onsdag 14 februari 2007

i telefonen

Telefonsamtal, mor och dotter emellan.

Maggan – Men mamma, den här snubben i Uppsala nu då, tror du på honom, tror du att han är bra?
Mamma (entusiastisk som ett barn på julafton) – Jaaa, han verkar ju jättebra!
Maggan – Men mamma, hur kan du säga så, du har ju aldrig träffat människan.
Mamma – Nej men det jag vet om honom verkar ju så bra. Han är inte 20 så han är förhoppningsvis lite mogen och så jobbar han på behandlingshem så han borde ju vara lite intresserad av psykologi och människor och……ja, det är ju sånt som du håller på med också, på sätt och vis.
Maggan (lite störd på mammans entusiasm) – mmm, men du, har jag sagt att han är både piercad och tatuerad?
Mamma – VA?! Varför då?
Maggan – öh, för att han vill får vi väl hoppas. Men det är väl lite coolt?
Mamma (svårt chockad) – Jaha, nej nu vet jag inte vad jag ska säga.
Maggan (mycket skadeglad)- hahahahaaaaa

2 kommentarer:

The Noble sa...

ha, ha!
Du är så skön. Hoppas vi ses snart!

maggan sa...

joel - ja det gör vi! att ses är en utmärkt ide!!!