powermormor

Morfar är nog min trognaste läsare, han var den första som fick adressen och han har läst vartenda inlägg. Ganska ofta så frågar folk mig varför Morfar läser, det är väl onödigt att utsätta oskyldiga pensionärer med vilda historier från en ung kvinnas liv. Men det är just därför, morfar är måttstocken för censuren. Gudarna ska veta vilka obskyra texter jag annars skulle publicera. Med tiden har jag ändå flyttat fram gränsen för vad jag tror att Morfar tål, det är inte helt bra speciellt med tanke på att även Mormor läser och hon blir ju lätt lite som jag lätt blir, orolig och bekymrad.

Här om dagen hade Madeläne bjudit närmast sörjande till kalas eftersom hon fyller år. Efter maten sitter Mormor och skriver av receptet på rätten som nyss ätits, utan att titta upp från lappen och receptet säger hon plötsligt ”du borde satsa på skrivandet, du skriver kul och bra”. Det känns när någon verkligen menar vad de säger och när någon säger något de verkligen menar om mitt skrivande och de är positivt, då fylls mitt hjärta av solsken, rosa moln och en oblyg mallighet. ”åh tack mormor, va glad jag blir att du tycker det är kul, du blir inte bara rädd då när du läser?” ”o ja, jag blir hemskt rädd ibland men det är roligt ibland också”.

Tack Mormor, du gjorde min dag!!!