Emeli

Det var en fredagskväll på det tidiga 80-talet, på en fest i Uppsala fattade en ung man från Norrland tycke för en kvinna. Hon var klädd i näbbstövlar och en växtfärgad palestinasjal men han hade överseende med detta. Utan att överdriva kan jag berätta att mannen var en goding, riktigt snygg, och som fördomen påstår om norrlänningar ganska fåordig. Bättre karl får man leta efter, detta förstod kvinnan och svalde hårt när hon såg honom lägga halsduken så där gubbigt runt nacken och över bröstet så den tappade sin egentliga funktion att värma halsen!

De blev som det brukar och kopulation skedde med havandeskap som konsekvens. Det unga paret såg med glädje fram emot barnet, kvinnan ville väldigt gärna ha en flicka så för att inte bli allt för besviken så intalade hon sig att det skulle bli en pojke. Pojken skulle heta Manfred och med detta kände sig kvinnan ändå ganska tillfreds.

När avkomman motvilligt tog sig ut ur livmodern visade det sig att barnet var en flicka och hon fick namnet Emeli. Den nyblivna modern var pedagog till yrket och mycket praktiskt lagd så hon tyckte att stavningen skulle vara så enkel som möjligt, inga onödiga e,i eller m. Namnet fick då stavas som det låter och till andranamn fick Emeli heta Margareta. Halva släkten heter ju Margareta så det var väl inte så mycket att orda om.

Emeli växte och började bli medveten om att hon var en person, när hon sedan förstod att hon hade tankar så var det som ni förstår kört. Hon hängde upp sig på allt, störde sig speciellt på när kläderna satt knöligt och strumporna hasade ner i skorna. En dag insåg hon att hennes andranamn var förskräckligt fult och att de dessutom inte fanns med i Bibeln var en smärre katastrof för lilla Emeli som vid den här tiden planerade en from kristen tillvaro med kvällsbön och gospelsång. Hon konfronterade sina föräldrar, Pappan svarade som norrlänningar brukar med ett tyst mumlande och Mamman förklarade att det nästan inte fanns några tjejnamn i Bibeln och Margareta var så lämpligt eftersom så många tanter i släkten heter så.

Tiden gick och vid sju års ålder fick Emeli en liten syster. Det tyckte hon var hemskt roligt tills Mamma berättade att bäbisen skulle heta Stina Maria. Man kan inte klandra Emeli för den vansinniga scen hon ställde till med. Maria är inte bara ett bibliskt namn, det är Jesu egen mor! Ingen i släkten heter Maria och Mamma förklarade att hon bara tyckte det var fint och därför fick Stina heta Maria i andranamn.

Följande år hade Emeli fullt sjå med att få sitt tilltalsnamn rättstavat, alla ville ideligen lägga till e,i och extra m istället för att bara stava namnet precis som det låter. Hon glömde sitt fula andranamn och den djupa orättvisa hennes föräldrar försakat genom att ge den dottern ett mycket finare och synnerligen bibliskt andranamn.

Så kom det sig att Emeli blev sugen på att skriva en blogg, hon ville ha en enkel adress och tänkte att nu äntligen kommer hennes enkla stavning ligga henne i fatet, ingen annan stavar ju Emeli som hon. Men någon gjorde det och denna andra Emeli hade norpat adressen! Men så kom hon på att damma av sitt gamla fula andranamn, på det viset kunde hon också vara lite anonym genom att inte använda sitt tilltalsnamn. Så särskilt anonym blev hon ju inte men bloggen blev en smärre succé och det är väl ändå huvudsaken.

Nu är Emeli en syndig och okristlig person så att ha ett bibliskt namn känns inte längre så angeläget och Margareta är nog inte så tokigt ändå, alla andra tanter i släkten heter ju så!