torsdag 24 april 2008

elvis costello och jag flyttar

Har börjat lyssna lite på Elvis Costello. Imorgon ska jag säga upp lägenheten och sen flyttar jag senare i sommar. Tänk att det alltid blir så, jag kan liksom inte låta bli att flytta. Men jag har blivit relativt lättflyttad genom åren, har inte så mycket saker längre och de jag har packar jag i ett väldigt precist och bra system så det blir enkelt att packa upp. Värst är flyttstädningen men den kommer man ju inte ifrån och kan inte direkt göra annorlunda. Rensa avloppet måste man liksom göra. Imorgon ska jag på middag, till jakob och hans vänner. hej då.

måndag 21 april 2008

helgens lärdomar och nya erfarenheter

Det jag lärt mig och konstaterat under helgen är följande...

1. priset på SL-remsorna har höjts från 160 till 180 kronor. Det känns verkligen som att utsättas för ett mindre rån när man lokaltrafikerar i sthlm.

2. kärlek gör sjukt ont och bör stämplas med stora varningstrianglar.

3. våren är här, jo nu är det på riktigt.

onsdag 16 april 2008

här sitter jag och längtar bort

Idag kom min idrottslärare från lågstadiet in på jobbet och köpte en smörgås (mozzarella med tomat). Han kände inte bara igen mig utan mindes dessutom vad jag hette. Det var över 15 år sedan jag var på hans idrottslektioner, vilket jävla intryck jag måste ha gjort. Oförglömlig redan då tydligen....

Sånt där med att stöta på gamla bekanta får mig alltid att längta till Stockholm eller någon annan stad. Vilken annan stad som helst skulle nog gå bra faktiskt. Här i Gävle finns bara de gamla lärarna kvar och så några kompisar som knarkar och några andra som föder barn. Har väldigt svårt att relatera till det där, gamla lärare, knark och förlossningar.

Har min syrra också förstås och hennes kompisar. De är fina och de blir ju hemskt glada när man springer ärenden på systemet åt dem. Alltid nått.

Annars är det mycket röka nu. Sluta röka. Har startat en blogg (jaja jag är lite bloggsjuk) om helvetet. Men den kommer uteslutande fungera som avskräckning för syrrans kompisar och som något slags stöd för mig själv. Det här är ju fortfarande moderbloggen, min huvudsakliga klagomur.

måndag 7 april 2008

stureplansfesten och dess efterverkningar

Okej.

Jag panikköpte en klänning och hade skorna med limklack. Var allt annat än nykter. Ringde mina närmaste vänner och var hysterisk. Ett tag var jag så ursinnig på min kille att jag sa hejdå och tänkte dra men efter en cigg och närmare eftertanke stannade jag kvar och drack mer gratisvin. Spydde en gång på själva festen (men jag gjorde det prydligt inne på en toalett). Fortsatte kräkas när vi kom hem till kompisen vi sov över hos.

Två dygn senare känns det som att jag fortfarande luktar gammal fylla. Känner ett sugande behov av att växa upp och sluta supa.

Mer yoga, mindre cigg.
Mindre fyllor och bättre självförtroende.

Ja det blir nästa grej.

fredag 4 april 2008

senaste nytt om förberedelserna kring stureplansfesten

Ja det är en jävla glamour nu hörrni. Fick ju panik över det här med stureplansfesten på lördag, så jag panikhandlade stövletter. 200 spänn. Men i mörkret ser man inte att det är fejkskinn tänkte jag.

Idag lossnade klacken. Pappa limmade. Ja ni hör att jag kommer ha svårigheter med att smälta in. Bara för att jävlas med mig så beslutade kosmos och övriga högre makter att ge mig mens också. Just nu. Åh va härligt och bra.

Blöder ymnigt från könet och känner mig som en fet ponny.

Men det sitter ju bara i huvudet, kan ju inte vara så, tänkte jag och provade ”den lilla svarta”, som jag köpt när H&M hade realisation förra året. Det är en fantastisk klänning, brukar trolla bort former och kilon så jag ser lite halvanorektisk ut. Det måste ju ändå gå hem hos de där innefolket, att se smalast ut.

Ha. Min kropp är inte alls med på noterna. Klänningen har aldrig suttit så märkligt. Det är som att fläsket flyttat sig från rumpan upp på magen. Ser ut som ett svältande barn från Afrika i den.

Kul. Bra. Nu kör vi. Nykter har jag tänkt vara också. Ni fattar. Fy fan.

onsdag 2 april 2008

stureplansstekarfesten

Jag har en kille, honom tycker jag om.
Ja jag tycker faktiskt om honom så pass mycket att jag tackat ja till att följa med honom som bihang till hans kompis 30års fest.

Vadå, det är väl ingen uppoffring tänker ni.

Ha.

Ni har inte träffat kompisen eller hört om arrangemanget. Det har jag, kompisen är väldigt trevlig, ganska lik min kille så jag har egentligen inget emot honom alls.

Men.

Han råkar vara ganska tät, för att inte säga så pass tät att han hyr en resturang inklusive kock och allt för sitt födelsedagskalas.
Jag inser ju att man inte behöver vara miljardär för att göra något dyligt men jag är uppfostrad av en komunist och försörjer mig just nu på att vara ett halvt sjukskrivet cafebiträde. I min värld bjuder man på tårta när man fyller år. Det är inget jag direkt lider av. Tyckte också till en början att det lät roligt att gå på en sån där lite "finare" fest.

Men när min kille sa att det är lämpligt om jag tar på mig något annat än jympaskor och liksom anstränger mig lite så blev det panik i min ständigt halvpanka lilla värld.

Jag är ett sånt klockrent stureplansblåbär. Hur ska jag ha palestinasjalen så det ser trendigt och lite lagom rikt ut?

Herregud. Hatar att klä upp mig under press. Min bästis som även är make up artist brukar hjälpa till och stötta i såna här situationer. Hon är för tillfället i Ryssland och kan alltså inte bära mig igenom detta elände.

Ni måste hjälpa mig. Stå på min sida och tänka goda tankar. Så jag ser representabel och halvrik ut.

Shit. Jag vill inte.