måndag 3 september 2007

Frida Ekman

Det sprakar om henne, man kan inte låta bli att förundras, hur blev hon så sprudlande? Hon är så modig. Följer sin dröm och gör vad som krävs för att den ska bära ekonomisk frukt. Köra bil i Stockholm, när man egentligen knappt vågar köra bil alls! Frida kan konsten att bry sig och få en att känna sig uppskattad. Det är brev, sms, mms, vykort och små finurliga presenter. Jag är ju bara hennes killes gamla kompis tänkte jag i början. Men hon gav sig inte, breven fortsatte dimpa ned i bervinkastet och hon är nu en av väldigt få människor som fortfarande bemödar sig med att ta reda på min nya adress. "jag har uppdaterat din adress 6 gånger sedan vi lärde känna varandra Emeli, du flyttar så ofta". Och det känns ju tryggt, att hur många gånger jag än flyttar så finns det ändå en person som vet var jag bor. Hon är en sån man gärna har omkring sig. Hon är en sån man inte glömmer och en sån man vill prata ostört med i flera timmar.

Jag trodde faktiskt att det var ett tag kvar till den 3 september för jag hade planerat att skicka ett kort, men nu var det plötsligt idag och jag får göra det på mitt sätt. bloggsättet.

1 kommentar:

Anonym sa...

emeli,va ska jag säga?

du fick mig att grina just precis.

jag är typ äldst i hela världen o har årldernojja så det förslår.
och så får jag detta fina!!!

och av alla brev du kommer att få framöver så förtjänar du tusen o åter tusen igen-för det är DU värd!

tack för att du finns.

puss

f