Ont. Det gör ont i hela kroppen. Inte smärta, inte för kallt eller för varmt utan bara ogripbart ont. Det liksom kliar innanför skinnet och jag vill ut. Ut ur den här kroppen, den är inte bra, passar inte mig, gör bara ont.
Ingen ångest, inga tårar. Det sitter i kroppen, den skriker fast jag är tyst. Vi förstår inte varandra, jag och kroppen.
Det är som att den minns, håller fast vid det där som jag sedan länge glömt, gömt eller tappade bort.
Jag vill inte komma ihåg, vill inte veta hur det kändes.
Kroppen känner, som om det hände igen, just nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar