Ja det är en jävla glamour nu hörrni. Fick ju panik över det här med stureplansfesten på lördag, så jag panikhandlade stövletter. 200 spänn. Men i mörkret ser man inte att det är fejkskinn tänkte jag.
Idag lossnade klacken. Pappa limmade. Ja ni hör att jag kommer ha svårigheter med att smälta in. Bara för att jävlas med mig så beslutade kosmos och övriga högre makter att ge mig mens också. Just nu. Åh va härligt och bra.
Blöder ymnigt från könet och känner mig som en fet ponny.
Men det sitter ju bara i huvudet, kan ju inte vara så, tänkte jag och provade ”den lilla svarta”, som jag köpt när H&M hade realisation förra året. Det är en fantastisk klänning, brukar trolla bort former och kilon så jag ser lite halvanorektisk ut. Det måste ju ändå gå hem hos de där innefolket, att se smalast ut.
Ha. Min kropp är inte alls med på noterna. Klänningen har aldrig suttit så märkligt. Det är som att fläsket flyttat sig från rumpan upp på magen. Ser ut som ett svältande barn från Afrika i den.
Kul. Bra. Nu kör vi. Nykter har jag tänkt vara också. Ni fattar. Fy fan.
fredag 4 april 2008
onsdag 2 april 2008
stureplansstekarfesten
Jag har en kille, honom tycker jag om.
Ja jag tycker faktiskt om honom så pass mycket att jag tackat ja till att följa med honom som bihang till hans kompis 30års fest.
Vadå, det är väl ingen uppoffring tänker ni.
Ha.
Ni har inte träffat kompisen eller hört om arrangemanget. Det har jag, kompisen är väldigt trevlig, ganska lik min kille så jag har egentligen inget emot honom alls.
Men.
Han råkar vara ganska tät, för att inte säga så pass tät att han hyr en resturang inklusive kock och allt för sitt födelsedagskalas.
Jag inser ju att man inte behöver vara miljardär för att göra något dyligt men jag är uppfostrad av en komunist och försörjer mig just nu på att vara ett halvt sjukskrivet cafebiträde. I min värld bjuder man på tårta när man fyller år. Det är inget jag direkt lider av. Tyckte också till en början att det lät roligt att gå på en sån där lite "finare" fest.
Men när min kille sa att det är lämpligt om jag tar på mig något annat än jympaskor och liksom anstränger mig lite så blev det panik i min ständigt halvpanka lilla värld.
Jag är ett sånt klockrent stureplansblåbär. Hur ska jag ha palestinasjalen så det ser trendigt och lite lagom rikt ut?
Herregud. Hatar att klä upp mig under press. Min bästis som även är make up artist brukar hjälpa till och stötta i såna här situationer. Hon är för tillfället i Ryssland och kan alltså inte bära mig igenom detta elände.
Ni måste hjälpa mig. Stå på min sida och tänka goda tankar. Så jag ser representabel och halvrik ut.
Shit. Jag vill inte.
Ja jag tycker faktiskt om honom så pass mycket att jag tackat ja till att följa med honom som bihang till hans kompis 30års fest.
Vadå, det är väl ingen uppoffring tänker ni.
Ha.
Ni har inte träffat kompisen eller hört om arrangemanget. Det har jag, kompisen är väldigt trevlig, ganska lik min kille så jag har egentligen inget emot honom alls.
Men.
Han råkar vara ganska tät, för att inte säga så pass tät att han hyr en resturang inklusive kock och allt för sitt födelsedagskalas.
Jag inser ju att man inte behöver vara miljardär för att göra något dyligt men jag är uppfostrad av en komunist och försörjer mig just nu på att vara ett halvt sjukskrivet cafebiträde. I min värld bjuder man på tårta när man fyller år. Det är inget jag direkt lider av. Tyckte också till en början att det lät roligt att gå på en sån där lite "finare" fest.
Men när min kille sa att det är lämpligt om jag tar på mig något annat än jympaskor och liksom anstränger mig lite så blev det panik i min ständigt halvpanka lilla värld.
Jag är ett sånt klockrent stureplansblåbär. Hur ska jag ha palestinasjalen så det ser trendigt och lite lagom rikt ut?
Herregud. Hatar att klä upp mig under press. Min bästis som även är make up artist brukar hjälpa till och stötta i såna här situationer. Hon är för tillfället i Ryssland och kan alltså inte bära mig igenom detta elände.
Ni måste hjälpa mig. Stå på min sida och tänka goda tankar. Så jag ser representabel och halvrik ut.
Shit. Jag vill inte.
måndag 24 mars 2008
vårfint
Jag har städat i två dagar, nu är det så fint att jag knappt vågar röra mig.
Har en förmåga att stöka till mycket snappt nämnligen.
Har en förmåga att stöka till mycket snappt nämnligen.
lördag 22 mars 2008
någonstans i vår genuppsättning borde det bo en optimist
Påskmiddag i föräldrarnas nya hus ute på landet. Det snöar på ett sätt så det inte undgår någon. Vi äter sill, ägg och dricker kaffe till mormors daimtårta. Helt okej trevligt, som det brukar vara.
Men det dröjer inte så värst lång tid innan vi känner oss färdiga med dålig täckning på mobilen och längtar hem. Det är inte så långt in till stan, bara två mil och vi kan åka med Morfar och Mormor.
Sikten sträcker sig dryga metern framför motorhuven och vi har inte tajmat plogbilen.
Som små tysta ljus sitter vi i baksätet och ångrar djupt att ingen av oss fått tummen ur arslet och fixat körkort. Även om vår Morfar är fräsch för sin ålder så är han ändå över 80 år.
Egentligen snöar det på ett sånt sätt så att det är ganska olämpligt för alla att köra bil, oavsett ålder.
- se så fint och mjukt snön faller, säger Morfar utan att alls verka bekymrad över att snö är typ det ENDA man ser.
Vi åker vidare och i baksätet mummlas böner till högre makter.
- Haparanda, där svängde vägen men inte jag. ropar Morfar glatt och börjar berätta en anekdot från sin ungdom när hans kompis piloten körde in i en lycktstolpe.
- vi har inte bråttom Morfar, ta det lugnt försöker jag när han ökar hastigheten lite på en vägsnutt som nästan verkar plogad...
- nej man jag känner mig inte stressad alls över det här, jag tycker till och med att det är lite roligt, skrockar han.
Men det dröjer inte så värst lång tid innan vi känner oss färdiga med dålig täckning på mobilen och längtar hem. Det är inte så långt in till stan, bara två mil och vi kan åka med Morfar och Mormor.
Sikten sträcker sig dryga metern framför motorhuven och vi har inte tajmat plogbilen.
Som små tysta ljus sitter vi i baksätet och ångrar djupt att ingen av oss fått tummen ur arslet och fixat körkort. Även om vår Morfar är fräsch för sin ålder så är han ändå över 80 år.
Egentligen snöar det på ett sånt sätt så att det är ganska olämpligt för alla att köra bil, oavsett ålder.
- se så fint och mjukt snön faller, säger Morfar utan att alls verka bekymrad över att snö är typ det ENDA man ser.
Vi åker vidare och i baksätet mummlas böner till högre makter.
- Haparanda, där svängde vägen men inte jag. ropar Morfar glatt och börjar berätta en anekdot från sin ungdom när hans kompis piloten körde in i en lycktstolpe.
- vi har inte bråttom Morfar, ta det lugnt försöker jag när han ökar hastigheten lite på en vägsnutt som nästan verkar plogad...
- nej man jag känner mig inte stressad alls över det här, jag tycker till och med att det är lite roligt, skrockar han.
onsdag 19 mars 2008
Dagen knepiga...
From: xx@hotmail.com
To: xx@hotmail.com
Subject: DU ÄR UTMANAD!
Date: Wed, 19 Mar 2008 10:15:47 +0000
dagens utmaning!
skriv ner 10 saker som du tycker om hos dig själv. inte utseende utan personlighet och sätt...Innan 00.00 ska det va klart...annars blir det böter....
Puss
Mitt svar
hahaha.
ok listan på 10 bra grejer med mig.
1. jag har hög moral, skulle aldrig sno saker eller fuska med statens bidragsystem.
2. jag är följsam, har lätt för att bli intresserad av saker och kan anpassa mig i många olika situationer.
3. jag har en ganska positiv syn på världen, tror att kärleken är störst och att det ordnar sig, liksom.
4. jag är levande, likgiltighet är en mycket sällsynt sak i mig.
5. jag är kreativ och konstnärlig, gillar min känsla för form och skönhet.
6. jag kan bokstavligen säga nej till knark.
7. jag tar inte lycka för givet. blir glad, tacksam och uppmärksam när jag INTE har ångest, tror att många andra mest lägger märke till sin sinnesstämning när de mår dåligt och inte när de mår bra eller "som vanligt".
8. jag kan vara jävligt charmig när jag lägger den sidan till.
9. jag är bra på att hitta de bästa vännerna att ha omkring mig, de är ju inte alla som skulle ge mig den här utmaningen. skulle aldrig hänga med folk som inte gav mig nyttig kärlek!
10. jag kämpar, försöker och strävar!!!
nu är det din tur! ge mig, ge mig 10 grejer med dig NU!
Nu för jag vidare denna utmaning till mina enda men trogna läsare (andra läsare är naturligtvis också välkommna men innan ni gett väsen av er så utgår jag från att ni inte finns)
Frida och Sofia, svara i komentarsfältet eller på min mail.
puss på er!
From: xx@hotmail.com
To: xx@hotmail.com
Subject: DU ÄR UTMANAD!
Date: Wed, 19 Mar 2008 10:15:47 +0000
dagens utmaning!
skriv ner 10 saker som du tycker om hos dig själv. inte utseende utan personlighet och sätt...Innan 00.00 ska det va klart...annars blir det böter....
Puss
Mitt svar
hahaha.
ok listan på 10 bra grejer med mig.
1. jag har hög moral, skulle aldrig sno saker eller fuska med statens bidragsystem.
2. jag är följsam, har lätt för att bli intresserad av saker och kan anpassa mig i många olika situationer.
3. jag har en ganska positiv syn på världen, tror att kärleken är störst och att det ordnar sig, liksom.
4. jag är levande, likgiltighet är en mycket sällsynt sak i mig.
5. jag är kreativ och konstnärlig, gillar min känsla för form och skönhet.
6. jag kan bokstavligen säga nej till knark.
7. jag tar inte lycka för givet. blir glad, tacksam och uppmärksam när jag INTE har ångest, tror att många andra mest lägger märke till sin sinnesstämning när de mår dåligt och inte när de mår bra eller "som vanligt".
8. jag kan vara jävligt charmig när jag lägger den sidan till.
9. jag är bra på att hitta de bästa vännerna att ha omkring mig, de är ju inte alla som skulle ge mig den här utmaningen. skulle aldrig hänga med folk som inte gav mig nyttig kärlek!
10. jag kämpar, försöker och strävar!!!
nu är det din tur! ge mig, ge mig 10 grejer med dig NU!
Nu för jag vidare denna utmaning till mina enda men trogna läsare (andra läsare är naturligtvis också välkommna men innan ni gett väsen av er så utgår jag från att ni inte finns)
Frida och Sofia, svara i komentarsfältet eller på min mail.
puss på er!
tisdag 11 mars 2008
när kroppen minns
Ont. Det gör ont i hela kroppen. Inte smärta, inte för kallt eller för varmt utan bara ogripbart ont. Det liksom kliar innanför skinnet och jag vill ut. Ut ur den här kroppen, den är inte bra, passar inte mig, gör bara ont.
Ingen ångest, inga tårar. Det sitter i kroppen, den skriker fast jag är tyst. Vi förstår inte varandra, jag och kroppen.
Det är som att den minns, håller fast vid det där som jag sedan länge glömt, gömt eller tappade bort.
Jag vill inte komma ihåg, vill inte veta hur det kändes.
Kroppen känner, som om det hände igen, just nu.
Ingen ångest, inga tårar. Det sitter i kroppen, den skriker fast jag är tyst. Vi förstår inte varandra, jag och kroppen.
Det är som att den minns, håller fast vid det där som jag sedan länge glömt, gömt eller tappade bort.
Jag vill inte komma ihåg, vill inte veta hur det kändes.
Kroppen känner, som om det hände igen, just nu.
söndag 9 mars 2008
Som min terapeut skulle sagt -Hur kan du jobba på det här då?
Ibland känner man kärlek, stark kärlek för någon annan.
Det är så fint, när man fylls av en varm känsla och blir lycklig över att en annan människa finns.
Att just jag har just den här fantastiska människan i mitt liv.
Det händer ganska ofta när jag känner den här känslan att jag liksom snetänder på den. Jag börjar skämmas och känna mig dum. Blir orolig för att jag inte är värd den här personen och att jag inte är snäll nog mot den. Jag är förmodligen för självcentrerad, jag ser inte att han/hon håller på att tröttna på mig. Jag har inte tagit hand om kärleken och relationen.
Det spelar liksom inte någon roll om det är mina syskon som stått ut med mig hela livet eller en nyare vän. Jag blir så rädd och övertygad om att jag inte tagit hand om kärleken, är inte egentligen värd den.
Det är så fint, när man fylls av en varm känsla och blir lycklig över att en annan människa finns.
Att just jag har just den här fantastiska människan i mitt liv.
Det händer ganska ofta när jag känner den här känslan att jag liksom snetänder på den. Jag börjar skämmas och känna mig dum. Blir orolig för att jag inte är värd den här personen och att jag inte är snäll nog mot den. Jag är förmodligen för självcentrerad, jag ser inte att han/hon håller på att tröttna på mig. Jag har inte tagit hand om kärleken och relationen.
Det spelar liksom inte någon roll om det är mina syskon som stått ut med mig hela livet eller en nyare vän. Jag blir så rädd och övertygad om att jag inte tagit hand om kärleken, är inte egentligen värd den.
lördag 8 mars 2008
ha! nu bloggar jag lite i smyg
Det här är helt enkelt något jag blir lite gladare av.
Idag behöver jag allt glatt jag kan få, det är en sån där mörkerdag.
Men jag har ju inte haft borderline på hela veckan så det var väl läge för en lite självmordsbenägen dag idag.
Dricker kaffe, en fantastisk dryck. Jag kissar ofta brunt, kroniskt vätskebrist. Det är inget jag lider av, kaffe har bara positiva effekter på min kropp.
Jag har börjat på yoga och ibland sneglar jag på feng shuiböckerna också, det är ju alltid nått.
Idag behöver jag allt glatt jag kan få, det är en sån där mörkerdag.
Men jag har ju inte haft borderline på hela veckan så det var väl läge för en lite självmordsbenägen dag idag.
Dricker kaffe, en fantastisk dryck. Jag kissar ofta brunt, kroniskt vätskebrist. Det är inget jag lider av, kaffe har bara positiva effekter på min kropp.
Jag har börjat på yoga och ibland sneglar jag på feng shuiböckerna också, det är ju alltid nått.
lördag 6 oktober 2007
torsdag 4 oktober 2007
utvärdering av årets födelsedag
För att vara min födelsedag så var onsdagen ovanligt trevlig. De var så många som ringde. Roligast var Farmor, vi pratade om den inkompetenta och fullständigt urusla hemtjänsten. Anar vart jag fått mitt temperament ifrån…
Högstadiebästisen började ringa på förmiddagen och fortsatte ända till sent på kvällen tills jag äntligen svarade. Tog det inte personligt, antog att jag låg i fosterställning och var sorgsen över att fylla år. Det är så fint med folk som inte ger upp på en!
Försöker tänka på att det fortfarande finns folk som är äldre än mig. Tänk på de som är trettio till exempel, snacka om att stå med ena foten i graven! Så länge jag håller mig borta från min syster så kan jag känna mig fortsatt ung och modern.
Högstadiebästisen började ringa på förmiddagen och fortsatte ända till sent på kvällen tills jag äntligen svarade. Tog det inte personligt, antog att jag låg i fosterställning och var sorgsen över att fylla år. Det är så fint med folk som inte ger upp på en!
Försöker tänka på att det fortfarande finns folk som är äldre än mig. Tänk på de som är trettio till exempel, snacka om att stå med ena foten i graven! Så länge jag håller mig borta från min syster så kan jag känna mig fortsatt ung och modern.
onsdag 3 oktober 2007
måndag 1 oktober 2007
dagens kris - bloggkris
Om Det är något jag tycker att man som bloggare ska undvika in i det längsta så är det att skriva OM sin blogg PÅ sin blogg. Ibland måste man. Men att göra det två gånger på en vecka, det är väl i det närmsta spöstraffbefogat.
Ta fram piskorna för nu syndar jag.
Herregud vilken bloggkris jag har! Vad vill jag, vad gör jag och varför? Jo men jag brukade känna att det blev bra. Jag skrev och blev lite gladare. Nu har jag inte blivit glad efter att ha skrivit ett inlägg på skitlänge.
Borde ha gjort som Schulmans, slutat när jag var som bäst, med flaggan i topp. Men det var ju i våras som jag var som bäst. Skulle jag sluta nu så blir det senaste halvårets bloggande bara som en lång svår dödsryckning. Vill komma upp till det där finfina flödet jag hade i mars, sen kan jag sluta igen.
Varför blir inte inläggen lika bra längre då? Naturligtvis har jag analyserat det!
1. Jag vet att jag kan. Det är så typiskt mig, allt jag blir lite bra på måste jag genast sluta med eller utveckla ångest kring. Man kan ju inte riskera att bli framgångsrik och lycklig liksom.
2. Mitt liv har blivit rörigt på ett sätt jag inte alls var beredd på. Har tappat hoppet och vill dö så mycket att jag förvånar mig själv. Känner mig vilsen som en tonåring fast jag har längre bröst, livserfarenhet och egen lägenhet. Det har blivit svårt att hålla distans och inte ta sig själv på så stort allvar.
3. Det är mycket roligare att hångla än att blogga. Jag Vet. Skittöntigt! Glider allt längre ner i seriösa-kärleks-relations-träsket, börjar uppvisa beteenden som skrämmer mig. I helgen råkade jag och min bästis umgås tillsammans med våra killar, naturligtvis under alkoholiserade former. Men ändå.
Ta fram piskorna för nu syndar jag.
Herregud vilken bloggkris jag har! Vad vill jag, vad gör jag och varför? Jo men jag brukade känna att det blev bra. Jag skrev och blev lite gladare. Nu har jag inte blivit glad efter att ha skrivit ett inlägg på skitlänge.
Borde ha gjort som Schulmans, slutat när jag var som bäst, med flaggan i topp. Men det var ju i våras som jag var som bäst. Skulle jag sluta nu så blir det senaste halvårets bloggande bara som en lång svår dödsryckning. Vill komma upp till det där finfina flödet jag hade i mars, sen kan jag sluta igen.
Varför blir inte inläggen lika bra längre då? Naturligtvis har jag analyserat det!
1. Jag vet att jag kan. Det är så typiskt mig, allt jag blir lite bra på måste jag genast sluta med eller utveckla ångest kring. Man kan ju inte riskera att bli framgångsrik och lycklig liksom.
2. Mitt liv har blivit rörigt på ett sätt jag inte alls var beredd på. Har tappat hoppet och vill dö så mycket att jag förvånar mig själv. Känner mig vilsen som en tonåring fast jag har längre bröst, livserfarenhet och egen lägenhet. Det har blivit svårt att hålla distans och inte ta sig själv på så stort allvar.
3. Det är mycket roligare att hångla än att blogga. Jag Vet. Skittöntigt! Glider allt längre ner i seriösa-kärleks-relations-träsket, börjar uppvisa beteenden som skrämmer mig. I helgen råkade jag och min bästis umgås tillsammans med våra killar, naturligtvis under alkoholiserade former. Men ändå.
fredag 28 september 2007
Kinderägg och andra lätt komplicerade grejer
Här sitter jag på tåget och har just avnjutit mitt senaste kinderägg (byggsats med klistermärken, dubbeltur). När jag är framme i uppsala så kommer det nästan att vara mitt i natten, jag ska då ringa till min sovande pojkvän och be honom gå ner och öppna porten. När vi sen kommer upp i lägenheten så ska jag sätta mig i köket och i all tysthet sticka. Imorgon kommer jag ta 8tåget hem igen. Allt detta är en del i en livsavgörande uppgift jag fick av en psykolog idag. Men mer om det en annan gång. God natt kära människor!
torsdag 27 september 2007
Låt fredagen gå i rött
För alla som tycker att munkarna verkar trevligare än militärregimen i Burma kan det vara en fin grej att klä sig i rött imorgon.
Så. Då kör vi väl på det.
Röd är ju för övrigt också extraprisernas, sexet och julens färg.
Men inte imorgon är singnalerar alltså din röda tröja munkstöd.
Så. Då kör vi väl på det.
Röd är ju för övrigt också extraprisernas, sexet och julens färg.
Men inte imorgon är singnalerar alltså din röda tröja munkstöd.
onsdag 26 september 2007
satans jävel som inte älskar min blogg
Klockan precis blivit 02.03, mitt i natten och jag kan inte sova. Beror förmodligen på att det är väldigt viktigt att jag inte försover imorgon. När jag ska ha gruppterapi på förmiddagen så är det himla lämpligt att vara utsövd.
Så det är väl inte så konstigt att jag inte kan sova just inatt.
Surfar planlöst runt på bloggar och kollar statistiken på mina egna, ser att en blogg jag aldrig varit in på länkat mig och blir ju sjukt nyfiken på vem det är.
När jag förstår varför han länkat mig så blir jag genast djupt tacksam för att jag inte har fler läsare än jag har. Det måste vara så svårt att heta Schulman, hantera all möjlig och omöjlig kritik.
Alltså mitt mål har från början varit att skriva roligt eller när jag är på poetiskt humör, skriva vackert. Men oftast roligt. Jag vill att man ska le lite när man läst klart ett inlägg. Ibland blir det ändå deppigt men jag tycker att jag för det mesta att jag lyckas knorra till det och lätta upp texter även om de finns någon självmordsbenägen grej där i raderna.
Till SCHMER personligen.
1. Jag är ledsen att du råkade surfa in på min blogg och blev deppig, det är absolut inte min avsikt med mitt bloggande att folk ska må dåligt och inte vilja kasta frisbee.
2. Jag är sjuk i huvudet. Det är lika svårt för mig att ”rycka upp mig” som för en diabetiker att få sin kropp att börja producera eget insulin.
3. Ja jag tycker det är synd att jag mår som jag gör, tycker synd om mig själv. Vad är egentligen dåligt med att man tycker synd om sig så länge det inte förlamar ens handlingskraft att försöka förändra sitt liv och sitt mående?
Nej nu jävlar ska jag våldssova och drömma om att kasta frisbee med vänner!
Så det är väl inte så konstigt att jag inte kan sova just inatt.
Surfar planlöst runt på bloggar och kollar statistiken på mina egna, ser att en blogg jag aldrig varit in på länkat mig och blir ju sjukt nyfiken på vem det är.
När jag förstår varför han länkat mig så blir jag genast djupt tacksam för att jag inte har fler läsare än jag har. Det måste vara så svårt att heta Schulman, hantera all möjlig och omöjlig kritik.
Alltså mitt mål har från början varit att skriva roligt eller när jag är på poetiskt humör, skriva vackert. Men oftast roligt. Jag vill att man ska le lite när man läst klart ett inlägg. Ibland blir det ändå deppigt men jag tycker att jag för det mesta att jag lyckas knorra till det och lätta upp texter även om de finns någon självmordsbenägen grej där i raderna.
Till SCHMER personligen.
1. Jag är ledsen att du råkade surfa in på min blogg och blev deppig, det är absolut inte min avsikt med mitt bloggande att folk ska må dåligt och inte vilja kasta frisbee.
2. Jag är sjuk i huvudet. Det är lika svårt för mig att ”rycka upp mig” som för en diabetiker att få sin kropp att börja producera eget insulin.
3. Ja jag tycker det är synd att jag mår som jag gör, tycker synd om mig själv. Vad är egentligen dåligt med att man tycker synd om sig så länge det inte förlamar ens handlingskraft att försöka förändra sitt liv och sitt mående?
Nej nu jävlar ska jag våldssova och drömma om att kasta frisbee med vänner!
måndag 24 september 2007
i meningslöshetens land
Ni vet den där känslan av meningslöhet. Ibland är den så påträngande, total och fullständig. Man blir i det närmsta förvånad över att hjärtat fortsätter pumpa runt blodet i ådrorna, märker inte kroppen hur tröstlöst och onödigt allt är?
Nyper mig själv i låret för att känna något annat.
Det är sannerligen inte lätt när det är svårt och man försöker ändå.
Nyper mig själv i låret för att känna något annat.
Det är sannerligen inte lätt när det är svårt och man försöker ändå.
torsdag 20 september 2007
En riktig kärleksgåva
Jag gav mobilsmycket till daniel, han lovade motvilligt att använda det resten av dagen, bara för att jag är så ledsen just nu...
Vilka väsentligheter
Idag har jag gjort ett mobilsmycke till telefonen. Gud så meningsfullt mitt liv är!
måndag 17 september 2007
i huvudet på en bloggare
I natt drömde jag att ploggportalen.se hade kraschat, ja det fanns allstå ingen datanörd i världen som kunde rädda sidan. Det var helt kört för bloggportalen och bloggvärden var i chock.
Vet inte vad som är värst, att jag drömde detta och inser att jag borde skaffa mig ett liv IRL eller att jag vaknade 13.30.
Sen undrar ni kanske varför jag nu har två bloggar, det undrar faktiskt jag också. Det är verkligen ogenomtänkt!
Alltså jag trodde att jag tänkte och tanken var ungefär att jag för det första ville skriva en blogg som inte mamma läste och för det andra att min syster skulle uppdatera så ofta att jag skulle kunna skaffa mig det där livet IRL, ni vet.
Vidare tänkte jag kanske avrunda den här bloggen, skriva några långa prettoinlägg om min sjukdomshistoria och om min väg mot tillfrisknande.
Problemet är att mamma läser den nya bloggen och jag är fortfarande ofrisk vilket gör det svårt att skriva om tillfrisknandet.
Den nya bloggen känns inte heller riktigt bra, alltså fattar ni till exempel den här grejen med almodovar i nya bloggen? Nej just det. Stina vågar inte skriva heller, hon får prestationsångest när hon tänker på hur bra jag skriver säger hon. Skitunge. Hon borde känna mig så bra att hon fattade att jag ALDRIG skulle skriva en blogg tillsamans med någon som var sämre än mig själv. Jag gör helt enkelt inte sånt!
Har inget officepaket eller vad det heter till den här nya datorn. Ska ju typ försöka fixa det innan årets slut, kan nog inte tänka mig att hålla på med något tråkigare och då tar det tid för Emeli att få tummen ur analen och göra det. Men varje gång jag ska skriva (2-3 gånger om dagen) så skär det i hjärtat när jag kommer på att jag inte har word.
Ja ni märker, bloggproblem är låtsasproblem men de är ändå jävliga.
Vet inte vad som är värst, att jag drömde detta och inser att jag borde skaffa mig ett liv IRL eller att jag vaknade 13.30.
Sen undrar ni kanske varför jag nu har två bloggar, det undrar faktiskt jag också. Det är verkligen ogenomtänkt!
Alltså jag trodde att jag tänkte och tanken var ungefär att jag för det första ville skriva en blogg som inte mamma läste och för det andra att min syster skulle uppdatera så ofta att jag skulle kunna skaffa mig det där livet IRL, ni vet.
Vidare tänkte jag kanske avrunda den här bloggen, skriva några långa prettoinlägg om min sjukdomshistoria och om min väg mot tillfrisknande.
Problemet är att mamma läser den nya bloggen och jag är fortfarande ofrisk vilket gör det svårt att skriva om tillfrisknandet.
Den nya bloggen känns inte heller riktigt bra, alltså fattar ni till exempel den här grejen med almodovar i nya bloggen? Nej just det. Stina vågar inte skriva heller, hon får prestationsångest när hon tänker på hur bra jag skriver säger hon. Skitunge. Hon borde känna mig så bra att hon fattade att jag ALDRIG skulle skriva en blogg tillsamans med någon som var sämre än mig själv. Jag gör helt enkelt inte sånt!
Har inget officepaket eller vad det heter till den här nya datorn. Ska ju typ försöka fixa det innan årets slut, kan nog inte tänka mig att hålla på med något tråkigare och då tar det tid för Emeli att få tummen ur analen och göra det. Men varje gång jag ska skriva (2-3 gånger om dagen) så skär det i hjärtat när jag kommer på att jag inte har word.
Ja ni märker, bloggproblem är låtsasproblem men de är ändå jävliga.
tisdag 11 september 2007
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
