torsdag 29 mars 2007
planer på klosterliv
Jag går i gruppterapi också, här om dagen pratade vi om att vara rädd och vad den känslan gör med en. Gruppledarna ger exempel på hur rädslor kan uttrycka sig och vilka konsekvenser som följer. ”ja en del är rädda för att gå till tandläkaren, andra vågar inte åka buss och så finns det de som är rädda för nära och intima relationer”, terapeuten spänner ögonen i mig och vi vet båda precis varför hon gör det. Jag mopsar upp mig lite och hävdar att man faktiskt inte måste vara och leva som alla andra, folk är ju olika och om man inte vill åka buss så borde man kanske slippa! Jag får medhåll från hela gruppen, det är okej att man inte gör som alla andra, viktigast är ju faktiskt att man själv mår bra och trivs med sitt liv. ”Ha, då behöver ju jag faktiskt inte vara ihop med någon” utbrister jag lättad. ”Nej det är klart att du inte behöver, jag kan ringa Vadstena kloster i pausen och höra mig för om de har en plats ledig till dig” säger terapeuten. ”Jaaa, kan du göra det?!”, ser framför mig det stillsamma nunnelivet, tajt kontakt med Gud och en hård enkelsäng som bara jag får plats i. ”haha, nej det är ett standardskämt jag brukar köra med, du ler ju när snubben kommer på tal vilket är ett tydligt tecken på förälskelse, vi ska nog jobba på att utmana rädslan på istället för att fly i det här fallet.”
onsdag 28 mars 2007
hej igen
Va i helvete håller jag på med? Varför är det ingen som protesterar när jag får för mig såna här vansinniga idéer som att sluta blogga?
Nej nu ljuger jag, nog har det protesterats alltid, till och med mormor ringde och berättade hur tråkigt det var. Min terapeut suckade djupt och började prata om att vi verkligen VERKLIGEN måste jobba på mitt dikotoma beteende.
Men jag slutar med Magganprylen, orkar inte tjafsa med sånt, hädanefter får alla sina riktiga namn och jag ska vara mer ärlig, mer på riktigt fast det kan bli lite obehagligt och så tänker jag inte skriva på helgerna. Någon gång måste man ju få vila lite.
Nej nu ljuger jag, nog har det protesterats alltid, till och med mormor ringde och berättade hur tråkigt det var. Min terapeut suckade djupt och började prata om att vi verkligen VERKLIGEN måste jobba på mitt dikotoma beteende.
Men jag slutar med Magganprylen, orkar inte tjafsa med sånt, hädanefter får alla sina riktiga namn och jag ska vara mer ärlig, mer på riktigt fast det kan bli lite obehagligt och så tänker jag inte skriva på helgerna. Någon gång måste man ju få vila lite.
söndag 25 mars 2007
sista
Efter en halv dags noggrant övervägande är jag nu helt säker på att det är dags för något nytt. Det finns förstås mycket kvar som det behövs skrivas och berättas om, jag är inte dummare än att jag förstår att det säkert blir någon form av bloggande igen men inte just här och inte just nu. Det har varit otroligt kul och jag är riktigt rörd över att ni har läst mitt ordbajsande men det är över nu, hej då.
TACK.
TACK.
fredag 23 mars 2007
Emeli
Det var en fredagskväll på det tidiga 80-talet, på en fest i Uppsala fattade en ung man från Norrland tycke för en kvinna. Hon var klädd i näbbstövlar och en växtfärgad palestinasjal men han hade överseende med detta. Utan att överdriva kan jag berätta att mannen var en goding, riktigt snygg, och som fördomen påstår om norrlänningar ganska fåordig. Bättre karl får man leta efter, detta förstod kvinnan och svalde hårt när hon såg honom lägga halsduken så där gubbigt runt nacken och över bröstet så den tappade sin egentliga funktion att värma halsen!
De blev som det brukar och kopulation skedde med havandeskap som konsekvens. Det unga paret såg med glädje fram emot barnet, kvinnan ville väldigt gärna ha en flicka så för att inte bli allt för besviken så intalade hon sig att det skulle bli en pojke. Pojken skulle heta Manfred och med detta kände sig kvinnan ändå ganska tillfreds.
När avkomman motvilligt tog sig ut ur livmodern visade det sig att barnet var en flicka och hon fick namnet Emeli. Den nyblivna modern var pedagog till yrket och mycket praktiskt lagd så hon tyckte att stavningen skulle vara så enkel som möjligt, inga onödiga e,i eller m. Namnet fick då stavas som det låter och till andranamn fick Emeli heta Margareta. Halva släkten heter ju Margareta så det var väl inte så mycket att orda om.
Emeli växte och började bli medveten om att hon var en person, när hon sedan förstod att hon hade tankar så var det som ni förstår kört. Hon hängde upp sig på allt, störde sig speciellt på när kläderna satt knöligt och strumporna hasade ner i skorna. En dag insåg hon att hennes andranamn var förskräckligt fult och att de dessutom inte fanns med i Bibeln var en smärre katastrof för lilla Emeli som vid den här tiden planerade en from kristen tillvaro med kvällsbön och gospelsång. Hon konfronterade sina föräldrar, Pappan svarade som norrlänningar brukar med ett tyst mumlande och Mamman förklarade att det nästan inte fanns några tjejnamn i Bibeln och Margareta var så lämpligt eftersom så många tanter i släkten heter så.
Tiden gick och vid sju års ålder fick Emeli en liten syster. Det tyckte hon var hemskt roligt tills Mamma berättade att bäbisen skulle heta Stina Maria. Man kan inte klandra Emeli för den vansinniga scen hon ställde till med. Maria är inte bara ett bibliskt namn, det är Jesu egen mor! Ingen i släkten heter Maria och Mamma förklarade att hon bara tyckte det var fint och därför fick Stina heta Maria i andranamn.
Följande år hade Emeli fullt sjå med att få sitt tilltalsnamn rättstavat, alla ville ideligen lägga till e,i och extra m istället för att bara stava namnet precis som det låter. Hon glömde sitt fula andranamn och den djupa orättvisa hennes föräldrar försakat genom att ge den dottern ett mycket finare och synnerligen bibliskt andranamn.
Så kom det sig att Emeli blev sugen på att skriva en blogg, hon ville ha en enkel adress och tänkte att nu äntligen kommer hennes enkla stavning ligga henne i fatet, ingen annan stavar ju Emeli som hon. Men någon gjorde det och denna andra Emeli hade norpat adressen! Men så kom hon på att damma av sitt gamla fula andranamn, på det viset kunde hon också vara lite anonym genom att inte använda sitt tilltalsnamn. Så särskilt anonym blev hon ju inte men bloggen blev en smärre succé och det är väl ändå huvudsaken.
Nu är Emeli en syndig och okristlig person så att ha ett bibliskt namn känns inte längre så angeläget och Margareta är nog inte så tokigt ändå, alla andra tanter i släkten heter ju så!
De blev som det brukar och kopulation skedde med havandeskap som konsekvens. Det unga paret såg med glädje fram emot barnet, kvinnan ville väldigt gärna ha en flicka så för att inte bli allt för besviken så intalade hon sig att det skulle bli en pojke. Pojken skulle heta Manfred och med detta kände sig kvinnan ändå ganska tillfreds.
När avkomman motvilligt tog sig ut ur livmodern visade det sig att barnet var en flicka och hon fick namnet Emeli. Den nyblivna modern var pedagog till yrket och mycket praktiskt lagd så hon tyckte att stavningen skulle vara så enkel som möjligt, inga onödiga e,i eller m. Namnet fick då stavas som det låter och till andranamn fick Emeli heta Margareta. Halva släkten heter ju Margareta så det var väl inte så mycket att orda om.
Emeli växte och började bli medveten om att hon var en person, när hon sedan förstod att hon hade tankar så var det som ni förstår kört. Hon hängde upp sig på allt, störde sig speciellt på när kläderna satt knöligt och strumporna hasade ner i skorna. En dag insåg hon att hennes andranamn var förskräckligt fult och att de dessutom inte fanns med i Bibeln var en smärre katastrof för lilla Emeli som vid den här tiden planerade en from kristen tillvaro med kvällsbön och gospelsång. Hon konfronterade sina föräldrar, Pappan svarade som norrlänningar brukar med ett tyst mumlande och Mamman förklarade att det nästan inte fanns några tjejnamn i Bibeln och Margareta var så lämpligt eftersom så många tanter i släkten heter så.
Tiden gick och vid sju års ålder fick Emeli en liten syster. Det tyckte hon var hemskt roligt tills Mamma berättade att bäbisen skulle heta Stina Maria. Man kan inte klandra Emeli för den vansinniga scen hon ställde till med. Maria är inte bara ett bibliskt namn, det är Jesu egen mor! Ingen i släkten heter Maria och Mamma förklarade att hon bara tyckte det var fint och därför fick Stina heta Maria i andranamn.
Följande år hade Emeli fullt sjå med att få sitt tilltalsnamn rättstavat, alla ville ideligen lägga till e,i och extra m istället för att bara stava namnet precis som det låter. Hon glömde sitt fula andranamn och den djupa orättvisa hennes föräldrar försakat genom att ge den dottern ett mycket finare och synnerligen bibliskt andranamn.
Så kom det sig att Emeli blev sugen på att skriva en blogg, hon ville ha en enkel adress och tänkte att nu äntligen kommer hennes enkla stavning ligga henne i fatet, ingen annan stavar ju Emeli som hon. Men någon gjorde det och denna andra Emeli hade norpat adressen! Men så kom hon på att damma av sitt gamla fula andranamn, på det viset kunde hon också vara lite anonym genom att inte använda sitt tilltalsnamn. Så särskilt anonym blev hon ju inte men bloggen blev en smärre succé och det är väl ändå huvudsaken.
Nu är Emeli en syndig och okristlig person så att ha ett bibliskt namn känns inte längre så angeläget och Margareta är nog inte så tokigt ändå, alla andra tanter i släkten heter ju så!
onsdag 21 mars 2007
dagens visdom
Tidigare idag sa min syster ”man måste vara så stark, för att orka”. Då älskade jag henne så mycket att det gjorde ont!
IQ-test
Jag läste på Bonanza kids blogg att han gjort ett IQ-test på mensas hemsida. Fast jag hade starka aningar om hur resultatet skulle bli så kunde jag inte låta bli att göra det själv. Testet bekräftade att mitt IQ ligger under det normala.
Men herregud man fick ju inte prata, hade jag bara fått det så hade jag varit mensas ordförande nu!
Men herregud man fick ju inte prata, hade jag bara fått det så hade jag varit mensas ordförande nu!
tisdag 20 mars 2007
jag kommer snart bli som vanligt
Blir alltid lite konstigt när jag kommer hem, trött som ett svin försöker jag sortera tankarna och hejda mig från att inte genomföra ALLA feng shui åtgärder jag fått inspiration till på en gång. Började i alla fall en liten utrensning idag, nu är vardagsrummet fullt av sopsäckar och byrålådorna är härligt luftiga. Det är lite märkligt men när väl första säcken är full så blir det som att knarka, släng mer, släng mer, jag måste få slänga mer. Jag kan inte skriva mer nu, måste meditera lite men denna gång utan karldeo!
Tack Blorre för gästboksinläggen!!!
Tack Blorre för gästboksinläggen!!!
måndag 19 mars 2007
deo 2
Torsdagskväll
Den här deodorantsituationen tär på mig, ska jag åka på feng shui kurs och lukta som ett as? Nej det vill jag faktiskt inte, bestämmer mig för att köpa en deodorant. Kommer naturligtvis på detta när alla affärer utom det lilla, lilla Ica på hörnet har stängt. Går till Ica och spejar in hyllan med hygienartiklar. Köper alltid deo av märket degree, Ica har bara den dergree som är för män. Blir alltid besviken på andra märken så jag köper den för män, kan väl inte vara så stor skillnad, huvudsaken är ju att det är degree.
Fredagskväll
Det ska mediteras i feng shui skogen, vi sitter i ring och sänker tacksamhet till våra fortplantningsorgan. Plötsligt uppfångar jag en märklig doft, det luktar svettig karl. Konstigt tänker jag, det är ju flera mil till närmsta man. Försöker fokusera på att hitta min inre Gudinnekraft men lukten blir bara starkare och jag blir lite irriterad, någon här inne måste ha allvarliga problem med sina hormoner.
Sen förstår jag, det är jag och min nya deodorant.
Den här deodorantsituationen tär på mig, ska jag åka på feng shui kurs och lukta som ett as? Nej det vill jag faktiskt inte, bestämmer mig för att köpa en deodorant. Kommer naturligtvis på detta när alla affärer utom det lilla, lilla Ica på hörnet har stängt. Går till Ica och spejar in hyllan med hygienartiklar. Köper alltid deo av märket degree, Ica har bara den dergree som är för män. Blir alltid besviken på andra märken så jag köper den för män, kan väl inte vara så stor skillnad, huvudsaken är ju att det är degree.
Fredagskväll
Det ska mediteras i feng shui skogen, vi sitter i ring och sänker tacksamhet till våra fortplantningsorgan. Plötsligt uppfångar jag en märklig doft, det luktar svettig karl. Konstigt tänker jag, det är ju flera mil till närmsta man. Försöker fokusera på att hitta min inre Gudinnekraft men lukten blir bara starkare och jag blir lite irriterad, någon här inne måste ha allvarliga problem med sina hormoner.
Sen förstår jag, det är jag och min nya deodorant.
lördag 17 mars 2007
Gästblogg: "Take me to bed or lose me forever"
Det är alltså så att Maggan har åkt iväg på något Fung Tjohej-tjosan, och lämnat oss andra kvar att gästblogga. Kajsan har en egen blogg numera (check it out, hett tips) så jag passar på att skriva så mycket jag kan innan Maggan kommer tillbaka. Men vad ska jag egentligen skriva om? Jag kanske borde ta tillfället i akt att pracka på folk mina åsikter om personligt ansvar, Gud eller liberalismen? Eller vaska fram några guldkorn från min gamla dagbok på Lunarstorm? Eller berätta om hur jag känner Maggan? Uppslagen är många, men liberalismen och Gud får vänta, för nu är det snart dags att börja förvandlingen till Maverick. Jag och Kajsan ska på fest med tema Film & TV, och jag tänkte inspireras av en riktig Tom Cruise-klassiker: Top Gun! (Vi är ju lika på väldigt många sätt, jag och Tom.) Så nu måste jag börja repetera några repliker, till exempel "I feel the need for speed!" eller "Take me to bed or lose me forever!". Fast den sista repliken är förstås Megs, inte Toms.
Gästblogg: Morgonstånd har guld i mun
[Kära läsare: titeln på min gästblogg är en ordlek som bygger på ett gammalt ordspråk, och har ingenting med verkligheten att göra.]
Jag inleder mitt gästbloggande (tack Maggan för min stund i rampljuset!) med att skriva några rader på lördagmorgonen. Det slog mig just att lördag morgon har blivit lite av "min stund". Jag har kommit in i den ålder då man är närmare pensionen än födseln, och det innebär att förmågan att sova länge och/eller dra sig i sängen är i starkt avtagande. Min kära Kajsan, däremot, är ung och fräsch och kan därför sova nästan hur länge som helst. Resultat: jag kan kliva upp och göra nästan vad jag vill utan att ta några hänsyn. En nackdel med det hela är att det inte blir så många "ligga-och-mysa-tillsammans-i-sängen-på-morgonen-stunder", men samtidigt är det trevligt att ha en stund för sig själv också. [Kära läsare, försök att inte tolka in nåt sexuellt i detta nu. Titeln på inlägget har som sagt inget med det här att göra.] Ibland hoppas jag nästan att Kajsan ska sova länge, så att jag får sitta ostört och pyssla med bara det jag vill pyssla med för stunden. Det är nog därför jag inte väcker Kajsan med frukost lika ofta nu som jag inbillar mig att jag gjorde när vi var nykära. Men det bästa med det hela är att det är en vinn-vinn-situation (usch, alla dessa försvenskade engelska uttryck) eftersom jag blir precis lika glad när Kajsan vaknar, smyger upp på toa och tittar på mig med sina yrvakna ögon och sitt fina rufsiga hår. Vid frukosten börjar nämligen *vår* stund, då vi löser melodikrysset. Jag vet, melodikrysset ger inga pluspoäng på coolhetsskalan direkt, men däremot massor på svenssonskalan... Det fina med melodikrysset är att det får mig att tänka på farfar som var en trogen lyssnare.
Jag inleder mitt gästbloggande (tack Maggan för min stund i rampljuset!) med att skriva några rader på lördagmorgonen. Det slog mig just att lördag morgon har blivit lite av "min stund". Jag har kommit in i den ålder då man är närmare pensionen än födseln, och det innebär att förmågan att sova länge och/eller dra sig i sängen är i starkt avtagande. Min kära Kajsan, däremot, är ung och fräsch och kan därför sova nästan hur länge som helst. Resultat: jag kan kliva upp och göra nästan vad jag vill utan att ta några hänsyn. En nackdel med det hela är att det inte blir så många "ligga-och-mysa-tillsammans-i-sängen-på-morgonen-stunder", men samtidigt är det trevligt att ha en stund för sig själv också. [Kära läsare, försök att inte tolka in nåt sexuellt i detta nu. Titeln på inlägget har som sagt inget med det här att göra.] Ibland hoppas jag nästan att Kajsan ska sova länge, så att jag får sitta ostört och pyssla med bara det jag vill pyssla med för stunden. Det är nog därför jag inte väcker Kajsan med frukost lika ofta nu som jag inbillar mig att jag gjorde när vi var nykära. Men det bästa med det hela är att det är en vinn-vinn-situation (usch, alla dessa försvenskade engelska uttryck) eftersom jag blir precis lika glad när Kajsan vaknar, smyger upp på toa och tittar på mig med sina yrvakna ögon och sitt fina rufsiga hår. Vid frukosten börjar nämligen *vår* stund, då vi löser melodikrysset. Jag vet, melodikrysset ger inga pluspoäng på coolhetsskalan direkt, men däremot massor på svenssonskalan... Det fina med melodikrysset är att det får mig att tänka på farfar som var en trogen lyssnare.
fredag 16 mars 2007
hej på en stund
Nu åker jag till feng shui skogen. Inget internet och knappt någon telefon.
Ta hand om varandra så ses vi på måndag!
Har ni tur så kommer Blorre och eller Kajsan att gästblogga under helgen…
Ta hand om varandra så ses vi på måndag!
Har ni tur så kommer Blorre och eller Kajsan att gästblogga under helgen…
torsdag 15 mars 2007
fredspipa
Vi är sams nu, han är ju så himla överseende så jag kommer undan med telefonsvararincidenten.
Men det där med att inleda sju heliga män i synd, det var väl lite onödigt. Speciellt när det nu finns en okristen som gärna ställer upp på skamlösa förslag.
Ja det var kanske inte så lämpligt, hädan efter så har jag lovat att vara jättetrogen!
Men det där med att inleda sju heliga män i synd, det var väl lite onödigt. Speciellt när det nu finns en okristen som gärna ställer upp på skamlösa förslag.
Ja det var kanske inte så lämpligt, hädan efter så har jag lovat att vara jättetrogen!
skamlös!
Det sitter sju män i mitt vardagsrum, det är Jakobs bönegrupp. De pratar om Jesus, livet och så ber de tror jag. Vet inte så noga för själv sitter jag ju här på mitt rum och trycker.
Tänker att det är ju ändå min skamlösa dag och jag har ju nyss blivit singel efter den förfärliga historien om telefonsvararskämtet.
Varför sätter jag inte på mig något urringat, lite läppglans och sängkammarblicken. Går ut och lägger mig på soffbordet, så sensuellt jag bara kan. Drar ett perverst skämt för att bryta isen och sen kan det ju bli hur trevligt som helst!
Tänker att det är ju ändå min skamlösa dag och jag har ju nyss blivit singel efter den förfärliga historien om telefonsvararskämtet.
Varför sätter jag inte på mig något urringat, lite läppglans och sängkammarblicken. Går ut och lägger mig på soffbordet, så sensuellt jag bara kan. Drar ett perverst skämt för att bryta isen och sen kan det ju bli hur trevligt som helst!
telefonsvararskämt 2
sms från Uppsalamannen
Men herregud? Tror du ja e en telefonsvararskämtare? Det enda som är värre en telefonsvararskämtare e ju den som är ihop m en telefonsvararskämtare! puss d
Han kör inte alls telefonsvararskämtet, jag har missförstått ALLT!
Jakob informerade snällt om att vi kör just exakt ett sånt telefonsvararskämt på vår fasta telefon. Vet inte varför vi gör det, var förmodligen mitt påfund. Får så bisarra ideer ibland. Antar att jag är singel nu då, fan också han som var så trevlig.
Men herregud? Tror du ja e en telefonsvararskämtare? Det enda som är värre en telefonsvararskämtare e ju den som är ihop m en telefonsvararskämtare! puss d
Han kör inte alls telefonsvararskämtet, jag har missförstått ALLT!
Jakob informerade snällt om att vi kör just exakt ett sånt telefonsvararskämt på vår fasta telefon. Vet inte varför vi gör det, var förmodligen mitt påfund. Får så bisarra ideer ibland. Antar att jag är singel nu då, fan också han som var så trevlig.
lukta gott
Min deo har varit slut de senaste två veckorna. Har kört utan, varför gör jag så? Varför köper jag inte bara en ny deo istället, jag luktar ju inte direkt blomstreräng utan.
Skräp dig, bara skärp dig lite!
Skräp dig, bara skärp dig lite!
om telefonsvararskämt
Det värsta jag vet är när folk ska skoja till sin telefonsvarare och spelar in ett meddelande som låter precis som när de svarar på riktigt. Ja det var kanske lite kul någon gång på nittiotalet när mobilerna slog igenom men nu är det 2007, blir bara arg och snopen när jag börjar prata med en person som visar sig vara en telefonsvarare. Känner mig lurad och vägrar säga något efter pipet.
Han har en sån telefonsvarare, Uppsalamannen alltså.
Han har en sån telefonsvarare, Uppsalamannen alltså.
onsdag 14 mars 2007
skammens dag
Olika teorier strider om huruvida känslan skam är medfödd och biologisk eller inlärd. Alla är dock överens om att den finns och att den fyller sin funktion, ibland behöver vi faktiskt skämmas lite. Men många människor har för mycket skam i fel situationer vilket inte leder till annat än en sur och svår tillvaro. Tänkte lite på det här och noterade när jag kände skam. Här är dagen skörd.
*Försov mig, dumma mig.
*Hade bara gjort halva läxan, fy fy!
*Fick god lust att utöva våld på en tjej i klassen eftersom hon är så förbannat jobbig. När jag tänker närmare på saken så är tjejen väldigt lik mig, hon gör också bara halva läxan och hon snackar så man får skavsår i öronen.
*Läser bloggar istället för att diska, skärp dig nu för fan
*Tänker på inlägget jag nyss publicerat om ”sex grejer”, det blev ju inte alls kul och stackars alla de människor som jag skickade vidare till…………TÖNTmaggan
*Fiser högt när jag promenerar, jag är som äcklig karlakarl från norrland
*Berättar för min mamma hur olycklig jag är och vilken dålig dotter hon har, en vacker dag kommer hon bli utbränd och det kommer vara mitt fel!
*Dricker kaffe fast klockan är efter 18.00, nu blir det svårt att sova din lilla kaffeslampa!
Jag har helt klart haft ett överskott av skam idag, för att balansera upp detta tänker jag leva fullständigt skamlöst imorgon. Ska göra allt som står i min makt för att minska, dämpa och stoppa känslan. Även om jag stoppar in katten i mikron, snor Jakobs strumpor och äter upp Mysans glass så tänker jag inte skämmas!
Det blir naturligtvis uppföljningsrapport på bloggen imorgon kväll!
*Försov mig, dumma mig.
*Hade bara gjort halva läxan, fy fy!
*Fick god lust att utöva våld på en tjej i klassen eftersom hon är så förbannat jobbig. När jag tänker närmare på saken så är tjejen väldigt lik mig, hon gör också bara halva läxan och hon snackar så man får skavsår i öronen.
*Läser bloggar istället för att diska, skärp dig nu för fan
*Tänker på inlägget jag nyss publicerat om ”sex grejer”, det blev ju inte alls kul och stackars alla de människor som jag skickade vidare till…………TÖNTmaggan
*Fiser högt när jag promenerar, jag är som äcklig karlakarl från norrland
*Berättar för min mamma hur olycklig jag är och vilken dålig dotter hon har, en vacker dag kommer hon bli utbränd och det kommer vara mitt fel!
*Dricker kaffe fast klockan är efter 18.00, nu blir det svårt att sova din lilla kaffeslampa!
Jag har helt klart haft ett överskott av skam idag, för att balansera upp detta tänker jag leva fullständigt skamlöst imorgon. Ska göra allt som står i min makt för att minska, dämpa och stoppa känslan. Även om jag stoppar in katten i mikron, snor Jakobs strumpor och äter upp Mysans glass så tänker jag inte skämmas!
Det blir naturligtvis uppföljningsrapport på bloggen imorgon kväll!
sex grejer
Det cirkulerar någon form av spelgrej i bloggarvärlden. Nu har det nått mig.
Regler: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir "tagna" ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit "tagna" och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.
Först kändes det lite kul, sen insåg jag att det här är ett fördolt kedjebrev. Jag som avskyr kedjebrev, har aldrig i hela mitt liv svarat på ett enda. Beklagade mig över detta för Uppsalamannen och han sa att han också hatar kedjebrev men alltid faller för dem och följer instruktionerna för annars kan man ju drabbas av olycka. Tänk om det är därför som jag mår som jag gör, tänk om allt hade varit bättre om jag bara hade svart på alla de kedjebrev jag fått under min livstid. Jävla skit!
1.En gång i femman fick jag alla rätt på ett prov som handlade om Brasilien, sen dess har jag varit lite halvbesatt av de landet.
2.Jag kan inte lyssna på Ulf Lundell, hittade en gång en skiva som pappa givit till mamma, han hade typ skrivit ett kärleksbrev på omslaget, jag mentalkräks varje gång jag tänker på Lundell. Föräldrar ska ju inte hålla på med sånt!
3.Tycker att TP är jätteroligt, tror nästan alltid att jag ska vinna och blir alltid lite förvånad över att frågorna är så svåra och att jag därför aldrig vinner.
4.Jag har inte sett Pulp fiktion
5.Jag är märkligt imponerad av Kicki Danielsson
6.Ungefär två gånger i veckan gör jag allvarliga övervägningar om att stänga bloggen och sluta skriva men hittills har det alltid slutat med ännu ett inlägg.
Jag skulle ju naturligtvis vilja skicka vidare uppgiften Carl Bildt men det är nog för mycket att hoppas på så jag ger stafettpinnen vidare till
Anits
Märta
Frida (ja jag vet att du har en fotoblogg men du kanske kan ta 6 egendomliga bilder….)
Stefan
Annacharlotta
Mia Olsson
Jaha nu har jag blivit skrockfull också, men jag lär ju få ett underbart liv utan olyckor!!!
Regler: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir "tagna" ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit "tagna" och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.
Först kändes det lite kul, sen insåg jag att det här är ett fördolt kedjebrev. Jag som avskyr kedjebrev, har aldrig i hela mitt liv svarat på ett enda. Beklagade mig över detta för Uppsalamannen och han sa att han också hatar kedjebrev men alltid faller för dem och följer instruktionerna för annars kan man ju drabbas av olycka. Tänk om det är därför som jag mår som jag gör, tänk om allt hade varit bättre om jag bara hade svart på alla de kedjebrev jag fått under min livstid. Jävla skit!
1.En gång i femman fick jag alla rätt på ett prov som handlade om Brasilien, sen dess har jag varit lite halvbesatt av de landet.
2.Jag kan inte lyssna på Ulf Lundell, hittade en gång en skiva som pappa givit till mamma, han hade typ skrivit ett kärleksbrev på omslaget, jag mentalkräks varje gång jag tänker på Lundell. Föräldrar ska ju inte hålla på med sånt!
3.Tycker att TP är jätteroligt, tror nästan alltid att jag ska vinna och blir alltid lite förvånad över att frågorna är så svåra och att jag därför aldrig vinner.
4.Jag har inte sett Pulp fiktion
5.Jag är märkligt imponerad av Kicki Danielsson
6.Ungefär två gånger i veckan gör jag allvarliga övervägningar om att stänga bloggen och sluta skriva men hittills har det alltid slutat med ännu ett inlägg.
Jag skulle ju naturligtvis vilja skicka vidare uppgiften Carl Bildt men det är nog för mycket att hoppas på så jag ger stafettpinnen vidare till
Anits
Märta
Frida (ja jag vet att du har en fotoblogg men du kanske kan ta 6 egendomliga bilder….)
Stefan
Annacharlotta
Mia Olsson
Jaha nu har jag blivit skrockfull också, men jag lär ju få ett underbart liv utan olyckor!!!
tisdag 13 mars 2007
August Strindberg
Jag läser alltså svenska på komvux, betraktas som ett av klassens ljushuvuden. Är egentligen inte så konstigt eftersom jag älskar att stå i blickfånget och därför ofta räcker upp handen och pratar högt, har också en otrolig talang för att säga sånt som verkar smart fast jag inte alls vet vad jag pratar om. Min lärare gillar det, att man räcker upp handen och säger saker.
Idag var det dags att möta Strindberg, läraren var i eld och lågor. Fast det är hon oavsett vilken författare hon pratar om, vår lärare är en riktig litteraturknarkare skulle man kunna säga. Hon säger att vi ska gå in lite djupare på Strindberg, han är värd det med Hemsöborna och allt.
August Strindberg är så stor, alla har en uppfattning om honom, Hemsöborna, kvinnorna och ja ALLA har ju en relation till Strindberg. Klassen sitter tyst, läraren försöker få igång en diskussion för ALLA vet ju något om Strindberg. Hon tittar bönande på mig, säg något Maggan! Jag är tyst, det är inte ofta jag håller mun bara för att jag inte vet något men jag vet faktiskt INGENTING om August Strindberg.
hej då MVG
Idag var det dags att möta Strindberg, läraren var i eld och lågor. Fast det är hon oavsett vilken författare hon pratar om, vår lärare är en riktig litteraturknarkare skulle man kunna säga. Hon säger att vi ska gå in lite djupare på Strindberg, han är värd det med Hemsöborna och allt.
August Strindberg är så stor, alla har en uppfattning om honom, Hemsöborna, kvinnorna och ja ALLA har ju en relation till Strindberg. Klassen sitter tyst, läraren försöker få igång en diskussion för ALLA vet ju något om Strindberg. Hon tittar bönande på mig, säg något Maggan! Jag är tyst, det är inte ofta jag håller mun bara för att jag inte vet något men jag vet faktiskt INGENTING om August Strindberg.
hej då MVG
måndag 12 mars 2007
så många viljor
Nu tycker Jakob att jag ska städa.
Jag tycker att jag borde plugga.
Mitt andra jag tycker att jag ska göra förberedelseuppgifterna inför helgens feng shui kurs.
Själv vill jag bara gå ut och känna på våren, sova i sängen och pussas lite.
Jag tycker att jag borde plugga.
Mitt andra jag tycker att jag ska göra förberedelseuppgifterna inför helgens feng shui kurs.
Själv vill jag bara gå ut och känna på våren, sova i sängen och pussas lite.
ansvaret
I kommentarerna till Bildtinlägget så rasade min kära bloggkollega Stefan lite på Blorre och Jakob för deras tankar om det personliga ansvaret man har som människa. Som jag uppfattar det så tycker Blorre och Jakob att man måste ta sitt ansvar och låta bli nestlechoklanden.
Mina tankar kring detta handlar egentligen inte om var mitt ansvar slutar utan var det börjar. Jag uppfattar att många människor i dagens Sverige värderar ansvaret man tar utanför en själv som högre än ansvaret man har för sig själv. Vi bryr oss om nära, kära, svältande barn och klimatförändringar. Vi tar ansvar och är ”goda” människor men någonstans på vägen så tappar vi lätt bort det enda vi egentligen har ansvar för. Jag måste alltid börja med mig, det är mitt ansvar att se till att jag är lycklig och att mitt liv fungerar. Den som väntar sig att någon annan ska göra ens liv bra lär fortsätta vänta. Inte så att vi inte behöver hjälp för det behöver de flesta men det är mitt ansvar att be om den och det är alltid individen själv som i slutändan hjälper sig själv.
Ibland tror vi att vi blir bättre människor genom att göra gott. Jag tror att det är grymt farligt om vi börjar mäta vårt människovärde efter våra handlingar, du är inte ett dugg bättre om du har ett fadderbarn i Afrika. Vi är olika, orkar olika mycket och har olika intressen, det behöver vi inte värdera.
En person har bara ansvar för sig själv, finns det sen utrymme för att ta på sig en del av världens allmänna misär så är det upp till var och en. Men bara för att du har ett fadderbarn och källsorterar så betyder det inte att du slipper undan att ta hand om dig själv, det är ditt jävla ansvar att må bra och gör du inte det så är det på ditt ansvar att be om hjälp! Eller?
Mina tankar kring detta handlar egentligen inte om var mitt ansvar slutar utan var det börjar. Jag uppfattar att många människor i dagens Sverige värderar ansvaret man tar utanför en själv som högre än ansvaret man har för sig själv. Vi bryr oss om nära, kära, svältande barn och klimatförändringar. Vi tar ansvar och är ”goda” människor men någonstans på vägen så tappar vi lätt bort det enda vi egentligen har ansvar för. Jag måste alltid börja med mig, det är mitt ansvar att se till att jag är lycklig och att mitt liv fungerar. Den som väntar sig att någon annan ska göra ens liv bra lär fortsätta vänta. Inte så att vi inte behöver hjälp för det behöver de flesta men det är mitt ansvar att be om den och det är alltid individen själv som i slutändan hjälper sig själv.
Ibland tror vi att vi blir bättre människor genom att göra gott. Jag tror att det är grymt farligt om vi börjar mäta vårt människovärde efter våra handlingar, du är inte ett dugg bättre om du har ett fadderbarn i Afrika. Vi är olika, orkar olika mycket och har olika intressen, det behöver vi inte värdera.
En person har bara ansvar för sig själv, finns det sen utrymme för att ta på sig en del av världens allmänna misär så är det upp till var och en. Men bara för att du har ett fadderbarn och källsorterar så betyder det inte att du slipper undan att ta hand om dig själv, det är ditt jävla ansvar att må bra och gör du inte det så är det på ditt ansvar att be om hjälp! Eller?
söndag 11 mars 2007
blogglögner
Åh va det är bra med kommentarer, jag får så många uppslag och inspiration! Börjar med den kommentaren som bonanza kid tillförde Carl Bildt inlägget .
Ja, en blogg ger en onyanserad bild av verkligheten, skribenten väljer själv vad hon skriver om och hur. Det finns ju egentligen inga regler för vad den ska handla om och ens om det man skriver ska vara sant. Hur vida det faktiskt är lämpligt att ett stadsråd med en tung ministerpost bloggar kan diskuteras men enligt min ringa mening är att det är det kanske enda goda iden denna politiker har haft. Carl Bildt tar av sig kavajen och gör som alla andra, han skriver om ditten och datten och låter alla som vill få läsa. Bloggen känns mänsklig, nära och direkt. Självklart förskönar han bilden av sig själv och givetvis skriver han inte om saker som får honom att stå i dålig dager. Ingen kan vara en granskande journalist åt sig själv, inte heller Bildt. Problemet måste ju då vara att bloggens läsare tar det som skrivs för absolut fakta och sanning. Men jag tycker inte att det är bloggarens problem, var och en har ett eget ansvar att inte tro blint på allt de ser, hör och läser! Om folk nu gör det, tror på allt som skrivs i en blogg, å herregud säger jag bara……
Ja, en blogg ger en onyanserad bild av verkligheten, skribenten väljer själv vad hon skriver om och hur. Det finns ju egentligen inga regler för vad den ska handla om och ens om det man skriver ska vara sant. Hur vida det faktiskt är lämpligt att ett stadsråd med en tung ministerpost bloggar kan diskuteras men enligt min ringa mening är att det är det kanske enda goda iden denna politiker har haft. Carl Bildt tar av sig kavajen och gör som alla andra, han skriver om ditten och datten och låter alla som vill få läsa. Bloggen känns mänsklig, nära och direkt. Självklart förskönar han bilden av sig själv och givetvis skriver han inte om saker som får honom att stå i dålig dager. Ingen kan vara en granskande journalist åt sig själv, inte heller Bildt. Problemet måste ju då vara att bloggens läsare tar det som skrivs för absolut fakta och sanning. Men jag tycker inte att det är bloggarens problem, var och en har ett eget ansvar att inte tro blint på allt de ser, hör och läser! Om folk nu gör det, tror på allt som skrivs i en blogg, å herregud säger jag bara……
lördag 10 mars 2007
samarin
Kommer ni ihåg den där reklamen när en kvinna kommer hem och får en överaskningsfest, hon tar sig om magen och grimaserar. Det framgår tydligt att hon vill vara glad men har så ont i magen. Så kommer den en liten flicka med samarin och allt blir bra. Kvinnan skiner upp och kan äntligen njuta och ha roligt på sin överaskningsfest.
När jag dricker samarin så väntar jag mig i alla fall lite av den där känslan som reklamen förmedlar. Men den kommer inte, allt blir inte bättre med samarin. Även magontet försvinner så börjar jag inte njuta och ha roligt. Beror det på att jag inte uppskattar en oond mage lika mycket som kvinnan i reklamen, är jag otacksam eller varför blir jag inte ens lite glad när jag dricker samarin?
När jag dricker samarin så väntar jag mig i alla fall lite av den där känslan som reklamen förmedlar. Men den kommer inte, allt blir inte bättre med samarin. Även magontet försvinner så börjar jag inte njuta och ha roligt. Beror det på att jag inte uppskattar en oond mage lika mycket som kvinnan i reklamen, är jag otacksam eller varför blir jag inte ens lite glad när jag dricker samarin?
fredag 9 mars 2007
Carl Bildt
Jakob blir väldigt sällan vansinnig, typ aldrig om vi ska vara helt sanningsenliga. Men här om dagen blev han nästan arg på mig, det handlade inte om den intorkade disken, överfulla kompostpåsen eller de mögliga makaronerna. Det handlade om att jag hade lagt ut en länk till Carl Bildts blogg. ”Varför har du länkat Carl Bildts blogg?” Skrek han rakt ut. Försökte lugna honom genom att förklara att jag inte har fått någon politisk identitetskris utan bara gillar Calles blogg men det hjälpte inte. ”Folk kommer ju tro att du är moderat”, ”men det gör väl ingenting” säger jag och undrar om det här kanske egentligen ändå handlar om att jag aldrig tömmer komposten och låter makaronerna mögla i kylen. ”men fattar du inte hur folk kommer se på dig, de kommer tro att du delar hans åsikter”.
Jag är av uppfattningen att moderater är helt vanliga människor som det inte behöver vara något allvarligare fel på bara för att de är moderater. Skulle dö för att deras rätt att uttrycka sin åsikt, nej jag är inte deppig och självmordsbenägen, tycker bara att det är ganska viktigt med demokrati. Jag tycker att Carl Bildts blogg är intressant, informativ och rolig, speciellt roligt blir det om man samtidigt som man läser hör hans skånska överklassdialekt i huvudet!
Bara för att jag är så himla ödmjuk och värdesätter yttrandefriheten högt så få Jakob nu själv svara för sitt utbrott.
Jakob svarar:
Ja, Maggan, visst är det viktigt med demokrati, och visst, det behöver inte vara något allvarligare fel på moderater. Själv har jag ju läst väldigt lite på Calles blogg så egentligen har jag väl inget att säga till om. Men det är väldigt svårt att inte koppla ihop namnet Carl Bildt med moderaterna. Och jag vet att du inte håller med om deras partiprogram. Så jag menar att om du har en länk till Calles blogg så utger du dig för att vara någon du inte är. Tänk om jag skulle gå runt med en t-shirt med George W Bush bara för att jag tycker att hans ansikte är snyggt. Eller om jag skulle äta Nestlé-choklad bara för att jag tycker det är gott. Nej, det skulle ju inte funka. Folk kan ju faktiskt bli riktigt förvirrade. Och sånt leder bara till osämja. Inte bra.
Men det får var någon måtta på ödmjukheten, tänker i alla fall ha sista ordet i mitt eget blogginlägg.
Jag ÄR en person som gillar Bilds blogg, om folk då drar slutsatsen att jag är moderat så stör det mig inte eftersom jag inte tycker att det är något fel på moderater, skulle någon döma mig och anta att jag är på ett visst sätt för att de fått för sig att jag är moderat så är det deras huvudvärk, inte min. Om du tycker att George W Bush är snygg så tycker jag verkligen att du ska trycka upp en t-shirt med hans ansikte på! Skulle någon vara dum och retas så säger du bara att de kan gå hem och kissa ner sig, vi måste sluta dra förhastade slutsatser om varandra och framför allt sluta värdera saker i bra och dåligt!
Jag är av uppfattningen att moderater är helt vanliga människor som det inte behöver vara något allvarligare fel på bara för att de är moderater. Skulle dö för att deras rätt att uttrycka sin åsikt, nej jag är inte deppig och självmordsbenägen, tycker bara att det är ganska viktigt med demokrati. Jag tycker att Carl Bildts blogg är intressant, informativ och rolig, speciellt roligt blir det om man samtidigt som man läser hör hans skånska överklassdialekt i huvudet!
Bara för att jag är så himla ödmjuk och värdesätter yttrandefriheten högt så få Jakob nu själv svara för sitt utbrott.
Jakob svarar:
Ja, Maggan, visst är det viktigt med demokrati, och visst, det behöver inte vara något allvarligare fel på moderater. Själv har jag ju läst väldigt lite på Calles blogg så egentligen har jag väl inget att säga till om. Men det är väldigt svårt att inte koppla ihop namnet Carl Bildt med moderaterna. Och jag vet att du inte håller med om deras partiprogram. Så jag menar att om du har en länk till Calles blogg så utger du dig för att vara någon du inte är. Tänk om jag skulle gå runt med en t-shirt med George W Bush bara för att jag tycker att hans ansikte är snyggt. Eller om jag skulle äta Nestlé-choklad bara för att jag tycker det är gott. Nej, det skulle ju inte funka. Folk kan ju faktiskt bli riktigt förvirrade. Och sånt leder bara till osämja. Inte bra.
Men det får var någon måtta på ödmjukheten, tänker i alla fall ha sista ordet i mitt eget blogginlägg.
Jag ÄR en person som gillar Bilds blogg, om folk då drar slutsatsen att jag är moderat så stör det mig inte eftersom jag inte tycker att det är något fel på moderater, skulle någon döma mig och anta att jag är på ett visst sätt för att de fått för sig att jag är moderat så är det deras huvudvärk, inte min. Om du tycker att George W Bush är snygg så tycker jag verkligen att du ska trycka upp en t-shirt med hans ansikte på! Skulle någon vara dum och retas så säger du bara att de kan gå hem och kissa ner sig, vi måste sluta dra förhastade slutsatser om varandra och framför allt sluta värdera saker i bra och dåligt!
torsdag 8 mars 2007
tjejlista
Några svenska kvinnor jag gillar
*Robyn – grym
*Ana Calderon – blir så inspirerad när jag tänker på henne
*Margareta Krook – tuff
*Lena Nyman – också tuff
*Agneta Nyholm Winqvist – förändrade min värld
*Carolina Gynning – har ingen motivering, gillar henne bara ungefär som jag gillar Bert Karlsson…………oj det här kommer jag få skit för…….
*Katarina – räddade min värld
*Yllet – mjuk, hård och ödmjuk
*Robyn – grym
*Ana Calderon – blir så inspirerad när jag tänker på henne
*Margareta Krook – tuff
*Lena Nyman – också tuff
*Agneta Nyholm Winqvist – förändrade min värld
*Carolina Gynning – har ingen motivering, gillar henne bara ungefär som jag gillar Bert Karlsson…………oj det här kommer jag få skit för…….
*Katarina – räddade min värld
*Yllet – mjuk, hård och ödmjuk
internationella kvinnodagen
Tack o lov för att jag är kvinna, annars hade det ju varit jättesvårt att veta vilken dag jag skulle fira mitt kön på!
onsdag 7 mars 2007
maten i u-sala
Han är någon typ av kock också. Har iallafall jobbat som det och när han lagar mat så förstår jag inte riktigt hur det går till, det bara händer. Som om det vore världens naturligaste sak i världen att slänga ihop något med kyckling och ingefära. Han ringer alltid och ber mig köpa någon ingrediens som fattas, säger att jag gärna får improvisera lite och köpa något annat som verkar bra. Jag köper bara exakt det han ber mig om, skulle ju aldrig drömma om att ta några egna initiativ! Sen försöker jag hjälpa till, visst skär (eller heter det filear) man kycklingen åt det här hållet? Nej det gjorde man inte så jag vänder på köttet och funderar på vad i helvete jag ska göra nu för att visa mig intelligent och kompetent. Roligast är kryddningen, han går in för det med hela kroppen ”ähhh men shit vad det här luktar gott” utbrister han.
tatueringen
Kära Mormor & Morfar.
Följande text kommer med ganska stor sannorlikhet göra er aningen skärrade och oroliga. Ni är ju vuxna människor med stor livserfarenhet så jag hoppas att ni själva kan låta bli att läsa, om det inte är så att ni längtat efter att få ett tatuerat barnbarn så är nog det min rekomendation, att ni slutar läsa NU.
Adrenalinet bubblade, förväntansfull och nervös satte jag mig i stolen bredvid tatueraren. ”första gången?” frågade han ”ehh mmm” mumlade jag ”aha, är du nervös då?” ”mmm” ”jag med” sa tatueraren som var en ung lärling. Det gick fort och jag ångrade djupt att jag inte valt ett större motiv. Tog en vecka att komma ner på jorden igen, mitt enda problem under den där veckan var att det var så mycket hud på min kropp som fortfarande inte var täckt av färg. Herregud va jag kommer bli fin med alla tatueringar jag ska göra, som ett vandrande konstgalleri! Vågar inte berätta för päronen, de kommer flippa och bli så förskräckligt trötta.
Berättade för mamma och det var ju inte populärt, ”du får berätta för pappa, det vågar inte jag göra” sa hon. Om mamma inte vågar berätta det för pappa då bådar det illa, har vi tur så lägger han inte märke till den. Fast det kommer han ju göra, tids nog, shit.
Efter att mamma yttrat sig om saken så fick jag huvudbry. Hon kanske har rätt, det här är en sån där dålig ide som jag kommer ångra bittert när jag blir fyrtio. Mina syskon fick nys om saken och berättade ett och annat för mig om hur livet och mammor är. Nu är jag tillbaka på spelplanen igen och varje gång jag tänker på konstgalleriet som ska förgylla min hud så ler jag glatt.
Följande text kommer med ganska stor sannorlikhet göra er aningen skärrade och oroliga. Ni är ju vuxna människor med stor livserfarenhet så jag hoppas att ni själva kan låta bli att läsa, om det inte är så att ni längtat efter att få ett tatuerat barnbarn så är nog det min rekomendation, att ni slutar läsa NU.
Adrenalinet bubblade, förväntansfull och nervös satte jag mig i stolen bredvid tatueraren. ”första gången?” frågade han ”ehh mmm” mumlade jag ”aha, är du nervös då?” ”mmm” ”jag med” sa tatueraren som var en ung lärling. Det gick fort och jag ångrade djupt att jag inte valt ett större motiv. Tog en vecka att komma ner på jorden igen, mitt enda problem under den där veckan var att det var så mycket hud på min kropp som fortfarande inte var täckt av färg. Herregud va jag kommer bli fin med alla tatueringar jag ska göra, som ett vandrande konstgalleri! Vågar inte berätta för päronen, de kommer flippa och bli så förskräckligt trötta.
Berättade för mamma och det var ju inte populärt, ”du får berätta för pappa, det vågar inte jag göra” sa hon. Om mamma inte vågar berätta det för pappa då bådar det illa, har vi tur så lägger han inte märke till den. Fast det kommer han ju göra, tids nog, shit.
Efter att mamma yttrat sig om saken så fick jag huvudbry. Hon kanske har rätt, det här är en sån där dålig ide som jag kommer ångra bittert när jag blir fyrtio. Mina syskon fick nys om saken och berättade ett och annat för mig om hur livet och mammor är. Nu är jag tillbaka på spelplanen igen och varje gång jag tänker på konstgalleriet som ska förgylla min hud så ler jag glatt.
tisdag 6 mars 2007
Guds tro
En fin grej jag tänkte idag var att även om jag inte tror på Gud så måste ju Gud tro på mig, om han nu finns vill säga. För om Gud finns så vore han ju osmart om han inte hade en tanke med mig, alltså tror Gud på mig. Det var en sån där tanke jag blev så glad av.
kramar
Har hört att man behöver 9 stycken kramar per dag. Det är något slags dagligt behov människor har. Men jag undrar om det räknas när man kramar folk fast man inte vill. När jag är lite deppig och inte mår bra så borde ju behovet av kramar logiskt sett öka men då krymper antalet personer som det känns bra att krama. Tycker till och med att det känns riktigt drygt att krama de allra flesta då, ska jag krama i alla fall för att täcka det dagliga behovet eller ska jag följa impulsen och fly när jag anar att det kommer komma en kram från någon?
Kan det inte räcka med att gosa upp ett husdjur och lyssna på någon mjukt, typ Jose Gonzalez?
Kan det inte räcka med att gosa upp ett husdjur och lyssna på någon mjukt, typ Jose Gonzalez?
måndag 5 mars 2007
900 svåra
Sverige är fantastiskt, jo det är ju faktiskt sant. Har man inte alla hästar hemma så finns det hjälp att få och man behöver dessutom inte betala mer än 900 kronor om året för att få en förträfflig terapeut. När man behöver så mycket terapi som jag så går det ganska fort att komma upp i den här summan. Det känns inte jobbigt att betala, mitt lilla bidrag täcker nog inte ens kostnaderna för pappersnäsdukarna som jag torkar tårarna och snyter mig med där på terapin.
Problemet är inte att betala utan hur. Min terapeut och hans kollegor håller till i en lokal nere på stan men allt drivs helt och hållet av landstinget, inget privat eller ens halvprivat på något vis. Administrationen i söderhamn skickar helt vanliga räkningar med olika intervaller och summor, trots att jag alltid går i lika mycket terapi på samma sätt varenda vecka. Räkningarna betalar man utan konstigheter som vilken elräkning som helst. Det är inte så att administrationen i söderhamn slutar skicka notor när jag har betalat 900 kronor, jag måste själv ta ansvar för att inte betala för mycket. För varje räkning ska man få en stämpel på ett litet papper (högkostnadskortet), den här stämpeln finns inte hos min terapeut utan på sjukhuset, det är först när man fått stämplar motsvarande 900 kronor som söderhamnsadministrationen slutar skicka räkningar.
Jag måste alltså gå upp till sjukhuset och in genom ingång 28 för att få mina stämplar. Det är även hit man kommer när man terapin inte fungerar och man måste sitta bakom låsta dörrar med en nattskjorta som det står ”tillhör Gävleborgs landsting” på. Att gå hit är allt annat än kul, ångesten andas tungt i de där väggarna. Ni kan ju tänka er vilken typ av receptionist de har på psyk, en ilsk naturligtvis. Men hon har stämplarna och idag tog jag tag i det, promenerade dit för att få mina stämplar. Står där med papperslappen och säger att jag betalt 900 och nu ville ha så många stämplar. Receptionisten kontrollerar mina uppgifter och det visar sig att jag bara betalat 800. Kan jag betala 100 kronor nu, direkt i receptionen? Nej naturligtvis inte, gå hem och betala och kom tillbaka imorgon så får du sista stämpeln.
Vet inte, jag har ju inte alla hästar hemma men borde man inte kunna göra den här proceduren lite enklare och effektivare för alla; mig, receptionisten på psyk och administrationen i söderhamn?
Problemet är inte att betala utan hur. Min terapeut och hans kollegor håller till i en lokal nere på stan men allt drivs helt och hållet av landstinget, inget privat eller ens halvprivat på något vis. Administrationen i söderhamn skickar helt vanliga räkningar med olika intervaller och summor, trots att jag alltid går i lika mycket terapi på samma sätt varenda vecka. Räkningarna betalar man utan konstigheter som vilken elräkning som helst. Det är inte så att administrationen i söderhamn slutar skicka notor när jag har betalat 900 kronor, jag måste själv ta ansvar för att inte betala för mycket. För varje räkning ska man få en stämpel på ett litet papper (högkostnadskortet), den här stämpeln finns inte hos min terapeut utan på sjukhuset, det är först när man fått stämplar motsvarande 900 kronor som söderhamnsadministrationen slutar skicka räkningar.
Jag måste alltså gå upp till sjukhuset och in genom ingång 28 för att få mina stämplar. Det är även hit man kommer när man terapin inte fungerar och man måste sitta bakom låsta dörrar med en nattskjorta som det står ”tillhör Gävleborgs landsting” på. Att gå hit är allt annat än kul, ångesten andas tungt i de där väggarna. Ni kan ju tänka er vilken typ av receptionist de har på psyk, en ilsk naturligtvis. Men hon har stämplarna och idag tog jag tag i det, promenerade dit för att få mina stämplar. Står där med papperslappen och säger att jag betalt 900 och nu ville ha så många stämplar. Receptionisten kontrollerar mina uppgifter och det visar sig att jag bara betalat 800. Kan jag betala 100 kronor nu, direkt i receptionen? Nej naturligtvis inte, gå hem och betala och kom tillbaka imorgon så får du sista stämpeln.
Vet inte, jag har ju inte alla hästar hemma men borde man inte kunna göra den här proceduren lite enklare och effektivare för alla; mig, receptionisten på psyk och administrationen i söderhamn?
strålningspolisen
Ja just det, sov inte med mobilen i sängen, ha den inte i fickan, för Guds skull ta hand om er där ute i vår strålade värld!!!
söndag 4 mars 2007
söndagsmordisk
Hade liksom förträngt att jag hade en romanredovisning som ska vara inlämnad imorgon, tänkte att det var minst två veckor kvar innan jag skulle behöva bryta samman över den. Men så visade det sig att så inte var fallet. När jag vaknade med denna insikt i imorse kände jag hur vansinnet rök ur öronen på mig. Bäst att ligga kvar tills Jakob gått iväg till kyrkan, om jag måste sammandrabba med något levande nu så kommer detta kanske inte vara så levande så länge till tänkte jag. Somnar om och vaknar sedan av att Ryssen ringer och börjar pratar om skor, hon känner både mig och mitt morgonhumör så hon ber mig ringa upp sen när jag druckit kaffe och rökt 17 cigaretter, tack gode gud för det! Vill bara bli lämnad i fred, jag har ju en romanredovisning att kräkas på. Uppsala-mannen loggar in och är så där käck och gullig på msn, tror han märkte mitt hat och jag får lite medkänsla, stakars sate, han visste inte vad han gav sig på när han gav sig på mig. Jag måste använda mig av litterära begrepp, kan jag inte bara få skriva att boken var ganska bra? Jag har faktiskt läst den och den var ganska bra, nej man försöker ju vara en sån där högpresterande pretentiös jävel. Är jag inte bäst i klassen så är det ingen mening med att gå till skolan. Så nu sitter jag här och försöker bilda meningar med ord som personifikation, metafor och epok.
lagom mycket hångel
Det har kommit till min kännedom att man i mina inlägg uppfattar Jakob och Mysan som ett par som inte gör annat än hånglar. De hånglar men inte onormalt mycket, eftersom jag lever här som femte hjulet är jag även vittne till deras matlagningshäng, filmkvällar och djupa samtal om livet. De har en fullt normal och sund relation med fysisk attraktion, gemensama intressen och ödmjukhet inför varandras olikheter.
Och det här är en av anledningarna till att ingen annan än Ryssen sett Uppsala-snubben, man vill ju inte riskera att få sin relation synad och skriven om av någon annan!
Och det här är en av anledningarna till att ingen annan än Ryssen sett Uppsala-snubben, man vill ju inte riskera att få sin relation synad och skriven om av någon annan!
lördag 3 mars 2007
vem är inte lite ätstörd
Har fått ganska mycket blandade reaktioner på den sorgliga novellen om ”hon som försökte”. Är den sann? Handlar den om mig? Vem är KS? Handlar den om någon annan osv.
KS är en tjej jag stötte ihop med för ganska länge sedan, hon var svårt sjuk i anorexi och efter flera år av självsvält så orkade inte hennes kropp längre, hon dog en dag i april.
Det är främst tonårsflickor och unga kvinnor som drabbas av ätstörningar, ofta är anledningen till att man insjuknar en samling orsaker och det är långt ifrån lika för alla. Det finns skapligt schysta behandlingsmetoder och man kan bli frisk. Men vad man inser när man kommit till sjukdomsinsikt och börjar tillfriskna är att det inte bara är en själv och benranglarna på sjukhusets avdelning för ätstörda som hade en skruvad uppfattning om mat och utseende. När jag vägde som minst var jag enligt BMI undernärd och stod gärna framför spegeln och räknade mina revben. Medelålders kvinnor frågade nyfiket hur jag hade burit mig åt för att bli så smal och snygg. Jag har aldrig blivit raggad på så ofta som under den här perioden och komplimangerna för mitt utseende haglade. För vi är alla lite ätstörda, i en utseendefixerad värld där kroppsidealet ibland gränsar till vad som är sjukligt. Säg vad ni vill om att revben inte är sexiga och att ingen vill hångla med ett element, min erfarenhet säger mig att element är mycket eftertraktade. Man behöver en väldans massa mod för att våga äta upp sig i en sån verklighet. Vi måste alla ta lite ansvar här, göra oss medvetna om att hysterin kring mat, GI-metoder och utseende gör oss lite knäppa. Det är inte sant att smal är lycklig men vad som faktiskt är sant är att den gamla goda tallriksmodellen aldrig gjort någon tjock!
KS är en tjej jag stötte ihop med för ganska länge sedan, hon var svårt sjuk i anorexi och efter flera år av självsvält så orkade inte hennes kropp längre, hon dog en dag i april.
Det är främst tonårsflickor och unga kvinnor som drabbas av ätstörningar, ofta är anledningen till att man insjuknar en samling orsaker och det är långt ifrån lika för alla. Det finns skapligt schysta behandlingsmetoder och man kan bli frisk. Men vad man inser när man kommit till sjukdomsinsikt och börjar tillfriskna är att det inte bara är en själv och benranglarna på sjukhusets avdelning för ätstörda som hade en skruvad uppfattning om mat och utseende. När jag vägde som minst var jag enligt BMI undernärd och stod gärna framför spegeln och räknade mina revben. Medelålders kvinnor frågade nyfiket hur jag hade burit mig åt för att bli så smal och snygg. Jag har aldrig blivit raggad på så ofta som under den här perioden och komplimangerna för mitt utseende haglade. För vi är alla lite ätstörda, i en utseendefixerad värld där kroppsidealet ibland gränsar till vad som är sjukligt. Säg vad ni vill om att revben inte är sexiga och att ingen vill hångla med ett element, min erfarenhet säger mig att element är mycket eftertraktade. Man behöver en väldans massa mod för att våga äta upp sig i en sån verklighet. Vi måste alla ta lite ansvar här, göra oss medvetna om att hysterin kring mat, GI-metoder och utseende gör oss lite knäppa. Det är inte sant att smal är lycklig men vad som faktiskt är sant är att den gamla goda tallriksmodellen aldrig gjort någon tjock!
festen som den blev
Jag satt inte hemma hela kvällen, tog faktiskt tag i min sociala ådra, gick hem till Kajsa och M. De är två vänner från forntiden som sedan några månader flyttat till stan och börjat läsa min blogg, de är flitiga med att lämna kommentarer vilket av mig uppskattas varmt (alla utom de nyss nämnda, bonanza kid och sushimama kan nu känna sig manade att bli bättre på detta). Trevligt, de bjöd på bullar, drinkar och kaffe. Vi pratade om den gamla goda tiden och om den bättre nutiden. När det var dags att gå hem så frågade M artigt om jag verkligen skulle gå hem själv genom fredagsnatten, jo men visst skulle jag det säger jag kaxigt, man kan ju stan, vet vilka ställen man kan gå på om natten osv.
När jag kommer ut på gatan så begriper jag ju att jag inte alls borde gå här själv, det är ju faktiskt lite farligt. Att gå den här vägen in till stan är ungefär som att ha oskyddat samlag, man blir säker inte gravid men risken finns och om det finns en risk så intalar mig att risken kommer att drabba just mig. I ren panik så börjar jag ringa folk som jag tror är vakna för att ha någon att prata med när jag blir rånad, våldtagen och mördad. Ingen svarar och jag blir inte ens lite ofredad på promenaden in till stan.
Kan inte förmå mig att gå hem när klockan bara är 00.30 så jag travar ner till torget och spanar in krogköerna, någon kändis borde jag stöta på. Till min förvåning så gör jag inte det men på Goya är inträdet endast 40 kronor och dörrvakten är en kille från parallellklassen i sjuan så jag stämplar in.
Träffar naturligtvis en kändis, John en gängmedlem från kristendomskolan, numera förtappad som de flesta av oss andra i gänget. I baren står hamburgermannen och hånglar med nya tjejen, fram går salongsberusade Maggan och säger ”heeeeeeeeeej”. Jag börjar sedan dansa våldsamt tätt intill paret, tjejen går. Skulle jag också ha gjort om jag var henne, jag är ett riktigt jobbigt ex! Men till mitt försvar så vill jag ändå säga att jag då sa till Hamburgermannen att han borde gå efter henne, men de vet vi ju hur män är, de är ju lite trögtänkta ibland. Han gick inte efter henne och det är ju inte jag som kommer få sova på soffan inatt så jag dansar ganska obekymrat vidare. Hade nästan glömt hur kul det var med dans, ska verkligen skärpa mig och dansa lite oftare hädanefter.
Sen stänger krogen och jag går belåten hem, ringer den personen jag tänker nästan osunt ofta på och berättar om min kväll. Efter en stund får jag ett meddelande på msn från Hamburgermannen där han skriver att de haft sitt första gräl, han och tjejen. Jag berättar ju även om denna del av kvällen och sen kommer jag på att jag tänker precis som män, inte alls eller väldigt sakta
När jag kommer ut på gatan så begriper jag ju att jag inte alls borde gå här själv, det är ju faktiskt lite farligt. Att gå den här vägen in till stan är ungefär som att ha oskyddat samlag, man blir säker inte gravid men risken finns och om det finns en risk så intalar mig att risken kommer att drabba just mig. I ren panik så börjar jag ringa folk som jag tror är vakna för att ha någon att prata med när jag blir rånad, våldtagen och mördad. Ingen svarar och jag blir inte ens lite ofredad på promenaden in till stan.
Kan inte förmå mig att gå hem när klockan bara är 00.30 så jag travar ner till torget och spanar in krogköerna, någon kändis borde jag stöta på. Till min förvåning så gör jag inte det men på Goya är inträdet endast 40 kronor och dörrvakten är en kille från parallellklassen i sjuan så jag stämplar in.
Träffar naturligtvis en kändis, John en gängmedlem från kristendomskolan, numera förtappad som de flesta av oss andra i gänget. I baren står hamburgermannen och hånglar med nya tjejen, fram går salongsberusade Maggan och säger ”heeeeeeeeeej”. Jag börjar sedan dansa våldsamt tätt intill paret, tjejen går. Skulle jag också ha gjort om jag var henne, jag är ett riktigt jobbigt ex! Men till mitt försvar så vill jag ändå säga att jag då sa till Hamburgermannen att han borde gå efter henne, men de vet vi ju hur män är, de är ju lite trögtänkta ibland. Han gick inte efter henne och det är ju inte jag som kommer få sova på soffan inatt så jag dansar ganska obekymrat vidare. Hade nästan glömt hur kul det var med dans, ska verkligen skärpa mig och dansa lite oftare hädanefter.
Sen stänger krogen och jag går belåten hem, ringer den personen jag tänker nästan osunt ofta på och berättar om min kväll. Efter en stund får jag ett meddelande på msn från Hamburgermannen där han skriver att de haft sitt första gräl, han och tjejen. Jag berättar ju även om denna del av kvällen och sen kommer jag på att jag tänker precis som män, inte alls eller väldigt sakta
fredag 2 mars 2007
festen
Jag är bjuden på fest hos Hamburgermannen. Det är delvis mitt eget fel för jag har själv tjatat på honom att jag vill bli bjuden på fest, det är ju aldrig någon som ringer och frågar om jag ska med på sånt men ska sanningen fram så umgås jag mest med kristna, AA-människor och deprimerade så det är kanske inte är mig det är fel på (alltså de i de nämnda kretsarna så fikar man och tittar på film istället för att gå på fest). Hur som helst så är han nu oerhört ivrig över att jag ska komma. Känns ju inte helt bra, hans nya tjej kommer vara där. Hon verkar i oför sig väldigt trevlig men vad ska jag säga till henne ”jaha tjejen, den där sidan av sängen brukade jag sova på, vilken använder du”. Jag anar också att han kommer använda det mot mig senare ”när ska jag få träffa din nya snubbe, du har ju träffat min tjej”. Sen kommer alla från jobbet, jag har i princip aldrig träffat dem men jag vet att de var Hamburgermannens hobbypsykologer när jag gjorde slut. Det är inget märkvärdigt med det men det känns som det kanske vore bäst om vi aldrig behövde konfronteras med varandra. Kompisgänget är väl runt ett tiotal snubbar. Jag tycker uppriktigt sagt om två av dem, den ena är i Norge och den andra brukar aldrig gå på fest. Nej det blir nog till att sitta hemma istället, kanske ringer jag någon av mina deprimerade vänner, pratar om ensamhet och prozac.
torsdag 1 mars 2007
analsex (den rubriken är till dig M)
Imorse gjorde jag i ordning en liten lunchlåda av gårdagens middagsrester. Det var ju väldigt synd om mig igår (läs novellen) så jag åt sushi vilket alltså resulterade i en sushi-lunch-låda. Fast jag försökte vara försiktig så råkade jag få lite wasabi på tröjan, men kom nu ihåg att det viktigaste är ju att man försöker (läs novellen). När fläcken torkade så blev den limegrön, nästan lite fin faktiskt. Eftersom jag slänger så himla mycket så har jag tyvärr ganska lite kläder i garderoben (läs, på golvet) just nu och så länge ett plagg inte stinker svett så får det anses tillräckligt rent för att ha på sig. Jag fortsatte alltså dagens göromål med wasabifläcken på magen. Sushin var god och när jag insåg att jag ritat baguan till en trädgård fel för femte gången så kom jag på varför jag är feng shui konsult, det är ju för att det är så sjukt kul! Feng shui är som att äta godis utan att behöva få dåligt samvete, för man blir inte tjock av feng shui, man blir bara glad! Så jag går runt och känner mig ganska till freds, kommer på hur jag verkligen borde äta upp Mysans mjölkfria glass som Jakob köpt till henne så hon har något att äta när hon är här (toppa det kärleksbeviset om ni kan). Till glassen gjorde jag varm choklad och i min iver framför chokladen och glassen så spiller jag, på högra bröstet en brun chokladfläck. I morgon ska jag skriva kontrakt till min nya lägenhet så jag måste nog se lite mer representabel ut än en lortig tioåring vars föräldrar inte bryr sig om att byta kläder på sitt orena barn. Sen borde jag nog köpa lite mjölkfri glass också, så Mysan har något att äta efter hångel med Jakob.
färg, fysik o flummeri
Om två veckor bär det av till feng shui skogen igen, en liten fortbildningskurs som jag liksom råkade anmäla mig till. Pengarna som egentligen skulle användas till utlandsresor och tatueringar ska nu istället investeras i kunskap.
Det ska komma någon expert på färg och formlära, det är ju en av mina starkare sidor så detta ser jag verkligen fram emot. Sen kommer det tydligen handla en hel del om kvantfysik, herregud! Vet någon något om kvantfysik, snälla kontakta mig och berätta med pedagogisk röst vad det är! Det blir en hel del annat också, egentligen så pratar man inte med ”oinvigda” om det eftersom det lätt får yrkeskåren att framstå som ett gäng flummiga häxor. Men jag kan avslöja att det blir diverse ceremonier kring eldar, röda kuvert med välsignade riskorn och meditationer där vi söker kontakt med vår inre Gudinna.
Det ska komma någon expert på färg och formlära, det är ju en av mina starkare sidor så detta ser jag verkligen fram emot. Sen kommer det tydligen handla en hel del om kvantfysik, herregud! Vet någon något om kvantfysik, snälla kontakta mig och berätta med pedagogisk röst vad det är! Det blir en hel del annat också, egentligen så pratar man inte med ”oinvigda” om det eftersom det lätt får yrkeskåren att framstå som ett gäng flummiga häxor. Men jag kan avslöja att det blir diverse ceremonier kring eldar, röda kuvert med välsignade riskorn och meditationer där vi söker kontakt med vår inre Gudinna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
