måndag 2 juli 2007

Emelis inre samtal

Hörru min kära jävla bitterfitta, nu får du fan ta och skärpa dig! Sluta upp med att vara svårmodig och skriv något istället.

Nej tack, kommer inte på fråga.

Men det är inte rimligt, har vi inte lärt oss mer? Så mycket terapi och ändå blir det så här.

Håll käft.

hallå…

Alla stora konstnärer är sjuka i huvudet och ändå krystar de ur sig klassiker och allmän kreativitet, jag ska ju bara skriva ett blogginlägg. Hur svårt kan det vara?

För svårt och föresten så vill jag inte heller.

hallå…

Men det var väl själva sjutton va jobbig jag är, sy något istället då. Det blir ju bättre om vi gör något, det vet vi allihop.

Sy?

Ja du vet, fålla, nåla, pressa och sy. Det är mycket enkelt, gör gardinerna till exempel. Har inte vi påstått oss vara något slags feng shui orakel, då ska man väl för fan ha gardiner.

Ja det är förfärligt, jag vet…

hallå ursäkta, får jag säga en sak?

Va fan vill du?

Jo jag tänkte bara på de där bilderna som Hanna tagit på mig, de var ganska fina. Alltså jag menar att jag blir ganska bra bild, typ söt.

Äh fy fan va utseendefixerad jag är, skärpning nu Emeli!

Det är övergående, snart är jag gammal och rynkig, inget att hänga upp sig på.

Men gör något nu då!

Jag gör ju jättemånga saker, sluta tjata.

Vad gör jag då, mer än att sitta i sängen och leka apatisk?

Dricker kaffe, läser aftonbladets bantartips på nätet och så röker jag ganska mycket ovan på det.

*gäsp* lägg ner nu, klicka på Word och skriv ett inlägg istället.

nej

lägg upp en bild på den nya tatueringen, asballt ju!

Shhhh. Tänk på att mamma läser, det här inlägget innehåller redan tillräckligt många fula ord.

Men tatueringen är ju jättefin, det är ju inte samma sak som svordomar.

Haha, försök övertyga Mamma om det!
Skriv om något som känns aktuellt. Skriv om döden, vi vet ju att jag tänker på
den.


Jag tänker inte alls på döden, är väl inget jävla offer med låg serotonin halt i hjärnan heller.

Nähe så kan jag ärligt säga till mig själv att jag inte sitter där i sängen och hoppas på att taket ska rasa ner i huvudet på mig så jag dör till följd av de svåra skallskadorna jag får av all betong som ligger över mig?

Men hörru, det kanske blir bättre med en ny tatuering.

Käften då, har ju bloggat nu. Kan inte jag bara få vara ifred nu, försöker faktiskt läsa en bok här.

Äh du försöker bara mörka apatin med den där boken.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag önskar att jag kunde säga att allt löser sig till slut och blir jättebra, men jag tänker inte ljuga, varken för dig eller mig själv.

Gör det som känns bra för dig, läs en bok, sov, drick kaffe, rök sjuhundra cigaretter om dagen, om det är det du vill och känner att du klarar av just nu. Men försök att lägga till en liten promenad, unna dig en kaffe på ett fik, gå till Ica maxi och köp lite frukt, ta en tur runt kvarteret och spionera på grannarna bakom solglasögon, och försök att skratta lite, små le!

Anonym sa...

skönt. är det fler än jag som har såna här diskussioner i huvet. ;-)

gollum