jag

Ibland kan jag inte annat än älska mig själv. Jag är så typiskt mig i en del situationer. Fick en hårtoning av Karro, hon ville inte ha den och tyckte att jag kunde köra i den för glansens skull. Jag har ju ett väldigt glaslöst hår och hon är ju ändå något av ett proffs på området så jag går hem och sätter igång. Tänkte att det var lika bra att klippa håret lite först för det var ju lite slitet. Jag går lös med saxen och efter femton minuter så har klippt en käck liten page som får mig att se ut som en snäll tolvåring (min mammas favoritfrisyr på mig). Har alltid hatat längden och nu kommer jag behöva visa leg överallt de närmsta månaderna. Kör sedan i toningen, den ska sitta i 15-20 minuter, jag sköljer ur den efter 35. Mina grova hårstrån liknar mer tagel än hår så man måste ta i för att något ska fastna tänkte jag. Ja vid det här laget har jag ju glömt att det bara var för glansens skull. Resultatet blev en ganska blek fläck mitt uppe på huvudet, för jag kan ju inte låta någon hjälpa mig med att applicera färgen, nej det var ju bara för glansens skull så hur svårt kan det vara. Mycket, mycket typiskt mig. Har inget leg heller, springer runt med passet istället. Också detta är karakteristiskt för mig.