festen som den blev

Jag satt inte hemma hela kvällen, tog faktiskt tag i min sociala ådra, gick hem till Kajsa och M. De är två vänner från forntiden som sedan några månader flyttat till stan och börjat läsa min blogg, de är flitiga med att lämna kommentarer vilket av mig uppskattas varmt (alla utom de nyss nämnda, bonanza kid och sushimama kan nu känna sig manade att bli bättre på detta). Trevligt, de bjöd på bullar, drinkar och kaffe. Vi pratade om den gamla goda tiden och om den bättre nutiden. När det var dags att gå hem så frågade M artigt om jag verkligen skulle gå hem själv genom fredagsnatten, jo men visst skulle jag det säger jag kaxigt, man kan ju stan, vet vilka ställen man kan gå på om natten osv.

När jag kommer ut på gatan så begriper jag ju att jag inte alls borde gå här själv, det är ju faktiskt lite farligt. Att gå den här vägen in till stan är ungefär som att ha oskyddat samlag, man blir säker inte gravid men risken finns och om det finns en risk så intalar mig att risken kommer att drabba just mig. I ren panik så börjar jag ringa folk som jag tror är vakna för att ha någon att prata med när jag blir rånad, våldtagen och mördad. Ingen svarar och jag blir inte ens lite ofredad på promenaden in till stan.

Kan inte förmå mig att gå hem när klockan bara är 00.30 så jag travar ner till torget och spanar in krogköerna, någon kändis borde jag stöta på. Till min förvåning så gör jag inte det men på Goya är inträdet endast 40 kronor och dörrvakten är en kille från parallellklassen i sjuan så jag stämplar in.

Träffar naturligtvis en kändis, John en gängmedlem från kristendomskolan, numera förtappad som de flesta av oss andra i gänget. I baren står hamburgermannen och hånglar med nya tjejen, fram går salongsberusade Maggan och säger ”heeeeeeeeeej”. Jag börjar sedan dansa våldsamt tätt intill paret, tjejen går. Skulle jag också ha gjort om jag var henne, jag är ett riktigt jobbigt ex! Men till mitt försvar så vill jag ändå säga att jag då sa till Hamburgermannen att han borde gå efter henne, men de vet vi ju hur män är, de är ju lite trögtänkta ibland. Han gick inte efter henne och det är ju inte jag som kommer få sova på soffan inatt så jag dansar ganska obekymrat vidare. Hade nästan glömt hur kul det var med dans, ska verkligen skärpa mig och dansa lite oftare hädanefter.

Sen stänger krogen och jag går belåten hem, ringer den personen jag tänker nästan osunt ofta på och berättar om min kväll. Efter en stund får jag ett meddelande på msn från Hamburgermannen där han skriver att de haft sitt första gräl, han och tjejen. Jag berättar ju även om denna del av kvällen och sen kommer jag på att jag tänker precis som män, inte alls eller väldigt sakta