tisdag 8 maj 2007

ett ont besök

En sköterska låser upp dörren med frostat glas och vi går in. Hon kommer gående i korridoren med en sjal på huvudet, det liknar en turban och hon förklarar att det är en dålig hårdag idag. Vi går in på hennes rum och sätter oss på sängen, hon ler och frågar oss om livet utanför. Jag försöker säga som det är, demonerna finns överallt. Frågar hur hon mår, vet inte varför jag gör det för sorgen i hennes ögon är så uppenbar. Hon ler och säger att det är mycket bättre idag än det var igår. Jag vill säga att det kommer ordna sig, att jag tror på henne och att hon är så mycket vackrare än hon själv ser. En annan sköterska än hon som låste upp dörren kommer in och frågar om vi vill ha kaffe, vi går genom korridoren in i sällskapsrummet. Sköterskan sätter på kaffebryggaren och vi slår oss ner i soffan. Pratar lite om film och tatueringar men inget av det där spelar egentligen någon roll. Det gör ont, jävligt ont och inga filmer eller tatueringar kan ta bort det onda. Jag tror att jag förstår lite grann men jag har inget att säga om det.

2 kommentarer:

Frida sa...

jag vill krama dig hårt! vill säga till DIG att det ordnar sig.. det kommer ATT ordna sig. kanske inte idag eller imorgon, men så småningom kommer stegen att lätta. JAG tror på dig,vi är MÅNGA som tror på DIG.
bautakramen!!!!!


ps.längre svar på din mail väntar strax.ds

Märta sa...

Du behöver inte alltid förstå. Du är bra ändå, och vad skulle jag göra om du inte lite då och då påminde mig om DBT färdigheterna jag så lätt förtränger.