Emma & Sofia

Vänskapen började redan i fosterstadiet för våra mammor var kompisar och gravida samtidigt. Vi blev mer eller mindre tvingade att gå på födelsedagskalas och samsas i sandlådan medans mammorna hängde med varandra. Jag har känt dem i hela mitt liv och vi har absolut ingenting gemensamt. Men de ha alltid funnits där. Till och med när jag inte orkade med dem så kom de och hälsade på. Vet inte vad jag är för dem men de är för mig en trygg, fast punkt som jag kan vila lite i. De har alltid känt mig så att ens försöka vara någon annan än mig själv är lönlöst, de vet redan vem jag är och eftersom de fortsätter bjuda mig på sina tjejmiddagar så utgår jag från att det är okej. Det är minsann inte alla som kan skryta om en sån angenäm vänskap!