stureplansstekarfesten

Jag har en kille, honom tycker jag om.
Ja jag tycker faktiskt om honom så pass mycket att jag tackat ja till att följa med honom som bihang till hans kompis 30års fest.

Vadå, det är väl ingen uppoffring tänker ni.

Ha.

Ni har inte träffat kompisen eller hört om arrangemanget. Det har jag, kompisen är väldigt trevlig, ganska lik min kille så jag har egentligen inget emot honom alls.

Men.

Han råkar vara ganska tät, för att inte säga så pass tät att han hyr en resturang inklusive kock och allt för sitt födelsedagskalas.
Jag inser ju att man inte behöver vara miljardär för att göra något dyligt men jag är uppfostrad av en komunist och försörjer mig just nu på att vara ett halvt sjukskrivet cafebiträde. I min värld bjuder man på tårta när man fyller år. Det är inget jag direkt lider av. Tyckte också till en början att det lät roligt att gå på en sån där lite "finare" fest.

Men när min kille sa att det är lämpligt om jag tar på mig något annat än jympaskor och liksom anstränger mig lite så blev det panik i min ständigt halvpanka lilla värld.

Jag är ett sånt klockrent stureplansblåbär. Hur ska jag ha palestinasjalen så det ser trendigt och lite lagom rikt ut?

Herregud. Hatar att klä upp mig under press. Min bästis som även är make up artist brukar hjälpa till och stötta i såna här situationer. Hon är för tillfället i Ryssland och kan alltså inte bära mig igenom detta elände.

Ni måste hjälpa mig. Stå på min sida och tänka goda tankar. Så jag ser representabel och halvrik ut.

Shit. Jag vill inte.