söndag 24 juni 2007

ett lite väl långt inlägg med detaljer och citat

Onsdag.
Jag försöker att göra det enkelt och packa lätt, eftersom det regnar bestämmer jag mig för att ta bussen till stationen. Vid busshållsplatsen upptäcker jag att jag inte fått med mig hörlurarna. Hinner inte med tåget om jag inte tar den här bussen och hinner inte hämta lurarna innan bussen kommer. Jag funderar på att skita i allt och gå hem. Bussen kommer och jag kliver på, sväljer hårt och säger till mitt inre att jag faktiskt kan transportera mig utan musik. Mitt inre är skeptiskt.

Tågresan blir ett litet helvete, försöker läsa men störs av gråtande barn längre fram i vagnen. Behöver mina hörlurar lika mycket som de gråtande barnen behöver sina nappar, mammor eller vad tusan det är barn behöver när de gråter ursinningslöst.

Det regnar inte i Uppsala, luften är varm och somrig. Känns som det var länge sedan jag var här och det slår mig att Uppsala faktiskt inte är så tokigt.

Daniel har kokat dinkelris. Han har snickarbyxor på sig och jag vågar inte säga hur fin jag tycker att han är. Sätter mig i köksfönstret och kedjeröker medans han gör klart middagen. Han frågar hur jag mår och jag försöker hitta en synonym till skit som min mun inte redan slitit ut. ”Känns det som att du bara vill dö” frågar han, jag nickar och han öppnar tyst konservburken med tonfisk.

Torsdag.
Jag åker till Stockholm, inte för att jag känner för det utan för att jag hoppas att jag kommer känna för det när jag är där.

Träffar Carin och Hanna, vi promenerar och fikar. Carin säger att hon tycker att det är väldigt queert av mig att få en diagnos som nästan bara drabbar män. Hanna berättar att hon ibland slås av att hon har ett fungerande fortplantningsorgan. Vi äter indiskt och jag gråter lite när Carin drar ut mina tankar med tång.

Till kvällen möter jag upp Marcus, vi dricker öl och pratar om allt. Han får syn på min tatuering och utbrister ”Stackars Pia, STACKARS PIA! Jag tycker så synd om henne, har inte hon varit med om tillräckligt jobbiga saker redan?”. Sen åker vi till spånga och försöker sova.

Fredag. (midsommarafton)
Att ta sig från spånga till Uppsala på midsommarafton är ingen smidig match och har man dessutom försovit sig så kan man inget annat göra än att lägga sig på en av perongens bänkar och prata om Ted Gärdestad. Det gör vi och till slut kommer tåget.

I Uppsala blir det bråttom, jag ska möta Karro och Rickard för att tas till okänd plats för midsommarfirande. Går runt i Daniels lägenhet och försöker hitta piller, cigg och mig själv. Vi tittar misstroget på varandra och börjar prata om saker som vi inte hinner prata klart om. Jag går mitt i vår första kris. Det känns som att bada med en hårtork.

Karro ser på mig, sträcker fram öl och en påse godis. Vi sätter oss i bilen och Rickard ler finurligt. När vi åkt halvvägs gissar jag rätt, vi ska till Rickards föräldrars land.

Vi åker traktor, båt och grillar. Sakta men säkert finner vi oss, både jag och Karolina med att inte vara i stan. Rickards erfarenhet och kompetens kring detta landställe fascinerar och underhåller.

Jag ringer Stina, hon och hennes kompisar härjar hemma hos mig. Hon säger att de druckit upp mitt vin och att allt är bra. Hon sjunger sångerna från vår favoritfilm för mig i telefonen.

Lördag.
Efter ännu mer grillning tar jag bussen till Uppsala, köper en McFlurry till Daniel och hoppas att denna glass ska överskugga mina brister som person.
Glasstricket verkar funka för innan jag kliver på sista tåget till Gävle så lovar han att ringa mig snart igen.

Stina hade inte alls druckit upp vinet. Jag har däremot glömt att köpa mjölk så jag tar hennes havremjölk till teet.

5 kommentarer:

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
maggan sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Magnus sa...

Jag har inte så mycket att säga egentligen; mest är jag lite mallig över att vara ena halvan i ett "superpar". Wow! ;) Men jag är lite imponerad av att du reser så mycket hit och dit. Hur orkar du?

Magnus sa...

PS. Jag håller på att börja använda semikolon mer och mer; de är ju både coola och praktiska!

Anonym sa...

Åh nej jag ville inte alls dra ut dina tankar med tång. Med pincett möjligen men inte med tång. KÄRLEK!!!!!!!!!!!!!!!!!!!