onsdag 31 januari 2007

Kents tjej och sushi

Tittade på en lägenhet idag, redan när jag kom fram till porten så förstod jag med feng shui ögonen att jag inte under några omständigheter kommer att kunna flytta dit. Men jag hade ju stämt träff med den nuvarande hyresgästen att komma så jag ringde henne som vi bestämt för att hon skulle komma och öppna porten. Efter ett par minuter kommer en tjej och öppnar, hon är några år yngre än mig, hon har svart hår och så många piercingar i ansiktet att jag måste sluta räkna vid fem för att inte verka som en töntig tant som aldrig sett en hålig brud förr. Med sig har hon en sån där liten hund som Paris Hilton har, jag känner mig något förvirrad för jag förstår inte vilken stil tjejen egentligen har. Är hon en tuff svartrocksbrud och hur kombinerar hon detta med en pytteliten hund? När jag ser hennes skor, platåskor. Så bestämmer jag mig för att inte placera henne i något fack, hon är nog en sån där självsäker människa som bara kör sin grej utan bry sig om att piercingar, pyttesmå hundar och platåskor inte passar ihop. I hissen berättar hon att hunden heter Sushi, jag frågar om hon tycker om att äta sushi, hon säger att hon har provat en gång och då tyckte hon det var äckligt men hunden fick heta så i alla fall. Ja nu är jag helt säker, tjejen följer ingen som helst logik utan är som en trevlig fjäril i sommarvinden. Va underbart, så ska jag också bli. När jag kommer in i lägenheten så överrumplas jag av att det faktiskt finns människor som bor stökigare än jag själv. Det är verkligen saker överallt. Ut från köket kommer en kille, tjejens kille. Han ser ut att vara astråkig och jag tycker att tjejen borde göra sig fri från honom, jag menar en så färgstark tjej som hon borde väl kunna hitta en ballare snubbe. Han hette visst Kent, det var ju ioförsig ett ganska roligt namn men jag tvivlar på att han är värd henne. Fast det är ju inte min sak att bedöma och jag borde verkligen inte grubbla mer på det. Hoppas ändå att de får det jättebra, Tjejen, Kent och lilla Sushi.

Buddha avbryter semestern

Feng shui semestern är slut, nu tusan ska jag fylla hjärnan med elementen, yin o yang och allt det där andra som jag låsas att jag greppar och fattar. Föredraget jag hade i december har på något märkligt vis mynnat ut i ett riktigt uppdrag på ett kontor! När jag tänker på det här så kräks jag samtidigt som det kommer lite diarre, hur kan jag utsätta mig för något dylikt. Men nu är det som det är och någonting säger mig att det inte kommer bli bättre om jag inte tar mig i öronen och intalar mig lite mod. Jag tänkte värma upp lite här på bloggen genom att skriva lite om en figur som jag lyckats samla på mig en hel del exemplar av under min tid som feng shui nörd.

Buddha.
Buddhastatyer har blivit ett populärt inslag i den vanlige svenskens inredning. Jag frågade en buddhist vad han tyckte om detta, är det inte lite dumt att folk tar hem en Buddhasymbol så där utan vidare? Buddhisten tyckte inte att det var något att bråka om, det är ju bara en symbol för glädje och lycka. Från den dagen har jag köpt ganska många buddhor och det kommer säkert att bli fler. I en bok om österländsk symbolik läser jag att den glada, tjocka buddhan har ett naivt men uppriktigt leende som små barns glädje, det är på det sättet som man övervinner världens ondska.

Om du nu bara måste läsa en bok om feng shui så rekommenderar jag ”rensa i röran” av Karen Kingston men om du orkar vänta några månader så tror jag att Agneta Nyholm Winqvists kommande bok ”leva med feng shui” är en riktig dunderhit

måndag 29 januari 2007

lita lite på livet

Man tror att man vet vad man håller på med, målbeskrivningen tycks vara tydlig och man vet vart man ska. Men så tar Gud upp nya karameller ur godispåsen och så fattar man ingenting. Universum fnissar åt mina tafatta försök att styra livet, för Gud har så många överraskningar och jag har ingen koll. Jag hoppas att det inte gör något och att Gud vet vad han håller på med.

För övrigt så ska jag nu skriva ett referat om saffran fast jag hellre skulle vilja skriva om feng shui fast egentligen skulle jag helst göra något helt annat. Men en sak lovar jag, hädan efter ska jag sluta med bloggskolket, inga smitningar var och varannan dag och det ska bli riktiga inlägg som faktiskt handlar om något!

lördag 27 januari 2007

rosa pralinen

Det är nästan lite pinsamt men igår åkte jag till Stockholm för 30 kronor, helt lagligt och utan att behöva ligga med några konduktörer. Nu sitter jag i ett väldigt vitt rum, hon gillar vitt. På sig har har hon en ljusrosa klänning som lite typiskt kan beskrivas som en gräddbakelse men det är faktiskt lite så jag ser henne, som en god rosa pralin. Vi hade en överenskommelse, den som först färgade håret skulle bli tvungen att bjuda den andra på en drink i den nya hårfärgen. Jag vann och nu ska jag få dricka något riktigt svart, tror att det blir något kaffeaktigt. Det är fint här hos Rosa Pralinen, uppkopplingen glappar men vad gör det när man kan låna en prinsessklänning och vila ögonen på vitmålade väggar.

fredag 26 januari 2007

tågstund

Vi sitter på tåget, jag och Ryssen. Hon svär lite över att hon nyss köpt årets minsta men dyraste latte. Efter ett par dagar i varandras sällskap så känns det som att världsordningen är återställd, jag känner mig så där trevligt till freds som man gör när ens bästis sitter mitt emot en och är så där fin som bara ens bästis kan vara. Hon sveper sista slurken av den lilla latten och frågar ”du, när tycker du det är lämpligt att börja fisa tillsammans i en relation?” ”vadå, har ni inte börjat med det än” frågar jag. ”Neeeej, det har vi inte” ”men herregud, ni måste ju vara helt förstoppade vid det här laget” ”ja va tror du att jag kom och hälsade på dig för? jag kände ju att det var på tiden att släppa loss”. Ryssen ber mig ta fram sminket (hennes avlagda som jag fått ärva), hon har lovat att piffa upp mig lite eftersom jag ska på date. Hon lutar sig fram och granskar min nuna. ”Du är den felande länken mellan människan och apan, Maggan har du pincetten med dig?” Visste att jag inte skulle komma undan, tar fram pincetten och Ryssen säger uppgivet ”när du noppar dina ögonbryn, vart noppar du dem då?” ”När du nu ändå håller i pincetten, kan du inte ta de här skäggstråna jag har på hakan också?” ”Åhh nu låter du som min mamma och du ser ut som en gorilla, det gör du faktiskt”. En hel evighet senare är hon äntligen klar ”Åhhhhh du är så fiiiin Maggan”. Resten av resan upprepar hon detta om hur fiiiiin jag är ungefär en gång i minuten. Brynen blev väldigt fina, jag är bortskämd med brynplock men någon måste ju vara det också.

onsdag 24 januari 2007

bloggarlivet

Jakob och Mysan sa idag att det verkar som jag är med om så mycket saker eftersom jag alltid har något att skriva om i bloggen. Mitt liv verkar i allmänhet väldigt intressant och roligt. Grejen är den att jag varje dag från det att jag vaknar på morgonen tills jag somnar på kvällen hör en liten röst i huvudet ”kan jag skriva ett inlägg om det här, håller det här som bloggmaterial”. När jag inte träffar Ryssen (för hon häller hinkar med bloggmaterial på mig bara genom att vara hon) eller har någon härlig historia som den om bajspåsen då använder jag fantasin och spär på sanningen lite, förutom allt om min mamma förstås, hon är faktiskt precis så rolig som jag skriver. Men en sak som faktiskt är helt sann det är det att jag nyss tänkte på hur jag skulle skriva ett inlägg och sen kände jag att jag ville ha en kopp te, gick ut mot köket och hittar sen mig själv 30 sekunder senare inne på toaletten i färd med att borsta tänderna, fortfarande tänkandes på inlägget. Jag lever inte först och främst ett liv, jag tänker på vad jag ska skriva för inlägg om det.

måndag 22 januari 2007

teorin om orange är bevisad

Enligt färgpsykologin är orange en kommunikativ och social färg. Den här färgen rekommenderar man att ha i köket eftersom den även stimulerar hungern och sätter fart på energin när man kommer hem en onsdagskväll och knappt orkar koka makaroner. Sätt på dig en orange tröja och folk kommer att börja prata med dig brukar jag säga, när jag förklarar färgernas påverkan på oss. Idag tänkte jag att jag skulle prova det där med en orange tröja, för det kan väl egentligen inte spela någon roll. Att en färg skulle kunna göra sån skillnad att man märker det låter ju egentligen lite vansinnigt. Tar på mig den orange koftan och travar iväg till skolan. Sätter mig längst bak i klassrummet och visar så där lagom mycket intresse. Läraren pratar om studieteknik men ganska snart svävar hon över på det allmänna välmåendet och vikten av att äta, sova, röra på sig och kanske meditera eller göra avslappningsövningar. Olika minnestekniker och det här med hjärnhalvorna, är ni den kreativa eller logiska typen? Helt oprovocerat tittar läraren på mig och frågar ”du, vad tycker du om det här”? Jag tror att hon syftade på något med att man lär sig bättre genom att använda flera sinnen i inlärandet. Jag lyssnade inte så noga och nu blir jag helt ställd, vad vill människan mig? Jag svarar ”öh, jag vet inte”. Hon ger sig inte ”men du håller väl på med det här, hur då” och alla tittar nyfiket på mig och jag vet inte hur tusan jag ska ta mig ur detta. Syns det så väl, att jag är en sån där som mediterar ibland. Ska jag säga att jag hatade livet och att jag efter nästan tio års terapi fattade vikten av att äta, sova, promenera och meditera? Jag chansar ”jag är feng shui konsult”, hela klassen säger i kör ”ooohhhhhhhhhhh”. Tack och lov visste ingen riktigt vad feng shui var, för även man nu blandar in österländska filosofier om balans och harmoni så är det jag huvudsakligen kan som feng shui konsult att skapa harmoniska och trevliga rum inte knep för välmående och studieteknik.

Nu sitter jag här och känner hur det kanske ändå är så, att hjärnskrynklandet varit lite värdefullt. Jag sällan lever som jag lär men jag tar ändå en och annan promenad och jag äter alltid en stadig frukost, för mitt välmåendes skull. Efter idag vet jag med säkerhet att färgpsykologi inte buffel och båg och aldrig mer ska jag ha på mig orange kläder om jag inte verkligen vill få kontakt med folk och om någon tycker jag verkar vara smart så ska jag direkt hänvisa till feng shui, det är ju så mycket enklare att vara feng shui konsult än terapinörd.

söndag 21 januari 2007

ny ordning

Idag tog jag tag i det.Det tog emot men jag ringde Hamburgermannen och bad om hjälp angående den allvarliga datakrisen. Han kom över och jag bjöd på kyckling fast han inte var hungrig men jag kände att det satt på sin plats med lite utfodring när han nu skulle vara så hygglig och hjälpa till. Först fick jag en filhanteringskurs, all musik skulle in i mappar efter bokstavsordning.
Vid mapp E ”lyssnar du på ELO, nu blir jag imponerad”
Vid mapp PQ ”men Maggan, panik at the disco, allvarligt, tycker du att dom är bra? fy fan”
Det blev hur som helst jätte fint, jag älskar den här nya ordningen. Det är så överskådligt och lätt att hitta! När vi haft filhanteringskurs och han blivit förnärmad över att av misstag råka se några bilder som jag trodde att jag hade kastat så tog vi rökpaus.
Hamburgermannen lättar sitt hjärta rörande sommarens och forna somrars festivaler. ”hulsfred blabla roskilde bla bla blaaa sweden rock borde jag verkligen åka på bla bla massa bra band bla bla the killers bla bla”
Jag avbryter ”the killers, vilka är de?”. Hamburgermannen tar ett djupt bloss och spänner ögonen i mig ”du, the killers, dom räddade mig när du gjorde slut!” ”nähe gjorde dom, då måste dom vara jävligt bra”. Hamburgermannen börjar nynna på någon låt, förmodar att det var the killers. Jag tänker på hur vi alla vann på att jag gjorde slut, Hamburgermannen fick lyssna mycket på the killers, the killers fick ett mycket flitig lyssnare och jag fick precis som jag ville.
Sen gjorde vi en defragmentering och detta fick jag i uppgift att göra lite oftare hädan efter. Nu går allt smidigt, snabbt och Madeläne kan komma över när som helst för att se på ett stycke bra film.

lördag 20 januari 2007

häng med Madeläne

Det började så bra, lilla trevliga Madeläne kom hit och åt middag. Det skulle bli en sån där mysig systerlig hemmakväll med allt vad det innebär. Att Madeläne hänger här en lördagskväll istället för att ränna runt på stan är ju verkligen lämpligt. När vi gjort hennes specialare (havrelatte med russin, mandlar och kanel) och slagit oss ner i soffan för att jag ska visa henne ett stycke bra film så fungerar inte filmen. Vi stör kärleksparet i rummet intill och tvingar Jakob att vara behjälplig med tekniken. Det visar sig, att jag har kastat några program som datorn behöver för att kunna visa vissa filmer. Han provar med en annan variant men jag har kastat program till den lösningen också. Nu sitter vi här och har så tråkigt som man har när man trodde att man skulle få se film men blev snuvad på tre timmars underhållning på grund av min näst intill sjukliga besatthet av att slänga saker i kombination av mitt minimala datakunnande.

för allt du hatar hos dig själv
förlåt dig själv
för allt du älskar hos dig själv
förlåt dig själv
för allt du skäms över, för allt du är stolt över
för allt du vill dölja
för allt du vill visa upp
för allt som inte blev som det skulle
för allt du är, för allt du ville vara
förlåt dig själv

Jonas Gardell
(vår mors andrahandsval efter pappa)

fredag 19 januari 2007

möte med svärföräldrar

Om man får vara så fräck och ha en favoritkusin så har jag en, han är mycket trevlig med huvudet på skaft. Vi träffas ungefär vartannat år och det blir lite som att lära känna varandra på nytt fast ändå inte. Ikväll kommer han till stan och hem till mina föräldrar på middag. Jag har verkligen försökt hitta en lämplig ursäkt för att inte infinna mig på middagen. Inte för att jag inte vill träffa honom för det vill jag, det var typ två år sedan nu så det börjar ju bli dags. Grejen är att han ska ta med sin nya tjej. Jag blir så nervös, för tjejens skull. Ingen i släkten har träffat henne så den här middagen blir liksom första mötet med svärföräldrarna fast det inte är svärföräldrarna hon ska träffa. Där ska hon behöva sitta och göra ett gott första intryck så vi i våra rapporter till de riktiga svärföräldrarna och den övriga släkten säger bra saker om henne. Bara tanken på att vara i hennes situation får mig att vilja emigrera till Grönland. Sitta där, bli granskad och bedömd samtidigt som man äter något som man måste säga att man tycker om fast man kanske inte alls tycker om asiatiskt, grekiskt eller turkisk yoghurt eller vad det nu är man blir bjuden på. Nej, att som konsekvens av att bli ihop med någon behöva träffa svärföräldrar för första gången, det får mig att överväga permanent singelliv.



skapligt ung tjej med kjol
söker dig som gillar både
skogspromenader, hemmakvällar
och krogrundor.Är du också
föräldralös är det ett plus!
svar till vi 2 utan päron

torsdag 18 januari 2007

kundvagnsnörd

Jag går över parkeringen till det lilla skyffet med kundvagnar, vill instinktivt ta kundvagnen från den längsta raden med vagnar för symmetrins skull. När jag kommer närmare vagnarna så ser man att det blir lite jobbigt, för anledningen till att det finns en rad med kundvagnar som är längre än de andra raderna beror på att det ligger något äckligt i första vagnen på långa raden. Det kan vara en mosad tomat eller ett genomblött reklamblad från förra veckan. Jag drabbas av akut medborgarlathet och gör precis som alla andra. Jag tar en vagn från någon av de korta raderna fast det skär i symmetrihjärtat på mig. Idag var det varken mosade tomater eller reklamblad som drivit folk till att skapa den irriterande ojämnheten bland vagnarna. Det var en inköpslista. Ursäkta men det förstår jag faktiskt inte, man kan ju omöjligt missa att den ligger där i vagnen när man ställer tillbaka den i skyffet. Mosad mat kan jag förstå, för den medborgliga latheten sköljer över en och barnen skriker, man orkar helt enkelt inte ta med sig tomaten hem utan lämnar den medvetet till sitt öde kundvagnen. Men en handlingslapp, är inte det lite privat? Inte för att det står något privat på min inköpslista (chokladsås, grädde, geléhallon, svarta sopsäckar och plasthandskar) men vill man att någon ska läsa inköpslistan och hur svårt är det att ta upp den, stoppa den i fickan och låta den försvinna in i hålet på jackfodret. Jag blev lite äcklad av den där inköpslistan, kändes lite som när Linda Rosing berättar om hundrade uppbrottet med Fadde. Jag vill inte veta! Jag blir illa till mods av att få folks privatliv så där kastat i ansiktet på mig (men det verkar ju inte ni som läser min blogg ha problem med, tack o lov).

Ja nu undrar ni varför jag är så insatt i den här kundvagnsproblematiken. För det är ju bara stora barnfamiljer och pensionärer som ska få besök av barnbarnen som handlar med kundvagn. Jag erkänner, jag storhandlar med kundvagn och jag har till och med Ica-kort. Till mitt försvar så skulle jag vilja berätta att Ryssen brukar handla med tygkasse och den ger ju faktiskt inte ens bra priser och en tidning med recept varje månad.

onsdag 17 januari 2007

konsten att göra slut i sängen med bästisen som vittne

Ibland gör man saker som man inte är speciellt stolt över. Tack och lov kan tiden läka nästan alla sår och tillslut kanske man kan berätta om situationen som med lite distans till och med kan bli lite rolig.

Det var på den där tiden när jag sov i dubbelsäng och levde vuxet samboliv tillsammans med Hamburgermannen. Jag och Ryssen kom hem efter en stockholmstripp, det såg ut som faan i lägenheten. Hamburgermannen hade dyrt och heligt lovat att han skulle städa innan vi kom hem men det hade han alltså inte gjort. Han jobbade och skulle inte komma hem förrän vid två på natten. Ryssen och jag la oss och sov, när Hamburgermannen kom hem så kröp han som vanligt intill mig och gav mig en ”å va roligt att se dig älskling” puss. Jag exploderade, skällde ut honom efter noter och deklarerade att jag tänkte flytta hem till mamma och pappa efter frukosten dagen där på. Hamburgermannen var dötrött efter ett långt arbetspass och den här iden med att flytta ifrån honom tog honom verkligen på sängen. Han fick en chock men jag fortsatte förklara hur inkompetent och omogen jag tyckte att han var. Ryssen låg där bredvid och önskade att vi hade haft en soffa hon kunde sova på istället eller att sängen var ännu större eller att hennes bästis inte hade så hett temperament. Det var inte smidigt gjort av mig men det var nästan nödvändigt för han hade ju inte städat.


Sagt och gjort, jag flyttade hem till mor och far. Lovade mig själv att aldrig mer köpa dubbelsäng eller leva samboliv. Ryssen brukar med jämna mellanrum påminna mig om den där sista absurda natten i dubbelsängen och Hamburgermannen förstår fortfarande inte varför jag blev så arg. Nu ligger jag i alla fall varm och trygg i min 90-säng, mitt hem är fortfarande stökigt men det är bara mina egna skitiga strumpor som ligger på golvet och jag har faktiskt inte lovat mig att plocka upp dem.

tisdag 16 januari 2007

skolstart

Till min egen förvåning så har jag börjat skolan den här veckan, utan målmedvetenhet, övertygelse och tro på att det är en skitbra ide så har jag de två senaste dagarna smugit omkring i korridorerna på komvux.

Tio minuter innan lektionen börjar sitter jag i cafeterian och samlar kraft för att rulla en cigg och gå ut till skolans rökhörna. Papper, filter och sen den förskräckliga upptäckten att jag inte har tobaken med mig. Den ligger ensam och glömd hemma på köksbordet, hjälp gode Gud vad gör jag nu? Det finns inte mycket att göra, jag vill inte tigga ett bloss från någon främling och jag ser ingen rökande bekant i rökhörnet. Det får helt enkelt bara gå ändå. Jag går till klassrummet utan de där obligatoriska ”innan lektionen röket”. 90 minuter svenska och jag tänker på cigaretter ungefär 120 gånger. När tjejen bredvid mig säger något om att det är ”jätteviktigt med skrivuppgifterna ifall man kanske vill skriva en bok sen senare i livet”, vill jag verkligen slå henne. När hon sedan berättar att hon gillar ”han, den där författaren” som hon inte kommer på namnet på nu men som ”skriver om gamla kungar som karl eller han den där Johan” då ser jag framför mig hur blodet sprutar. Men vi överlever, både jag och tjejen som kanske eventuellt ska skriva en bok senare i livet.

Jag går till närmaste kiosk för även om det bara tar 7 minuter att gå hem till tobaken så tänker jag faktiskt inte vänta så länge, jag tänker röka om ungefär 30 sekunder när jag kommer ut från kiosken. ”Har du leg?” Det här händer inte, jag har ju inte leg, bara två tjugolappar som är resterna från de 350 kronor som jag lånade av min bror i helgen. Jag är ju gammal nog att skaffa barn utan att det skulle vara tragiskt, syns inte det? Ska jag hosta lite på kioskkillen så han förstår att jag har rökt i så många år att jag omöjligt kan vara under 18? Nej, det är under min värdighet att stå här som en barnunge och hävda att jag är över 18, fast jag faktiskt är det den här gången. Jag går till videobutiken intill kiosken och där får köpa jag mina älskade cigaretter.

När jag senare står i köket och tittar på när Jakob diskar så berättar jag hela historien, han frågar ”men Maggan har du INGA pengar kvar nu?”. ”Jo jag har ganska många mynt, de räcker nog till veckans mjölkranson, sen har jag ju jordgubbar och blodpudding i frysen” Min kära rökfria kombo tittar upp från diskhon och skrattar ”du Maggan, vi är så olika på så många sätt du och jag”

måndag 15 januari 2007

möte med farmor

Min farmor och jag är olika på många vis. Hon har glasögon, det har inte jag. Farmor har finporslin, det har inte jag. Min dator är en av mina mest använda prylar, farmor har ingen dator. Men jag kommer ihåg en gång, hur vi möttes så där knivskarpt och båda förstod varandra helt och fullt. Farmor driver tillsammans med sina väninnor en second hand butik på bottenvåningen av farfar och farmors hus. Det är för röda korsets räkning och välgörande ändamål, för det är ju så många som har det så hemskt ute i världen. Varje gång vi hälsar på farfar och farmor lägger jag och min syster ner en ansenlig tid på att gå igenom hela affären, vi går systematiskt igenom varje plagg och kaffekopp i jakt på otroliga fynd som Pappa sedan får vara så snäll att betala. En gång hängde den bara där, Armani koftan. Jag blev alldeles till mig, min syster fattade inte hur bra koftan var och mamma var det inte ens någon ide att försöka dela glädjen med. Men när farmor såg koftan i min famn och sedan mötte min blick, då förstod jag att någon förstod. Farmor nickade belåtet och under andakt konstaterade vi att detta var ett fynd man inte gör varje dag. Hon spände ögonen i mig och jag nickade, hon förstod att jag skulle vårda koftan med själ och hjärta och inte kasta den på golvet som jag brukar göra med mina kläder. Där stod jag i en liten butik i väsernorrland med världens fynd och jag var inte ensam, för farmor med glasögon och finporslin förstod detta som ingen annan i familjen insåg. Armani koftan för 40 kronor.

underbara GI-värld

Det ligger i luften, den osäkra övergången till en ny vecka och kanske ett nytt sundare liv.
För det är på måndagarna vi tänker att vi ska börja, ta trapporna istället för hissen och dricka grönt te istället för de där kaffet som känns som spik i magen. Känns det bra med måndag? Nej, det är för långt kvar till lördag men på onsdag känns det nog bättre. Vi borde väl inte klaga, tänk på den tiden när man hade sex dagars arbetsvecka! Herregud, hur orkade folk? Och hur höll de sig i trim? Jag menar vi vet ju nu att det inte är fettet som är boven, de är ju sockret och tack vare GI-metoden kan vi nu alla börja våra nya sundare sockerfria liv på måndagar. Nej vi borde faktiskt inte klaga, nu har vi ju en hel helg att laga läckra men lätta GI-rätter på. Men först är det måndag och jag ska banne mig ta trapporna istället för hissen imorgon. På onsdag känns det nog bättre och sen blir det helg och då ska vi prova något av de nya GI-recepten som medföljer utan extra kostnad i något av de trevliga livstilsmagasinen som vi köper på söndagarna för att få inspiration till det nya sunda livet som börjar på måndag. Det måste ha känts lite meningslöst förr, bara ledig på söndagar och ingen vettig mathållning som hjälpte dem att gå ner i vikt. Varför klagar vi egentligen, vi har det ju så bra. Vi kan ju titta på let´s dance, åka till Ikea och äta nyttig mat. För det är ju de små sakerna som gör tillvaron meningsfull, eller hur. Ett kilo lättare, en vettig fredagsunderhållning på TV och en soffa som är så billig att vi utan dåligt samvete kan köpa en ny om fem år. Imorgon är det måndag och när jag tar trapporna istället för hissen då ska jag tänka på hur bra vi har det här på tjugohundratalet, bli lite tacksam och välja glädje. Det är snart onsdag igen och då är det inte långt kvar till lördag och en läcker men lätt GI-rätt.

söndag 14 januari 2007

gravidålder

Det är lördagseftermiddag, Jakob och Maggan har rafsat ihop det ätbara i kylen och avnjuter nu detta som ska kallas för lördagsmiddag.

M – du jag tror att jag håller på och få en ålderskris igen.
J – mhm.
M – Ja det här med att Robban fyller 25 känns lite jobbigt, han är ju typ lika gammal som mig så då är ju jag också 25 snart.
J – mmm.
M – men fattar du Jakob, min mamma va med barn när hon var exakt lika gammal som jag är nu. Herregud det är fullt möjligt att jag skulle kunna vara gravid!!!

Jakob fnissar och konstaterar att den uppstekta rårakesmeten från i tisdags inte höll måttet för att intas som människoföda.

J – ja men det har ju varit fysiskt möjligt ganska länge Maggan, tycker du att Madeläne är gammal?
M – neje
J – nej just det men hon skulle ju också kunna vara med barn.
M – jo men då skulle det ju vara tragiskt och lite onormalt om hon var med barn, om jag skulle vara med barn så skulle jag inte ens bli en speciellt ung mamma, jag skulle typ bara vara en mamma.
J – mmm men Maggan skulle du kunna tänka dig att dammsuga lite idag?

Maggan suckar djupt och tittar ner på talriken där en fryst pannkaka drunknar i den hemmagjorda röran av jordgubbar, björnbär och turkisk yoghurt.

M – mmm
J – orkar du?
M – hahaha du Jakob om jag bara skulle göra det jag orkar då skulle det sällan bli något gjort.
J – haha ungefär som nu då.
M – mmm precis men jag dammsuger, ska bara röka och ringa mamma, de blir bra det.

fredag 12 januari 2007

skitliv

Det är fredag och jag har rökhosta som en gammal gubbe. De hånglar i rummet bredvid. Jag vill också hångla fast kanske inte just med dem. Sen har vi det här med tyngdlagen, mina kläder och allt annat viker under för den och nu ser man inte mitt golv för alla skitsaker. Tyngdlagen, en av mina stora fiender här i livet, skitlivet. För det är en fredag utan optimism och cosmopolitan. Jag fick en bok av sushimama idag, ska nu ägna kvällen åt att läsa den, men jag vet att det hånglas i rummet intill och jag blir faktiskt sugen. Den stora fienden tyngdlagen gör det allt för motigt för mig att gå upp ur soffan och byta skiva så nu är jag fast med den här skitskivan på repeat. Den där hostan låter inte bra säger folk, nej jag vet! Men hur många gånger ska man egentligen behöva sluta röka innan man låter bli att börja igen?

onsdag 10 januari 2007

fluff

Uttrycket är snott men jag tror att mannen som utvecklade teorin om fluff inte har något emot att jag sprider det mjuka budskapet. Det är trevligt och bra att bejaka fluffet i vardagen. Allt det som känns fluffigt som t.ex. skummet på latten, drömsk musik och ett tjuvrök i fönstret är fluff! Saker kan ha olika hög fluffaktor och det kan för en nybörjare kännas lite osäkert om en sak verkligen är fluffig men om det efterlämnar en behaglig lite rosafärgad känsla i kroppen så kan du vara säker på att det var fluff. Det är motsatsen till den hårda kalla asfalten och den vuxna, seriösa tillvaron. Fluff är skönt! Det går att fluffa i grupp men det går också alldeles utmärkt att göra det själv, speciellt effektivt är det när man har en dålig dag och inte tycker att man är värd något fluff. Bäst gör sig kanske fluff tillsammans med en annan person som också tycker om att fluffa. Det finns i dagsläget inga fasta riktlinjer för fluff (möjligt att grundaren av fluff kommer ut med detta senare under året), man får prova sig fram och hitta sin egen form av fluff. Kom ihåg bara ihåg målet, en behaglig rosafärgad känsla i kroppen.

vårtecken

Kanske beror det på en god natts sömn eller på att jag inledde en spontan semester från allt viktigt igår, men jag tror bestämt att det var lite ljusare idag. Jag tog mig upp tidigt och Jakob tog sovmorgon så det innebar att åt vi frukost samtidigt, vi observerade att det var lite ljust utanför fönstret. Som den lilla negativa gris jag är på mornarna så sa jag att det nog var inbillning men jag undrar om det verkligen var det för det ser fortfarande ut att vara ljust utanför fönstret. Kan också vara det att jag använt min favorit, plattången. Håret blir ju så långt när man plattar det och långt hår är ju ändå lite lycka. Hur som helst så känns det som lite vår, jag vet att det bara är januari men jag känner att den kommer snart, våren.

tisdag 9 januari 2007

Maggan rasar på Aftonbladet

Jag bor i södra norrland, när man hävdar att man är norrlänning för en norrlänning så skrattar de åt en och när man pratar med en skåning så vet de inte om det är närmare till Umeå eller Stockholm ifrån Gävle. Sanningen är att det är 17 mil till Stockholm och 47 till Umeå, med andra ord är jag stockholmare när Brynäs gör en dålig säsong och bocken inte brinner (för det är bara då, när Brynäs går till slutspel eller när bocken brinner som man som gävlebo lever upp och känner att vi faktiskt har en plats på kartan). Kanske beror det då på de ångermalänska blodet som flyter i mina ådror för trotts att jag är Stockholmare så tar jag alltid norrlands parti. Om ni inte redan hört det så ska man flytta på Kiruna, igår bestämde kommunfullmäktige att flytta stan sju kilometer. Till skillnad från att Linda Rosing och Fadde separerar så händer inte det här så ofta. Det här är en historisk nyhet som till skillnad från att Linda Rosing och Fadde separerar faktiskt är så pass intressant i sig själv att man inte behöver krydda med något annat än det faktum att MAN SKA FLYTTA PÅ STAN. Reportern måste ha blivit snurrig av den rena luften när hon besökte Kiruna (vilket jag verkligen hoppas att hon gjorde innan hon skrev) För rubriken lyder ”vi flytt´”! Aftonbladet rapporterar om något som händer 124 mil från storstan, då måste de poängtera detta genom att skriva rubriken med norrländsk dialekt ”vi flytt´”. Att flytta på en stad är ingen nöjesnyhet och det är ingen nyhet som man tar fram bara för att det är nyhetstorka. När det för en gångs skull händer något där uppe då skojar Aftonbladet till nyheten och driver lite med de där tjuriga och tystlåtna folket i ödemarken. Gör inte så!

PS. Till norrland räknas ungefär två tredjedelar av Sveriges yta, mellan Umeå och Kiruna är det 60 mil. Den här tystlåtna jätten av skog och glesbygd förtjänar mer respekt!

måndag 8 januari 2007

dröm om okrångliga strumpor

Till följd av min nya karriär som kjoltjej så köpte jag stay ups. Skitbra, som strumpbyxor fast utan de där krånglet och oerhört osnygga som blir när man måste dra upp strumpbyxorna långt ovanför naveln för att det inte ska bli knöligt. Jag drog på mig de nya strumporna och allt känns skitbra i tio minuter tills den vänstra strumpan ljudlöst rasar ner för benet. Äh den fäste kanske inte riktigt, drar upp den igen men en halvtimme senare så måste jag inse att mina nya stay ups är odugliga. Lät mig luras av priset, var så inspirerad av min nya kjolvision att förståndet fick stå tillbaka. För det borde jag väl kunnat räkna ut, att två par stay ups för sextionio och femtio är för billigt för att vara bra.

1 rok & kombo sökes

Det är ungefär som när jag börjar röka igen, ingen blir förvånad, alla bara suckar. Pappa undrar om det har med årstiden att göra för han tycker att jag alltid flyttar den här tiden på året. Jag är trygg i otryggheten, rädd för att fastna och tror att nästa ställe kommer att bli synnerligen bättre. Okej det är inte hela sanningen, jag är kräsen också, vill trivas och älska mina väggar. Somliga pratar med sina husdjur, andra laddar batterierna hos frisören och jag måste komma överens med mitt rum. Sen är jag så där så jag måste prova allt minst två gånger. Nu har jag provat att vara sambo, kombo, flickrumshängt och bott själv. Efter flera år av praktiska studier kan jag konstatera att jag trivs bäst själv i en etta med balkong. Nu behövs det en trevlig etta med balkong och en ny trevlig kombo till Jakob.

söndag 7 januari 2007

kalsongnära 2

För ungefär en månad sedan möttes en snygg Ryss och en tjusig karl, ljuv musik uppstod och de bör nu betraktas som ett par. Vi i familjen är förstås glada för tillskottet vid middagsbordet men har ännu inte lyckats lära oss snubbens riktiga namn, han tvingas snällt lystra till ”Rickardo”, ”den där Fredrik” och ”ketchup”. Men allt är ju som sagt så nytt ännu.

Ryssens pappa prenumererade på kalsonger (!), tyvärr råkade han få fel storlek och han lyckades inte stoppa prenumerationen förrän han fick fem par i fel storlek. Han hörde ett rykte om att Rickardo skulle fylla år nästa vecka och finner det lämpligt att ge de prenumererade kalsongerna i fel storlek till ”den där Fredrik”.

Jag måste kanske omvärdera min teori om att vara kalsongnära, att ge sin svärson sedan en månad kalsonger går alltså. Att prenumerera på underkläder går också, svårt med storlekar men så länge man har en svärson i en annan storlek så kan det ju ändå komma till nytta.

fredag 5 januari 2007

kjoltjejen

Jag kan knappt andas i mina gamla jeans, det ligger en lång fajt bakom de där jeansen. Vi är oense jag och Gud om vilken storlek jag är skapt att ha. Nu ger jag mig, vill Gud ha mig så här frodig så får han som han vill för jag orkar inte banta. Jag lägger ner stridsyxan och ger mig ut på stan för att hitta ett par nya jeans som man kan andas i, provar typ 20 par. Min bakdel ser förskräcklig ut i alla. Nu ger jag mig på den här punkten också, köper en kjol istället. Jag ska bli tjejen som går runt i kjol jämt!

tisdag 2 januari 2007

familjär eftermiddag

Min bror, låt oss kalla hon Karl-Philip. Han kom hit för att plugga lite geometri. Jag skulle begrava mig i inredningstidningar och pyssla med feng shui pärmarna. Vad vi egentligen gjorde var att surfa runt på syrrans blogg, vi kan kalla henne Madeläne. Karl-Philip inser att hon faktiskt skriver ganska hyggligt och att det är underhållande läsning. Jag försöker sälja in min blogg, den är faktiskt också ganska bra men Karl-Philip vill bara läsa Madelänes blogg, han tycker att hon skriver så roligt och formulerar sig så bra. Jag skriver ju också roligt och bra, läs min blogg också Karl-Philip! När han läst klart i Madelänes så är det dags för musikpopande så min blogg förblir oläst.

Ett par timmar senare ramlar mamma in, hon har order från Madeläne att hålla sig borta från hemmet eftersom lokaltidningen ska komma och intervjua Madeläne angående hennes engagemang i att rädda världen. Mamma undrar vart hennes cykel är, Karl-Philip har lånat den och nu är den spårlöst försvunnen. Karl-Philip får lite ångest och känner sig besvärad över att ha slarvat bort mammas cykel. Den tryckta stämningen avbryts av att hunden hittar en chokladtomte på Jakobs rum, mamma hinner precis stoppa vår ätstörda hund från att äta hela tomten med folie och cellofan. Sen kommer Pappa, för han har också order om att hålla sig undan hemmet och lokalpressen. Efter en omgång latte så ringer Madeläne, intervjun är slut så familjen får komma hem nu. Familjen går och kvar blir jag med den stora tystnaden, känner mig aldrig så ensam som när jag precis träffat familjen. Ibland är det en skön ensamhet och ibland en oskön.


Personligt brev till kommentatorerna på nyårsbloggen
Yllet och Havsmannen kan inte hållas skyldiga för alla kommentarer, det inser jag nu när jag läst dem i efterhand och ser att sista kommentaren lämnades 06.29. Så länge partajar inte Yllet, det vet jag.
Möjligtvis kan jag tänka mig att min feng shui syster i norr har ett finger med i spelet men hon är ju inte ihop med någon och en av skribenterna sa sig ha pojkvän. Dessutom är både Yllet, Havsmannen och feng shui syrran för vuxna för att skriva om hembränt och spyor. Jag kan ej heller tro att du/ni är från stan, ingen gävlebo skulle skriva att de är på fest inte långt ifrån strömvallen (gävlebor känner det området inte långt ifrån strömvallen som villastan). Så nu vet jag inte alls vad jag ska tro! Pappa tror att det är Hamburgermannen med gäng men jag tvivlar starkt på det. Om det är Hängselmannen så har han verkligen fört mig bakom ljuset, skulle va lite kul men jag tror ändå inte att det är han. Kliv fram ur ljuset, jag är så seriöst skitnyfiken!!!

måndag 1 januari 2007

dagen efter nyårsafton

Jag ska sluta skriva aslånga, ogenomtänkta och onyktra inlägg från och med nu.

Ryssen haltar men ska snart åka till sjukan och få en stelkrampsspruta eller ett träben.

Tack alla fans för igår, visst hade vi trevligt.

första dagen 2007

Jag håller inte på med bilder på bloggen, min grej är ord men den här bilden kan inte förklaras i ord, ni är helt enkelt värda att se den. Kulturkrocken mellan min och Ryssens världar, om Rickardo, Robert och Jimpa kan mötas i mitt kök då borde inte världsfreden vara en utopi utan en fullt realistisk teori.


Jag försöker upprätthålla en viss kvalité här i mina texter, det betyder att bloggar inte skrivs i onyktert tillstånd, men nu kan jag inte låta bli, det här måste berättas nu även om jag är lite på lyset och även om klockan är 03.36.

När Ryssen avslutat mitt påbörjade chokladprojekt så konstaterar vi lugnt att varm chokladpudding inte alls var lika lyxigt och gott som namnet det låter. Klockan börjar närma sig tolvslaget och psykobillykillarna vill nu verkligen gå till den där klubben (monster, i källaren på nivå) som Ryssen pratat så mycket om. Vi tar oss ut på stan och tuppkamsfolket försvinner med Ryssen i på monster. Jag och Robert tar en runda runt bocken och tittar på fyrverkerierna och för fulla tonåringar. Vi ringer bröder och sushimama sen blir klockan tolv och allt känns precis som nyss fast det är ett nytt år (jag blir lika besviken varje gång). Vi slinker in på hårdrocksklubben eller slinker in och slinker in, de kostade oss 100 kronor var, vilken rån! Ryssen och jag dansar, precis som på den där gamla goda tiden när vi var stammisar här på hårdrocksklubben, fast mellan headbangandet konstaterar vi att vi nu är lite snyggare och mycket lyckligare. Efter en timme drar jag och Robert hem till sista glöggslurken. Robert laddar hem Saddam Husseins avrättning, ja som jag sa, han är som en jobbig bror. Mamma och Pappsen är online på msn (vilka föräldrar håller på med msn 01.30 mitt i natten), vi pratar om kvällen och jag retar pappa för hans ålder, han hytter med näven mot webbkameran. Ungefär nu ringer Ryssen ”hej Maggan, jag vet inte riktigt hur jag ska säga det här men jag har råkat köra in skaftet på din kam i mitt knä, kan du komma hit och hjälpa mig tror du”. Robert avslutar på ett pedagogiskt vis konversationen med päronen och vi springer ner på hårdrocksklubben för att lösa kam-i-knä-situationen. Jimpa är tydligen en hejare på sjukvård för han har gjort sig illa själv många gånger plus att hans mamma är sjuksköterska. Han ställer diagnosen nervskada. Ingen ide att åka till akuten nu, vi kommer att bli sittande i väntrummet till klockan nio imorgon. Hela det omaka gänget bestämmer gemensamt att Ryssen nu bara ska hem och sova. Rickardo får i uppgift att bära Ryssen, jag hejar på och Jimpa går bakom utifall att något skulle hända. Jag skickar hem Robert, de roligaste är nog liksom slut nu. När vi kommer hem upprepar Ryssen ”Maggan, vem kör in en kam i knäskålen?”. Jag svarar ”du älskling, du gör det” ”men jag gör ju knägympa, va ska det vara bra för om jag ska hålla på och köra in din kam i min knäskål?”. Jo ni förstår att Ryssen är en av de där få människorna som faktiskt följer sjukgymnastens råd, hon gör alltså speciella knärörelser efter ett speciellt schema som hon fått av en sjukgymnast.

Nu har alla mina gäster somnat och jag ska själv ta mig årets första lur. Tack och god natt.