melodifestivalen

Redan under andra låten beklagar sig mamma över att det är så många låtar, man orkar ju inte titta på alla bidrag. Pappa säger att han hejar på Irland, deras bidrag är jättebra, vi imponeras över hans schlagerkunskaper, ingen av oss är så pålästa som honom inför årets melodifestival. Sen kommer Irland och tjejen kan inte sjunga, pappa är avslöjad, han chansade bara på Irland för att de brukar ju vara bra men det var väl egentligen 10-15 år sedan som Irland var schlagerlandet framför alla länder. Han stänger av ljudet på teven och mamma tycker det är en väl stark reaktion, det är ju ändå melodifestival.

Här i vardagsrummet bedöms låtarna efter antal synliga tatueringar och kjollängd, mamma tycker också att snyggheten spelar in, alltså artisterna bör vara vackra och har de korta kjolar så ska ju benen vara snygga. Makedoniens ben var inte snygga.

När det The Ark kommer så frågar mamma om vi tror att Ola Salo har rakat sig, han har ju inte ett enda hårstrå på bringan! ”Öhh, tycker du att det är dåligt om han gjort det” frågar jag. ”Ja det tycker jag är skitdåligt, män ska absolut inte raka sig, titta på Kalle” säger hon och pekar belåtet på sin håriga karl i soffan.

Serbiens bidrag ser skitnödigt ut men det var en lesbisk kampsång va? ”mmm” Säger mamma med allvar och andakt i blicken, här i vardagsrummet gillar vi sånger med djup och budskap.

Under Storbritanniens bidrag somnar Pappa.

Mamma försöker utan framgång väcka Pappa när Bulgarien slår på trummor.

När det bara är två låtar kvar så kan inte mamma sitta still längre, hon lämnar vardagsrummet. Det gjorde inget, de sista två bidragen var riktigt usla, speciellt när det inte finns någon att diskutera dem med.

I samma stund som tomten kommer in på scenen så kommer mamma tillbaka ”men Karl-Gösta, ska du sova nu, det är ju melodifestival”.

Rösträkningen ser onekligen ganska mörk ut för The Ark, jag skiter i schlagern nu.