som jag torkar tårarna och snyter mig med där på terapin.

Problemet är inte att betala utan hur. Min terapeut och hans kollegor håller till i en lokal nere på stan men allt drivs helt och hållet av landstinget, inget privat eller ens halvprivat på något vis. Administrationen i söderhamn skickar helt vanliga räkningar med olika intervaller och summor, trots att jag alltid går i lika mycket terapi på samma sätt varenda vecka. Räkningarna betalar man utan konstigheter som vilken elräkning som helst. Det är inte så att administrationen i söderhamn slutar skicka notor när jag har betalat 900 kronor, jag måste själv ta ansvar för att inte betala för mycket. För varje räkning ska man få en stämpel på ett litet papper (högkostnadskortet), den här stämpeln finns inte hos min terapeut utan på sjukhuset, det är först när man fått stämplar motsvarande 900 kronor som söderhamnsadministrationen slutar skicka räkningar.

Jag måste alltså gå upp till sjukhuset och in genom ingång 28 för att få mina stämplar. Det är även hit man kommer när man terapin inte fungerar och man måste sitta bakom låsta dörrar med en nattskjorta som det står ”tillhör Gävleborgs landsting” på. Att gå hit är allt annat än kul, ångesten andas tungt i de där väggarna. Ni kan ju tänka er vilken typ av receptionist de har på psyk, en ilsk naturligtvis. Men hon har stämplarna och idag tog jag tag i det, promenerade dit för att få mina stämplar. Står där med papperslappen och säger att jag betalt 900 och nu ville ha så många stämplar. Receptionisten kontrollerar mina uppgifter och det visar sig att jag bara betalat 800. Kan jag betala 100 kronor nu, direkt i receptionen? Nej naturligtvis inte, gå hem och betala och kom tillbaka imorgon så får du sista stämpeln.

Vet inte, jag har ju inte alla hästar hemma men borde man inte kunna göra den här proceduren lite enklare och effektivare för alla; mig, receptionisten på psyk och administrationen i söderhamn?

strålningspolisen

Ja just det, sov inte med mobilen i sängen, ha den inte i fickan, för Guds skull ta hand om er där ute i vår strålade värld!!!

söndagsmordisk

Hade liksom förträngt att jag hade en romanredovisning som ska vara inlämnad imorgon, tänkte att det var minst två veckor kvar innan jag skulle behöva bryta samman över den. Men så visade det sig att så inte var fallet. När jag vaknade med denna insikt i imorse kände jag hur vansinnet rök ur öronen på mig. Bäst att ligga kvar tills Jakob gått iväg till kyrkan, om jag måste sammandrabba med något levande nu så kommer detta kanske inte vara så levande så länge till tänkte jag. Somnar om och vaknar sedan av att Ryssen ringer och börjar pratar om skor, hon känner både mig och mitt morgonhumör så hon ber mig ringa upp sen när jag druckit kaffe och rökt 17 cigaretter, tack gode gud för det! Vill bara bli lämnad i fred, jag har ju en romanredovisning att kräkas på. Uppsala-mannen loggar in och är så där käck och gullig på msn, tror han märkte mitt hat och jag får lite medkänsla, stakars sate, han visste inte vad han gav sig på när han gav sig på mig. Jag måste använda mig av litterära begrepp, kan jag inte bara få skriva att boken var ganska bra? Jag har faktiskt läst den och den var ganska bra, nej man försöker ju vara en sån där högpresterande pretentiös jävel. Är jag inte bäst i klassen så är det ingen mening med att gå till skolan. Så nu sitter jag här och försöker bilda meningar med ord som personifikation, metafor och epok.

lagom mycket hångel

Det har kommit till min kännedom att man i mina inlägg uppfattar Jakob och Mysan som ett par som inte gör annat än hånglar. De hånglar men inte onormalt mycket, eftersom jag lever här som femte hjulet är jag även vittne till deras matlagningshäng, filmkvällar och djupa samtal om livet. De har en fullt normal och sund relation med fysisk attraktion, gemensama intressen och ödmjukhet inför varandras olikheter.

Och det här är en av anledningarna till att ingen annan än Ryssen sett Uppsala-snubben, man vill ju inte riskera att få sin relation synad och skriven om av någon annan!

vem är inte lite ätstörd

Har fått ganska mycket blandade reaktioner på den sorgliga novellen om ”hon som försökte”. Är den sann? Handlar den om mig? Vem är KS? Handlar den om någon annan osv.
KS är en tjej jag stötte ihop med för ganska länge sedan, hon var svårt sjuk i anorexi och efter flera år av självsvält så orkade inte hennes kropp längre, hon dog en dag i april.

Det är främst tonårsflickor och unga kvinnor som drabbas av ätstörningar, ofta är anledningen till att man insjuknar en samling orsaker och det är långt ifrån lika för alla. Det finns skapligt schysta behandlingsmetoder och man kan bli frisk. Men vad man inser när man kommit till sjukdomsinsikt och börjar tillfriskna är att det inte bara är en själv och benranglarna på sjukhusets avdelning för ätstörda som hade en skruvad uppfattning om mat och utseende. När jag vägde som minst var jag enligt BMI undernärd och stod gärna framför spegeln och räknade mina revben. Medelålders kvinnor frågade nyfiket hur jag hade burit mig åt för att bli så smal och snygg. Jag har aldrig blivit raggad på så ofta som under den här perioden och komplimangerna för mitt utseende haglade. För vi är alla lite ätstörda, i en utseendefixerad värld där kroppsidealet ibland gränsar till vad som är sjukligt. Säg vad ni vill om att revben inte är sexiga och att ingen vill hångla med ett element, min erfarenhet säger mig att element är mycket eftertraktade. Man behöver en väldans massa mod för att våga äta upp sig i en sån verklighet. Vi måste alla ta lite ansvar här, göra oss medvetna om att hysterin kring mat, GI-metoder och utseende gör oss lite knäppa. Det är inte sant att smal är lycklig men vad som faktiskt är sant är att den gamla goda tallriksmodellen aldrig gjort någon tjock!

festen som den blev

Jag satt inte hemma hela kvällen, tog faktiskt tag i min sociala ådra, gick hem till Kajsa och M. De är två vänner från forntiden som sedan några månader flyttat till stan och börjat läsa min blogg, de är flitiga med att lämna kommentarer vilket av mig uppskattas varmt (alla utom de nyss nämnda, bonanza kid och sushimama kan nu känna sig manade att bli bättre på detta). Trevligt, de bjöd på bullar, drinkar och kaffe. Vi pratade om den gamla goda tiden och om den bättre nutiden. När det var dags att gå hem så frågade M artigt om jag verkligen skulle gå hem själv genom fredagsnatten, jo men visst skulle jag det säger jag kaxigt, man kan ju stan, vet vilka ställen man kan gå på om natten osv.

När jag kommer ut på gatan så begriper jag ju att jag inte alls borde gå här själv, det är ju faktiskt lite farligt. Att gå den här vägen in till stan är ungefär som att ha oskyddat samlag, man blir säker inte gravid men risken finns och om det finns en risk så intalar mig att risken kommer att drabba just mig. I ren panik så börjar jag ringa folk som jag tror är vakna för att ha någon att prata med när jag blir rånad, våldtagen och mördad. Ingen svarar och jag blir inte ens lite ofredad på promenaden in till stan.

Kan inte förmå mig att gå hem när klockan bara är 00.30 så jag travar ner till torget och spanar in krogköerna, någon kändis borde jag stöta på. Till min förvåning så gör jag inte det men på Goya är inträdet endast 40 kronor och dörrvakten är en kille från parallellklassen i sjuan så jag stämplar in.

Träffar naturligtvis en kändis, John en gängmedlem från kristendomskolan, numera förtappad som de flesta av oss andra i gänget. I baren står hamburgermannen och hånglar med nya tjejen, fram går salongsberusade Maggan och säger ”heeeeeeeeeej”. Jag börjar sedan dansa våldsamt tätt intill paret, tjejen går. Skulle jag också ha gjort om jag var henne, jag är ett riktigt jobbigt ex! Men till mitt försvar så vill jag ändå säga att jag då sa till Hamburgermannen att han borde gå efter henne, men de vet vi ju hur män är, de är ju lite trögtänkta ibland. Han gick inte efter henne och det är ju inte jag som kommer få sova på soffan inatt så jag dansar ganska obekymrat vidare. Hade nästan glömt hur kul det var med dans, ska verkligen skärpa mig och dansa lite oftare hädanefter.

Sen stänger krogen och jag går belåten hem, ringer den personen jag tänker nästan osunt ofta på och berättar om min kväll. Efter en stund får jag ett meddelande på msn från Hamburgermannen där han skriver att de haft sitt första gräl, han och tjejen. Jag berättar ju även om denna del av kvällen och sen kommer jag på att jag tänker precis som män, inte alls eller väldigt sakta

festen

Jag är bjuden på fest hos Hamburgermannen. Det är delvis mitt eget fel för jag har själv tjatat på honom att jag vill bli bjuden på fest, det är ju aldrig någon som ringer och frågar om jag ska med på sånt men ska sanningen fram så umgås jag mest med kristna, AA-människor och deprimerade så det är kanske inte är mig det är fel på (alltså de i de nämnda kretsarna så fikar man och tittar på film istället för att gå på fest). Hur som helst så är han nu oerhört ivrig över att jag ska komma. Känns ju inte helt bra, hans nya tjej kommer vara där. Hon verkar i oför sig väldigt trevlig men vad ska jag säga till henne ”jaha tjejen, den där sidan av sängen brukade jag sova på, vilken använder du”. Jag anar också att han kommer använda det mot mig senare ”när ska jag få träffa din nya snubbe, du har ju träffat min tjej”. Sen kommer alla från jobbet, jag har i princip aldrig träffat dem men jag vet att de var Hamburgermannens hobbypsykologer när jag gjorde slut. Det är inget märkvärdigt med det men det känns som det kanske vore bäst om vi aldrig behövde konfronteras med varandra. Kompisgänget är väl runt ett tiotal snubbar. Jag tycker uppriktigt sagt om två av dem, den ena är i Norge och den andra brukar aldrig gå på fest. Nej det blir nog till att sitta hemma istället, kanske ringer jag någon av mina deprimerade vänner, pratar om ensamhet och prozac.

Jesus

analsex (den rubriken är till dig M)

Imorse gjorde jag i ordning en liten lunchlåda av gårdagens middagsrester. Det var ju väldigt synd om mig igår (läs novellen) så jag åt sushi vilket alltså resulterade i en sushi-lunch-låda. Fast jag försökte vara försiktig så råkade jag få lite wasabi på tröjan, men kom nu ihåg att det viktigaste är ju att man försöker (läs novellen). När fläcken torkade så blev den limegrön, nästan lite fin faktiskt. Eftersom jag slänger så himla mycket så har jag tyvärr ganska lite kläder i garderoben (läs, på golvet) just nu och så länge ett plagg inte stinker svett så får det anses tillräckligt rent för att ha på sig. Jag fortsatte alltså dagens göromål med wasabifläcken på magen. Sushin var god och när jag insåg att jag ritat baguan till en trädgård fel för femte gången så kom jag på varför jag är feng shui konsult, det är ju för att det är så sjukt kul! Feng shui är som att äta godis utan att behöva få dåligt samvete, för man blir inte tjock av feng shui, man blir bara glad! Så jag går runt och känner mig ganska till freds, kommer på hur jag verkligen borde äta upp Mysans mjölkfria glass som Jakob köpt till henne så hon har något att äta när hon är här (toppa det kärleksbeviset om ni kan). Till glassen gjorde jag varm choklad och i min iver framför chokladen och glassen så spiller jag, på högra bröstet en brun chokladfläck. I morgon ska jag skriva kontrakt till min nya lägenhet så jag måste nog se lite mer representabel ut än en lortig tioåring vars föräldrar inte bryr sig om att byta kläder på sitt orena barn. Sen borde jag nog köpa lite mjölkfri glass också, så Mysan har något att äta efter hångel med Jakob.

färg, fysik o flummeri

Om två veckor bär det av till feng shui skogen igen, en liten fortbildningskurs som jag liksom råkade anmäla mig till. Pengarna som egentligen skulle användas till utlandsresor och tatueringar ska nu istället investeras i kunskap.

Det ska komma någon expert på färg och formlära, det är ju en av mina starkare sidor så detta ser jag verkligen fram emot. Sen kommer det tydligen handla en hel del om kvantfysik, herregud! Vet någon något om kvantfysik, snälla kontakta mig och berätta med pedagogisk röst vad det är! Det blir en hel del annat också, egentligen så pratar man inte med ”oinvigda” om det eftersom det lätt får yrkeskåren att framstå som ett gäng flummiga häxor. Men jag kan avslöja att det blir diverse ceremonier kring eldar, röda kuvert med välsignade riskorn och meditationer där vi söker kontakt med vår inre Gudinna.