fredag 28 september 2007

Kinderägg och andra lätt komplicerade grejer


Här sitter jag på tåget och har just avnjutit mitt senaste kinderägg (byggsats med klistermärken, dubbeltur). När jag är framme i uppsala så kommer det nästan att vara mitt i natten, jag ska då ringa till min sovande pojkvän och be honom gå ner och öppna porten. När vi sen kommer upp i lägenheten så ska jag sätta mig i köket och i all tysthet sticka. Imorgon kommer jag ta 8tåget hem igen. Allt detta är en del i en livsavgörande uppgift jag fick av en psykolog idag. Men mer om det en annan gång. God natt kära människor!

torsdag 27 september 2007

Låt fredagen gå i rött

För alla som tycker att munkarna verkar trevligare än militärregimen i Burma kan det vara en fin grej att klä sig i rött imorgon.

Så. Då kör vi väl på det.

Röd är ju för övrigt också extraprisernas, sexet och julens färg.

Men inte imorgon är singnalerar alltså din röda tröja munkstöd.

onsdag 26 september 2007

satans jävel som inte älskar min blogg

Klockan precis blivit 02.03, mitt i natten och jag kan inte sova. Beror förmodligen på att det är väldigt viktigt att jag inte försover imorgon. När jag ska ha gruppterapi på förmiddagen så är det himla lämpligt att vara utsövd.

Så det är väl inte så konstigt att jag inte kan sova just inatt.

Surfar planlöst runt på bloggar och kollar statistiken på mina egna, ser att en blogg jag aldrig varit in på länkat mig och blir ju sjukt nyfiken på vem det är.

När jag förstår varför han länkat mig så blir jag genast djupt tacksam för att jag inte har fler läsare än jag har. Det måste vara så svårt att heta Schulman, hantera all möjlig och omöjlig kritik.

Alltså mitt mål har från början varit att skriva roligt eller när jag är på poetiskt humör, skriva vackert. Men oftast roligt. Jag vill att man ska le lite när man läst klart ett inlägg. Ibland blir det ändå deppigt men jag tycker att jag för det mesta att jag lyckas knorra till det och lätta upp texter även om de finns någon självmordsbenägen grej där i raderna.

Till SCHMER personligen.
1. Jag är ledsen att du råkade surfa in på min blogg och blev deppig, det är absolut inte min avsikt med mitt bloggande att folk ska må dåligt och inte vilja kasta frisbee.
2. Jag är sjuk i huvudet. Det är lika svårt för mig att ”rycka upp mig” som för en diabetiker att få sin kropp att börja producera eget insulin.
3. Ja jag tycker det är synd att jag mår som jag gör, tycker synd om mig själv. Vad är egentligen dåligt med att man tycker synd om sig så länge det inte förlamar ens handlingskraft att försöka förändra sitt liv och sitt mående?

Nej nu jävlar ska jag våldssova och drömma om att kasta frisbee med vänner!

måndag 24 september 2007

i meningslöshetens land

Ni vet den där känslan av meningslöhet. Ibland är den så påträngande, total och fullständig. Man blir i det närmsta förvånad över att hjärtat fortsätter pumpa runt blodet i ådrorna, märker inte kroppen hur tröstlöst och onödigt allt är?

Nyper mig själv i låret för att känna något annat.

Det är sannerligen inte lätt när det är svårt och man försöker ändå.

torsdag 20 september 2007

En riktig kärleksgåva


Jag gav mobilsmycket till daniel, han lovade motvilligt att använda det resten av dagen, bara för att jag är så ledsen just nu...

Vilka väsentligheter


Idag har jag gjort ett mobilsmycke till telefonen. Gud så meningsfullt mitt liv är!

måndag 17 september 2007

i huvudet på en bloggare

I natt drömde jag att ploggportalen.se hade kraschat, ja det fanns allstå ingen datanörd i världen som kunde rädda sidan. Det var helt kört för bloggportalen och bloggvärden var i chock.

Vet inte vad som är värst, att jag drömde detta och inser att jag borde skaffa mig ett liv IRL eller att jag vaknade 13.30.

Sen undrar ni kanske varför jag nu har två bloggar, det undrar faktiskt jag också. Det är verkligen ogenomtänkt!

Alltså jag trodde att jag tänkte och tanken var ungefär att jag för det första ville skriva en blogg som inte mamma läste och för det andra att min syster skulle uppdatera så ofta att jag skulle kunna skaffa mig det där livet IRL, ni vet.

Vidare tänkte jag kanske avrunda den här bloggen, skriva några långa prettoinlägg om min sjukdomshistoria och om min väg mot tillfrisknande.

Problemet är att mamma läser den nya bloggen och jag är fortfarande ofrisk vilket gör det svårt att skriva om tillfrisknandet.

Den nya bloggen känns inte heller riktigt bra, alltså fattar ni till exempel den här grejen med almodovar i nya bloggen? Nej just det. Stina vågar inte skriva heller, hon får prestationsångest när hon tänker på hur bra jag skriver säger hon. Skitunge. Hon borde känna mig så bra att hon fattade att jag ALDRIG skulle skriva en blogg tillsamans med någon som var sämre än mig själv. Jag gör helt enkelt inte sånt!

Har inget officepaket eller vad det heter till den här nya datorn. Ska ju typ försöka fixa det innan årets slut, kan nog inte tänka mig att hålla på med något tråkigare och då tar det tid för Emeli att få tummen ur analen och göra det. Men varje gång jag ska skriva (2-3 gånger om dagen) så skär det i hjärtat när jag kommer på att jag inte har word.

Ja ni märker, bloggproblem är låtsasproblem men de är ändå jävliga.

tisdag 11 september 2007

idag

Ibland är det faktiskt inte konstigare än att man gråter för att man är väldigt ledsen.

måndag 10 september 2007

En bedrövlig situation


Det här är fodralet (högst osäker på stavningen och även själva ordvalet för produkten, ha överseende, mobilen saknar ordbehandlingsprogram) till mina hörlurar, glömde själva lurarna hemma. Kändes som att Gud kastade bajs på mig hela vägen ner till stan, värre kommer det bli, snart ska jag åka tåg utan lurar. Det, mina vänner är som att bada i bajs!

söndag 9 september 2007

min vän har så höga tankar om mig

Rodde skriver på min wall (jävla facebook) att han läst den nya bloggen och finner den underhållande men skriver vidare att han vill läsa mer om min "dark side", mina hemlisar osv.

öhh?

Det enda jag tjatar om är ju min dark side, hemligheterna slutar vara hemligheter när jag publiserat dem, vilket jag alltid gör förr eller senare.

Hur kan någon fortfarande tro att jag har ett privatliv som jag inte skriver om?

Väljer att ta det som en komplimang, det finns människor som uppfattar mig som en person som har integriteten kvar.

shit, han är så lurad. Men det är en fin vän, den där Rodde. Borde styra upp något "IRL" snart.

I min plånbok


Legitimation som gick ut för snart ett år sedan, funkar ändå.
Busskort som funkar i uppsala.
Presentkort (200 kr) bio, julklapp från mormor och morfar, jag borde gå oftare på bio, det är ju skitmysigt!
Visakort, i nuläget inte mycket att ha, kontoutdraget var igår endast tvåsiffrigt. Sl- remsa.
Tre små laminerade lappar jag fått i terapin, så jag när som hellst kan påminna mig om vad jag ska göra och hur jag ska tänka när döden kommer över mig.
Frikort på sjukvård, det är jag och gamla tanter som får dem.
Ica-kort.
HM-club-kort.
En hundralapp.
En gammal bussbiljett.
Värdecheck till bio från ica, borde verkligen gå mer på bio.
Kvitto från kicks.
Busskort som funkar i gävle.
Tågkort som jag åker till och från uppsala med.
En krona samt två femtioöringar.

onsdag 5 september 2007

tisdag 4 september 2007

den där bylander

Om jag kunde så skulle jag ha honom i en liten korg vid fotändan av sängen. Där skulle han ligga och så skulle jag ge honom en folköl varje gång han slog huvudet på spiken!

detta virus

Nu har till och med Marcus facebook.

Vart är världen på väg???

måndag 3 september 2007

Frida Ekman

Det sprakar om henne, man kan inte låta bli att förundras, hur blev hon så sprudlande? Hon är så modig. Följer sin dröm och gör vad som krävs för att den ska bära ekonomisk frukt. Köra bil i Stockholm, när man egentligen knappt vågar köra bil alls! Frida kan konsten att bry sig och få en att känna sig uppskattad. Det är brev, sms, mms, vykort och små finurliga presenter. Jag är ju bara hennes killes gamla kompis tänkte jag i början. Men hon gav sig inte, breven fortsatte dimpa ned i bervinkastet och hon är nu en av väldigt få människor som fortfarande bemödar sig med att ta reda på min nya adress. "jag har uppdaterat din adress 6 gånger sedan vi lärde känna varandra Emeli, du flyttar så ofta". Och det känns ju tryggt, att hur många gånger jag än flyttar så finns det ändå en person som vet var jag bor. Hon är en sån man gärna har omkring sig. Hon är en sån man inte glömmer och en sån man vill prata ostört med i flera timmar.

Jag trodde faktiskt att det var ett tag kvar till den 3 september för jag hade planerat att skicka ett kort, men nu var det plötsligt idag och jag får göra det på mitt sätt. bloggsättet.

mamma finner alltid på råd

Jag - mamma vet du, nu har jag gråtit så mycket att jag snart kommer få vätskebrist!
Mamma - mmm det är nog ingen fara, du får dricka lite mer.