tågstund

Vi sitter på tåget, jag och Ryssen. Hon svär lite över att hon nyss köpt årets minsta men dyraste latte. Efter ett par dagar i varandras sällskap så känns det som att världsordningen är återställd, jag känner mig så där trevligt till freds som man gör när ens bästis sitter mitt emot en och är så där fin som bara ens bästis kan vara. Hon sveper sista slurken av den lilla latten och frågar ”du, när tycker du det är lämpligt att börja fisa tillsammans i en relation?” ”vadå, har ni inte börjat med det än” frågar jag. ”Neeeej, det har vi inte” ”men herregud, ni måste ju vara helt förstoppade vid det här laget” ”ja va tror du att jag kom och hälsade på dig för? jag kände ju att det var på tiden att släppa loss”. Ryssen ber mig ta fram sminket (hennes avlagda som jag fått ärva), hon har lovat att piffa upp mig lite eftersom jag ska på date. Hon lutar sig fram och granskar min nuna. ”Du är den felande länken mellan människan och apan, Maggan har du pincetten med dig?” Visste att jag inte skulle komma undan, tar fram pincetten och Ryssen säger uppgivet ”när du noppar dina ögonbryn, vart noppar du dem då?” ”När du nu ändå håller i pincetten, kan du inte ta de här skäggstråna jag har på hakan också?” ”Åhh nu låter du som min mamma och du ser ut som en gorilla, det gör du faktiskt”. En hel evighet senare är hon äntligen klar ”Åhhhhh du är så fiiiin Maggan”. Resten av resan upprepar hon detta om hur fiiiiin jag är ungefär en gång i minuten. Brynen blev väldigt fina, jag är bortskämd med brynplock men någon måste ju vara det också.