Vaknade tidigt och önskade att jag fick falla död ner på golvet. Ett hårt tryck över bröstet, svårt att andas, ja ni vet det där som kallas för ångest.
Nu dör jag.
Jag dog inte och det är väl egentligen här som det blir problem. Vad gör man när man bestämmer sig för att inte dö fast det känns som att man måste?
Hanterar situationen.
Jag sätter mig framför datorn och gör en grundlig marknadsundersökning, om jag nu ändå ska fortsätta leva så ska jag fan göra det med en iPod! Att hantera situationen handlar inte om att göra vad man borde (plugga till nationellt prov i svenska, skriva 18 noveller, deklarera, ringa farmor och njuta av vårsolen) utan att göra det som fungerar. Att planera detta stort inköp fungerar, jag läser om garantier och funktioner. Funderar på det viktigaste, färgen! Kommer fram till att det viktigaste ändå att gigabyten.
Ringer Marcus för att prata om iPod och gigabyte. Under samtalets gång observerar jag att han faktiskt är en väldigt god vän, Vi har känt varandra nästan jämt och han undrar ändå om jag inte kommer till storstaden och hälsar på snart.
Okej då, det finns människor som tycker om mig fast de känner mig. Jag kanske inte måste dö idag.
Jag går ut i solen och övar på att andas nu, ska fokusera tankarna på min iPod.
(jo jag vet att jag egentligen inte bloggar på helgerna längre men det här var ju akut, vänj er inte, det ska inte bli en vana)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar