nu bloggar vi lite ordentligt

Nej nu får det fan i mig vara nog! Den senaste tiden har jag nästan bara villat dö och detta har varit min anledning till att inte blogga så ofta. Nu frågar jag mig själv om det är en bra anledning till att blogga som en lat och tråkig medelambitiös bloggare.

NEJ.

Ångest och dödslängtan är väl utmärkta teman för massa inlägg. Hädanefter kommer ständiga uppdateringar, detaljer och stora insikter, precis som förr. Det här klarar vi, jag älskar er och ni älskar ju mig.

Min terapeut tycker att jag ska försöka leva en så normal tillvaro som möjligt, ta in teven från förrådet, ringa till min pojkvän och fika med mina kompisar. Jag säger att jag borde dö istället och han säger att det är en jobbig men normal känsla för personer med min problematik. Jag grinar som en stucken gris, terapeuten bokstavligen kastar näsdukarna på mig och säger att det inte är mitt fel. Han är övertygad om att jag kommer bli bra, jag tror att enda lösningen är att jag dör och sen är terapin slut. Jag får en ny tid till nästa vecka och lovar att ringa honom om jag behöver.