filmstjärnepizzan

En del dagar drar jag mitt morgonpiffande väldigt långt, idag tog jag på mig ”den lilla svarta”, leopardpälsen och gjorde en tjusig knut av kalufsen. Som en snofsig filmstjärna tog jag mig an onsdagens göromål och vid lunch skulle jag betala igen en gammal lunchskuld till Kerstin. Vi gick till vår gamla vanliga pizzeria som är sjukt billig och nästan alltid tom på gäster. Pizzabagaren lyste upp med hela ansiktet när vi kom in, vi var nog dagens första och enda gäster. Jag betalade och när jag inte hade jämna pengar så gav han mig typ dricks, han gillar verkligen oss men så är vi ju också hans enda gäster……

Maten kommer fort som tusan och vi får massa extra såser utan att vi bett om dem. Pizzabagaren ler med hela ansiktet hela tiden. När vi ätit klart så kommer han fram till bordet och plockar undan tallrikarna, frågar om vi vill ha kaffe och vi tackar något förvånade ja, kaffet ingår i lunchen men det är ju liksom självservering. Pizzabagaren kommer med kaffet och ställer hela burken med pepparkakor på vårat bord, men hallå det är ju faktiskt självservering på kaffet och kakorna! Efter en stund kommer han fram till vårt bord och sätter sig, åh nej! Pizzabagaren undrar vad vi jobbar med och jag mumlar något om student och studerar. Han erbjuder oss jobb på pizzerian, vi svarar tack men nej tack och fortsätter mumla något om studier. Pizzabagaren vänder sig till mig och säger ”jo det var en sak till, killen där borta vill prata med dig men han kan tyvärr inte språket”, han pekar på en kille som står i köket och ser skitgenerad ut. Nu får det vara nog med sliskiga pizzabagarfasoner, jag är inte mentalt förberedd för att bli stött på, speciellt inte när stötaren är en blyg ickesvensktalande kille vid en pizzaugn. Min filmstjärnelook känns så fel och plötsligt börjar den ”Den lilla svarta” absolut för långt ner på kroppen och slutar alldeles för tidigt på benen. Jag tittar på Kerstin och hon förstår precis, när pizzabagaren går tillbaka med kakburken till självserveringsbordet så smiter vi hastigt och lustigt ut, jag undviker att titta mot köket där den generade ickesvensktalande killen står. Hoppas han hittar sin filmstjärna och hoppas att hans kompis inte behöver agera tolk genom hela deras relation!