vem är inte lite ätstörd

Har fått ganska mycket blandade reaktioner på den sorgliga novellen om ”hon som försökte”. Är den sann? Handlar den om mig? Vem är KS? Handlar den om någon annan osv.
KS är en tjej jag stötte ihop med för ganska länge sedan, hon var svårt sjuk i anorexi och efter flera år av självsvält så orkade inte hennes kropp längre, hon dog en dag i april.

Det är främst tonårsflickor och unga kvinnor som drabbas av ätstörningar, ofta är anledningen till att man insjuknar en samling orsaker och det är långt ifrån lika för alla. Det finns skapligt schysta behandlingsmetoder och man kan bli frisk. Men vad man inser när man kommit till sjukdomsinsikt och börjar tillfriskna är att det inte bara är en själv och benranglarna på sjukhusets avdelning för ätstörda som hade en skruvad uppfattning om mat och utseende. När jag vägde som minst var jag enligt BMI undernärd och stod gärna framför spegeln och räknade mina revben. Medelålders kvinnor frågade nyfiket hur jag hade burit mig åt för att bli så smal och snygg. Jag har aldrig blivit raggad på så ofta som under den här perioden och komplimangerna för mitt utseende haglade. För vi är alla lite ätstörda, i en utseendefixerad värld där kroppsidealet ibland gränsar till vad som är sjukligt. Säg vad ni vill om att revben inte är sexiga och att ingen vill hångla med ett element, min erfarenhet säger mig att element är mycket eftertraktade. Man behöver en väldans massa mod för att våga äta upp sig i en sån verklighet. Vi måste alla ta lite ansvar här, göra oss medvetna om att hysterin kring mat, GI-metoder och utseende gör oss lite knäppa. Det är inte sant att smal är lycklig men vad som faktiskt är sant är att den gamla goda tallriksmodellen aldrig gjort någon tjock!