Idag kom min idrottslärare från lågstadiet in på jobbet och köpte en smörgås (mozzarella med tomat). Han kände inte bara igen mig utan mindes dessutom vad jag hette. Det var över 15 år sedan jag var på hans idrottslektioner, vilket jävla intryck jag måste ha gjort. Oförglömlig redan då tydligen....
Sånt där med att stöta på gamla bekanta får mig alltid att längta till Stockholm eller någon annan stad. Vilken annan stad som helst skulle nog gå bra faktiskt. Här i Gävle finns bara de gamla lärarna kvar och så några kompisar som knarkar och några andra som föder barn. Har väldigt svårt att relatera till det där, gamla lärare, knark och förlossningar.
Har min syrra också förstås och hennes kompisar. De är fina och de blir ju hemskt glada när man springer ärenden på systemet åt dem. Alltid nått.
Annars är det mycket röka nu. Sluta röka. Har startat en blogg (jaja jag är lite bloggsjuk) om helvetet. Men den kommer uteslutande fungera som avskräckning för syrrans kompisar och som något slags stöd för mig själv. Det här är ju fortfarande moderbloggen, min huvudsakliga klagomur.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar