måndag 24 september 2007

i meningslöshetens land

Ni vet den där känslan av meningslöhet. Ibland är den så påträngande, total och fullständig. Man blir i det närmsta förvånad över att hjärtat fortsätter pumpa runt blodet i ådrorna, märker inte kroppen hur tröstlöst och onödigt allt är?

Nyper mig själv i låret för att känna något annat.

Det är sannerligen inte lätt när det är svårt och man försöker ändå.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Du är väldigt långtifrån onödig.
Jag tycker det känns som du är nödvändig.

Emeli sa...

tack, då litar jag på dig ;)