det finns inget bra med glassboxar

hej.
Trodde på allvar att jag hade slutat blogga men nu är vi här igen. Så kan det gå.

Inspirerad av Emma listar jag nu upp plusen och minusen med alltet.....

+
Jag har börjat sälja kosstygnsbonader till en konsthandel (det var ett misstag, raggade upp grejen åt min syster men det slutade med att vi båda levererar egenhändigt knåpade alster....)

Ägaren till konsthandeln säljer mina grejer till svindlande priser vilket betyder att jag får jättemycket pengar att tatuera mig för.

Om två veckor har jag tid för att göra klart trädet, det betyder att jag snart kan börja på nästa.

-
Vi har fått en glassbox till jobbet, den för bara ondo med sig! Jag äter ur boxen ohämmat när jag jobbar och det kommer många barn som vill köpa glass. Jag hatar boxen, hatar den!

Jag har en del människor runt mig, det innebär relationer och det är för att citera en terapeft "relationer är skitsvårt Emeli, skitsvårt"

Började röka för ett par dagar sedan, skyller uteslutande på glassboxen och relationerna. Men ska sanningen fram så saknar jag verkligen att vara rökfri, det var så himla skönt.

elvis costello och jag flyttar

Har börjat lyssna lite på Elvis Costello. Imorgon ska jag säga upp lägenheten och sen flyttar jag senare i sommar. Tänk att det alltid blir så, jag kan liksom inte låta bli att flytta. Men jag har blivit relativt lättflyttad genom åren, har inte så mycket saker längre och de jag har packar jag i ett väldigt precist och bra system så det blir enkelt att packa upp. Värst är flyttstädningen men den kommer man ju inte ifrån och kan inte direkt göra annorlunda. Rensa avloppet måste man liksom göra. Imorgon ska jag på middag, till jakob och hans vänner. hej då.

helgens lärdomar och nya erfarenheter

Det jag lärt mig och konstaterat under helgen är följande...

1. priset på SL-remsorna har höjts från 160 till 180 kronor. Det känns verkligen som att utsättas för ett mindre rån när man lokaltrafikerar i sthlm.

2. kärlek gör sjukt ont och bör stämplas med stora varningstrianglar.

3. våren är här, jo nu är det på riktigt.

här sitter jag och längtar bort

Idag kom min idrottslärare från lågstadiet in på jobbet och köpte en smörgås (mozzarella med tomat). Han kände inte bara igen mig utan mindes dessutom vad jag hette. Det var över 15 år sedan jag var på hans idrottslektioner, vilket jävla intryck jag måste ha gjort. Oförglömlig redan då tydligen....

Sånt där med att stöta på gamla bekanta får mig alltid att längta till Stockholm eller någon annan stad. Vilken annan stad som helst skulle nog gå bra faktiskt. Här i Gävle finns bara de gamla lärarna kvar och så några kompisar som knarkar och några andra som föder barn. Har väldigt svårt att relatera till det där, gamla lärare, knark och förlossningar.

Har min syrra också förstås och hennes kompisar. De är fina och de blir ju hemskt glada när man springer ärenden på systemet åt dem. Alltid nått.

Annars är det mycket röka nu. Sluta röka. Har startat en blogg (jaja jag är lite bloggsjuk) om helvetet. Men den kommer uteslutande fungera som avskräckning för syrrans kompisar och som något slags stöd för mig själv. Det här är ju fortfarande moderbloggen, min huvudsakliga klagomur.

stureplansfesten och dess efterverkningar

Okej.

Jag panikköpte en klänning och hade skorna med limklack. Var allt annat än nykter. Ringde mina närmaste vänner och var hysterisk. Ett tag var jag så ursinnig på min kille att jag sa hejdå och tänkte dra men efter en cigg och närmare eftertanke stannade jag kvar och drack mer gratisvin. Spydde en gång på själva festen (men jag gjorde det prydligt inne på en toalett). Fortsatte kräkas när vi kom hem till kompisen vi sov över hos.

Två dygn senare känns det som att jag fortfarande luktar gammal fylla. Känner ett sugande behov av att växa upp och sluta supa.

Mer yoga, mindre cigg.
Mindre fyllor och bättre självförtroende.

Ja det blir nästa grej.

senaste nytt om förberedelserna kring stureplansfesten

Ja det är en jävla glamour nu hörrni. Fick ju panik över det här med stureplansfesten på lördag, så jag panikhandlade stövletter. 200 spänn. Men i mörkret ser man inte att det är fejkskinn tänkte jag.

Idag lossnade klacken. Pappa limmade. Ja ni hör att jag kommer ha svårigheter med att smälta in. Bara för att jävlas med mig så beslutade kosmos och övriga högre makter att ge mig mens också. Just nu. Åh va härligt och bra.

Blöder ymnigt från könet och känner mig som en fet ponny.

Men det sitter ju bara i huvudet, kan ju inte vara så, tänkte jag och provade ”den lilla svarta”, som jag köpt när H&M hade realisation förra året. Det är en fantastisk klänning, brukar trolla bort former och kilon så jag ser lite halvanorektisk ut. Det måste ju ändå gå hem hos de där innefolket, att se smalast ut.

Ha. Min kropp är inte alls med på noterna. Klänningen har aldrig suttit så märkligt. Det är som att fläsket flyttat sig från rumpan upp på magen. Ser ut som ett svältande barn från Afrika i den.

Kul. Bra. Nu kör vi. Nykter har jag tänkt vara också. Ni fattar. Fy fan.

stureplansstekarfesten

Jag har en kille, honom tycker jag om.
Ja jag tycker faktiskt om honom så pass mycket att jag tackat ja till att följa med honom som bihang till hans kompis 30års fest.

Vadå, det är väl ingen uppoffring tänker ni.

Ha.

Ni har inte träffat kompisen eller hört om arrangemanget. Det har jag, kompisen är väldigt trevlig, ganska lik min kille så jag har egentligen inget emot honom alls.

Men.

Han råkar vara ganska tät, för att inte säga så pass tät att han hyr en resturang inklusive kock och allt för sitt födelsedagskalas.
Jag inser ju att man inte behöver vara miljardär för att göra något dyligt men jag är uppfostrad av en komunist och försörjer mig just nu på att vara ett halvt sjukskrivet cafebiträde. I min värld bjuder man på tårta när man fyller år. Det är inget jag direkt lider av. Tyckte också till en början att det lät roligt att gå på en sån där lite "finare" fest.

Men när min kille sa att det är lämpligt om jag tar på mig något annat än jympaskor och liksom anstränger mig lite så blev det panik i min ständigt halvpanka lilla värld.

Jag är ett sånt klockrent stureplansblåbär. Hur ska jag ha palestinasjalen så det ser trendigt och lite lagom rikt ut?

Herregud. Hatar att klä upp mig under press. Min bästis som även är make up artist brukar hjälpa till och stötta i såna här situationer. Hon är för tillfället i Ryssland och kan alltså inte bära mig igenom detta elände.

Ni måste hjälpa mig. Stå på min sida och tänka goda tankar. Så jag ser representabel och halvrik ut.

Shit. Jag vill inte.

vårfint

Jag har städat i två dagar, nu är det så fint att jag knappt vågar röra mig.

Har en förmåga att stöka till mycket snappt nämnligen.

någonstans i vår genuppsättning borde det bo en optimist

Påskmiddag i föräldrarnas nya hus ute på landet. Det snöar på ett sätt så det inte undgår någon. Vi äter sill, ägg och dricker kaffe till mormors daimtårta. Helt okej trevligt, som det brukar vara.

Men det dröjer inte så värst lång tid innan vi känner oss färdiga med dålig täckning på mobilen och längtar hem. Det är inte så långt in till stan, bara två mil och vi kan åka med Morfar och Mormor.

Sikten sträcker sig dryga metern framför motorhuven och vi har inte tajmat plogbilen.

Som små tysta ljus sitter vi i baksätet och ångrar djupt att ingen av oss fått tummen ur arslet och fixat körkort. Även om vår Morfar är fräsch för sin ålder så är han ändå över 80 år.

Egentligen snöar det på ett sånt sätt så att det är ganska olämpligt för alla att köra bil, oavsett ålder.

- se så fint och mjukt snön faller, säger Morfar utan att alls verka bekymrad över att snö är typ det ENDA man ser.

Vi åker vidare och i baksätet mummlas böner till högre makter.

- Haparanda, där svängde vägen men inte jag. ropar Morfar glatt och börjar berätta en anekdot från sin ungdom när hans kompis piloten körde in i en lycktstolpe.

- vi har inte bråttom Morfar, ta det lugnt försöker jag när han ökar hastigheten lite på en vägsnutt som nästan verkar plogad...
- nej man jag känner mig inte stressad alls över det här, jag tycker till och med att det är lite roligt, skrockar han.

Dagen knepiga...

From: xx@hotmail.com
To: xx@hotmail.com

Subject: DU ÄR UTMANAD!
Date: Wed, 19 Mar 2008 10:15:47 +0000

dagens utmaning!
skriv ner 10 saker som du tycker om hos dig själv. inte utseende utan personlighet och sätt...Innan 00.00 ska det va klart...annars blir det böter....
Puss

Mitt svar

hahaha.
ok listan på 10 bra grejer med mig.

1. jag har hög moral, skulle aldrig sno saker eller fuska med statens bidragsystem.
2. jag är följsam, har lätt för att bli intresserad av saker och kan anpassa mig i många olika situationer.
3. jag har en ganska positiv syn på världen, tror att kärleken är störst och att det ordnar sig, liksom.
4. jag är levande, likgiltighet är en mycket sällsynt sak i mig.
5. jag är kreativ och konstnärlig, gillar min känsla för form och skönhet.
6. jag kan bokstavligen säga nej till knark.
7. jag tar inte lycka för givet. blir glad, tacksam och uppmärksam när jag INTE har ångest, tror att många andra mest lägger märke till sin sinnesstämning när de mår dåligt och inte när de mår bra eller "som vanligt".
8. jag kan vara jävligt charmig när jag lägger den sidan till.
9. jag är bra på att hitta de bästa vännerna att ha omkring mig, de är ju inte alla som skulle ge mig den här utmaningen. skulle aldrig hänga med folk som inte gav mig nyttig kärlek!
10. jag kämpar, försöker och strävar!!!

nu är det din tur! ge mig, ge mig 10 grejer med dig NU!

Nu för jag vidare denna utmaning till mina enda men trogna läsare (andra läsare är naturligtvis också välkommna men innan ni gett väsen av er så utgår jag från att ni inte finns)

Frida och Sofia, svara i komentarsfältet eller på min mail.
puss på er!

när kroppen minns

Ont. Det gör ont i hela kroppen. Inte smärta, inte för kallt eller för varmt utan bara ogripbart ont. Det liksom kliar innanför skinnet och jag vill ut. Ut ur den här kroppen, den är inte bra, passar inte mig, gör bara ont.

Ingen ångest, inga tårar. Det sitter i kroppen, den skriker fast jag är tyst. Vi förstår inte varandra, jag och kroppen.

Det är som att den minns, håller fast vid det där som jag sedan länge glömt, gömt eller tappade bort.

Jag vill inte komma ihåg, vill inte veta hur det kändes.

Kroppen känner, som om det hände igen, just nu.

Som min terapeut skulle sagt -Hur kan du jobba på det här då?

Ibland känner man kärlek, stark kärlek för någon annan.
Det är så fint, när man fylls av en varm känsla och blir lycklig över att en annan människa finns.

Att just jag har just den här fantastiska människan i mitt liv.

Det händer ganska ofta när jag känner den här känslan att jag liksom snetänder på den. Jag börjar skämmas och känna mig dum. Blir orolig för att jag inte är värd den här personen och att jag inte är snäll nog mot den. Jag är förmodligen för självcentrerad, jag ser inte att han/hon håller på att tröttna på mig. Jag har inte tagit hand om kärleken och relationen.

Det spelar liksom inte någon roll om det är mina syskon som stått ut med mig hela livet eller en nyare vän. Jag blir så rädd och övertygad om att jag inte tagit hand om kärleken, är inte egentligen värd den.

ha! nu bloggar jag lite i smyg

Det här är helt enkelt något jag blir lite gladare av.

Idag behöver jag allt glatt jag kan få, det är en sån där mörkerdag.

Men jag har ju inte haft borderline på hela veckan så det var väl läge för en lite självmordsbenägen dag idag.

Dricker kaffe, en fantastisk dryck. Jag kissar ofta brunt, kroniskt vätskebrist. Det är inget jag lider av, kaffe har bara positiva effekter på min kropp.

Jag har börjat på yoga och ibland sneglar jag på feng shuiböckerna också, det är ju alltid nått.

Äntligen

Nu har vi styrt upp förvirringen och har den glädjande nyheten att den enda bloggen du från och med nu behöver är den HÄR

På återseende där. Hej hej.

utvärdering av årets födelsedag

För att vara min födelsedag så var onsdagen ovanligt trevlig. De var så många som ringde. Roligast var Farmor, vi pratade om den inkompetenta och fullständigt urusla hemtjänsten. Anar vart jag fått mitt temperament ifrån…

Högstadiebästisen började ringa på förmiddagen och fortsatte ända till sent på kvällen tills jag äntligen svarade. Tog det inte personligt, antog att jag låg i fosterställning och var sorgsen över att fylla år. Det är så fint med folk som inte ger upp på en!

Försöker tänka på att det fortfarande finns folk som är äldre än mig. Tänk på de som är trettio till exempel, snacka om att stå med ena foten i graven! Så länge jag håller mig borta från min syster så kan jag känna mig fortsatt ung och modern.

tredje oktober

Jag fyller år i dag, tyvärr ganska mycket.

dagens kris - bloggkris

Om Det är något jag tycker att man som bloggare ska undvika in i det längsta så är det att skriva OM sin blogg PÅ sin blogg. Ibland måste man. Men att göra det två gånger på en vecka, det är väl i det närmsta spöstraffbefogat.

Ta fram piskorna för nu syndar jag.

Herregud vilken bloggkris jag har! Vad vill jag, vad gör jag och varför? Jo men jag brukade känna att det blev bra. Jag skrev och blev lite gladare. Nu har jag inte blivit glad efter att ha skrivit ett inlägg på skitlänge.

Borde ha gjort som Schulmans, slutat när jag var som bäst, med flaggan i topp. Men det var ju i våras som jag var som bäst. Skulle jag sluta nu så blir det senaste halvårets bloggande bara som en lång svår dödsryckning. Vill komma upp till det där finfina flödet jag hade i mars, sen kan jag sluta igen.

Varför blir inte inläggen lika bra längre då? Naturligtvis har jag analyserat det!
1. Jag vet att jag kan. Det är så typiskt mig, allt jag blir lite bra på måste jag genast sluta med eller utveckla ångest kring. Man kan ju inte riskera att bli framgångsrik och lycklig liksom.
2. Mitt liv har blivit rörigt på ett sätt jag inte alls var beredd på. Har tappat hoppet och vill dö så mycket att jag förvånar mig själv. Känner mig vilsen som en tonåring fast jag har längre bröst, livserfarenhet och egen lägenhet. Det har blivit svårt att hålla distans och inte ta sig själv på så stort allvar.
3. Det är mycket roligare att hångla än att blogga. Jag Vet. Skittöntigt! Glider allt längre ner i seriösa-kärleks-relations-träsket, börjar uppvisa beteenden som skrämmer mig. I helgen råkade jag och min bästis umgås tillsammans med våra killar, naturligtvis under alkoholiserade former. Men ändå.

Kinderägg och andra lätt komplicerade grejer

Här sitter jag på tåget och har just avnjutit mitt senaste kinderägg (byggsats med klistermärken, dubbeltur). När jag är framme i uppsala så kommer det nästan att vara mitt i natten, jag ska då ringa till min sovande pojkvän och be honom gå ner och öppna porten. När vi sen kommer upp i lägenheten så ska jag sätta mig i köket och i all tysthet sticka. Imorgon kommer jag ta 8tåget hem igen. Allt detta är en del i en livsavgörande uppgift jag fick av en psykolog idag. Men mer om det en annan gång. God natt kära människor!

Låt fredagen gå i rött

För alla som tycker att munkarna verkar trevligare än militärregimen i Burma kan det vara en fin grej att klä sig i rött imorgon.

Så. Då kör vi väl på det.

Röd är ju för övrigt också extraprisernas, sexet och julens färg.

Men inte imorgon är singnalerar alltså din röda tröja munkstöd.

satans jävel som inte älskar min blogg

Klockan precis blivit 02.03, mitt i natten och jag kan inte sova. Beror förmodligen på att det är väldigt viktigt att jag inte försover imorgon. När jag ska ha gruppterapi på förmiddagen så är det himla lämpligt att vara utsövd.

Så det är väl inte så konstigt att jag inte kan sova just inatt.

Surfar planlöst runt på bloggar och kollar statistiken på mina egna, ser att en blogg jag aldrig varit in på länkat mig och blir ju sjukt nyfiken på vem det är.

När jag förstår varför han länkat mig så blir jag genast djupt tacksam för att jag inte har fler läsare än jag har. Det måste vara så svårt att heta Schulman, hantera all möjlig och omöjlig kritik.

Alltså mitt mål har från början varit att skriva roligt eller när jag är på poetiskt humör, skriva vackert. Men oftast roligt. Jag vill att man ska le lite när man läst klart ett inlägg. Ibland blir det ändå deppigt men jag tycker att jag för det mesta att jag lyckas knorra till det och lätta upp texter även om de finns någon självmordsbenägen grej där i raderna.

Till SCHMER personligen.
1. Jag är ledsen att du råkade surfa in på min blogg och blev deppig, det är absolut inte min avsikt med mitt bloggande att folk ska må dåligt och inte vilja kasta frisbee.
2. Jag är sjuk i huvudet. Det är lika svårt för mig att ”rycka upp mig” som för en diabetiker att få sin kropp att börja producera eget insulin.
3. Ja jag tycker det är synd att jag mår som jag gör, tycker synd om mig själv. Vad är egentligen dåligt med att man tycker synd om sig så länge det inte förlamar ens handlingskraft att försöka förändra sitt liv och sitt mående?

Nej nu jävlar ska jag våldssova och drömma om att kasta frisbee med vänner!

i meningslöshetens land

Ni vet den där känslan av meningslöhet. Ibland är den så påträngande, total och fullständig. Man blir i det närmsta förvånad över att hjärtat fortsätter pumpa runt blodet i ådrorna, märker inte kroppen hur tröstlöst och onödigt allt är?

Nyper mig själv i låret för att känna något annat.

Det är sannerligen inte lätt när det är svårt och man försöker ändå.

En riktig kärleksgåva

Jag gav mobilsmycket till daniel, han lovade motvilligt att använda det resten av dagen, bara för att jag är så ledsen just nu...

Vilka väsentligheter

Idag har jag gjort ett mobilsmycke till telefonen. Gud så meningsfullt mitt liv är!

i huvudet på en bloggare

I natt drömde jag att ploggportalen.se hade kraschat, ja det fanns allstå ingen datanörd i världen som kunde rädda sidan. Det var helt kört för bloggportalen och bloggvärden var i chock.

Vet inte vad som är värst, att jag drömde detta och inser att jag borde skaffa mig ett liv IRL eller att jag vaknade 13.30.

Sen undrar ni kanske varför jag nu har två bloggar, det undrar faktiskt jag också. Det är verkligen ogenomtänkt!

Alltså jag trodde att jag tänkte och tanken var ungefär att jag för det första ville skriva en blogg som inte mamma läste och för det andra att min syster skulle uppdatera så ofta att jag skulle kunna skaffa mig det där livet IRL, ni vet.

Vidare tänkte jag kanske avrunda den här bloggen, skriva några långa prettoinlägg om min sjukdomshistoria och om min väg mot tillfrisknande.

Problemet är att mamma läser den nya bloggen och jag är fortfarande ofrisk vilket gör det svårt att skriva om tillfrisknandet.

Den nya bloggen känns inte heller riktigt bra, alltså fattar ni till exempel den här grejen med almodovar i nya bloggen? Nej just det. Stina vågar inte skriva heller, hon får prestationsångest när hon tänker på hur bra jag skriver säger hon. Skitunge. Hon borde känna mig så bra att hon fattade att jag ALDRIG skulle skriva en blogg tillsamans med någon som var sämre än mig själv. Jag gör helt enkelt inte sånt!

Har inget officepaket eller vad det heter till den här nya datorn. Ska ju typ försöka fixa det innan årets slut, kan nog inte tänka mig att hålla på med något tråkigare och då tar det tid för Emeli att få tummen ur analen och göra det. Men varje gång jag ska skriva (2-3 gånger om dagen) så skär det i hjärtat när jag kommer på att jag inte har word.

Ja ni märker, bloggproblem är låtsasproblem men de är ändå jävliga.

idag

Ibland är det faktiskt inte konstigare än att man gråter för att man är väldigt ledsen.

En bedrövlig situation

Det här är fodralet (högst osäker på stavningen och även själva ordvalet för produkten, ha överseende, mobilen saknar ordbehandlingsprogram) till mina hörlurar, glömde själva lurarna hemma. Kändes som att Gud kastade bajs på mig hela vägen ner till stan, värre kommer det bli, snart ska jag åka tåg utan lurar. Det, mina vänner är som att bada i bajs!

min vän har så höga tankar om mig

Rodde skriver på min wall (jävla facebook) att han läst den nya bloggen och finner den underhållande men skriver vidare att han vill läsa mer om min "dark side", mina hemlisar osv.

öhh?

Det enda jag tjatar om är ju min dark side, hemligheterna slutar vara hemligheter när jag publiserat dem, vilket jag alltid gör förr eller senare.

Hur kan någon fortfarande tro att jag har ett privatliv som jag inte skriver om?

Väljer att ta det som en komplimang, det finns människor som uppfattar mig som en person som har integriteten kvar.

shit, han är så lurad. Men det är en fin vän, den där Rodde. Borde styra upp något "IRL" snart.

I min plånbok

Legitimation som gick ut för snart ett år sedan, funkar ändå.
Busskort som funkar i uppsala.
Presentkort (200 kr) bio, julklapp från mormor och morfar, jag borde gå oftare på bio, det är ju skitmysigt!
Visakort, i nuläget inte mycket att ha, kontoutdraget var igår endast tvåsiffrigt. Sl- remsa.
Tre små laminerade lappar jag fått i terapin, så jag när som hellst kan påminna mig om vad jag ska göra och hur jag ska tänka när döden kommer över mig.
Frikort på sjukvård, det är jag och gamla tanter som får dem.
Ica-kort.
HM-club-kort.
En hundralapp.
En gammal bussbiljett.
Värdecheck till bio från ica, borde verkligen gå mer på bio.
Kvitto från kicks.
Busskort som funkar i gävle.
Tågkort som jag åker till och från uppsala med.
En krona samt två femtioöringar.

en ny blogg är född

systrar på gränsen till nervsamanbrott
Den nya bloggen som mamma inte borde läsa!

den där bylander

Om jag kunde så skulle jag ha honom i en liten korg vid fotändan av sängen. Där skulle han ligga och så skulle jag ge honom en folköl varje gång han slog huvudet på spiken!

detta virus

Nu har till och med Marcus facebook.

Vart är världen på väg???

Frida Ekman

Det sprakar om henne, man kan inte låta bli att förundras, hur blev hon så sprudlande? Hon är så modig. Följer sin dröm och gör vad som krävs för att den ska bära ekonomisk frukt. Köra bil i Stockholm, när man egentligen knappt vågar köra bil alls! Frida kan konsten att bry sig och få en att känna sig uppskattad. Det är brev, sms, mms, vykort och små finurliga presenter. Jag är ju bara hennes killes gamla kompis tänkte jag i början. Men hon gav sig inte, breven fortsatte dimpa ned i bervinkastet och hon är nu en av väldigt få människor som fortfarande bemödar sig med att ta reda på min nya adress. "jag har uppdaterat din adress 6 gånger sedan vi lärde känna varandra Emeli, du flyttar så ofta". Och det känns ju tryggt, att hur många gånger jag än flyttar så finns det ändå en person som vet var jag bor. Hon är en sån man gärna har omkring sig. Hon är en sån man inte glömmer och en sån man vill prata ostört med i flera timmar.

Jag trodde faktiskt att det var ett tag kvar till den 3 september för jag hade planerat att skicka ett kort, men nu var det plötsligt idag och jag får göra det på mitt sätt. bloggsättet.

mamma finner alltid på råd

Jag - mamma vet du, nu har jag gråtit så mycket att jag snart kommer få vätskebrist!
Mamma - mmm det är nog ingen fara, du får dricka lite mer.

kan du ringa och väcka mig i morgon?

Jag vaknade runt klockan tolv, stax före eller strax efter, kommer inte riktigt ihåg. Mobilen ringer och på displyen står det att jag missat 14 samtal. Herregud, jag har inte ens 14 kompisar. Hur kan jag vara så eftersökt och varför har jag inte hört singnalen, de senaste 14 gångerna det ringt? Svarar och det visar sig vara Daniel, min asläckra kille.
- Har du ringt mig 14 gånger?
- mmm nått sånt
- Herregud!
- Du är ju ganska svårväckt Emeli
Jo det får man nog säga.

ny frisyr

Jag har klippt håret, det blev skitbra.
"Mycket modernt" sa mamma och skakade på huvudet.

Hösten är kommen

Ett säkert tecken på att det blivit höst är när Rolf håller sig hemma om nätterna. Jag är nöjd, vet vart jag har katten, kan tänka klart och behöver inte känna mig stressad över att jag borde börja ta vara på de vackra vädret, det är för sent för det nu. (Hur töntig är man när man bloggar om sitt husdjur, på en skala 1-5? Förvärras tontigheten när man fortsätter inlägget med babbel om vädret eller är det bara otöntigt ointressant med väder?)

Feist - 1 2 3 4

Tänkte lära mig dansstegen och sedan använda dem för att förföra Daniel, åh det kommer bli oförglömligt och framgångsrikt!

DIKT 3

älska mig, säg att du gört och berätta för mig att jag är en fin tjej.

krama mig tills inälvorna går sönder och sov sked med mig fast det är varmt och mitt hår kittlar dig i näsan.

hem ljuva hemma

Nu är jag hemma, i min lägenhet och min säng. Aldrig mer ska jag gå längre än till ica, hädan efter ska jag hålla mig hemma och titta på dokumentärer genom SVTs hemsida.
Det är inte så att semestern var dålig, den var bra och i synnerhet kvalitetstiden med Marcus och Karro var fin. Men det är nu på sin plats med massa ensamtid, egentid och hemmavarande.

Mot min egen vilja har jag börjat facebooka, låssas att det är för att jag ska ta upp kontakten med gamla vänner som jag vill ha kontakt med. Egentligen är jag bara rädd att missa något viktigt och tänker att risken är mindre om jag har ett konto på "fejan" (så säger riktiga facebook-proffs som Ida)förstår inte så mycket av hur det funkar så ta det inte personligt om jag inte svarar på medelanden etc.

Min ryska ros

Vi är i sthlm på munchenbryggeriet. Många är väldigt färgglada och granna på ett sätt som skulle göra min mamma lite förundrad och besvarad. Men vi finner tillställningen trivsam.

Uppsalas fula fula konserthus

Tillbaka i mellersta sverige är det första jag ser uppsalas dåligaste idé. Nu vill jag ha en helt vanlig dusch utan havssalt och en stor latte med mycket fräs i.

Livskvalitet

Vi har just avnjutit en middag på en lite väl fin krog intill havet. Många har varit arga på marcus sedan han la ut badbilderna. Men själv tyckte han bara att det var kul.

pornografi

Emeli har inkallat försvarsstyrkan i form av en lillasyster. Det är alltså lillasyster som nu skriver. Hon vill be sina läsare om ursäkt för den pornografiska bilden och meddelar samtidigt att Markus som är starkt skydig för brottet kommer att straffas hårt, eventuellt piskstraff (det sista hittade jag på).

Lunch på skaftö

Det enda vi saknar är riktigt kaffe och respektive loverser.

semerter!!!

Åkte på en spontan akutsemester igår, än så länge känns det väldigt trevligt. Marcus kör, jag spelar skivor och pratar om klimatförändringar.

Första natten sov vi gott hos mina släktingar på landet, det är minst sagt tyst och fridfullt på landet.

Det är egentligen bara på ett plan som vi inte kommer överäns. Mackan vill bada hela tiden, han pratar om det så fort vi åker förbi en sjö eller närmar oss havet. Han tog fösta doppet redan två timmar in på semestern, i sina blå badbyxor med hajar (samma badbyxor som hade hade på konfalägret 1996)stod han där och huttrandes förklarade vilken tönt jag var som inte badade.

Alltså jag har bikinin med mig utifall jag skulle bli personlighetsförändrad och sugen men chansen är mycket liten.

Nu ska vi till ica och köpa en blomma till mina släktingar och en deo til mig.

Akutsemester

Jag har dragit iväg på en mycket spontan semester. Marcus har redan hunnit badat i en kall sjö, jag är kartlärase och ibland åker vi fel..

Akutsemester

Jag har dragit iväg på en mycket spontan semester. Marcus har redan hunnit badat i en kall sjö, jag är kartlärase och ibland åker vi fel..

Akutsemester

Jag har dragit iväg på en mycket spontan semester. Marcus har redan hunnit badat i en kall sjö, jag är kartlärase och ibland åker vi fel..

Daniel har det svårt

Daniel fyller snart år och jag tar alla tillfällen jag får för att tracka honom för detta, att han blir så gammal liksom.

Jag - ja men då kommer jag då, och firar dig lite på onsdag...

Daniel - mmm

Jag - sov gott då min kära tjugonioåring!

Daniel - mmm

Jag - känns det jobbigt?

Daniel - mmm jag ska försöka dö i sömnen nu

Jag - nej men på riktigt, hur jobbigt känns det?

Daniel - ja jag ska ju försöka dö i sömnen nu

Jag - men allvarligt Daniel, känns det jobbigt?

Daniel - ja det känns jobbigt, ska försöka dö i sömnen nu, det är händer faktiskt att gamla människor gör det!

saker jag vill göra innan jag dör

* skaffa en hund
* bo ett år i USA
* göra min egen glass
* hålla ett föredrag för minst 100 personer
* skriva ett mail till Eva Dahlgren
* sluta röka
* ha långt hår
* bli mer skamlös
* köpa ett hus och måla det i glada färger
* lära mig yoga

tror att jag fick med det viktigaste...

upprörande betraktelse

varför har den här bloggen fler besökare än mig?

beror det de dramatiska könsorden eller är hon helt enkelt en tre gånger så duktig skribent som mig?

nej jag tycker inte att det är rättvist, här har man kämpat i över ett år för att trollbinda folk med sina vardagsbetraktelser och så kommer den filuren och får statistik som jag inte ens vågat drömma om!

Idolbild

hon verkar så trevlig och rejäl på ett amerikanskt vis

Märtha Louise

Vad vet jag, klassas väl förmodligen också in som en representant från helvetet men alltså jag har fått för mig att kristendomen gör folk till ödmjuka snällisar som specialiserar sig på att ta ut bjälkar från sina egna ögon.

För övrigt tycker att den här sessan verkar vara en hyvens tjej. Lära sig prata med änglar och djur, kanske skulle gå den där änglaskolan för att förbättra kommunikationen mellan mig och Rolf.

Undrar om Märthan har någon kurs för att lära mödrar känna in när det lämpar sig att ringa sina ambivalenta döttrar...

(allvarligt mamma, snart droppar jag stoltheten och ringer själv)

mammas känsla för telefoner

min mor känner inte på sig när det är lämpligt att ringa till mig.

när hon ringer är det ofta väldigt olägligt att hon gör det och när det är som lämpligast att hon ringer, ja då gör hon det inte.

lite hederlig gammal telepati, ska det vara så svårt?

I KLARTEXT.
ja älsklingsmamma, jag vill gärna att du ringer nu.

det går trögt

Nej nu har jag raderat tre inlägg, får inte alls till orden idag!

Får helt enkelt lämpa över er till en annan het blogg istället.

nytt system för bloggläsning

Nu har jag så många bloggar att läsa att jag delat in dem i tre kategorier, läser en kategori om dagen. För att få tid över till annat liksom.

Kategorierna är kompisbloggar, schulmanbloggar och intressanta bloggar.

Känner på mig att jag kommer få mycket gjort med den här frigjorda tiden jag fått tack vare de nya systemet...

ni och era förslag

Alltså jag vet inte hur ni uppfattar mig eller vad ni tycker om min blogg men vill ni att jag ska skriva om husdjur och politik så ska ni kanske söka er till en annan blogg.

Här dyftas det existensiell ångest, tjockångest, kreativ ångest, prestationsångest, sömnlösa nätters ångest, framtidsångest och annan typ av ångest.

Jag borde aldrig bett er om förslag på ämnen att skriva om. Men bara för att jag älskar er och för att jag inte har någon speciell ångest att skriva om nu så kommer här er önskan uppfyllas om än i kort och komprimerad form. Skriver om hur det är utifrån mig eftersom det är min blogg och jag är relativt (haha) självcentrerad.

Jobb/Plugg
Jag varken jobbar eller pluggar, är en sån där långtidssjukskriven jävel som kostar samhället pengar.

Husdjur
Har ett husdjur, en brun katt. I familjen finns det en hund också men den är inte så populär och dör nog vilket år som helst.

Politik
Jag tycker om Mona sahlin, har alltid gillat henne. Är inte socialdemokrat men Mona känns väldigt lagom ödmjuk tycker jag.

Tro
hahahaha
Religion finner jag mycket intressant men tro, det är något helt annat det. Nu för tiden är min tro mycket flummig, så new ageig att jag blir trött bara jag tänker på det själv.

Kaffesorter
För en lyxig och god hemmalatte föredrar jag en mörkrostad, nymalen kaffesort, tyvärr är ofta de dyra mycket godare än de billiga men det blir hur som helst alltid godast nymalet. Med Arlas nya baristamjölk blir latten riktigt tokfin!
Av de billiga varianterna kör jag på Lavazzas röda, de finns många ännu billigare sorter men de smakar mer rävpiss än kaffe.

Lösningen på alla stora världsproblem
Se ”Att vara vuxen”

Kjamar
Olika söta varianter på ordet KRAM (och andra ord också för den delen), är något av det löjligaste jag vet. Just det Jonas, om du inte var så häftig i övrigt så skulle jag lätt blockat dig och raderat den här kommentaren…….haha.

Lockigt hår
Det är ett mycket lämpligt sätt att spara pengar på då man kan klippa sitt eget hår utan att det syns.

Att vara vuxen
När jag förstod att man inte blir smartare än så här bara för att man är vuxen så förstod jag också att det ganska kört och inte alls märkligt att folk är som de är och dödar varandra.

Vitlök
Det får mig att tänka på 80-talet och barndomen. Mamma höll på mycket med vitlök vill jag minnas.

När jag tänker på det så här i efterhand så va era ämnen kanske inte så tokiga i alla fall, kanske kommer det en utbrodering av något senare.

Nu ska jag göra en kopp te och förbanna mig över socialstyrelsens nya sjukskrivningsregler.

bloggtorka

Hjälp mig kära läsare, vad ska jag skriva om?
Vad vill ni veta, om ni får välja helt fritt?

Var inte blyga nu, lämna en kommentar.

snälla.

manifestera mera

skitledsen.

tokigt asledsen är jag nu.

te och cigg.

twin paeks på dvd.

har en jobbig jävla bajslåt på hjärnan.

men jag blir nog lycklig snart, håller just på att affirmera mig nya bröst och en färgglad tatuering på högra låret.

Sen ska jag affirmera så att mina diagnoser förvandlas till fräcka fortbildningskurser och viktiga jobb. Vidare ska jag affirmera hur jag med mitt nya uppgraderade CV får ett lämpligt jobb med en underbar lön.

jo nu växer brösten, känns skittydligt faktiskt.

bloggbantare

Jag är så sjukt jävla toktrött på alla satans idioter som har jojobantande som livsstil och sen har smaklösheten att blogga om sitt bantande.

Ni tillför INGENTING till bloggvärlden genom att berätta om vad ni ätit och och inte ätit och hur många hekton ni gått ner genom att äta majs och skinka till lunch!

bland lådor, katter och äktenskap

Det blir ett mycket blandat och lite rörigt inlägg det här, jag hatar blandat men det är så många saker som jag vill skriva om och tiden är knapp.

Mina föräldrar flyttade förra veckan, de hade packat några ”blandlådor”, mycket var löst. Jag hjälpte dem att bära dessa ”blandlådor" och alla lösa saker, när det inte hörde så väste jag tyst ”jävla, satans flyttamatörer” till dem. Är det något som jag lärt mig så är det att packa flyttlådor och låssas vara positiv under själva flyttdagen, för det finns inget som gör de dagarna bättre av att man klagar.

Daniel har också flyttat men det var en så intressant historia att den faktiskt är värd ett helt eget inlägg. ”Att flytta vinylisar” ska inlägget heta…..

Rolf behöver ett nytt hem, han kommer inte överens med grannkatterna och när jag reser bort (vilket jag gör som den nykära idiot jag är) så kissar han i min garderob för att demonstrera sitt misstycke. Mamma har börjat prata om att ”ta honom till katthimlen” men jag tror att han fortfarande har mycket att ge.

Rolf är ett kastrerat och utmärkt husdjur, han tycker om både hundar och barn. Gosar gärna men behöver ibland få springa i snåriga utomhusmiljöer för att känna sig fri. Är du intresserad? Han fås först på prov i 2-3 år, vill du behålla honom så får du det annars kan vi ta tillbaka honom då, om 2-3 år.

I lördags gifte sig Kajsa med sin Magnus. Grattis kära ni, jag tänker på er och hoppas att ni får ett toppenhärligt äktenskap!

Nästa lördag gifter sig Joel med sin Linnea. Jag är nästan skitsur på Joel så jag ska försöka att inte tänka på dem men jag hoppas ändå rent passivt, att de också får ett trevligt äktenskap.

Fick en anonym kommentar på förra inlägget om att jag var ”söt fast trött”, va handlar sånt om? Ingen jävel är väl söt när den nyss vaknat? Alltså jag är ju inte otacksam, TACK för komplimangen men hade du sagt det direkt till mig där och då så hade svaret varit en rak höger. Ni förstår kanske att Daniel inte har det så lätt, speciellt inte när han ger sig i kast med kärleksförklaringar innan lunch.

Det var allt för nu.
Hej då.

Sveriges mest morgontrötta blogg har vaknat

God dag!

låt oss nu bevaka våra intressen

Daniel tror att det är dåligt för min läsarstatistik att han figurerar så mycket i bloggen. Han tror att de flesta av mina läsare är snubbar som vill ligga med mig och att de tappar intresset om det framgår att jag har en seriös relation.

Är det så? Vill ni bara ligga med mig?

I så fall kan jag tänka mig någon form av överenskommelse. Om vi ligger en gång så lovar du att fortsätta läsa min blogg och om du länkar mig från din blogg kan vi kanske ligga två gånger, har din blogg mindre läsare än min så är länken nog bara värd ett hångel.

De hela måste naturligtvis ske under största diskretion för jag har faktiskt en seriös relation.

Daniel förstår och går vidare

När det först uppdagades att han var till salu blev han lite ledsen men efter att ha gosat med vinylisarna en ganska lång stund så kom han över det. Nu är allt nästan bra igen, tack och lov.

Mobilblogga

Det här med att mobilblogga är ungefär lika roligt som att försöka bli full på folköl, man tror att det ska funka men när man är mitt upp i det så ångrar man djupt att man ens försökte.

IKEAkatalogen 2008

Stina - alltså tänk om man har en sån jättestor soffa och sitter i den alldeles själv, ta man måste lämna sig ensam. Madde - mmm, man får skaffa sig en soffpartner. Stina - ja en lång soffpartner! Madde - eller en väldigt tjock.

Produktinfo

Observera att pojkvännen bär mustasch, den ger ett väldigt myndigt och seriöst intryck. Festliga missförstånd och komplikationer kan uppstå när det uppdagas att personligheten är av en liten annan karaktär.

Rea

Okej, köp väskan för 550 så bjuder jag på en sviken, begagnad pojkvän och fri frakt!

Köp en trevlig handväska

För 800 kronor får du denna utmärkta väska, tveka inte, köp nu. Killen ingår inte i köpet men vid snabb affär medföljer div tuffa pins!

Dagens modeskam

Förlåt mig engla, ebba och alla andra modebloggsystrar, idag har jag exakt samma kläder som igår...

Röster om Bergman

Mamma tycker att det finns många andra duktiga regissörer. Stina tycker att fanny och alexander är en bra film. Daniel tyckte att det ''var väl skönt för honom att han dog''. Tor tyckte att det var jävligt oturligt att han inte fick dö på ett jämt tal, det var ju så nära till 90. Karolina har tyvärr inte kunnat nås för en kommentar. (Jag vet inte hur man bloggar från mobilen utan att bifoga foto)

Maggan, din nya modeblogg

Solglasögon i vit plast, loppisfynd. Nytt fräckt linne från HM. Byxorna har jag ärvt av mamma, de har en otrolig komfort. Rosa foppatofflor, kan inte försvara dem men erkänn att ni aldrig sett dem i en modeblogg tidigare!

Tor

Min bror och jag. Han vill inte visa ansiktet men vi är jävligt lika så ni kan tänka mitt ansikte med lite skäggväxt och en lite spetsigare näsa. bjuder på lite bar överkropp eftersom jag tjatar så intensivt. (Jo det är en tunnbrömacka han håller framför ansiktet, han äter just nu upp den med kaviar på)

Stinsen

17 år av kärlek, hennes myggbett kliar och hon har visst packat fast mamma hävdar något annat!

Danny

Det här är något av det mest substantiviga som hänt mig. Fy fan!

utan g och h

Ja det är alltså tangenterna som är största problemet, speciellt g och h, de vill inte alls ha med mig att göra och det är ganska skitsvårt att skriva inlägg utan g och h ska ni veta!

Men det kommer absolut att ordna sig, var inte rädda. Håkan har klivit in i tjänst och hjälper mig hitta en ny fin och skitbillig dator.

Skitdator

Det här är min dator, vi hatar varandra. Återkommer med mer info när jag dödat den och köpt mig en ny.

sommar i P1

Martin Kellermans sommarprat är himla myspysigt.

dagens acceptans

Kroppen accepterade blodpuddingen, nu är det bara för mig att acceptera resten.

ångesten
hängbrösten
den dåliga självkänslan
kaffefläckarna på mina vita tröjor
klädhögarna på golvet
de glanslösa håret
min notoriska glömska för viktiga saker
den barnsliga rösten (jag låter som en yngre tonåring)

Kort sagt, min ofullkomlighet som människa.
Omfamnar nu allt detta.
Tack för idag, god natt.

middagsfunderingar

Min blodpudding är lite gammal, den liksom smular sig i stekpannan. Försökte ringa någon och höra mig för om det kunde vara osunt att äta lite gammal blodpudding men han svarade inte så jag chansar.

Funderar på hur jag helst vill att min kropp gör sig av med skiten om det skulle bli aktuellt. Tror att föredrar att kräkas framför att bajsa obehärskat.

Vad skulle ni välja?

kompisar vill ju bara varandras bästa

I något svagt jävla ögonblick så berättade jag för min vän Sofia att jag mår ganska dåligt och att hon gärna får ringa och dra med mig ut på promenader, för jag behöver det. Kompishäng och promenader.

Kvinnan har tagit mig på orden och idag gick vi fem kilometer i motionsspåret, det är en halv mil. Jag orkar inte gå en halv mil, orkar ju inte ens gå till Ica! Men nu gjorde vi det och jag känner att det var bra, jag behöver ju det, kompishäng och promenader.

Om ett halvår flyttar vår gemensamma vän Emma till Spanien, tänker hälsa på henne där, tillsammans med Sofia. När Soffan ballar ur på flygplatsen och inte vågar gå ombord på planet så ska jag påminna henne om hur jobbig hon var med alla promenader och förklara att en liten flygning till Spanien kommer att göra henne gott, detta blir min ljuva hämnd!

nu bloggar vi lite ordentligt

Nej nu får det fan i mig vara nog! Den senaste tiden har jag nästan bara villat dö och detta har varit min anledning till att inte blogga så ofta. Nu frågar jag mig själv om det är en bra anledning till att blogga som en lat och tråkig medelambitiös bloggare.

NEJ.

Ångest och dödslängtan är väl utmärkta teman för massa inlägg. Hädanefter kommer ständiga uppdateringar, detaljer och stora insikter, precis som förr. Det här klarar vi, jag älskar er och ni älskar ju mig.

Min terapeut tycker att jag ska försöka leva en så normal tillvaro som möjligt, ta in teven från förrådet, ringa till min pojkvän och fika med mina kompisar. Jag säger att jag borde dö istället och han säger att det är en jobbig men normal känsla för personer med min problematik. Jag grinar som en stucken gris, terapeuten bokstavligen kastar näsdukarna på mig och säger att det inte är mitt fel. Han är övertygad om att jag kommer bli bra, jag tror att enda lösningen är att jag dör och sen är terapin slut. Jag får en ny tid till nästa vecka och lovar att ringa honom om jag behöver.

Tågstund

Tycker att pressbyråns nya muggar är mycket fula, bullen var torr men till priset av 18 kronor är det ändå en bra tågfika. Sen är ju tåget förstås en upplevelse i sig. Nu ska jag uppsöka tågets toalett och försöka kissa utan att nudda ringen eller skvätta utanför.

margaretorna

Idag har vi namnsdag, jag, bloggen och halva släkten.

GRATTIS.

mysdaniel

Min pojkvän är väldigt häftig, jag tyckte att om man ändå ska göra sig besväret att bli tillsammans med någon så ska man bli ihop med någon som ens mamma blir lite rädd för.

Nu har det visat sig att min mamma tycker att Daniel är en väldigt trevlig och intressant person.

Jag har verkligen ansträngt mig, slitit mitt hår och låtit tatuera hela ryggen bara för att hon ska förstå vilket dåligt inflytande han har på mig.

Det hjälper inte, hon tycker ändå att han verkar vara så mysig och bra.

Jag börjar misstänka att det istället är mamma som har dåligt inflytande på Daniel, de hälsar alltid till varandra genom mig och igår sa min supertuffa kille att han skulle ”tjacka några vinylisar”.

”Vinylisar”, får man säga så, är de tufft det? Jag tycker det låter som ett ord långt ifrån tuffhet.

Mamma har rätt, Daniel är mysig.

jag tänker

Det ringer, hela tiden ringer det.

Jag svarar, för det mesta.

Till och med doktorn ringer, då vet man att det är på allvar.
Han pratar om fler mediciner och jag säger att de biter nog inte på mig.

Vill bara skriva något om hur det är men det blir bara knasigt, som jag ungefär, knasig och knastrig ut i hårtopparna.

Åt vaniljfudge idag, för att det skulle kännas lite roligare. Men de tog ju snart slut, vaniljfudgen. Ibland känns det lite roligare, jo det gör det väl ändå.

Och så gråter jag utan tårar, förstår att det alltid kommer vara så. Småroligt och torra tårar.

Hur finner man ro i det? Vilket gym går man till för att träna sig så stark att man orkar?

söndagsmorgon

Dagens Frukost
En hårdbrödmacka med makrill och parmesanost.
Kaffe, mjölken är slut så jag kör en svart kopp.

Dagens Musik
Den här som jag fick av bonanza kid

Dagens Konversation
Daniel på msn, han deklarerar sin kärlek till mig och en bok han läser. Jag låssas att jag är kall och inte bryr mig.

Dagens Bloggfynd
den här och den här

Dagens Kläder
Mammas gamla adidasbyxor som jag händigt fållat upp.
Pappas linne som jag råkat färga blekrosa och Karros gamla bh.
Man kan väl säga att jag har familjen omkring mig idag.

Dagens Göromål
Vika tvätt.
Dammsuga kattsand i hallen.

Dagens Fundering
Borde ringa någon som kan fixa min dator.

Dagens Perspektiv
Karro spenderar helgen i sina svärföräldrars sommarstuga, det gör inte jag.

Dagens Känsla
Att jag är trött och längtar efter min mamma.

Analys av Dagens Känsla
Jag är på tok för stor för att sitta i mammas knä, är förmodligen bara rädd för att vara vuxen och ta ansvar. Sen vill jag ju bli sedd också, vem vill inte det………

sommarfredag i Emeli

Jag har gjort mig fin, plattat håret och noppat brynen. Är vad Karolina skulle kalla Redo-För-Samlag. Men så roligt ska det inte bli, jag ska bara öla lite med kompisar på brända bocken. Som förfest och självpeppning äter jag blodpudding, hårdbröd och sköljer ner med ett gammalt vin.

Tänker att jag inte vill, att jag inte kan och att det inte är någon ide. Men jag gör det ändå, det är så jag gör. Nästan alltid. Ibland blir det bra, ibland inte och några gånger ligger man lite med någon och känner att man duger, eller inte duger.

Det är bara livet och ja jag vet att jag låter bitter.

problemmöte

Var på ett viktigt möte idag. Det var ett så viktigt möte att Karolina fick följa med och föra anteckningar. Hon var så duktig, skrev och ställde relevanta frågor. Själv tänkte jag mest på hur små bröst hon hade, hon som höll i det viktiga mötet och svarade på frågorna.

Ska få göra en omfattande utredning av mig som person. Nu jävlar ska det fastställas exakt vad mitt problem är. Mina föräldrar ska intervjuas och så ska jag få utföra enkelt hushållsarbete i ett vanligt kök, under observation av en arbetsterapeut.

Annars är jag mest trött, på allt men framför allt trött på att prata om det.

Tandläkaren har lämnat oss

Alice sa

"Vad är det att älska? Det är som en feber. Och slutar ofta med svåra skador." sen sa hon "Kärlek vid 22 gör gräsligt ont. Kärlek vid 91 betyder ingenting."

Jag gillade henne, hon var som en persika istället för att vara en nektarin.
Nektariner är bara hälften så bra som persikor. Persikor är det stöddiga orginalet och nektariner bara en töntig version.

Emelis inre samtal

Hörru min kära jävla bitterfitta, nu får du fan ta och skärpa dig! Sluta upp med att vara svårmodig och skriv något istället.

Nej tack, kommer inte på fråga.

Men det är inte rimligt, har vi inte lärt oss mer? Så mycket terapi och ändå blir det så här.

Håll käft.

hallå…

Alla stora konstnärer är sjuka i huvudet och ändå krystar de ur sig klassiker och allmän kreativitet, jag ska ju bara skriva ett blogginlägg. Hur svårt kan det vara?

För svårt och föresten så vill jag inte heller.

hallå…

Men det var väl själva sjutton va jobbig jag är, sy något istället då. Det blir ju bättre om vi gör något, det vet vi allihop.

Sy?

Ja du vet, fålla, nåla, pressa och sy. Det är mycket enkelt, gör gardinerna till exempel. Har inte vi påstått oss vara något slags feng shui orakel, då ska man väl för fan ha gardiner.

Ja det är förfärligt, jag vet…

hallå ursäkta, får jag säga en sak?

Va fan vill du?

Jo jag tänkte bara på de där bilderna som Hanna tagit på mig, de var ganska fina. Alltså jag menar att jag blir ganska bra bild, typ söt.

Äh fy fan va utseendefixerad jag är, skärpning nu Emeli!

Det är övergående, snart är jag gammal och rynkig, inget att hänga upp sig på.

Men gör något nu då!

Jag gör ju jättemånga saker, sluta tjata.

Vad gör jag då, mer än att sitta i sängen och leka apatisk?

Dricker kaffe, läser aftonbladets bantartips på nätet och så röker jag ganska mycket ovan på det.

*gäsp* lägg ner nu, klicka på Word och skriv ett inlägg istället.

nej

lägg upp en bild på den nya tatueringen, asballt ju!

Shhhh. Tänk på att mamma läser, det här inlägget innehåller redan tillräckligt många fula ord.

Men tatueringen är ju jättefin, det är ju inte samma sak som svordomar.

Haha, försök övertyga Mamma om det!
Skriv om något som känns aktuellt. Skriv om döden, vi vet ju att jag tänker på
den.

Jag tänker inte alls på döden, är väl inget jävla offer med låg serotonin halt i hjärnan heller.

Nähe så kan jag ärligt säga till mig själv att jag inte sitter där i sängen och hoppas på att taket ska rasa ner i huvudet på mig så jag dör till följd av de svåra skallskadorna jag får av all betong som ligger över mig?

Men hörru, det kanske blir bättre med en ny tatuering.

Käften då, har ju bloggat nu. Kan inte jag bara få vara ifred nu, försöker faktiskt läsa en bok här.

Äh du försöker bara mörka apatin med den där boken.

sommarliv

Jag raderade en kommentar på de förra inlägget och skrev sedan en egen förklarande kommentar till varför jag raderat den första.Strax efter raderade jag även min egen kommentar och vilket ämne kommentarerna rörde vet bara jag, kommentatorn (som jag gillar skarpligen, så ta det icke alls personligt hörru) och våra respektive partners. Så skall det också förbli. Jag har inte många hemligheter men den här är väldigt hemlig.

Blorre undrade sedan hur jag orkade resa och flänga runt så mycket. Svaret på den frågan är kärlek.

Jag älskar att åka tåg.

För övrigt har jag inte mycket mer att tillägga just nu, försöker packa in mig själv i rosa bomull och skydda mig själv från allt som skräms vilket för tillfället gör att jag sysselsätter mig att äta jordgubbar, läsa Stieg Larssons tegelstenar samt har kortare telefonkonferenser med närmast sörjande. Det är den årliga sommarångesten skulle man kunna säga om man var en negativ människa. Men jag är ju jävligt positiv så jag kallar det för en smärtsam men enligt Gud nödvändig utvecklingsprocess!

ett lite väl långt inlägg med detaljer och citat

Onsdag.
Jag försöker att göra det enkelt och packa lätt, eftersom det regnar bestämmer jag mig för att ta bussen till stationen. Vid busshållsplatsen upptäcker jag att jag inte fått med mig hörlurarna. Hinner inte med tåget om jag inte tar den här bussen och hinner inte hämta lurarna innan bussen kommer. Jag funderar på att skita i allt och gå hem. Bussen kommer och jag kliver på, sväljer hårt och säger till mitt inre att jag faktiskt kan transportera mig utan musik. Mitt inre är skeptiskt.

Tågresan blir ett litet helvete, försöker läsa men störs av gråtande barn längre fram i vagnen. Behöver mina hörlurar lika mycket som de gråtande barnen behöver sina nappar, mammor eller vad tusan det är barn behöver när de gråter ursinningslöst.

Det regnar inte i Uppsala, luften är varm och somrig. Känns som det var länge sedan jag var här och det slår mig att Uppsala faktiskt inte är så tokigt.

Daniel har kokat dinkelris. Han har snickarbyxor på sig och jag vågar inte säga hur fin jag tycker att han är. Sätter mig i köksfönstret och kedjeröker medans han gör klart middagen. Han frågar hur jag mår och jag försöker hitta en synonym till skit som min mun inte redan slitit ut. ”Känns det som att du bara vill dö” frågar han, jag nickar och han öppnar tyst konservburken med tonfisk.

Torsdag.
Jag åker till Stockholm, inte för att jag känner för det utan för att jag hoppas att jag kommer känna för det när jag är där.

Träffar Carin och Hanna, vi promenerar och fikar. Carin säger att hon tycker att det är väldigt queert av mig att få en diagnos som nästan bara drabbar män. Hanna berättar att hon ibland slås av att hon har ett fungerande fortplantningsorgan. Vi äter indiskt och jag gråter lite när Carin drar ut mina tankar med tång.

Till kvällen möter jag upp Marcus, vi dricker öl och pratar om allt. Han får syn på min tatuering och utbrister ”Stackars Pia, STACKARS PIA! Jag tycker så synd om henne, har inte hon varit med om tillräckligt jobbiga saker redan?”. Sen åker vi till spånga och försöker sova.

Fredag. (midsommarafton)
Att ta sig från spånga till Uppsala på midsommarafton är ingen smidig match och har man dessutom försovit sig så kan man inget annat göra än att lägga sig på en av perongens bänkar och prata om Ted Gärdestad. Det gör vi och till slut kommer tåget.

I Uppsala blir det bråttom, jag ska möta Karro och Rickard för att tas till okänd plats för midsommarfirande. Går runt i Daniels lägenhet och försöker hitta piller, cigg och mig själv. Vi tittar misstroget på varandra och börjar prata om saker som vi inte hinner prata klart om. Jag går mitt i vår första kris. Det känns som att bada med en hårtork.

Karro ser på mig, sträcker fram öl och en påse godis. Vi sätter oss i bilen och Rickard ler finurligt. När vi åkt halvvägs gissar jag rätt, vi ska till Rickards föräldrars land.

Vi åker traktor, båt och grillar. Sakta men säkert finner vi oss, både jag och Karolina med att inte vara i stan. Rickards erfarenhet och kompetens kring detta landställe fascinerar och underhåller.

Jag ringer Stina, hon och hennes kompisar härjar hemma hos mig. Hon säger att de druckit upp mitt vin och att allt är bra. Hon sjunger sångerna från vår favoritfilm för mig i telefonen.

Lördag.
Efter ännu mer grillning tar jag bussen till Uppsala, köper en McFlurry till Daniel och hoppas att denna glass ska överskugga mina brister som person.
Glasstricket verkar funka för innan jag kliver på sista tåget till Gävle så lovar han att ringa mig snart igen.

Stina hade inte alls druckit upp vinet. Jag har däremot glömt att köpa mjölk så jag tar hennes havremjölk till teet.

världen var bättre i rosa

Mina föräldrar ska flytta till en mycket liten lägenhet, det betyder att nästan allt som står på vinden måste kastas. Ni skulle se min fenomenala mamma när hon kastar, sopsäckarna fylls i en rasande fart. Då och då sjunker hon ner på en stol med famnen full av teckningar som något av barnen gjort, hon tittar på kritstrecken och gråter lite. ”Ni kommer ju aldrig mer vara så här små.” ”Tack o lov för det” tänker jag och spejar i en gammal barnbok efter potentiella tatueringsidéer.

Men idag tog Mamma fram en låda som fick mig att minnas de där delarna av barndomen som jag glömt att prata om i terapin, de lyckliga stunderna.

Barbie.

Världen blev skimrande rosa. Jag älskar denna docka. Alla kläder med glitter och alla blonda långa hår i syntet. Stina muttrar över att hon tuggat på alla Kendockornas ben och blir smått förtvivlad när hon konstaterar att hon lekt väldigt mycket mer våldsamt med sina Barbies än vad jag gjort med mina. Jag är exalterad, bygger ihop köket och herregud va fint det är med rosa! Försöker naturligtvis hålla mig kylig och oberörd men när jag plockar upp barstolarna ur lådan så kan jag inte dölja min entusiasm längre. Om jag limmar ihop dina trasiga dockor, kan vi inte leka lite då? Snälla Stina!

Tydligen kan även en åttaåring bli röksugen för det blev jag när jag går ut ur rummet och ner på gården för att ta ett bloss så kommer verkligheten ifatt. Jag är nästan halvvägs till femtio och jävligt svårmodig. Ångesten ryker ur öronen och jag håller eventuellt på att utveckla svår bitterhet för att jag inte gjort något vettigt med livet.

Just det där har vi henne, Emeli.

Men idag var en halvtimme skimrande rosa och nu minns jag att så traumatiskt jävlig var ju faktiskt inte min barndom. Jag ska sluta skylla på den, barndomen alltså.

Telefonsamtal med Daniel

Daniel – Men snuttis, ska du inte komma hit då?
Emeli – Nää
Daniel – Jo men är det inte bra om vi träffas då, ska jag komma till dig då?
Emeli – Men Daniel du fattar inte, jag har ju grinat typ hela dagen?
Daniel – Och?
Emeli – Ja men jag är ju tråkigaste tjejen som finns!
Daniel – Men du är ju alltid snygg, du behöver inte vara något mer.

Emeli rasar på en bekant

Tänkte skriva ett pretentiöst och allvarligt inlägg om psykisk ohälsa, psykofarmaka och självinsikt. Men jag är ack för rosenrasande för att kunna samla tankarna och hålla känslorna på avstånd.

Anledningen till att jag rasar är vad som hände när jag tidigare idag sprang på en bekant på stan. Han har en sån där syn på tillvaron som får mig att vilja bajsa oralt och kräkas analt!

Vi utbyter de vanliga artighetsfraserna och jag försöker svara svävande utan att uppmuntra honom till att ställa följdfrågor. Som jag befarade så fattade bekanten inte vinken, han fortsätter fråga gång på gång hur jag mår, vad jag gör och vad jag ska göra till hösten.

Tillslut orkar jag inte försöka längre, jag mår skit säger jag. Han ställer naturligtvis följdfrågor och blandar upp dem med ”välmåendetips”. Nu tappar jag fattningen fullständigt, bland det värsta jag vet, är när folk tror att jag har en livskris. Jag har ingen jävla livskris, jag är en! Eller rättare sagt, det man menar när man pratar om livskris har för mig pågått de senaste 23 åren.

Sen börjar människan prata om mediciner och han säger att han egentligen inte tror att man behöver dem, man ska meditera och söka sig själv istället.

Om jag bara hade haft ett vapen så jag fick skjuta mig i benet.

Det märkligaste och absolut jobbigaste med den här personen är att han verkar beundra mig på något perverst vis. Som han själv uttryckt det ”tycker att jag verkar ha kommit väldigt långt i min personliga utveckling trotts att jag är så ung”. Känns nästan som att han tycker att jag borde vara tacksam för jag mått så dåligt och på så vis lärt mig så mycket.

Ingen självinsikt i världen väger upp den smärta jag försakat min familj och den pina mitt liv varit och är.

Jag provar en medicin som jag, om den fungerar kommer att behöva äta för resten av mitt liv. Det är ingen enkel och bekväm lösning istället för den djupa mediterande vägen.

Ja jag vet vad ni tänker, det ju svårt att förstå Emeli, du ser faktiskt väldigt frisk ut för att vara sjuk.

Men man behöver väl inte vara speciellt personligt utvecklad för att förstå att saker inte alltid är vad de synes vara?!

Alla har vi våra personliga helveten och mitt är inte värre än min bekants eller någon annans. Jag vill inte byta liv (vem försöker jag lura nu, mig eller er) eller vara någon annan än den jag är. Men så länge jag inte frågar dig, tala inte om för mig vad mitt problem är, innebär eller hur jag ska meditera mig ur det!

Han ångrade sig

Tar ett par steg framåt och försöker känna exakt precis hur det känns.

Det gör ont.

För ont.

Kånkar på en gammal zinkbalja hon hittade i förrådet. Ställer den på gräset bredvid säckarna med jord. Anstränger sig för att känna dofterna från kryddplantor och luktärter, Försöker hitta en sinnesstämning som inte äter upp henne levande.

Han ångrade sig, vill inte ha henne längre. Hon vet att han är ett pucko, en rädd och sorglig jävel. Hon är värd bättre men när han går förbi skälver kroppen och hon måste bita sig hårt i läppen för inte skrika rakt ut.

Han vill inte ha henne längre och livet gör nu så ont att hon definitivt tappat fotfästet om hon nu hade ett innan.

Gräver med fingrarna i jorden, sätter plantorna i baljan och plattar till. Betraktar sina händer, jorden under naglarna och så tappar andan. Står inte ut med att hon måste stå ut.

Han verkar oberörd men hon önskar att det inte är sant, hoppas att han känner något när han tänker på henne.

Borstar av jorden från handflatorna, tänder en cigarett och sluter ögonen.
Känns som att hon försvinner, tynar bort i allt det onda. Synd att hon inte kan njuta av dofterna från den nyplanterade zinkbaljan.

Hör hans röst en bit bort, han håller sig på avstånd. Vill be honom gå längre bort, till Kina eller åtminstone Nordnorge.

Önskar att han kom tillbaka, höll henne hårt i sina armar och aldrig släppte taget igen.

Men han lämnade henne.

Kvar sitter hon vid en nyplanterad zinkbalja och det gör för ont för att det faktiskt ska kännas.

tankar i juni

Förra veckan sprang min bästis på min kille på stan. Hon berättade för honom att hon skulle spela schack min sin kille senare på kvällen. Ibland spelar de badminton också men hon vinner sällan då eftersom han är så mycket längre än henne. Sen sa hon att det verkar som att jag och Daniel bara dricker när vi träffas. Jag antar att Daniel sa ja.

Fick en fin skrivbok med posten idag, den var från Frida. Hon är så vänlig!

Hjälpte Pappa med att bära innertak för en stund sedan. Det kallas för träullit, tycker att det är skitfult och det har jag sagt till Pappa men han tycker om det och det är ju han som ska bo under taket så det är väl inte mer än rätt att ha träullit om man gillar det. Sen fick jag en glass av Pappa, då åt jag den med påträngande skräck över att jag skulle bli tjock. Nu försöker jag dricka bort tjockheten med te.

I morgon är sista gången jag har terapi innan terapeuten går på semester, hatar att han behöver semester och jag hoppas verkligen att han vilar upp sig för när han kommer tillbaka så kommer vi ha MYCKET att prata om.

Danil äter mammas potatis (på en bädd av salt)

Träffade Blorre och Kajsa i fredags, ett urtrevligt par. Jag beklagade mig lite över att det faktum att Daniel ännu inte träffat mina föräldrar och att jag snart inte kan tygla min mammas oerhörda nyfikenhet kring honom längre.

De rådde mig att göra pinan kort, få det gjort snabbt och snart. Som att rycka ett plåster sa de och de borde ju veta, superparet Blorre och Kajsa.

Så igår gjorde vi det, åt söndagsstek hos föräldrarna.

Skakad av upplevelsen gick vi sedan under allvarsam tystnad hem. Men så efter några minuter öppnade Daniel munnen och sa ”bra att Tor och Stina var där, de är bra”. Då blev jag våldsamt kär.

Det är klart att man gärna ser att det funkar med föräldrarna men funkar det inte med Tor och Stina då är det ju faktiskt nästan ingen ide att fortsätta.

Men det ser ju lovande ut det här, Daniel har även börjat öva på att ropa ”Råååååoålf” med den speciella tonartshöjningen jag utvecklat.

tack för responsen

Jag har ett litet dåligt samvete för att jag varit så kass på att svara på era kommentarer på den sista tiden. Svarar på de senaste här och nu!

Martin - jag blev så glad att jag fick sömnsvårigheter! Tack! Svaret på din fråga är att jag hoppade av gymnasiet i tvåan med nästan inga betyg alls, har sedan i perioder läst in kurser på komvux. Anmärkningsvärt är kanske att jag började läsa Svenska A fyra gånger innan jag fick betyg i kursen. Hela grundskolan fick jag extra hjälp för mina läs och skrivsvårigheter, svenska har aldrig varit min grej.

Blorre - haha, du min trogna läsare och kommentator!

Märta - Fining, tack!

Frida - lakritsfiskar, praliner, colaflaskor, allt med nogat men framför allt vaniljfugde! Cyberkram mottages med varm hand.

Sen undrar man ju lite var bonanza kid har tagit vägen.....