måndag 11 juni 2007

Danil äter mammas potatis (på en bädd av salt)

Träffade Blorre och Kajsa i fredags, ett urtrevligt par. Jag beklagade mig lite över att det faktum att Daniel ännu inte träffat mina föräldrar och att jag snart inte kan tygla min mammas oerhörda nyfikenhet kring honom längre.

De rådde mig att göra pinan kort, få det gjort snabbt och snart. Som att rycka ett plåster sa de och de borde ju veta, superparet Blorre och Kajsa.

Så igår gjorde vi det, åt söndagsstek hos föräldrarna.

Skakad av upplevelsen gick vi sedan under allvarsam tystnad hem. Men så efter några minuter öppnade Daniel munnen och sa ”bra att Tor och Stina var där, de är bra”. Då blev jag våldsamt kär.

Det är klart att man gärna ser att det funkar med föräldrarna men funkar det inte med Tor och Stina då är det ju faktiskt nästan ingen ide att fortsätta.

Men det ser ju lovande ut det här, Daniel har även börjat öva på att ropa ”Råååååoålf” med den speciella tonartshöjningen jag utvecklat.

2 kommentarer: