Om man får vara så fräck och ha en favoritkusin så har jag en, han är mycket trevlig med huvudet på skaft. Vi träffas ungefär vartannat år och det blir lite som att lära känna varandra på nytt fast ändå inte. Ikväll kommer han till stan och hem till mina föräldrar på middag. Jag har verkligen försökt hitta en lämplig ursäkt för att inte infinna mig på middagen. Inte för att jag inte vill träffa honom för det vill jag, det var typ två år sedan nu så det börjar ju bli dags. Grejen är att han ska ta med sin nya tjej. Jag blir så nervös, för tjejens skull. Ingen i släkten har träffat henne så den här middagen blir liksom första mötet med svärföräldrarna fast det inte är svärföräldrarna hon ska träffa. Där ska hon behöva sitta och göra ett gott första intryck så vi i våra rapporter till de riktiga svärföräldrarna och den övriga släkten säger bra saker om henne. Bara tanken på att vara i hennes situation får mig att vilja emigrera till Grönland. Sitta där, bli granskad och bedömd samtidigt som man äter något som man måste säga att man tycker om fast man kanske inte alls tycker om asiatiskt, grekiskt eller turkisk yoghurt eller vad det nu är man blir bjuden på. Nej, att som konsekvens av att bli ihop med någon behöva träffa svärföräldrar för första gången, det får mig att överväga permanent singelliv.
skapligt ung tjej med kjol
söker dig som gillar både
skogspromenader, hemmakvällar
och krogrundor.Är du också
föräldralös är det ett plus!
svar till vi 2 utan päron
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
... fast svärföräldrar (och de första mötena med dem) kan vara rätt trevliga också, jag lovar. / M
hmmm tills motsatsen bevisas håller jag mig fortsatt skeptisk men det är klart mirakel kan ju ske.........
ajdå, där sprack det. och allt på grund av att man blivit född. satan i gatan!
bonanza kid - hahahaha, ja jag vet. det här är så komplext, alla trevliga karlar är ju födda.
Skicka en kommentar