sista april

Jag skulle sitta hemma bland flyttlådorna och tjura, kändes som den perfekta aktiviteten för sista april. Men så blev det inte, det blev grillning hos Sofia med Emma och hennes spanjor. Det är förstås en hel del andra här också men dem har jag inte försökt närma mig.

Som alltid när man är hos Soffan så blev magen snabbt fylld av diverse läckerheter. Sen skulle det spelas spel, vi kunde inte enas så killarna lägrade vardagsrummet för poker och tjejerna tog köket för TP. Eftersom jag får svåra eksem av sånt, könstjafs (speciellt när killarna helt sonika tar bästa rummet) så valde jag pokerbordet. Det gick bra, bluffade till mig de flestas marker. Nybörjartur naturligtvis men det låtsades jag inte om.

Bäst hittills var ändå pusselbygge med spanjoren, han verkar himla snäll, synd att jag var tvungen att dricka fyra glas innan jag vågade prata med honom.....

min miljon

När jag får en miljon så ska jag skaffa mig:

en espressomaskin med ett rejält tryck i
en biljett till sommarens feng shui konferens i Budapest
en kaffekvarn
ett par hörlurar som låter så bra att jag får känslan av att vara I musiken
nya jeans
flera kilo parmesanost
fyra stora tatueringar (arm, rygg, rumpa och lår)
en iPod, naturligtvis
och sen så ska jag betala min terapeut så han kunde vara tillgänglig för mig, dygnet runt!

´hej då Jakob

Så blev det plötsligt idag, sista frukosten med Jakob. Han reser bort ikväll och när han kommer hem så har jag redan flyttat. I ett år har vi delat toapapper, messmör och fjärrkontroll. Vi pratar lite om det gångna året, vad har hänt och vad har vi lärt oss? Det är svårt att sammanfatta allt men det blev inte som vi tänkt oss. Jag vill skylla mycket på lägenheten och den dåliga, dåliga feng shui som finns här. Men det är inte bara sant, sanningen är så klart mycket mer komplicerad och det har ju inte heller bara varit kamp. Vi har haft kul också, sett varandras världar.

Vi fick aldrig upp några gardiner i köket men vi har båda blivit ihop med folk, det är bra gjort av två så inbitna singelmänniskor som oss!

Ibland har vi bett tillsammans, det har varit trevligt. Jobbigast har nog varit att svara i telefonen, det är alltid till Jakob och jag hatar att småprata med folk som är bekanta och som egentligen inte vill prata med mig men gör det när jag säger att Jakob inte är hemma.

Roligaste minnet är tro det eller ej från en tidig morgon i vintras. Jakob sitter i köket och äter frukost, jag kommer in och när han tittar upp så sätter han bokstavligt talat gröten i halsen. Jag ser frågande på honom, vad är det frågan om? Han pekar på min tröja, på den står det LICK ME ALL OVER, han hade inte sett den förr och jag tänkte inte på att kunde väcka sådana reaktioner där vid frukostbordet. Det var kul och säger ganska mycket om oss två.

Hur som helst, hej då Jakob. Tack. Vi hörs vidare, saknar du mig så kommer jag gärna och hälsar på, sätter mig i soffan med datorn och låter disken stå, så kan vi känna oss som hemma för en stund.

de galnas korridorer

För ett par år sedan blev jag lite kompis med en kvinna, hon är dubbelt så gammal som mig och gillar fågelskådning men vi fann ändå varandra där i de galnas korridorer. Jag minns att vi pratade mycket om Abisko. Hon har kämpat för sin överlevnad i nästan 50 år. Det blev ett kärt återseende när vi sprang på varandra idag.
- Nej men hej Emeli! Hur är det med dig?
- Åh, hej! Jävligt rörigt, de byter diagnoser på mig, ska göra någon ny utredning bla bla
- Jaha, men är inte det lite kul då, jag har haft samma jävla problem sedan 1985, skulle gärna byta ibland.
- Hahahaha, jo det har du ju rätt i, omväxling förnöjer ju faktiskt.
Vidare berättar hon att hon nu inte har någon ambition om att ta sig ut i arbetslivet. Har försökt så många gånger och det har alltid slutat i katastrof, hon pallar helt enkelt inte. Hon berättar att hon tycker det är nog med att laga mat, städa sin lägenhet och ta hand om sig själv. Hon trivs med att vara mycket ensam och titta på fåglar. Hon är inte frisk men hon har näsan över vattenytan och verkar förlika sig med detta, att hennes liv kommer förbli så.

Vi bryter väl alla ihop någon gång i livet, blir deppiga, hysteriska eller bara väldigt oroliga. Börjar i terapi, gärna kognitivt för det ska ju vara så bra. En tablett för sömn och en för att höja seroteninhalten i hjärnan. Vet inte riktigt vad som händer sen men jag antar att man börjar arbetsträna och lyckas tända tillräckligt många ljus för att livet ska bli genomförbart. Det är många som kommer och går genom de galnas korridorer. Sen finns de dom som inte riktigt tar sig där ifrån, de som inte hittar tillräckligt med ljus. Jag är så rysligt rädd för att inte hitta alla ljus som behövs, för att om 25 år vara tvungen försona mig med att jag är en av dem, som aldrig tar mig ifrån de galnas korridorer.

sju dagar kvar

Om exakt en vecka, om precis sju dagar så flyttar jag.

I vardagsrummet står en packad väska med böcker och i botten på två flyttlådor ligger ett strykjärn och annat småkrafs och skräpar.

Känner mig av förklarliga skäl lite stressad över att jag inte styrt upp den här flytten bättre. Undrar när jag känner mig tillräckligt pressad för att faktiskt ta tag i det.

Jag tippar på fyra dagar, någon som sätter emot?

efter nationella provet

Jag hade ju missförstått allt, kunde inte glänsa på provet med min feng shui eller turning torso. Hade 80 minuter på mig att tänka om och skriva ner något. Jag glömde att ta med mig penna. Killen bredvid mig stängde inte av sin telefon, den ringde, två gånger.

Efter provet gick jag raka vägen till askkoppen. Där hittar jag Margit, en riktig goding bland komvuxlärarna.
- Hej Emeli, hur mår du?
- Jo...
Hon ler lite och jag behöver inte säga mer om det för hon förstår ändå.
- Vet du vilka kurser du ska ha i höst?
- Nja, förmodligen blir det bara ”svenska som andraspråk”.
- Va synd, den får väl inte jag läsa va?
- Hahaha nej, det går nog inte.
Ja det är tråkigt, att inte få sin favoritlärare och att behöva skriva skitprov och att det är på tid och att bordsgrannen vägrar stänga av mobilen.

nationellt prov

Om exakt en timme är det dags för nationellt prov första delen. Utredande uppsats. Herregud så oförberedd jag är. Tänkte skriva om Turning Torso och annan förfärlig men modern arkitektur, ta in feng shui perspektivet osv. Har ni hört något så pretentiöst?!

väntar besök

Imorgon kommer min kille. Det är lite stort, han brukar inte få komma hit. Jag blir så nervös när folk hälsar på mig så jag hälsar hellre på dem, speciellt när de är så där snygga så man inte vågar titta på dem med lampan tänd.

Vet inte vad jag ska göra med honom när han kommer, jag har ju inte tid och min mentala status liknar en rutten gammal lövhög.

Jag sätter honom i ett dunkelt hörn, så vågar jag kanske snegla på honom ibland. Borde nog köpa lite mat, ska man sitta i ett dunkelt hörn så borde man i alla fall slippa vara hungrig.

åt skogen

Till slut måste man sluta dutta med sig själv, se livet i vitögat och försöka styra det från att gå åt skogen.

Om nio dagar flyttar faktiskt Emeli. Nyss började Emeli packa.

Emeli hatar saker, ska göra sig av med sina saker istället.

Prylar drar ner människan i fördärvet, det är BARA dåligt att ha saker.

Nu kastar Emeli.

Hej då saker, ha det så jävla kul ute i skogen.

livslista

Detta är mitt liv.

* the ark
* kaffet
* ciggen
* bästis
Detta fokuserar jag på nu, resten går åt skogen men om tänker jag inte på det så finns det inte!

Ha, man får inte vara dummare än att man kan manipulera sig själv ibland.

maggan växer

Aldrig har någon kritiserat mig eller min blogg. Alla stora bloggare får ibland negativa mail och kommentarer. Inte jag, jag är inte stor nog.

Tills idag, en anonym kommentar på Ola Salos ålder, personen verkar i alla fall ganska negativ till min åldersfixering.

Blev så märkligt glad.

...

Jonatan, jag ser ljuset!

någon som vill dela?

Ibland skulle jag villja ha en bloggkompis, en som ville blogga ihop med mig, så att allt ansvar inte bara låg på mig. För när det gör det (ansvaret alltså) så blir det ju inga eller väldigt tråkiga inlägg ibland. Helst skulle jag vilja beblanda mina inlägg med Frida, annars kan jag tänka mig någon annan, mamma kanske eller i värsta fall någon liten hund. Vem som helst! Bara man inte var så ensam...

vad tänkte Gud?

Jakob gick till kyrkan för att delta i ett möte med rubriken ”vad tänkte Gud när han skapade mig?”. Jag kunde naturligtvis inte göra annat än att släppa allt jag hade för händerna och följa med. Att få ett svar på vad Gud tänkte när han skapade mig skulle ju lösa i princip alla mina problem!

På mötet fick jag inget svar, drog med mig pastorn hem på en kopp te efter sammankomsten, men icke! Egentligen gör det inte så mycket, eller det är klart att det hade varit trevligt att få en upplösning på gåtan vad Gud egentligen tänkte men man kan ju inte alltid få allt och kvällen var ändå trevlig, vi bad och jag ställde svåra frågor.

Om det nu var så att Gud tänkte något när han skapade mig så tror jag att det gick till ungefär så här……..

Jaha….så var det torsdag igen….om man skulle ta och skapa en liten människa då…….ähhh, jag vilar lite först……..

Gud vilar lite

……..då ska vi se…kvinna…jag vill att det ska vara en nyfiken person och ombytlig…….. oj vi har visst slut på fokus och koncentration i lagret, hon får lite fler känslor istället………………..sarkastisk ska hon bli, det är ju alltid kul…………..ärlig…sånt varar ju ändå längst…..kaffetorsk, det är hon värd att bli……babblig……och…….blyg, intressant kombination………hur ska hon se ut då…..nej nu tappade jag all inspiration, hon får se ut som sin mamma………

Nu är hon klar, den nya lilla människan ……..shit vilken grym skapare jag är! Bara hon nu tar hand om skapelsen och sina gåvor………..men det är kanske lite väl vågat att hoppas på det med tanke på all skit med den fria viljan……..

Mitt feng shui hem del 1

Lite blygt och förläget har jag nu ändå den stora glädjen att presentera första delen av en serie i okänt antal delar.

Mitt feng shui hem
första delen

Det finns ingen perfekt feng shui bostad så det gäller att ha klart för sig vad man prioriterar och vilka negativa saker man har möjlighet att åtgärda.

När jag började leta efter en ny bostad så var det viktigaste för mig att lägenheten hade en ”hel” form. Just nu bor jag i en L-formad lägenhet vilket försvårar för chi (energin) att röra sig på ett behagligt sätt. I feng shui ser man sitt hem som en förlängning av sig själv, röriga och onaturliga former i planlösningen kan lätt göra att man känner sig virrig och obalanserad.

När jag hittat en bostad med rektangulär och alltså ”hel” form så är nästa steg att utforska omgivningen runt lägenheten. Det verkar kanske konstigt att detta spelar så stor roll men den kringliggande miljön kan jag inte åtgärda och den påverkar i allra högsta grad mig och min bostad. Omgivningen har ganska bra feng shui, inga vassa hörn pekar mot min lägenhet och chi har ett lugnt flöde i bostadsområdet. Egentligen borde jag nog ha varit mer noggrann här, promenerat runt länge och ”smakat” mer på atmosfären. Men nu är jag en mycket otålig person som hellre tar beslut än funderar på det…

En annan viktig sak var våningsplanet. Jag behöver ”jordas” (komma ner på jorden, känna mina rötter, slå mig till ro, hitta trygghet) och detta är naturligtvis lättare ju närmre marken man bor. Lägenheten jag hittat ligger på bottenvåningen och det finns bara en våning till över mig. Bor man långt ner i ett väldigt högt hus så kan man lätt känna sig ”nedtyngd” så ur den aspekten är den här lägenheten ett kap!

(Respons på det här inlägget mottages tacksamt! Har jag förklarat något otydligt eller är feng shui nu i ditt huvud glasklart osv.)

Fortsättning följer…..

ordbajs bara

I sju timmar har jag försökt fokusera på att förbereda mig för det nationella provet i svenska som snart går av stapeln. Hittills har jag plockat ut några stenciler ur en mapp och flyttat kläderna från skrivbordsstolen till golvet. Det får räcka för idag, orkar inte försöka längre nu.

Förra veckan fick jag en fin tvål av Karro. Först blev jag så glad för jag älskar ju presenter och sånt där som får en att känna sig älskad. Sen tänkte jag att hon kanske gav mig tvålen för att jag luktar illa. Tänk om jag gör det, förpestar luften vart jag än går.

Om två veckor och en dag så flyttar jag. Jag utgår från att ni alla är lika förväntansfulla och sprudlande lyckliga som jag över detta faktum!

sökord

Genom dessa sökord hittar svenska folket till min blogg slampor sexiga kändisar verktygsbälte blommigt porrnoveller knägympa tjej i blöta strumpor och trosor kissa i trosorna var kan jag köpa satinlakan ryssen hängbröst så fikar man falling down + psykologisk analys äta sushi fast jag är gravid Oj vad många det måste vara som blir besvikna….. Men jag undrar vad den som sökte "hemsöborna, fiser så när det är vinter" verkligen ville hitta

feng shui pappa

Fick ritningarna till de nya lokalerna som min pappa och hans arbetskamrater ska flytta till. Alla har fått önska sig hur deras kontor ska se ut. Min pappa är den enda som har önskat sig ett skrivbord som gör att han sitter i kraftposition (bra feng shui). Åh va fin han är min pappa, när han gör som jag säger!!!

go morgon!

Och denna vecka öppnas med en tjuvlyssning!

iPod - döden 1-0

Vaknade tidigt och önskade att jag fick falla död ner på golvet. Ett hårt tryck över bröstet, svårt att andas, ja ni vet det där som kallas för ångest.

Nu dör jag.

Jag dog inte och det är väl egentligen här som det blir problem. Vad gör man när man bestämmer sig för att inte dö fast det känns som att man måste?

Hanterar situationen.

Jag sätter mig framför datorn och gör en grundlig marknadsundersökning, om jag nu ändå ska fortsätta leva så ska jag fan göra det med en iPod! Att hantera situationen handlar inte om att göra vad man borde (plugga till nationellt prov i svenska, skriva 18 noveller, deklarera, ringa farmor och njuta av vårsolen) utan att göra det som fungerar. Att planera detta stort inköp fungerar, jag läser om garantier och funktioner. Funderar på det viktigaste, färgen! Kommer fram till att det viktigaste ändå att gigabyten.

Ringer Marcus för att prata om iPod och gigabyte. Under samtalets gång observerar jag att han faktiskt är en väldigt god vän, Vi har känt varandra nästan jämt och han undrar ändå om jag inte kommer till storstaden och hälsar på snart.

Okej då, det finns människor som tycker om mig fast de känner mig. Jag kanske inte måste dö idag.

Jag går ut i solen och övar på att andas nu, ska fokusera tankarna på min iPod.

(jo jag vet att jag egentligen inte bloggar på helgerna längre men det här var ju akut, vänj er inte, det ska inte bli en vana)

iPod

Har tänkt på det nästan hela dagen nu, jag behöver nog en ipod. Är jag ändå inte värd en, jag som anstränger mig så mycket. Den skulle ju användas, varje dag. Är det inte försvarbart då, med en ipod?

mjölksymbolik

Jag och min syster står framför i affären framför mejerikylen, jag tar ett mjölkpaket. Stina – borde vi ta ett till när vi ändå är här? Emeli – mmm de är kanske lika bra. Stina – men det kommer bli hemskt tungt. Emeli – ähh det är som det är det. Stina – vi kan se mjölkens tyngd som en symbol över den tunga ryggsäck vi bär inom oss. Ni anar kanske vilken stjärna hon är och då har jag ändå inte berättat om när hon och Märta packade in sina bröst i plastfolie eller om hur hon tyst och tålmodigt observerar en nästan 2 timmar lång diskussion om sovjetisk pizza mellan de äldre syskonen.

vem vill ha vantar?

Jag vet att några av er som läser min blogg är riktigt grymma på datorer. Det är inte jag och därför ställer jag följande frågor och erbjuder där efter mina tjänster till den som orkar svara på ett begripligt sätt. 1. Min dator har en usb-port, skulle behöva en till, kan man fixa det utan att det kostar en miljard? 2. Efter en riktig storstädning för några månader sedan så börjar hon (min dator) segna igen, hon vill inte diskfragmenteras, vad kan jag istället göra? 3. Exakt vad är rss, hur funkar det? Är det lämpligt att ha det på bloggen eller är det bara en nördgrej? Den som hjälper mig med detta (skriv gärna en kommentar till inlägget eller ett mail) får ett par av mig egenhändigt stickade vantar inklusive eventuellt porto.

älska Carl Blidt

Det roligaste med att läsa bloggar är inte vad man får läsa utan hur bloggaren skriver, det finns så många som skriver så hejdlöst kul! Jag kan inte hjälpa det men av denna anledning älskar jag verkligen Carl Bildts blogg, alltså när han formulerar meningar som ”alls icke illa” då vet jag inte vart jag ska ta vägen. Är han ironisk eller är han så där? Har han någon gång använt frasen efter sex? Ser ni framför er hur han väder sig lite, rättar till Lexingtonlakanen och säger ”älskling, det där var alls icke illa”. Tror att jag gillar honom för att han är lite som jag, med mig vet man heller inte riktigt när jag försöker vara rolig. Troligtvis så skämtar jag men man kan inte säkert veta, precis som Bildt.

dagens metafor

”Du har lite grus i maskineriet, det gör inget, vi fixar det” Jag är ledsen men igår råkade jag svälja en hel bergskedja och nu har maskinen stannat.

hästskit

Stina lovar att göra en gryta till middag om jag tar disken och Tor går ut med hunden som just nu står i trädgården och skäller samtidigt som hon äter sitt eget bajs. Tor – ok, men inga bönor eller linser i grytan då! Emeli – det blir ju ganska svårt att göra en gryta då med tanke på att Stina är vegetarian och då inte äter så mycket annat protein…… Tor – men jag kommer ju skita som en hel häst! Har inte tid att sitta och trycka på toa imorgon, ska ju jobba då. Stina – men Tor hur tror du att det är för mig då, jag skiter alltid som en häst.

Jesus 2

Hittade den här bilden på Karolina Lassbos blogg, ska inte uttala mig om henne eller hennes blogg för jag tycker redan att det finns tillräckligt med folk som gör det. Jag får bara lite funderingar kring den här bilden, det är säkert många som tycker att den är rolig och andra tycker den är hemsk för de tycker att den förnedrar frälsaren och Guds enda son.

Enligt min ringa mening så visar den här bilden på en helt enorm missuppfattning om Jesus. Alltså en av de fenomenala grejerna med Jesus var ju att han hängde med horor, tjuvar och andra för oss ”vanliga” tvivelaktiga personer. Jesus tillhör inte bara den flitiga och fromma gudstjänstbesökaren och jag tror inte att Jesus under några omständigheter tycker att du är en sämre människa för att du dricker istället för att gå till kyrkan. Blir uppriktigt sagt ledsen när jag tänker på att människors bild av kristendomen är den ”norm” som många kristna lever efter. Det verkliga glädjebudskapet om kärlek som Jesus kom med har ingenting att göra med hur vida du knullar innan du gifter dig eller super dig redlös ibland. Ändå är det detta man som okristen ser och som kristen i många fall värdesätter.

Bilden är varken rolig eller förnedrande, om Jesus kom hit nu så skulle vi säkert dela på en cigg!

Ola Salos ålder

Min syster har precis målat ett förslag på nästa tatuering med akvarell på min rygg, hennes gode vän Frida gör i ordning kaffe. Vi samtalar om allt mellan himmel och jord och kommer av en anledning jag inte kommer ihåg in på Ola Salo. Frida – ohh Ola Salo, jag är sååå kär i honom! Emeli – mmm jag med, han är sååå fantastiskt underbar. Frida – Är du, hmm shit, det skulle kännas så konstigt om du blev tillsammans med honom, tänk om du blir tillsammans med honom! Emeli – hahaha jo men det lär jag nog inte bli, han är ju bög. Stina – nääe han är bi Emeli - Va är han bi? Stina – vadå är han inte bi, jo jag tror han är bi? Emeli – men vadå föresten, varför skulle JAG bli tillsammans med honom? Frida – ja men ni är ju i samma ålder! Emeli gapar stort och spärrar upp ögonen. Frida – oj förlåt, är jag helt ute och cyklar nu? Hur gammal är Ola då och hur gammal är du? Emeli – han är väl runt trettio och när jag tänker efter så är jag ju faktiskt ihop med en kille i den åldern så det är väl en passande ålder. Herregud, jag har blivit så gammal. Trodde nästan att jag var en i gänget, vi hade ju så trevligt men så påminns man och så förstår jag att jag är den där äldre storasystern som i teorin kan vara ihop med riktiga karlar utan att det skulle vara märkvärdigt. Fina lilla krumelur, jag vill inte bliva stur!!!

mysigt med ketchup

Det är en hel del mat som ska handlas och eftersom mamma betalar så bestämmer vi oss för att unna oss parmesanost och annat sånt där dyrt. Jag har fått i uppgift att gå till affären, innan jag går ut genom dörren säger min bror – Ketchup, köp ketchup! Emeli – Men du, vet du att det nästan bara är socker i ketchup! Tor – MEN JAG VILL KANSKE HA KETCHUP FÖR DET ÄR MYSIGT! Säga vad man vill om ketchup men att det skulle vara mysigt det var för mig något helt nytt!

hemma

Hundkorgens galonaktiga tyg är lagat med silvertejp. Moccabryggaren går varm och det märks på stereons volym att föräldrarna är bortresta. Sitter i kökssoffan som brukar upptas av pappa. Han brukar ligga här och titta på mamma medans hon lagar mat och sen är det han som gör kaffet efter maten.

Känner mig inte som hemma, är det för att mitt gamla rum gjorts om till någon slags kreativ verksstad där penslar och verktyg trängs med pärmar innehållande gör-det-själv artiklar? I vardagsrummet hänger ett stort fotografi på Emeli 1 år, känner inte igen mig själv, jag hade stora ögon och inget hår på huvudet.

Man kan tänka att det här är det slutgiltiga steget in i vuxenlivet, att inte känna sig hemma i sitt föräldrahem. Men mitt nya lägenhet känns inte heller som hemma.

Falukorv och makaroner till lunch, jag påpekar för min bror att han inte kan steka alla korvskivorna samtidigt, stekpannan är för liten. Han tycker att jag ska koncentrera mig på att göra sallad istället, det känns som hemma, syskongnabbet.

Jag är här för att mina syskon kanske behöver mig vid en eventuell krissituation och för att det finns lyxvaror som hård ost och vaniljyoghurt i kylen. Fast det är egentligen inte sant, i själva verket är det jag som behöver komma hem. Kökssoffan och fotografiet på en skallig bebisversion av mig känns kanske inte som hemma men att småtjafsa om vem som ska gå ut med hunden och hur många korvar som får plats i stekpannan, det är hemma.

Finns kanske ingen plats jag känner mig hemma på men det finns människor jag känner mig hemma med.

känslor

glädje sorg (humor) lust skam ilska kärlek rädslor och den allmänt övergripande ångesten, glöm inte den! ångest ångest ångest

jag

Ibland kan jag inte annat än älska mig själv. Jag är så typiskt mig i en del situationer. Fick en hårtoning av Karro, hon ville inte ha den och tyckte att jag kunde köra i den för glansens skull. Jag har ju ett väldigt glaslöst hår och hon är ju ändå något av ett proffs på området så jag går hem och sätter igång. Tänkte att det var lika bra att klippa håret lite först för det var ju lite slitet. Jag går lös med saxen och efter femton minuter så har klippt en käck liten page som får mig att se ut som en snäll tolvåring (min mammas favoritfrisyr på mig). Har alltid hatat längden och nu kommer jag behöva visa leg överallt de närmsta månaderna. Kör sedan i toningen, den ska sitta i 15-20 minuter, jag sköljer ur den efter 35. Mina grova hårstrån liknar mer tagel än hår så man måste ta i för att något ska fastna tänkte jag. Ja vid det här laget har jag ju glömt att det bara var för glansens skull. Resultatet blev en ganska blek fläck mitt uppe på huvudet, för jag kan ju inte låta någon hjälpa mig med att applicera färgen, nej det var ju bara för glansens skull så hur svårt kan det vara. Mycket, mycket typiskt mig. Har inget leg heller, springer runt med passet istället. Också detta är karakteristiskt för mig.

Emma & Sofia

Vänskapen började redan i fosterstadiet för våra mammor var kompisar och gravida samtidigt. Vi blev mer eller mindre tvingade att gå på födelsedagskalas och samsas i sandlådan medans mammorna hängde med varandra. Jag har känt dem i hela mitt liv och vi har absolut ingenting gemensamt. Men de ha alltid funnits där. Till och med när jag inte orkade med dem så kom de och hälsade på. Vet inte vad jag är för dem men de är för mig en trygg, fast punkt som jag kan vila lite i. De har alltid känt mig så att ens försöka vara någon annan än mig själv är lönlöst, de vet redan vem jag är och eftersom de fortsätter bjuda mig på sina tjejmiddagar så utgår jag från att det är okej. Det är minsann inte alla som kan skryta om en sån angenäm vänskap!