söndag 31 december 2006

sista dagen 2006

05.30 Kålabjörnen åker med norrlandståget hem till Göteborg, jag kan inte somna om så jag hänger runt på nätet och lyssnar på morgonpasset.

08.10 somnar

10.43 vaknar och pratar med Ryssen på msn

10.50 Ryssen ringer och bekräftar att hon och Rickardo kommer till Gävle efter ett besök på en fest hos Jimpas kusin ute på landet.

11.55-13.00 Gör ingenting, såsar och filar på ett blogginlägg

13.00 mamma loggar in på msn och sätter på webbkameran, ger förslag på mat jag kan bjuda Robert på. Hon är exalterad över den nya tekniken

13.49 springer till pretto-konsum där filodegen som mamma tyckte jag skulle bjuda på fanns, pretto-konsum är stängt så nu måste vi planera om middagen från noll

13.30 Robert ringer och vi börjar oja oss över vilken mat vi ska äta ikväll, hittar ett trevligt recept på kräftor och pasta men Robert tycker att det gick för lätt så han håller kvar ångesten en timme till innan vi slutligen bestämmer oss

14.30 Robert lovar att bära matkassarna om jag lovar att ha klänning

15.00 jag duschar och börjar känna mig lätt stressad, någon borde städa upp här i lägenheten

16.30 Ryssen ringer och säger att Jimpa vill följa med till Gävle (herregud, två punkare hemma hos mig på nyårsafton)

17.00 jag letar febrilt efter klänningen men den har fått ben och sprungit sin väg

17.15 Robert åker under protest själv till affären och inhandlar förnödigheterna, jag hinner inte följa med eftersom någon faktiskt måste städa lite här

17.53 fuskstädat hela lägenheten utom köket, de är svårast för det finns en mögelsituation, ska förbereda mig för mögelsaneringen med ett rök

18.00 kommer på mig själv läsa min systers kompis blogg istället för att ta det där röket

18.11 inser att ciggfiltren är slut. ringer Roberts mammas mobil eftersom Robert tappat bort sin egen, mamman är inte på samma ställe som Robert så det var inte mycket mer att göra än att önska "gott nytt" och nu måste jag själv ge mig ut på ciggfilterjakt

18.15 Robert kommer och vi går gemensamt ut och köper ciggfilter

18.30 mögelsituationen tas äntligen tag i

18.43 en kljol får tjäna som klänning. jag drar upp kjolen över tuttarna och den improviserade klänningen blir lite för kort så jag drar på ett par jeans, trotts Roberts protester

19.20 Jag ringer sushimama som sitter ensam på en tidningsredaktion någonstans i sverige, stackarn ska jobba hela natten. vi tänker på dig sushimama!!!

19.27 Jag blir hemskt förvånad över att det faktiskt är någon eller några som föjer min nyårsaftonsblogg, Robert tycker först att de är lite tragiska sen tycker han att jag är tragisk

20.00 jag får fullständigt psykbryt, Robert retas och lägger till sina kompisar på min msn. Jag blir rädd att jag sabbat kvällen ännu värre för sushmama, Robert är ju bara som en jobbig bror för mig!

20.08Robert gör maten eftersom jag inte kan slita mig från bloggen, det immar på köksfönstren eftersom Robert inte hittat fläcktknappen

20.21 sjunger med i min nya favoritlåt "where the waves breaks"

20.56 jag tror att mina nya fans är yllet och havsmannen, gör en latte till Robert och en riktigt stark till mig själv

21.05 Ryssen ringer och det låter som hon är lite på lyset, samtalet måste hastigt avslutas eftersom Jimpa förolämpat henne och nu ska hon "göra upp" säger hon. krfäftpastan var god men inte lika krämig som på bilden

21.17 Robert tjurar framför datorn och fattar inte hur folk orkar hålla på o blogga hela tiden, jag dansar i köket till "billie the vision & the dancers". Snart kommer ryssen och punkarna. börjar bli dax att ta fram finglöggen.

21.44 Dementerar nu Roberts tjurskallighet, han är inte tjurskallig, han jobbar på tv så han förstår väl inte det här med internet så bra. jag ringer till sushimama men hon svarar inte, stackarn har kanske blivit tvungen att åka ut och fotografera något

22.02 Ryssen, Rickardo och Jimpa ramlar in, stort kramkalas och husesyn. MER GLÖGG


22.23 jag måste genast dementera mera, punkarna är inga punkare de är psykobilly, men de har faktiskt tuppkam så likheten är förvillande lika. vi är ändå lite rädda jag och Robert, men vi ska nog komma överrens med dem, psykobillykillarna

22.46 Kulturkrock mellan Jimpan och Robert, helt galet hur vi (jag och Ryssen)kan utsätta våra vänner för det här.

22.58 Ryssen avslutar chokladprojektet som jag påbörjat, hon är en ängel ryssen!

Fortsättning följer allt eftersom tiden går

Kålabjörnen och Robert

Mellandagstider är bråda tider för en person som fortfarande bor kvar i den lilla barndomsstaden. Alla som flyttat härifrån för att pröva lyckan i någon av världens större städer kommer hem för att fira jul med sin familj, på annandagen börjar smsen trilla in. Hej Maggan, jag är i stan, vill du ta en fika? kram en gammal kompis från förr. Jag fyller snabbt stammiskortet på Waynes. Fast det här året blev det inte så, jag har bara träffat två av de gamla kompisarna från förr, men de två kommer också vara tärnor på mitt bröllop. Så fina polare är de. Det är lite märkligt hur man inte blir av med en del, de har liksom slemmat fast sig på hjärtat och ett halvårs uteblivna telefonsamtal, mail och fikan spelar ingen roll, vi tar upp tråden där vi släppte den sist. Hur gick det med den där killen, jasså han var en skit, ja jag sa ju det. Det känns som hundra år sedan vi satt i någon av päronens källare och tittade på film, men i hjärtat har tiden sått stilla för de känns fortfarande så nära och skitviktiga. Jag blir lite förvånad när vi skrattar ihop, har vår humor inte utvecklats alls de senaste tio åren?! Nej den har väl inte det och vi blir nog inte av med varandra för vi hittade ett superslemm när vi satt där i päronens källare, Karlssons klister för vänskap. Det känns utomordentligt fint att de bästa från barndomen fortfarande är något levande. Fler tonårspolare till folket!!!

lördag 30 december 2006

julen är bäst med strumpor

Min familj, familjen Harkström har ett obotligt behov av att fira jul på alternativa vis. Vi har gjort det i skogen, stugan, i ensamhet, utan julbord, med ”fångarna på fortet” tema osv. Den ena iden har varit fantasifullare än den andra men det här året tar priset! Inga julklappar, INGA JULKLAPPAR. Det var inte min ide men jag älskade och stöttade den starkt, tills vi sitter där på julafton, utan julklappar. Jag trodde verkligen inte att jag skulle sakna dem men jag nu vill jag ha pappas omsorgsfullt utvalda vhs-band och verktygsbälte från Claes Ohlsson. Jag vill ha mina tio små paket med en strumpa i varje för att sedan pussla ihop dem till fem par strumpor som är två storlekar för stora. Jag vill ha mitt godis som min bror i panik sprang och köpte på Ica på julaftonsförmiddagen.

Det handlar nog egentligen inte om sakerna för jag har fått julklappar av mormor och morfar och andra viktiga personer. Saknar att föreställa mig hur mamma gå runt på Åhléns och ser de där strumporna. Hon tänker ”ja men de där var ju rosa, de tycker Maggan om. Bäst att ta storlek 38-40, de krymper kanske och hellre för stora än för små”. Så köper hon strumporna och på kvällen den 23 december står mamma och pappa och tittar på barnens alla julklappar, de ser så lite ut. De bestämmer sig för att skoja till det och slår in en strumpa i ett eget paket, vipps har det blivit många små paket som kommer att ta tid att öppna. På julafton när det är dags för paketöppning så säger mamma ”de är inte så mycket, ni får inte bli besvikna nu”, vi blir aldrig besvikna, vi råkar ha levt med er i hela våra liv så vi vet ganska precis hur många och hur stora julklappar vi kommer få. Julklapparna delas ut och mamma börjar fnissa, sen skrattar pappa och sen skrattar mamma så tårarna sprutar. Vi barn sitter där och flinar när vi öppnar paketen innehållande vhs-band och strumpor.

Snälla familjen, nästa jul kan vi väl göra det, ge varandra julklappar och visa kärlek på ett helt oalternativt vis.

fredag 29 december 2006

kall gröt

I två veckor har Jakob varit lite förkyld, jag har inte fruktat för jag tror inte på smittorisker. För några dagar sedan träffade jag sushimama och hennes vackra man som är min Robert. De var båda lite förkylda och hängiga men jag brydde mig inte för jag tror ju inte på smittorisker. För två dagar sedan kom Kålabjörnen och hälsade på, hon var jätteförkyld. När vi skulle sova så låg jag en halvmeter ifrån henne, i mörkret ger jag en lång utläggning om hur orädd jag är för att hon ska smitta mig, för jag tror ju inte på smittorisker!!!

Imorse vaknade jag tre timmar senare än väckarklockan och kände genast det där dunkandet i huvudet och slemmet i luftrören. Det är säkert bara så att jag undermedvetet framkallar förkylningssymtom för att jag är lite deppig och vill slippa ta tag i mitt liv. Jag ska inte låta mig luras av mig själv, ska ju på en trevlig turné till Uppsala idag. På tåget börjar feberfrossan, fan va bra mitt undermedvetna är på att inbilla förkylningssymtom! Efter en stund måste jag ändå ge upp, smittorisker finns nog och jag har fått helt vanlig normal oinbillad förkylning. Men vadå, det blir nog bra, jag ska ju inte gå på tur i fjällen eller ta en rymdpromenad när hela världen ser på. Först är det date, jag försöker verkligen vara trevlig, söt och intressera mig för hans intressanta liv och person. Det enda jag tänker på är att få sätta på mig långkalsonger och lägga mig i soffan. Sen hälsar jag på Ryssen på jobbet, försöker få henne att tycka synd om mig eftersom jag är förkyld och har en acneinvasion i ansiktet. Hon tycker inte att två finnar är en invasion och försöker sälja på mig ett läppstift för att muntra upp förkylningen. Sen kommer det riktiga kunder som faktiskt vill köpa läppstift så jag smyger snorigt ut. Okej, det är rea Maggan, du ska ju gå på mellandagsrean! Jag anstränger mig för att uppbåda entusiasm och shoppingbegär, allt är ju faktiskt asbilligt nu, köp något! Jag kan inte, jag orkar helt enkelt inte. Sätter mig på tåget hem och nu har jag äntligen mina långkalsonger på mig, för att yttligare förklara hur klen den här dagen blev så kan jag berätta att jag i skrivande stund äter upp den kalla gröten som jag inte hann äta imorse. Jag förtär direkt ur plastburken som jag stoppade gröten i imorse när jag förstod att jag inte skulle hinna äta frukost. Ingen mjölk och ingen sylt, bara kall gröt.

torsdag 28 december 2006

bloggkoll

Jag skriver inte bara blogg, jag läser bloggar också. Det skrivs mycket smörja men igår läste jag ett skitbra inlägg. Nu borde jag göra en länk här så ni kan läsa inlägget själva men jag vet inte hur man gör, har funderat på att lära mig sånt men motståndet och latheten är fortfarande stark. Hur som helst så skrev bloggaren om relationen till sin pappa. Det var välskrivet, lagom långt, känslosamt och roligt samtidigt. En sån där berättelse som gick rakt in i hjärtat. Fick mig att tänka på min egen familj och började genast tacka Gud. Mamma och Pappa, jag vet att det inte varit någon dans på rosor och jag vet att jag fortfarande är lite som en snetänd duracellkanin. Men det vi har nu, det är ingen självklarhet, tror till och med att det är lite ovanligt. Tack för att ni inte gav upp!

En annan sak jag upptäckt är att min blogg är äckligt lik alla tuffa innebrudars bloggar. Skrikrosa, rosa och grisrosa. Man vill ju inte verka vara nån "sex and the city tjej" så detta ska snarast åtgärdas!

tisdag 26 december 2006

sushimama

Ibland får man mer sagt på ett par sms än på ett halvt decennium. Det hände mig idag och jag är alldeles upprymd och glad (nej allt handlar faktiskt inte om den typen av relation som du nu tänker på), jag har hittat en vän. Hon fanns ju redan där men idag tror jag att vi blev mer vänner än någonsin tidigare, över ett par sms. Tänk om du visste sushimama, vilken fenomenal kvinna du är! Om jag får en egen vacker man någon gång, då ska jag också gråta fast hans småbröder ser!!!

min stavmixer

För ett par år sedan köpte jag mig en stavmixer, den är av märket AFK. Ni som har ett maskineri av märket AFK vet kanske att priset är bättre än kvalitén. När Ryssen lämnade tillbaka den efter ett två månader långt lån

Hon upptäckte hemmalatten under den här perioden. Så här är det alltid, hon hittar något och introducerar det till mig alternativt så tror jag att jag hittat något men då har hon oftast redan upptäckt det. Sushi, rött te, foträta skor, frysta bär, magkatarr, helgon, social distortion osv. Borde jag läsa en självhjälpsbok om identitetssökande eller ska jag bara tacka min lyckliga stjärna över att hon har så god smak, fatta vilken mupp jag kunde ha blivit annars……

så började den låta konstigt, eller rättare sagt väldigt högt men den fungerade annars precis som vanligt. Jag hamnade i det välsignade latteträsket och med den högljudda stavmixern har jag skummat mjölk i snitt 5 gånger om dagen det senaste året. Ryssen har sedan länge gått över från stavmixer till en riktig mjölkskummare, hon påpekar ofta att jag borde köpa en sån där mjölkskummare. Jag tycker att stavmixern duger, den låter visserligen väldigt högt och skummet blir inte lika krämigt som med hennes mjölkskummare men nog duger den till mig alltid.
Idag fick jag snyggbesök av sushimama, skulle bjuda henne på min i umgängeskretsen berömda latte. Mitt i skummandet lade stavmixern lade ner sin verksamhet, den gav helt sonika upp och dog. Det känns lite skönt, nu måste jag köpa en mjölkskummare och den kommer inte att gå under kategorin onödiga utgifter, för jag måste ju skumma med någonting. Men lite sorgligt och vuxenpoängaktigt är det också, jag har slitit ut min första hushållsmaskin.

Tack för allt kära AFK-stavmixer
du var ändå värd dina
149.-
R.I.P.

måndag 25 december 2006

DIKT 2

Kanske kunde vi möta varandra,
titta på varandra och säga att du är de vackraste som gått i ett par skor,
eftersom det är så vi tycker att det är.
Kanske kunde vi somna i skedposition och kanske vi inte ångrar att det blev så.

fredag 22 december 2006

julklapparna 2006

Bakrund till julklappsbestyren 2006
Familjen hade i all oenighet bestämt att vi i år inte skulle köpa några julklappar till varandra, det betyder att jag endast ska köpa klappar till Jakob och Ryssen den här julen.

Utgångsläget två dagar före jul
Jag är på ett helt uruselt humör, mitt inre spottar och svär och mitt yttre ser ut som en mulen måndag i mars. Jakob frågar hur jag mår och jag grymtar något om att jag från djupet av hjärtat tycker att folk är jävligt dumma i huvudet.

Julklappshandlingen
Jag har fortfarande julklappar kvar att handla så jag går ner på stan, försöker affirmera blommor i huvudet för att bli mindre fientlig inför världen. Ska ha ett handsfree till Ryssens telefon (för de här med strålning och så). Står på Claes Ohlson och hittar tillslut rätt i handfreedjungeln, på vägen till kassan stannar jag vid en hylla med dvd-filmer, tänk va bra om jag kunde hitta en film till Jakob, då är jag ju liksom klar med julklappsbestyren sen! Ska precis konstatera att Claes Ohlson bara har skitfilmer när jag fiskar upp ”falling down” med Michael Douglas, värsta bra filmen till Ryssen! Har hon sett den så älskar hon den säkert och har hon inte sett den så måste hon bara se den. Jag går till kassan och jag betalar. När jag går ut ur affären så tittat jag på vad jag har köpt, varför köpte jag den här filmen? Okej att den var billig men varför köpte jag den? Varför vill jag att Ryssen ska se den här filmen? Jag inser att jag inte alls tänkte på Ryssen när jag beslutade mig för att köpa den, jag tänkte på mig. Michael Douglas spelar en roll som kunde ha varit jag, filmen ger en exakt beskrivning på hur jag känner mig. Jag håller på att greppet, jag köper saker till mig själv istället för mina vänner och jag känner ett sug efter brutalt våld och vapen. Jag försöker acceptera detta, alla blir väl lite tokiga så här kring jul med all stress och så. Återgår till att affirmera blommor i huvudet och tar mig in på Åhléns för att hitta något till Jakob. Hamnar på skivavdelningen och tänker att en skiva vore helt perfekt. Men vad lyssnar människan på då? Vilken bristfällig kompis jag är, jag vet ju inte vad han gillar för musik. Jo men vänta nu, han lyssnar ju typ på jazz. Jag vet inget om jazz fast jag bor med en jazzfantast, är jag en ouppmärksam person som inte intresserar mig för mina medmänniskor? Åhh va jobbigt det är med inre kriser när man julhandlar! Genom den inre krisen får jag syn på en konsert-dvd med Mötley Crue, jag MÅSTE köpa den här till Ryssen! Nu handlar det faktiskt inte om mig, hela våren och sommaren (2005) tjatade hon på mig att jag skulle följa med och se dem på Sweden rock. Jag vet att hon ville vara där och hon kommer att älska den här! Men då kan hon ju inte få den andra filmen också, ska jag ge den till Jakob då? I ungefär två minuter försöker jag tyst argumentera för varför Jakob skulle uppskatta ”falling down”, det går inte alls bra. Han har med största sannolikhet redan sett den och han tyckte med ännu större sannolikhet inte att den var särskilt bra. Nu är jag så sjukt trött på det här juklappsbestyren, går till underklädesavdelningen och tar de blommigaste kalsongerna som någonsin tillverkats. Ja jag vet att det är inte så roligt nu eftersom jag skrev om det i bloggen för några dagar sedan men jag orkar inte bry mig mer.

Summering
Nu har jag kommit hem, druckit en latte och ett par koppar te. Mår prima ballerina och summerar julklappsinköpen.

Ryssens julklappar 2006
*Lila satinlakan, tänkte sälja in dem som att ”satin är ju bra för huden och du gillar ju hudvård”. Den egentliga orsaken är att hon har väldigt glest i linneskåpet, sist jag var där så fick jag sova i hennes brors lakan. ”han har bara sovit i dem en natt”, ”min bror är jätteren, jag har tvättat honom själv hahaha” .
*Handsfree till mobilen, ja hon får faktiskt skylla sig själv som valde en feng shui konsult till bästis. Själv var jag smart och valde en make up artist!
*Dvd med Mötley Crue, man måste själv se henne dansa på bardisken till ”GirlsGirlsGirls” för att förstå hur perfekt den här julklappen är.

Jakobs juklappar 2006
*Tre stycken tesilar, jag har nött ut hans gamla så det kändes inte mer än rätt.
*Pyamasbyxor, enda julklappen som jag tänkt igenom lite.
*Blommiga kalsonger, det är ju lite roligt med blommigt på män.
*Våldsam film med Michael Douglas, tänkte sälja in den som ”om du ser den här filmen så kanske du förstår dig på mig lite bättre”

torsdag 21 december 2006

samtal om män

En regning höstkväll i oktober följde en mamma sin dotter till bussen och mellan regndropparna utspelar sig denna konversation.


Maggan – Du mamma vet du en grej?

Mamma – Nej vad då mitt barn?

Maggan – Jag tycker att män i trettioårsåldern är ganska attraktiva och trevliga.

Mamma – mhmm

Maggan – Ja men förut tyckte jag ju att alla över tjugofem var gamla slusk, håller jag själv på att bli gammal nu eller har jag utvecklat någon slags fetisch för äldre män?

Mamma – Gumman, om jag ska vara helt ärlig så tror jag att du behöver en man i trettioårsåldern.

Maggan – Va? Varför då? Du tycker att jag är gammal och pervers eller hur?

Mamma – Nja, jag tror att om du ska ha en man så ska han vara trygg, mogen och stabil. Mäns mognad kommer ofta, inte alltid men ofta med åldern.

Maggan – Vadå varför ska jag ha en mogen och stabil man? För att balansera min egen ambivalenta ”uppe i de blå personlighet” hahaha?

Mamma – mhmm precis

Maggan – Mamma du har nog rätt, men det absolut bästa måste ju ändå vara att inte ha någon man utan att fortsätta nöta på dig och Ryssen.

Mamma – (suckar diskret) Ja det är klart men någon gång i framtiden kanske du skulle vilja skaffa dig ett liv där jag inte spelar huvudrollen.

onsdag 20 december 2006

filmstjärnepizzan

En del dagar drar jag mitt morgonpiffande väldigt långt, idag tog jag på mig ”den lilla svarta”, leopardpälsen och gjorde en tjusig knut av kalufsen. Som en snofsig filmstjärna tog jag mig an onsdagens göromål och vid lunch skulle jag betala igen en gammal lunchskuld till Kerstin. Vi gick till vår gamla vanliga pizzeria som är sjukt billig och nästan alltid tom på gäster. Pizzabagaren lyste upp med hela ansiktet när vi kom in, vi var nog dagens första och enda gäster. Jag betalade och när jag inte hade jämna pengar så gav han mig typ dricks, han gillar verkligen oss men så är vi ju också hans enda gäster……

Maten kommer fort som tusan och vi får massa extra såser utan att vi bett om dem. Pizzabagaren ler med hela ansiktet hela tiden. När vi ätit klart så kommer han fram till bordet och plockar undan tallrikarna, frågar om vi vill ha kaffe och vi tackar något förvånade ja, kaffet ingår i lunchen men det är ju liksom självservering. Pizzabagaren kommer med kaffet och ställer hela burken med pepparkakor på vårat bord, men hallå det är ju faktiskt självservering på kaffet och kakorna! Efter en stund kommer han fram till vårt bord och sätter sig, åh nej! Pizzabagaren undrar vad vi jobbar med och jag mumlar något om student och studerar. Han erbjuder oss jobb på pizzerian, vi svarar tack men nej tack och fortsätter mumla något om studier. Pizzabagaren vänder sig till mig och säger ”jo det var en sak till, killen där borta vill prata med dig men han kan tyvärr inte språket”, han pekar på en kille som står i köket och ser skitgenerad ut. Nu får det vara nog med sliskiga pizzabagarfasoner, jag är inte mentalt förberedd för att bli stött på, speciellt inte när stötaren är en blyg ickesvensktalande kille vid en pizzaugn. Min filmstjärnelook känns så fel och plötsligt börjar den ”Den lilla svarta” absolut för långt ner på kroppen och slutar alldeles för tidigt på benen. Jag tittar på Kerstin och hon förstår precis, när pizzabagaren går tillbaka med kakburken till självserveringsbordet så smiter vi hastigt och lustigt ut, jag undviker att titta mot köket där den generade ickesvensktalande killen står. Hoppas han hittar sin filmstjärna och hoppas att hans kompis inte behöver agera tolk genom hela deras relation!

tisdag 19 december 2006

kalsongnära

Åt idag lunch med Jakobs nya kap Mysan. När vi lärt känna varandra lite bättre, var mätta och belåtna gav vi oss ut i stadens gallerior. Jag skulle ha julklappar till Ryssen och Jakob.

Vi står på H&M och jag får syn på alla blommiga kalsonger, vilken bra julklapp till Jakob! Han har ju bara såna där klassiska vita boxer…….

Hur har jag kommit över den här intima info? Vi tvättar ihop, faktum är att det ligger ett helt gäng vita kalsingar på min säng i skrivande stund, ska ta tag i det där med att vika tvätt sen om en stund eller imorgon…..

En intressant diskussion om vilka män man kan köpa kalsonger till uppstår. Bröder och pappor funkar, nya pojkvänner funkar inte. Funderar över vilka av mina manliga kamrater jag skulle kunna köpa kalsonger till utan att det skulle kännas olämpligt. Jag upptäcker ett visst mönster, de snubbar man delat bo med kan man köpa kalsonger till. Pappa och bror har jag ju bott tillsammans med, i mitt första flytta-hemifrån-för-mamma-och-pappa-fattar-inget-försök så bodde jag i tallbackskollektivet med en tjej och en snubbe. Snubben ifråga kan vi kalla för Bosse, han hade mest gråa Y-front från mitten av nittiotalet (det här var flera år sedan, Bosse är idag lyckligt gift med en skitsnygg blondin). Trots att jag idag nästan inte har någon kontakt med Bosse så skulle jag lätt kunna ge honom ett par kalsonger till skillnad från alla mina andra killkompisar som jag faktiskt hänger och umgås med. Och så Jakob då förstås, han är i allra högsta grad en man jag kan köpa kalsonger till, de är något som händer när man tvättar och bor tillsammans, man blir nära på ett alldeles unikt vis. Kalsongnära.

söndag 17 december 2006

perspektiv

Begrundar det jag ser i spegeln och upptäcker att jag blivit lite småtjock, det är verkligen synd om mig. Varför tar ingen hand om mig, ger mig vita piller eller åtminstone håller om mig lite? Jag är ju småtjock och allmänt hopplös! Jag kanske är ensam också……..
Maggan känner efter om hon är ensam
Ja, jag är ensam. Ingen vill ha mig.
Begrundar allt detta och förstår att inbillningsfetman inte är ett giltigt skäl. Ensamheten är en lögn, det finns flera personer som tilltalas av mitt sällskap och jag skulle kunna ringa mitt i natten och älta sorger i flera timmar med dem. Det kanske är perspektiv jag behöver (hatar att tänka på perspektiv), kunde ju ha varit värre, tänk om jag var ensam, inbillningsfet och kissnödig samtidigt som jag fastnat med foten i toastolen. Tänk att behöva kissa på sin egen fot och sedan förklara för brandmän och ambulanspersonal hur jag fastnade med foten i toastolen. Ja det kunde helt klart varit värre, nu ringer jag någon av alla personer som diggar mig istället för att sitta här och vara fet.

fredag 15 december 2006

bögprylen

Maggan funderar lite på nästa blogginlägg, hon tänkte skriva om Jakobs fina tv och att han minsann inte alls är någon prylbög bara för att han har en bang&olufsen. Undrar om det finns någon bög som skulle ta illa vid sig av ordet ”prylbög”? Hon vill ju inte stöta sig med folk och speciellt inte med bögar. Maggan är ju själv en smula homofil och hon skulle vara det helhjärtat om det inte var så att hon får svår handsvett, tunghäfta och nervösa ryckningar i benen när stiliga karlar pratar med henne. Hon ringer till genbanken för att finna på råd, Pappa svarar.

M – Hej pappa!
P – Hej Maggan!
M – Tror du att en bög kan ta illa upp om man använder ordet ”prylbög”?
P (med sin mjukaste faderliga men uppfostrande röst) – Men Maggan det är ju inget fel på att vara homosexuell!
M – nej pappa, jag vet, jag menar att om jag skulle kalla dig för prylbög och en bög hörde det, tror du då att han, bögen alltså. Skulle kunna ta illa upp för att jag använder ordet bög på ett lite nedlåtande sätt?
P – Nej det är inget fel, du får kalla mig bög om du vill, det gör inget, jag tar inte illa upp! Det är ju inget fel med att vara bög!!!
M – Nej precis så jag vill ju inte att någon bög ska bli ledsen för att jag använder ordet prylbög!

Maggan ber Pappa lämna över luren till Mamma.

M – Mamma, tror du att en bög kan ta illa upp om man använder ordet prylbög?
Mam – Nej, nej, nej. Det går nog bra, använd det ordet, om bögen tar illa upp så värderar han att ordet prylbög är något negativt och vem har sagt att det är negativt att vara prylbög?
M – ja men det är ju negativt att vara prylbög!
Mam – nej det behöver det väl inte vara, när vi ändå är inne på ämnet gumman! Vet du vad som hände på jobbet? Jo jag satt och slog upp ord som jag skulle lära ut på teckenspråk, hela tiden fick jag upp ord som samlag, fitta osv. såna ord kan jag ju inte lära ut (mamma är förskolelärare) och så fick jag upp ”lesbisk”, gick in i personalrummet och visade kollegorna hur man säger lesbisk på teckenspråk, de skrattade och sa att de skulle visa Gerd tecknet. Jag fattade ingenting och sen förstod jag att Gerd på mitt jobb är lesbisk!

torsdag 14 december 2006

shar chi

Jag har sovit i shar chi de senaste tre månaderna utan göra något åt det! Shar chi är vassa utskjutande hörn, skitdåligt och mycket oharmoniskt enligt feng shui. Nu vet jag att mina feng shui damer ler finurligt, shar chi är ju baskunskap. Shar chi mot sängen åtgärdar man helt enkelt (det beror faktiskt inte på)! Hade ju tänkt sätta upp ett tyg på hyllan vars hörn utgör denna förfärliga shar chi men det har inte blivit av. Provade tejpa lite tapet på hyllan för ett tag sedan men under tredje natten rasade den ner med ett ljudligt prassel. Idag tog jag mig äntligen samman och satte upp tyget som det var tänkt från början. Jag hade inga lämpliga prylar att fästa tyget med så jag använde såna där fula plastkrokar som man ska ha i betongväggar. Det blev inte vackert men shar chin är i alla fall åtgärdad.
När mina lärare förklarade att folk oftast inte följer råden som de gladeligen betalar för så fick jag ett smärre utbrott, vad är det för mening med att bli feng shui konsult och ta betalt för att rota i folks hem när de sedan inte gör någon förändring? Det här får jag nu äta upp, har satsat hela mitt sparkapital på att lära mig om ämnet och det tog mig tre månader att göra den enklaste av feng shui åtgärder. Fortsätter jag i den här takten så har jag nog i alla fall ett hyggligt harmoniskt hem runt 65.

lite mer vuxen

Välkommen till den nya lila bloggen! Här nedan får ni en repris på de goaste inläggen. Om allt nu fungerar som det ska så kommer det bli precis som förr fast på den här adressen.



Ibland måste man träffa en gammal vän för att förstå hur stor man har blivit. Jag mötte Ebba i 30 minuter på tågstationen, hon skulle byta tåg så vi tog en super snabb fika. Vad säger man på en halvtimme när man egentligen skulle behöva lära känna varandra på nytt efter allt som har hänt. Vi drog igenom det väsentligaste men när jag gick därifrån kände jag mig lite konstig, som att jag inte riktigt visste vem jag var. Det känns som att det var en hel livstid sedan som vi blev vänner, egentligen så passar vi nog bättre för varandra nu men vi känner ju varandra som vi var förr. Tänk att man kan bli så annorlunda på några år, jag har inte riktigt lagt märke till det själv men nu när jag träffade Ebba i 30 minuter så blev det så himla tydligt. Jag har blivit vuxen på riktigt. Det är en konstig känsla, trodde nog att det skulle kännas mera moget och mindre ungdomligt. Men det känns bra, jag gillar den vuxnare Maggan, hon är trevlig.

bajset

Jo det var så lustigt, helt plötsligt har doktorn ordinerat avföringsprov. Så oglamoröst och äckligt men va kan man göra, behöver doktorn ett avföringsprov så är det väl bara att börja leverera. Jag följer instruktionerna och när jag är färdig ska jag lämna grejerna till hälsocentralen. Jag går fort genom stan och hoppas av hela mitt hjärta att jag inte ska springa på någon bekant. När jag kommer till hälsocentralen läser jag den stora skylten på dörren ungefär tio gånger, det står ”lunchstängt”. En stark känsla av oerhörd vanmakt sköljer över mig. Måste fortsätta hålla i den här bajspåsen i 45 minuter till? Vet inte hur jag ska motivera mitt handlande de kommande 45 minuterna men vad jag gör är att jag går in på H&M, sedan Lindex och bokhandeln. Kommer på att jag behöver kaffe och går till den lilla teboden. Köper det starkaste kaffet och när jag betalar hänger den lilla påsen med bajs på armen. Det här händer bara inte, jag går runt och shoppar med mitt eget bajs i en påse på armen! När hälsocentralen äntligen öppnar igen så går jag dit och lämnar över påsen till en sköterska, hon säger ”jaha och det här var avföringsprov, ditt namn och personnummer tack”?, Hennes ansiktsuttryck ser ut som om det var den naturligaste saken i världen att gå runt med en påse bajs!!!
Avslutar den här pikanta historien med att citera Ryssen ”Men Maggan, tänk den stackars människan som står och analyserar ditt bajs nu, den personen har verkligen förtjänat sin lön idag”

pappa

Idag är det Fars dag, jag ringde den delen av genbanken för att gratulera men han var inte hemma så jag hyllar honom här istället. Min pappa är typ världen bästa, jag var bara tvungen att bli vuxen för att förstå det. Det var en tid när jag inte kunde vara i samma rum som människan utan att skrika. Under den tiden sa min mamma ofta att vi var så lika jag och min far. Nu när jag är vuxen förstår jag vad hon menar och hon naturligtvis rätt. Vi är samma skrot och korn jag och pappa, är det någon som förstår hur jag tänker så är det pappsen. Jag är fortfarande bra på att skrika åt honom, det var inte länge sedan jag kastade en gurka i golvet för att han irriterade mig. Det gör inget, jag kommer fortsätta kasta gurkor och göra om köksstolarna till kaffeved för allt som oftast slutar det med en kram och en lunch på stan. För min pappa är världens bästa. Han har dessutom lärt mig allt jag kan om gipsplugg, och det är en hel del det!

morgonstund 2

Klockan 05.50 ringer lägenhetens alla väckarklockor samt mobiler. Ryssen vänder sig om och tittar på Maggan. Maggan tar sig utan glädjeskutt upp ur sängen och går ut i köket, moccabryggaren är diskad, tack och lov. Ryssen värmer sina trosor i mikron och hävdar sedan att det här med micrade trosor är hennes bästa ide någonsin. Hennes tåg går 06.35 så efter trosvärmning, kaffeslurk och ett kort kramkalas ger hon sig iväg till stationen. Maggan segar på med mera kaffe och skriver ett töntigt blogginlägg om vintern.
08.12 Sitter Maggan i badrummet och undrar när livsgnistan ska tändas då stövlar Ryssen in. Hon har suttit på stationen i flera timmar för att sedan få informationen om att snöovädret har orsakat sådant kaos att tågen inte kommer att börja gå förrän vid lunch. De unga kvinnorna letar frenetiskt efter de positiva i situationen, lägrar sängen med kaffekoppar och skriver obscena meddelanden till de stackarna som är online på msn.

morgonstund

Morgonen börjar med att jag försover mig, de här är ingen ovanlig företeelse och min erfarenhet säger att det inte hjälper att bli arg på mig så jag bestämmer mig för att fokusera på att som är positivt. Går upp och in i köket, möts av min odiskade moccabryggare.
(Jag nöjer mig inte med en vanlig hederlig kaffebryggare som man inte behöver diska efter varje kaffekopp, jag har en moccabryggare som gör espresso. Ska vi göra en psykologisk analys på detta så handlar det nog om att jag har ett storstadskomplex och en svår längtan efter att vara tuff)
Jag försöker att fokusera på allt som positivt och gör i ordning resten av frukosten, äter och sneglar på moccabryggaren. Den är fortfarande odiskad. En stark känsla av själslig huvudvärk sköljer över mig och jag går tillbaka till sängen för att samla mig. Jag ligger där och vet så väl att jag måste gå upp och diska min ”tuffa” bryggare, med Guds glada tillrop och min näst intill obefintliga självdisciplin tar jag mig tillbaka till köket. Diskar och laddar bryggaren med ljuvligt kaffe, värmer jätte mycket mjölk (för idag är jag faktiskt värd en hink med latte). Istället för att hälla kaffet i glaset så spiller jag ut allt på mig själv, spisen, golvet samt mattan som jag själv vävt på mormors vävstol. Fokusera på allt som är positivt, tänk positivt nu Maggan!!!

en helt vanlig kväll ute i Gävle

Onsdag vid lunchtid.
Jag träffar Kerstin och vi pratar om att helgen närmar sig, jag bjuder upp till fredagsdans………
Fredag
lunchtid.
Äter sushi, för det är jag värd! Det rycker inte party-nervern men jag vet ju att det säker blir kul bara vi kommer ut.
15-tiden.
Kerstin ringer för att styra upp partyt, jag ångrar djup att jag kläckte iden om dans i onsdags. Men det kommer ju inte bli roligare av att sitta hemma och känna sig som en trött tant.
17-tiden
Jag vill verkligen inte gå ut och dansa, jag vill ligga i fosterställning framför teven som förr i tiden. Men nu är det nya tiden och då fejkar lycka jag tills det blir roligt på riktigt.
18-tiden.
Jag ställer mig i duschen för att tvätta bort sorgen och avlägsna behåring, för man vet ju aldrig hur roligt det blir………..
19-20-tiden.
Nu borde jag verkligen prova alla kläder i garderoben (för att slutligen välja första alternativet) men jag strosar ofokuserat runt i lägenheten och skickar små meningslösa meddelanden till Ryssen.
21-tiden
Väljer första alternativet i garderoben, kladdar lite med smink och blir som vanligt skit fin i håret. Anstränger mig det strängaste för att hitta partydjuret i mig genom att lyssna på popsicle och annan kvalitativ pop.
21.30-tiden.
Kerstin kommer med mikropopcorn och jag börjar ta fjantiga kort med hennes kameratelefon. Enligt ett rykte så ska krogen vi tänkte gå till, ha ”svenkt-låt-tema” ikväll. Det finns då överhängande risk för schlager. Schlager är kul, ungefär två gånger.
22-tiden.
Bränner popcornen och gör skummiga kaffe latte. Fotoprojektet fortsätter med högre intensitet men vi ser ut som sju svåra år på korten så de kommer aldrig bli offentliga!
23-tiden.
Vi ger oss ut och går till en annan krog för att slippa schlager frossan, dansgolvet är nästan tomt men vi gör vårt bästa. En gammal DJ spelar radio rix hits från 2003 men vi hoppas innerligt på att han ska bättra sig.
24-tiden.
Folk börjar vingla in och nu gäller det att undvika gamla ragg och försöka heja glatt på klasskompisar och kusiner. Tänk vilken lycka det skulle vara att få se någon som inte känns bekant!!!
24.30-tiden.
Bara för att jag har min lillasysters jeans med oanständiga hål i, så betyder inte det att jag vill dansa erotiskt med män.
24.45-tden.
Bara för att jag har puffat upp tuttarna till hakan och du har druckit 15 öl så betyder inte det att vi ska hångla.01.00-tiden.
Vi ger upp, går hem och efterfestar med Jack Johnson och en kopp te.

maggans tisdag

En dag visade Maggans mamma henne en bok som handlade om feng shui, Maggan började läsa boken och när hon läst ut den började hon länsa biblioteket på andra böcker i ämnet (fanns inte så många så detta gick relativt snabbt). Eftersom Maggan har sina stora ambitioner så anmälde hon sig till en konsult utbildning i feng shui. Utbildningen skedde på distans med undantag för en weekend ute i skogen var femte vecka. Det upplägget gav Maggan gott om tid för att dricka kaffe, prata i telefonen med Ryssen samt ligga på soffan och titta på amerikanska tv-serier.
Imorgon ska Maggan ut i den där skogen för att redovisa och lära sig mer om feng shui. Imorse slog det Maggan att hon inte är klar med alla hemuppgifterna. PANIK. Maggan gråter och skriker för ambitionerna är ju så stora. Efter en stunds total hysteri lyckas ändå Maggan plita ner en prioriteringslista, en sak i taget så ska nog allt gå bra…..
Med Guds hjälp blir Maggan faktiskt klar med alla hemuppgifterna utom den att läsa en bok (den ska hon turboläsa på tåget imorgon). Nästa punkt på prioriteringslistan är packningen, det blir en enkel match tänker Maggan. Men när Maggan börjar packa upptäcker hon att hon plötsligt blivit tjock, jo hon har blivit kanonfet sedan igår. Alternativt har kläderna krympt, det blir hursomhelst PANIK. Hon bestämmer sig för att springa ner på stan och köpa något som inte får henne att se ut som ett berg av kött (ja de där tog jag från Bosse Ringholms uttalande om 40-talisterna). 160 kronor senare står hon utanför sin dörr, den är låst eftersom Jakob (Jakob är Maggans kombo, alltså sambos utan sexuellt umgänge med varandra) gått ut under tiden som Maggan stod på H&M och tramsade. Maggan har nycklarna kvar i lägenheten tillsammans med mobilen som i vanliga fall brukar följa precis överallt.
Nu har Maggan ett gäng val.
gå på kvarterskrogen och försöka bli jättefull.
lägga sig i fosterställning utanför dörren för att bli hittad av snygga grannen.
försöka bryta sig in på pappas jobb och berätta för honom vilken dålig ide det var att befrukta mamma på 80-talet.
ta en promenad och tänka på vad mycket roligt material det blev till bloggen.
Med Gus närvaro och vägledning valde Maggan nummer 4, en timme senare kom Jakob hem och låste inte bara upp dörren, han bjöd då på en underbar kikärtsgryta. Maggan fick tillbaka sin normala vikt och packningen är i det närmaste fullbordad.
På återseende nästa vecka med nytt material.
Hej då.

DIKT

Stanna kvar här, håll mig sällskap en stund fast jag ibland säger märkliga saker och fast jag ständigt luktar rök.
Prata med mig om kärlek, politik och gardiner.
Låt mig bjuda dig på middag och hjälp mig med disken fast maten inte var så god.
Försök inte frälsa eller förstå mig,
Låt oss bara sova sked.

tänkte göra en smart affär

När man bor som jag mitt i stan, då har man nära till allt utom naturen och en riktig mataffär. Ett stenkast här ifrån finns en liten, liten Ica butik, den är trevlig men 1 ½ liter mjölk kostar 11.90. Långt här ifrån ligger en annan gigantisk Ica butik, där i den där gigantiska Ica butiken kostar 1 ½ liter mjölk 9.40. Eftersom jag dricker ungefär en liter mjölk om dagen (fem latte) går en stor del av min hushållsbudget till att finansiera mjölkpaketen. När jag i helgen var i den här gigantiska butiken långt här ifrån fick jag en, som jag trodde, snilleblixt. Om jag köper på mig massor av mjölk här och fryser in, då kommer jag spara JÄTTE mycket pengar. Kollade lite snabbt men min mamma om man kunde frysa in mjölk och hon sa att det går bra så länge man gör något med mjölken, man kan inte dricka den rakt upp och ner när den har varit fryst bla bla bla. Skit bra tänkte jag, göra latte på fryst mjölk går finemang! Upprymd över alla pengar jag sparar köper jag så mycket mjölk som jag orkade bära. GÖR ALDRIG LATTE PÅ MJÖLK SOM VARIT FRYST! Det smakar högst tveksamt. Nu har jag frysen full med billig mjölk som man inte göra latte på. Latte är det enda med mjölk jag stoppar i mig, mer mjölk och det kommer att börja växa klövar och spenar på mig. Sugen på pannkakor? Ring mig, jag kommer med mjölken.