Det var en helt vanlig skitsak. Men jag blev så ledsen, så urbota tokbedrövad.
Övertygad om att jag behövde dö, för så här ledsen kan man inte vara.
Började fundera på begravningen, vilka kommer komma, vilka kläder kommer jag ha på mig i kistan och vilken musik kommer de att spela? Säkert flera Winnerbäcklåtar, hoppas de väljer någon låt med Robyn också, inga psalmer utan mer personlig begravningsmusik vill jag ha!
Blev naturligtvis inte gladare av att tänka på min begravning. I stunden tyckte jag ändå att det var högst logiskt att grunna lite på eftersom det allt som oftast blir en begravning efter att man dött.
Sträcker mig efter telefonen, vet ju vad jag ska göra nu. Behöver inte leva, ska bara ringa lite innan jag dör. Jag betar av numren på nöd-nummer–listan, tredje personen svarar. Tårkanalerna fylls och svämmar över, fylls och svämmar över. Jag är så sjukt olycklig.
En sak i taget, inte tänka på döden och absolut inte på livet. Tar en dusch och låter badrumslampan vara släckt, för inte fan ska jag behöva se på mig själv naken nu, det finns bekymmer så det räcker.
Har inte slutat gråta, det var en helt vanlig skitsak.
Men jag dör inte, det har jag ju aldrig gjort.
onsdag 6 juni 2007
en stark känsla av ledsenhet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är okej att vara ledsen. Det är en fullkomligt naturlig reaktion. Och ibland, ibland reagerar vi mer än andra på saker som händer, eller inte händer. Jorden går inte under, det bara svartnar ett tag, sedan tänder någon ett ljus och frågar varför du sitter i mörkret alldeles ensam när du är ledsen och behöver tröst, hon bjuder och kaffe och bullar, ger dig en näsduk och lite lagomt med mänsklig beröring. Sedan är allt bra igen, sådär bra som det kan bli efter gråt och mörker och huvudvbryderier.
Du är som en helt vanlig människa * 10. Reaktionen är riktig för dig. Andas, gör en sak i taget, döm inte, acceptera, självtröst. Gör det bästa av situationen, vilket förmodligen är att gråta, bädda ner dig och snora i täcket.
Kram
jag håller verkligen med märta. det var så bra och klokt skrivet....
söta fina människa!! det är du!!
jag känner dig inte särkilt väl emeli..jag vet inte ens vad du gillar för smågodis. men jag vet ändå, att du har fångat min uppmärksamhet(som vän), genom ditt sätt att vara,de få gånger jag träffat dig.du är ett guldkorn,det är svårt att INTE tycka om dig!!!
jag skickar en storSTOR cyberkram
frida
Skicka en kommentar