sista sommarn innnan brösten

Det är den 27 maj 2007, klockan är strax efter sex och jag sitter på huk i balkongdörren. Drar djupa halsbloss, fast jag egentligen har gått över till snus. Det har regnat i flera dagar men just nu är det uppehåll och på parkeringen sparkar två tjejer boll. De är tolv, kanske tretton år och jag tänker att det här blir deras sista sommar, som barn. Om de inte redan börjat få bröst så kommer de få det senare i år. Sen går det ju bara utför, det vet man ju. Nästa sommar kommer de var fullt upptagna att trixa med läppglans, killar och en av dem kommer säkert få mens. Den där första blodiga historien, den kommer man ju ihåg. Själv var sist i min klass, typiskt Emeli, sen i utvecklingen.

Jag hoppas att tjejerna får en lång och bra sommar men mest hoppas jag nog att deras bröst kommer att växa relativt jämt för det är så sjukt jobbig när man femton år gammal, står där framför spegeln och betraktar sina olika stora bröst.

Imorgon ska jag börja äta en medicin vars vanliga biverkningar i ingångsfasen är kräkningar och självmordstankar. Mina bröst är nu år 2007 inte bara olika stora, de hänger lite också. Men det är inte sjuk jobbigt, får ju faktiskt könsumgänge ändå. Karakteristiskt för mig, att fatta så trögt.

Doktorn säger att det kommer ta en till två veckor innan jag slutar kräkas och vill dö, då vet vi om medicinen verkligen var något för mig. Men det tycker jag verkar väl optimistiskt, kommer säkert att ta fyra till sex veckor, det är ju typiskt mig att vara sen.

mors dag

Hur tackar man och visar sin uppskattning till en person som offrat sina kurvor och krystat ut en genom ett litet hål?

Grattis på mors dag mamma, jag ska prata med min tatuerare om han kan göra något åt bristningarna på magen.

som jag tar mig fram

”Emeli, du har tagit dig fram genom livet tack vare två saker, din charm och din intelligens, INGET annat!”

När jag berättade i terapin vad mamma sagt så sa terapeuten ”ja men det är väl sant”

Jo det ligger väl något i det och med tanke på det där IQ-testet jag gjorde så drar jag slutsatsen att jag alltså måste vara helt kolossalt, ja nästan äckligt charmig.

Daniel

Det här är Daniel, alltså inte Daniel som i min kille utan en helt annan Daniel som drömt om att få vara med på Jakobs blogg men inte förren nu fått sitt genombrott. Jag tycker om den här Daniel, alltså inte som jag tycker om min kille Daniel utan på ett sånt där annat sätt. Han är trevlig och skurade spisen åt mig och Jakob när vi flyttade. Tack, tack!

jag och fimpen

Jag rullar mina egna cigaretter, det gör mig ganska häftig och i kombination med en kort kjol så brukar utfallet i antal ragg bli ganska skapligt. Men det är inte därför jag rullar (fast egentligen är det ju därför när allt kommer omkring), det är för de förmånliga priset och för att smaken blir saftigare.

En av mina terapeuter brukar säga att det måste vara lite meditativt, att jag kan passa på att vara mindful när jag rullar. Det är ju behjärtansvärt att någon orkar försöka se mitt rökande som något positivt men speciellt meditativt är det inte att rulla cigaretter, det är mer som att betala räkningar. Man gör det och försöker samtidigt tänka på annat för att förtränga obehaget.

Hur som helst, det där var bara sidospår, jag skulle komma med en metafor här.

Det kan vara lite svårt att släcka dem, mina cigaretter. Glöden sitter liksom långt in i fimpen och emellanåt ser den släckt ut fast den inte är det. Jag är som en av mina fimpar, ibland ser man inte glöden men jag är seg och verkar ändå aldrig slockna.

Så jag gör alltså ett nytt försök.

Hej igen.

tystnadens förklaring

Nej, jag är icke alls död.

Bara jävligt sjukskriven!

dagsläget

Rolf hatar att bo med mig, han förstår inte alls att jag är den nya mamman.

Min symaskin är kaputt och jag utnyttjar inte det vackra vädret.

tusan.

Men förvirringen i seriedjungeln har lagt sig något, såg fem minuter på six feet under, sen orkade jag inte mer. Kollar på the office istället, ett mycket trevligare program!

Käre Fader

Snälla rara lilla pappa, du är ju en sån händig karl. Skulle du kanske kunna tänka dig att hjälpa mig att bygga lite, alltså skitlite, inget hus utan en nätt liten sängram. Vi gör det på en eftermiddag, låt oss se det som ett projekt som stärker våra band, far och dotterbanden. Det skulle vara så lämpligt.

frikyrklig småstadssoppa

Min kompis kompis bad min klicka på länken och rösta på Tommy Hylsa, han poängterade att det var lite märkligt eftersom vi inte känner varandra men han bad mig ändå och tyckte sedan att jag skulle be alla jag kände att rösta. Jag tror att jag bara har träffat min kompis kompis en gång för flera år sedan och vi är varandras msn-kontakter för att vår gemensamma kompis tycker att det är roligt att göra småjävliga saker med min dator när han kommer åt. En klassiker är att han gör den här sidan till min startsida. Hur som helst, i det här bandet Tommy Hylsa så spelar Olov bas, Olov är Simons storebror och Simon bodde jag med under en period i gymnasiet. Som att det här inte var skäl nog att rösta på Tommy Hylsa så är nu Simon gift med en av mina bästa kompisars storasyster. Den första kompisen (han med den småjävliga humorn) har en flickvän vars blogg är något utöver det vanliga och igår var hans ena lillebror var hemma hos mig och healade både mig och mitt hem. Den yngsta brodern är i sin tur kompis med min lillasyster och brödernas mamma är en av mina terapeuter och dessutom så bor mina föräldrar i den här familjens gamla hus, de bor nuförtiden i min mammas barndomskompis hus och sa jag att pappan är min nya granne?

Nog finns det tillräckligt med kopplingar för att rösta på Tommy Hylsa och visst är mitt sociala nätverk underbart invecklat.

På min gata bor även min lillasysters kompis mamma och mammans pojkvän bodde i samma hus som jag bodde i förut. Förra veckan gick jag in på macken för att kissa eftersom mitt toapapper var slut, tror ni inte att John från sjövik jobbar där, på min nya stammismack!!!

bloggarhumor

Det är kanske lite förfärligt men det är det inte lite typiskt bloggare att göra så här, exponera folk utan att de vet det och vill.

Ursäkta Viktoria men jag hade kul...

här här här här eller bloggen som fick metro att ställa frågan "vet du om att du kan hamna på konsumbloggen?"

tidsfördriven

Jag är en av alla dem som knarkat ”prison break”, allvarig abstinens uppstod när serien gjorde uppehåll för några veckor sedan. Söker febrilt efter substitut, har provat ”Dexter” och nu ”the nine”. Besvikelsen på de nya serierna är enorm, ingen är ens i närheten av prisons sköna balans av tatueringar, amerikanskt hjältemod och allmän brådska. Jag ska börja med ”six feet under” för den serien ska man ju tydligen se men jag tror inte att den kan fylla hela tomrummet. Det finns nog ingen tröst, jag ska nog börja läsa en riktigt tjock bok istället, Dostojevskij eller något annat tungt.

dagens roliga

Det här är en intern grej, kanske så intern att det det bara är jag som skrattar, men jag lovar att jag gör det desto mer...

lite kvällspanik

Ingen panik, världen är inte så ensam och hård som den känns.

Det finns bra folk och mycket bra tabletter.

Lugn och fin, tänk på att det är roligt ibland också, tänk på nått kul nu bara.

Ingen panik.

Och kommer det ändå panik (för det gör det ju) så kom ihåg att den inte är farlig, nästan inget är farligt egentligen.

melodifestivalen

Redan under andra låten beklagar sig mamma över att det är så många låtar, man orkar ju inte titta på alla bidrag. Pappa säger att han hejar på Irland, deras bidrag är jättebra, vi imponeras över hans schlagerkunskaper, ingen av oss är så pålästa som honom inför årets melodifestival. Sen kommer Irland och tjejen kan inte sjunga, pappa är avslöjad, han chansade bara på Irland för att de brukar ju vara bra men det var väl egentligen 10-15 år sedan som Irland var schlagerlandet framför alla länder. Han stänger av ljudet på teven och mamma tycker det är en väl stark reaktion, det är ju ändå melodifestival.

Här i vardagsrummet bedöms låtarna efter antal synliga tatueringar och kjollängd, mamma tycker också att snyggheten spelar in, alltså artisterna bör vara vackra och har de korta kjolar så ska ju benen vara snygga. Makedoniens ben var inte snygga.

När det The Ark kommer så frågar mamma om vi tror att Ola Salo har rakat sig, han har ju inte ett enda hårstrå på bringan! ”Öhh, tycker du att det är dåligt om han gjort det” frågar jag. ”Ja det tycker jag är skitdåligt, män ska absolut inte raka sig, titta på Kalle” säger hon och pekar belåtet på sin håriga karl i soffan.

Serbiens bidrag ser skitnödigt ut men det var en lesbisk kampsång va? ”mmm” Säger mamma med allvar och andakt i blicken, här i vardagsrummet gillar vi sånger med djup och budskap.

Under Storbritanniens bidrag somnar Pappa.

Mamma försöker utan framgång väcka Pappa när Bulgarien slår på trummor.

När det bara är två låtar kvar så kan inte mamma sitta still längre, hon lämnar vardagsrummet. Det gjorde inget, de sista två bidragen var riktigt usla, speciellt när det inte finns någon att diskutera dem med.

I samma stund som tomten kommer in på scenen så kommer mamma tillbaka ”men Karl-Gösta, ska du sova nu, det är ju melodifestival”.

Rösträkningen ser onekligen ganska mörk ut för The Ark, jag skiter i schlagern nu.

Sänghäng

Jag kan ännu bara mobilblogga genom att ta en bild, den senaste tekniken är onekligen lite komplicerad. Här är han i alla fall, i sängen under täcket. Placerar sig gärna där när natten varit lång och äventyrlig, vem gör inte det, han så mänsklig min katt!

Väggen på mitt nya soprum

Ha. Jag kan blogga från min nya mobil, det här kan ju bli hur roligt som helst! Vi älskar nog varandra, min mobil och jag.

russin, vatten och bajs

När jag inte vet vad jag ska säga, skriva eller göra över huvudtaget så brukar jag ibland försöka börja bara precis där jag är.

Just nu dricker jag grönt japanskt körsbärste, ja jag är inte bara en kaffenörd, det blir en hel del te också. När jag berättade för min kompis och personliga alternativ-medicin-man vad jag drack så utbrast han förtvivlat ”men herregud Emeli, du måste dricka vanligt vatten ibland också”.

Nyss åt jag några gamla russin som min syster lämnat på diskbänken. Hon är barnvakt till Rolf när jag är borta. Jag är borta ganska ofta, så hon fått en egen säng här. Gillar skarpt det här med att åka bort, tågresan är bäst. Det är skönt att komma hem sen också, jag älskar den där pusten som drar genom kroppen när man kommer in i hallen. Brukar börja med ett rejält toabesök när jag kommer hem efter en tripp. Det är skönast att skita på sin egen toalett. Kollar posten, öppnar kylskåpet och det är tomt, naturligtvis. Där i den sekunden när jag konstaterar att det inte finns någon mjölk i kylen så brukar jag önska mig bort igen.

nya tider, nya bloggoffer

Jag har internet igen men ingen Jakob att skriva om. Har dock fått ersättning för Jakob, här kommer en presentation med korta fakta om den nye.

Namn: Rolf, lystrar även till Rolfen, Kissen, Gubben och diverse andra dut-i-dutt-läten.

Äter: Friskis helfoder, allt annat innebär hungerstrejk.

Bästa egenskap: låter sig tålmodigt kramas av människor och hundar.

Sämsta egenskap: lämnar efter sig ett tunt men irriterande lager hår över hela lägenheten.

Gjort av Rolf: Fick sina anhöriga att gråta krokodiltårar i en hel julhelg genom att försvinna dagen före julafton och sedan inte höra av sig förrän åtta dagar senare. Försökt väcka sin bakfulla matte genom att klösa henne i ansiktet så svårt att bästisen blev lite rädd. Men allt det där är glömt och förlåtet, nu sover han helst under täcket om han inte frångår regelverket och håller sig ute på nätterna.

ett ont besök

En sköterska låser upp dörren med frostat glas och vi går in. Hon kommer gående i korridoren med en sjal på huvudet, det liknar en turban och hon förklarar att det är en dålig hårdag idag. Vi går in på hennes rum och sätter oss på sängen, hon ler och frågar oss om livet utanför. Jag försöker säga som det är, demonerna finns överallt. Frågar hur hon mår, vet inte varför jag gör det för sorgen i hennes ögon är så uppenbar. Hon ler och säger att det är mycket bättre idag än det var igår. Jag vill säga att det kommer ordna sig, att jag tror på henne och att hon är så mycket vackrare än hon själv ser. En annan sköterska än hon som låste upp dörren kommer in och frågar om vi vill ha kaffe, vi går genom korridoren in i sällskapsrummet. Sköterskan sätter på kaffebryggaren och vi slår oss ner i soffan. Pratar lite om film och tatueringar men inget av det där spelar egentligen någon roll. Det gör ont, jävligt ont och inga filmer eller tatueringar kan ta bort det onda. Jag tror att jag förstår lite grann men jag har inget att säga om det.

jo jag lever fortfarande...

Okej….jag har flyttat nu.

Det var en pärs (tack Sofia och Andreas för hjälpen och släpet) ! Men mitt nya hem är mycket bra, badrummet är bäst!

Har fortfarande inget bredband (bloggar nu skitsnabbt från päronens hammock) men jag jobbar på det. Har tappat bort mobilladdaren också så jag är helt onåbar. Man får skicka ett vykort med posten om man vill ha tag på mig. Tvättiden glömde jag, går därför runt och luktar lite illa. Det är ungefär som vanligt alltså, lite extra rörigt kanske. Ska ta med mig katten hem nu. Hoppas han kommer trivas.

Ja det blir lite tunt med uppdateringar nu innan bredandet är fixat men jag kommer igen, var säker på det!

den nödvändiga prylen

Mina hörlurar började glappa, beställde nya fort som tusan för jag vet inte hur man gör utan att ha musik i öronen när man går utanför dörren. Dagen efter så dög mp3n, den gav fullkomligt upp och ville inte alls vara med längre. Nu kan vi börja snacka panik.

Panik. Panik. panik.

Eftersom telefonen står med ena foten i graven och det bara är en tidsfråga innan den också dör ordentligt så bestämde jag mig för att det bästa måste vara att köpa en sån där modern musikmobil. Egentligen så vill jag ju ha en iPod och ingen telefon alls men jag är inte riktigt mogen för att bli så isolerad som man blir utan telefon.

Sagt och gjort, om 2-7 dagar så kommer den. Till dess fick jag låna Stinas mp3, denna välsignade handlig kommer jag försöka återgälda för resten av mitt liv.

Nu blir det en tid av gröt, blodpudding och stoppade strumpor. Men det gör mig väldigt lite för om 2-7 dagar så har jag en riktigt fin telefon med livsnödvändig musikfunktion!

när Emeli flyttar

Jag har flyttat åtta gånger de senaste sex åren, man tycker att jag borde ha lärt mig det här med flytt, att jag nu är något av ett proffs på att flytta. Men icke! Den nionde gången är allt ett välbekant kaos och jag är mycket, mycket hysterisk.
Jag gör alla de klassiska misstagen, fixar inte tillräckligt med lådor, sorterar inte sakerna ordentligt. Jag har nästan bara lådor med-allt-möjligt, de blir ett helvete att packa upp och komma iordning sen. Räddningen är att jag ändå inte har så mycket saker, i mina finare stunder så har jag ju tagit mig till mig Karen Kingstons råd och gjort mig av med överflödet. Fast idag känns det som att jag kunde slängt ännu mer.

Hennes paradbok ”rensa i röran med feng shui” finns nu i pocket för nästan inga pengar alls, köp den. Allvarligt, gört!