festen

Jag är bjuden på fest hos Hamburgermannen. Det är delvis mitt eget fel för jag har själv tjatat på honom att jag vill bli bjuden på fest, det är ju aldrig någon som ringer och frågar om jag ska med på sånt men ska sanningen fram så umgås jag mest med kristna, AA-människor och deprimerade så det är kanske inte är mig det är fel på (alltså de i de nämnda kretsarna så fikar man och tittar på film istället för att gå på fest). Hur som helst så är han nu oerhört ivrig över att jag ska komma. Känns ju inte helt bra, hans nya tjej kommer vara där. Hon verkar i oför sig väldigt trevlig men vad ska jag säga till henne ”jaha tjejen, den där sidan av sängen brukade jag sova på, vilken använder du”. Jag anar också att han kommer använda det mot mig senare ”när ska jag få träffa din nya snubbe, du har ju träffat min tjej”. Sen kommer alla från jobbet, jag har i princip aldrig träffat dem men jag vet att de var Hamburgermannens hobbypsykologer när jag gjorde slut. Det är inget märkvärdigt med det men det känns som det kanske vore bäst om vi aldrig behövde konfronteras med varandra. Kompisgänget är väl runt ett tiotal snubbar. Jag tycker uppriktigt sagt om två av dem, den ena är i Norge och den andra brukar aldrig gå på fest. Nej det blir nog till att sitta hemma istället, kanske ringer jag någon av mina deprimerade vänner, pratar om ensamhet och prozac.