torsdag 18 januari 2007

kundvagnsnörd

Jag går över parkeringen till det lilla skyffet med kundvagnar, vill instinktivt ta kundvagnen från den längsta raden med vagnar för symmetrins skull. När jag kommer närmare vagnarna så ser man att det blir lite jobbigt, för anledningen till att det finns en rad med kundvagnar som är längre än de andra raderna beror på att det ligger något äckligt i första vagnen på långa raden. Det kan vara en mosad tomat eller ett genomblött reklamblad från förra veckan. Jag drabbas av akut medborgarlathet och gör precis som alla andra. Jag tar en vagn från någon av de korta raderna fast det skär i symmetrihjärtat på mig. Idag var det varken mosade tomater eller reklamblad som drivit folk till att skapa den irriterande ojämnheten bland vagnarna. Det var en inköpslista. Ursäkta men det förstår jag faktiskt inte, man kan ju omöjligt missa att den ligger där i vagnen när man ställer tillbaka den i skyffet. Mosad mat kan jag förstå, för den medborgliga latheten sköljer över en och barnen skriker, man orkar helt enkelt inte ta med sig tomaten hem utan lämnar den medvetet till sitt öde kundvagnen. Men en handlingslapp, är inte det lite privat? Inte för att det står något privat på min inköpslista (chokladsås, grädde, geléhallon, svarta sopsäckar och plasthandskar) men vill man att någon ska läsa inköpslistan och hur svårt är det att ta upp den, stoppa den i fickan och låta den försvinna in i hålet på jackfodret. Jag blev lite äcklad av den där inköpslistan, kändes lite som när Linda Rosing berättar om hundrade uppbrottet med Fadde. Jag vill inte veta! Jag blir illa till mods av att få folks privatliv så där kastat i ansiktet på mig (men det verkar ju inte ni som läser min blogg ha problem med, tack o lov).

Ja nu undrar ni varför jag är så insatt i den här kundvagnsproblematiken. För det är ju bara stora barnfamiljer och pensionärer som ska få besök av barnbarnen som handlar med kundvagn. Jag erkänner, jag storhandlar med kundvagn och jag har till och med Ica-kort. Till mitt försvar så skulle jag vilja berätta att Ryssen brukar handla med tygkasse och den ger ju faktiskt inte ens bra priser och en tidning med recept varje månad.

6 kommentarer:

Kajsa sa...

Jag är en handlingslappsnörd. De måste vara snyggt skrivna, utifall någon i affären skulle få syn på den...

Anonym sa...

Tack! Det är så befriande att få höra andra människor bekänna sitt behov av ordning & reda & symmetri! Är det nån som vill vara med och bilda en stödgrupp för oss analfixerade stackare som måste städa bland ikonerna på skrivbordet med jämna mellanrum? / M

maggan sa...

kajsa - snart är det dags att vi tar en fika, jag tror på att pola lite nu när vi bor i samma stad!

M - vilken god ide! vi gör det, andra intresserade kan anmäla sig här genom att lämna en kommentar och berätta om sin symmetriångest!

Anonym sa...

Vänta bara tills kajsa berättar om sin speciella relation till påsklämmor... ;) / M

Kajsa sa...

Fika?! absolutly!

jakob sa...

underbart inlägg, maggan.
har också svårt för lämnade inköpslappar. sist jag gick ut till pappersåtervinningen så hände något ännu värre. överst i tunnan för tidningar låg en anteckningsbok där någon skrivit "dagbok" på framsidan. jag rös till och tänkte: nej, det där kan jag inte läsa, varför lämnar någon en dagbok överst, vart är den dolda kameran - vad är det här? men handen på hjärtat, skulle någon av er kunnat låta bli att läsa? nej, jag tänkte väl det. jag tycker att jag ska ha heder för att jag bara skummade några sidor lite (jag kunde ju ha tagit hem den och gjort en blogg av den, men nej det gjorde jag inte (bra jakob!)). så jag skummade, såg att det inte var nåt intressant och la mina tidningar ovanpå så ingen annan skulle läsa. men ändå kände jag mig lite illa till mods efteråt. vad är det egentligen för människor som sätter oss andra i såna här situationer? hur tänker de? vad vill de mig? kan ni sluta?