kall gröt

I två veckor har Jakob varit lite förkyld, jag har inte fruktat för jag tror inte på smittorisker. För några dagar sedan träffade jag sushimama och hennes vackra man som är min Robert. De var båda lite förkylda och hängiga men jag brydde mig inte för jag tror ju inte på smittorisker. För två dagar sedan kom Kålabjörnen och hälsade på, hon var jätteförkyld. När vi skulle sova så låg jag en halvmeter ifrån henne, i mörkret ger jag en lång utläggning om hur orädd jag är för att hon ska smitta mig, för jag tror ju inte på smittorisker!!!

Imorse vaknade jag tre timmar senare än väckarklockan och kände genast det där dunkandet i huvudet och slemmet i luftrören. Det är säkert bara så att jag undermedvetet framkallar förkylningssymtom för att jag är lite deppig och vill slippa ta tag i mitt liv. Jag ska inte låta mig luras av mig själv, ska ju på en trevlig turné till Uppsala idag. På tåget börjar feberfrossan, fan va bra mitt undermedvetna är på att inbilla förkylningssymtom! Efter en stund måste jag ändå ge upp, smittorisker finns nog och jag har fått helt vanlig normal oinbillad förkylning. Men vadå, det blir nog bra, jag ska ju inte gå på tur i fjällen eller ta en rymdpromenad när hela världen ser på. Först är det date, jag försöker verkligen vara trevlig, söt och intressera mig för hans intressanta liv och person. Det enda jag tänker på är att få sätta på mig långkalsonger och lägga mig i soffan. Sen hälsar jag på Ryssen på jobbet, försöker få henne att tycka synd om mig eftersom jag är förkyld och har en acneinvasion i ansiktet. Hon tycker inte att två finnar är en invasion och försöker sälja på mig ett läppstift för att muntra upp förkylningen. Sen kommer det riktiga kunder som faktiskt vill köpa läppstift så jag smyger snorigt ut. Okej, det är rea Maggan, du ska ju gå på mellandagsrean! Jag anstränger mig för att uppbåda entusiasm och shoppingbegär, allt är ju faktiskt asbilligt nu, köp något! Jag kan inte, jag orkar helt enkelt inte. Sätter mig på tåget hem och nu har jag äntligen mina långkalsonger på mig, för att yttligare förklara hur klen den här dagen blev så kan jag berätta att jag i skrivande stund äter upp den kalla gröten som jag inte hann äta imorse. Jag förtär direkt ur plastburken som jag stoppade gröten i imorse när jag förstod att jag inte skulle hinna äta frukost. Ingen mjölk och ingen sylt, bara kall gröt.