måndag 24 mars 2008

vårfint

Jag har städat i två dagar, nu är det så fint att jag knappt vågar röra mig.

Har en förmåga att stöka till mycket snappt nämnligen.

lördag 22 mars 2008

någonstans i vår genuppsättning borde det bo en optimist

Påskmiddag i föräldrarnas nya hus ute på landet. Det snöar på ett sätt så det inte undgår någon. Vi äter sill, ägg och dricker kaffe till mormors daimtårta. Helt okej trevligt, som det brukar vara.

Men det dröjer inte så värst lång tid innan vi känner oss färdiga med dålig täckning på mobilen och längtar hem. Det är inte så långt in till stan, bara två mil och vi kan åka med Morfar och Mormor.

Sikten sträcker sig dryga metern framför motorhuven och vi har inte tajmat plogbilen.

Som små tysta ljus sitter vi i baksätet och ångrar djupt att ingen av oss fått tummen ur arslet och fixat körkort. Även om vår Morfar är fräsch för sin ålder så är han ändå över 80 år.

Egentligen snöar det på ett sånt sätt så att det är ganska olämpligt för alla att köra bil, oavsett ålder.

- se så fint och mjukt snön faller, säger Morfar utan att alls verka bekymrad över att snö är typ det ENDA man ser.

Vi åker vidare och i baksätet mummlas böner till högre makter.

- Haparanda, där svängde vägen men inte jag. ropar Morfar glatt och börjar berätta en anekdot från sin ungdom när hans kompis piloten körde in i en lycktstolpe.

- vi har inte bråttom Morfar, ta det lugnt försöker jag när han ökar hastigheten lite på en vägsnutt som nästan verkar plogad...
- nej man jag känner mig inte stressad alls över det här, jag tycker till och med att det är lite roligt, skrockar han.

onsdag 19 mars 2008

Dagen knepiga...

From: xx@hotmail.com
To: xx@hotmail.com

Subject: DU ÄR UTMANAD!
Date: Wed, 19 Mar 2008 10:15:47 +0000

dagens utmaning!

skriv ner 10 saker som du tycker om hos dig själv. inte utseende utan personlighet och sätt...Innan 00.00 ska det va klart...annars blir det böter....
Puss

Mitt svar

hahaha.
ok listan på 10 bra grejer med mig.

1. jag har hög moral, skulle aldrig sno saker eller fuska med statens bidragsystem.
2. jag är följsam, har lätt för att bli intresserad av saker och kan anpassa mig i många olika situationer.
3. jag har en ganska positiv syn på världen, tror att kärleken är störst och att det ordnar sig, liksom.
4. jag är levande, likgiltighet är en mycket sällsynt sak i mig.
5. jag är kreativ och konstnärlig, gillar min känsla för form och skönhet.
6. jag kan bokstavligen säga nej till knark.
7. jag tar inte lycka för givet. blir glad, tacksam och uppmärksam när jag INTE har ångest, tror att många andra mest lägger märke till sin sinnesstämning när de mår dåligt och inte när de mår bra eller "som vanligt".
8. jag kan vara jävligt charmig när jag lägger den sidan till.
9. jag är bra på att hitta de bästa vännerna att ha omkring mig, de är ju inte alla som skulle ge mig den här utmaningen. skulle aldrig hänga med folk som inte gav mig nyttig kärlek!
10. jag kämpar, försöker och strävar!!!

nu är det din tur! ge mig, ge mig 10 grejer med dig NU!

Nu för jag vidare denna utmaning till mina enda men trogna läsare (andra läsare är naturligtvis också välkommna men innan ni gett väsen av er så utgår jag från att ni inte finns)

Frida och Sofia, svara i komentarsfältet eller på min mail.
puss på er!

tisdag 11 mars 2008

när kroppen minns

Ont. Det gör ont i hela kroppen. Inte smärta, inte för kallt eller för varmt utan bara ogripbart ont. Det liksom kliar innanför skinnet och jag vill ut. Ut ur den här kroppen, den är inte bra, passar inte mig, gör bara ont.

Ingen ångest, inga tårar. Det sitter i kroppen, den skriker fast jag är tyst. Vi förstår inte varandra, jag och kroppen.

Det är som att den minns, håller fast vid det där som jag sedan länge glömt, gömt eller tappade bort.

Jag vill inte komma ihåg, vill inte veta hur det kändes.

Kroppen känner, som om det hände igen, just nu.

söndag 9 mars 2008

Som min terapeut skulle sagt -Hur kan du jobba på det här då?

Ibland känner man kärlek, stark kärlek för någon annan.
Det är så fint, när man fylls av en varm känsla och blir lycklig över att en annan människa finns.

Att just jag har just den här fantastiska människan i mitt liv.

Det händer ganska ofta när jag känner den här känslan att jag liksom snetänder på den. Jag börjar skämmas och känna mig dum. Blir orolig för att jag inte är värd den här personen och att jag inte är snäll nog mot den. Jag är förmodligen för självcentrerad, jag ser inte att han/hon håller på att tröttna på mig. Jag har inte tagit hand om kärleken och relationen.

Det spelar liksom inte någon roll om det är mina syskon som stått ut med mig hela livet eller en nyare vän. Jag blir så rädd och övertygad om att jag inte tagit hand om kärleken, är inte egentligen värd den.

lördag 8 mars 2008

ha! nu bloggar jag lite i smyg

Det här är helt enkelt något jag blir lite gladare av.

Idag behöver jag allt glatt jag kan få, det är en sån där mörkerdag.

Men jag har ju inte haft borderline på hela veckan så det var väl läge för en lite självmordsbenägen dag idag.

Dricker kaffe, en fantastisk dryck. Jag kissar ofta brunt, kroniskt vätskebrist. Det är inget jag lider av, kaffe har bara positiva effekter på min kropp.

Jag har börjat på yoga och ibland sneglar jag på feng shuiböckerna också, det är ju alltid nått.